• Recept,  tips,  Varannanveckasfamilj

    Äppelkaka

    Det är söndag och regnet har piskat mot rutorna sen vi vaknade imorse. En tur till mataffären resulterade i två stora pumpor och material till en äppelkaka. Pumpalyktor eller Jack O’Lanterns antar jag att ni vet hur man fixar men den här äppelkakan var så smaskig så det receptet måste jag bara dela med mig av. Ursprunget hittade jag i Aftonbladet här.

    Anna Sylvans Äppelkaka

    Smält 150 gr smör i kastrull, blanda med 1 1/2 dl socker, låt svalna. Rör i 3 dl mjöl, 2 tsk bakpulver och 1 1/2 dl mjölk.

    Grovriv ca 150g mandelmassa och blanda ner i smeten.

    Bröa formen, häll i smet, skala och skiva äpplen och tryck i smeten. Ös på med kanel, hackade hasselnötter och pärlsocker.

    Grädda i ugnen på 175 grader i ca 30-40 minuter.

    Kommentarer inaktiverade för Äppelkaka
  • Bonusfamilj,  tips,  Varannanveckasfamilj

    Kärlek

    Till min terapeut som efter tre års uppehåll läst in sig på mitt case, ställer rätt frågor och drar slutsatser som känns så rätt rakt in i hjärtat. Tack, det är det enda jag kan säga. Tack för rätt frågor, rätt slutsatser och rätt tips. Men allra mest tack för det allra sista du sa “Happy, du är bra och du gör väldigt mycket bra. Glöm inte det.”

    Och så skickade hon med mig lite lästips i sommar  som jag så klart delar med mig av…

    Stora bonusfamiljboken och Fältguide för Bonusfamiljen och självklart kommer jag få T att läsa dem också 🙂

    Kommentarer inaktiverade för Kärlek
  • exfru,  familj,  Mr T,  Varannanveckasfamilj

    Vilken seger!!!

     Har nu blivit utskriven från min sjukgymnast. Fina, härliga Sofia. Hon berättade idag att hon också är bonusmamma, till en liten sexårig pojke. Hennes egna barn är vuxna,  har flyttat hemifrån för studier stora. Vi utbytte lite erfarenheter och gav varandra stöd. Hon är en magiskt fin kvinna kommer att sakna våra möten.

    Jag är väldigt glad, för jag har lyckats med en (för mig) stor utmaning. Jag har småpratat och hängt i tre timmar med Mr Ts fru. Eller exfru, men det är fortfarande fru… tillhör inte den här historien. Vi har med gemensamma energiansamlingar uppfört och betett oss i ett och samma hem (vårt) under paketöppning, tapasmiddag och efterrätt. Vi småpratade, skrattade och försökte ha en så trevlig stund som vuxna med endast fyra gemensamma nämnare. Ja, det är klart att jag efteråt råkade fokusera på det som gjorde ont och skavde. Men efter att ha sovit på saken känns det bättre, det var inte perfekt – men en perfekt första gång!

    Kommentarer inaktiverade för Vilken seger!!!
  • livet,  Varannanveckasfamilj

    Födelsedagsmånad

    Jag vet inte om det beror på att båda föräldrarna själva är vårbarn som de var så extremt förtjusta i att producera fler majbarn, men i min nya familj fyller samtliga inom 40 dagar med början i söndags.

    Vi smygstartade firandet redan i fredags, med vuxenfirande. Det var en strålande försommarkväll men vi smög in på en mysig restaurang som heter Bon och som erbjuder en härlig stämning oavsett kväll på året. Vi började kvällen med deras söta, ekologiska prosecco innan vi smög in på en charktallrik. Vi åt varsin smarrig huvudrätt och avslutade med en osttallrik. Det var härligt att komma ut, byta miljö och bara prata vuxenprat. Inga små öron som tjuvlyssnade, ingen telefon som surrade eller dator som pockade på uppmärksamhet – bara tid för att prata.

    I söndags hade vi födelsedagsfirande nummer 2, där vi delade ut paket och sjöng. Firade med grillmiddag och hyllade mannen i familjen. Så idag var det dags för Fnatte, mellankillen, som idag fyller 11. Det är fortfarande aningens oklart, men jag tror att jag ikväll kommer att äta middag med barnens mamma. Första tillfället som vi vistas i samma lokal någonsin. Mr T är så stressad att han har inte ens förstått att det är en stor grej för mig, beslut har inte ens fattats kring om det blir på restaurang eller hemma hos oss.Så himla stabilt för någon med min kontrollerande personlighet…

     

    Kommentarer inaktiverade för Födelsedagsmånad
  • livet,  Mr T,  Varannanveckasfamilj

    Glad Valborg!

    Ibland blir det slut på ord. Jag känner att jag upprepar mig själv. Jag skulle vilja klaga över situationen på jobbet och de manliga psykopater som jag tyvärr har oturen att jobba med (läs: rapportera till). Jag skulle vilja klaga på min situation hemma och hur Mr T ännu inte kontaktat en terapeut eller psykolog. Men det har ni också läst om. Hur jag fått utbrott och varit arg över Mr Ts oförmåga att avsluta äktenskapet med sin fru, 9 månader efter att ansökningshandlingarna skickades in och 18 månader sedan vår första dejt. Eller hur jag skulle vilja klaga på min syster oförmåga att besöka oss i vår “nya” hem, hur jag och minstingen röjt i trädgården idag och grillat i kvällssolen. Men allt det har jag redan skrivit om, så ikväll blir det vara ett god natt. Och glad Valborg, låt oss hoppas på en glad, varm och lyckosam maj. Kärlek till er alla!

    Kommentarer inaktiverade för Glad Valborg!
  • Varannanveckasfamilj

    Bäddat för Tranan

    I familjen har det tydligen funnits en tradition att man på skärtorsdagskvällen ska bädda för tranan. Små mjuka bon, framför den öppna spisen (höhö ugnen för vår del) där tranan kan lägga ett ägg om barnen varit snälla.

    Det här är en helt ny tradition för mig, där påskägget levererades av mamma på påskafton och det aldrig hymlades med någon avsändare typ julens tomte. 

    Självklart borde äggen innehålla något sött, men efter inköpet av detta påskägg (innehållandes 3,5kg) var vi finurliga och köpte små grejer istället som mobilladdare, busskort och xylitol tuggummi. Nu ska jag sova, för andra kvällen i rad har jag stoppat i mig godis, som innebär enorm trötthet och sen huvudvärk A la baksmälla imorgonbitti.

    Kommentarer inaktiverade för Bäddat för Tranan
  • resor,  Semester,  Varannanveckasfamilj

    Skidresa med en ny familj

    Då är jag  redo för att reflektera lite kring vår gemensamma skidresa som summerat blev väldigt lyckad trots lite tråkigt väderförhållande på lördagen, några mötestimmar för T på fredagen, ovana barn och ny familjekonstellation. Vi lyckades parera trötthet, hunger och smärta (pjäxor, träningsvärk, förkylning) och hålla sams och ha en skön stämning (med några få undantag) hela resan.

    När inresan till skidorten gjordes till ljudet av följande kommentar från T “Ja, men vi gör ju som vi brukar göra” då trodde jag att jag skulle implodera. För där i bilen sitter fyra individer som har full koll på “hur vi brukar göra” och där sitter jag som inte har den blekaste aning och det kommenterade jag. (grrrrrr)

    Vi åkte skidor, ibland alla fem tillsammans ibland uppdelade i två grupper där jag åkte med de äldre barnen. Jag fick en del kommentarer att jag inte var tillräckligt snabb, men då kontrade jag med att störtlopp inte är tillåtet, man måste svänga också. Vi åkte barnbacken med möjlighet till “offpist” åkning där det fanns gupp, småhopp och roliga svängar. Vi körde röda backar och en hel del blåa och gröna, vi behärskade knapplift, ankarlift och på söndagen vågade vi oss på sittlift och kände glädjen i att få vila benen en stund medans vi transporterades längst upp i backarna.

    Stugan vi hade bokat upptäckte jag på väg till frukosthandlingen gav oss tillgång till en lagom lutande transportsträcka och direkt tillgång till en ankarlift. Den gav oss också tillgång till att åka skidor nästan ända fram till dörren. Så vi maximerade skidåkningen och åkte sen hem för att koka ihop lite snabba luncher. Mellanmål och dryck hade vi med oss i en ryggsäck och vi stannade och fikade när energinivån började dala.

    Var kinkade det då?
    Ja, det faktum att det är tre barn som ska synkas i fråga om åk-kapacitet är en utmaning. Den minsta tog sig  knappt ner för första backen, men i söndags fräste han på och ville också köra offpist. Sen har vi mellankillen som är lite  modigare än han är kompetent, och om något går emot honom vägrar han ge det en ny chans även om han lyckats tio gånger tidigare. Låt mig ge ett typexempel. Vi hade åkt ankarlift säkert 15 gånger, och en gång hamnade vi på “fel” sida, dvs han på vänster och jag på höger sida. Avgången blev lite svårare, och jag höll på att ramla lite vid avgång. För hans del gick det bra. Därefter ville han verkligen inte åka ankarlift, han började tjura och grina när vi nästa gång skulle uppför backen och ville inte alls testa – trots att vi gjort rätt 15 gånger tidigare. Det är så här han funkar, går det emot EN gång minns han inte alla de gånger det gått bra och börjar fega ur.

    Eller på hemresedagen när den äldsta killen varken kliver ur sängen, äter frukost, drar ur sina lakan ur sängen eller packar ihop sina saker utan en massa tjat och gnäll. Han lägger sig i soffan och tycker att andra (dvs vi vuxna) kan göra det. Där tar mitt tålamod slut, när jag och T gör allt för att packa ihop oss, städa, laga frukost, diska – och han inte ens kan göra samma insats som de andra två killarna.

    Eller det här med  att hantera hungriga barnsom vill bita huvudet av varandra medans jag slängde ihop en lunch, hängde upp blöta skidkläder, duka och hålla dem tysta för deras far sitter i telefonmöte i ett av sovrummen… samtidigt som jag själv var vrålhungrig. Då kände jag att med 6 månaders intoduktionstid har jag blivit “super-bonusmum” – och skällde lite på T i efterhand för att han inte visade tillräckligt med  tacksamhet.

    Utöver händesler av den här storleken var det en bra resa.Vi hade skoj, skrattade och åkte  massor av skidor. Gav oss innan barnens energinivåer var alltför låga och försökte parera med lite bad och bastu så på kvällarna var det fem trötta och slitna individer som kräp i säng.

     

     

    Kommentarer inaktiverade för Skidresa med en ny familj
  • resor,  Varannanveckasfamilj

    Sista mars…

    Ja, jag har ju varit öppen med hur negativ jag varit inför en skidresa och hur jag mycket, mycket hellre hade åkt till solen i en stad typ vid Medelhavet. Idag har skidorten vi valde gjort vad den kan för att charma mig. Efter en lång bilresa hit, där regnet öste ner större delen av resan så landade vi strax före midnatt i en 10 personers stuga. Efter en lång diskussion om sängplatser (för många?!) så vaknade vi till nysnö och strålande blå himmel. 



    Jag kan väl avslöja att skidåkning med tre barn inte “bara är å åk”… men det återkommer jag till!

    Kommentarer inaktiverade för Sista mars…
  • Träning,  Varannanveckasfamilj

    Trail!

    Idag gjorde jag ett försök att variera mina joggingrundor och letade upp ett naturreservat som ligger alldeles nära där vi bor. Där fanns ett flertal utmärkta leder och jag valde en som var ungefär 6,5km. 

    Det blev ett rätt kämpigt pass, inte alls speciellt fort men både kuperat, stenigt och lerigt. Jag sprang över stenhällar varvat med fina grusvägar, det var lervälling varvat med spångar och jag tror att området kommer att ge mig nya favoritrundor vara jag kyskas orientera mig bland de utmärkta lederna. Kroppen får jobba lite mer när man springer trail, fotlederna får sin match, många stabiliserande muskler måste jobba och balansen testas. Skogen är verkligen min bästa träningsmiljö!

    Nu ligger jag utslagen i soffan efter ett kapitel högläsning i den utvalda boken, trött i kroppen på ett väldigt skönt sätt! Laddad för två veckor med Knatte, Fnatte och Tjatte!

    Kommentarer inaktiverade för Trail!
  • livet,  Mr T,  Varannanveckasfamilj

    vad är det som händer?

    Så har jag avslutat mitt jobbår 2016 med en summering och utvärdering av min chef. Förutom att såväl han, som hans chef öser lovord över mig och det arbetet jag gör så tycker de jag bidrar till det goda samarbetsklimatet genom många skratt och samarbetsvillighet. Det var ord jag verkligen behövde höra idag när min hjärna värker och arbetslusten tryter. Gråten ligger och lurar under ytan, och samtalet med T som precis hade vaknat var inte direkt  någon energikick för hans del.

    Däremot beordrade min chef mig att hitta en lucka i min jobbkalender när jag bokade in något som är en energiboost för mig. Min kollega är på väg på skidresa över helgen och likaså under sportlovsveckan. Jag lyckas inte få ihop någon resa med T och barnen, för T måste jobba berättade han idag. Det är en besvikelse, eftersom det är något som vi siktat på sen i höstas – att fira sportlov ihop och det här är något som jag behöver för att hålla fram till slutet av projektet.

    Jag hoppas att jag och T i helgen kan hitta en förlängd helg när vi åker iväg och gör någonting som är energigivande. Kan han inte hitta det, eller kommitta till det, så måste jag försöka boka något själv eller med en kompis. Här är problemet att det fortfarande inte är utklarat hur vi har barnen efter sportlovet. Har vi dem udda eller jämna veckor? Det har de inte bestämt, bara att vi ska ha dem sportlovsveckan… Det finns så mycket frustration här, i det här området som jag inte orkar skriva om idag. Men idag bubblade det över och jag sa klart och tydligt att “försöka lösa det” funkar inte längre, det har han gjort sen i julas utan framgång. Så han lovade att han skulle lösa det.

    Jag tror inte  att han förstår att han och exxet är en spelbricka i varför jag mår som jag mår, där varken mitt jobbliv eller mitt privat liv går att kontrollera. Det är väldigt jobbigt för någon som mig, med ett stortkontroll behov.

    Kommentarer inaktiverade för vad är det som händer?