Det här med att måndagar ska vara bråkigare än andra dagar har jag aldrig fattat förrän nu. Först förlorar Falcons Superbowl. En sådan orättviss förlust att jag kan nästan tänka mig bojkotta sport i alla framtid. Sedan kör jag ett stödrace innan vi ger oss av tillbaks till stan. Vi sätter oss i bilen, åker en bit, jag inser att jag glömt mina ringar så mamma vänder och åker tillbaks till stugan. När hon ska vända stannar bilen. Tvärstopp. Jag fattar att det inte är batteriet så jag öppnar motorhuven och ser att generatorremmen har gått av. Försöker förklara för min mamma men det blir mest tjafs och jag ber henne ringa bärgning. Bärgningsbilen behöver cirka 80 minuter på sig att hitta hit och mamma ringer och avbokar läkartider medan och jag funderade på hur vi ska lösa all packning. Vi skulle ju till tippen. Bärgningen kommer. Vi inser att bilen inte kommer bärgas bort från ön samt att ön inte har några hyrbilar. Och att min mamma inte kan komma upp i bärgningsbilen på grund av hennes dåliga knä. 

Vi kom till verkstaden. Vi drack massa automatkaffe. Fick en hyrbil körd till oss och insåg att det var meningslöst att åka hem så vi åkte tillbaks till en iskall sommarstuga. 

Så trött på denna måndag nu. Jag fattar grejen med måndagiga måndagar.