vänner
-
Ciara och Borås
Stormen Ciara kom såklart på besök hos oss på västkusten. Det var blåsigt men kanske inte riktigt storm blåsigt. Vindarna märktes lite extra idag på morgon när jag körde till flygplatsen i Göteborg för att vinka adjö till min föräldrar – som jag redan saknar.
Efter flygplatsen fortsatte jag mot Borås för ett efterlängtat besök hos min vän PH. Vi bokade in lunch men eftersom jag var tidig hade jag lite extra tid i stan. Alltså, Borås är en som himla trevlig stad. Jag hade ambitioner om att hinna med ett besök på Textilmuseet men såg sedan att det var stängt på måndagar. Typiskt för hade gärna sett Versace utställningen. Istället blev det sen frukost på Viskan och sedan ett kostsamt besök på Iittala outlet. Vi upptäckte förra veckan att vår Filippa K serie från Rörstrand har utgått så vi knep två tallrikar och skålar till. Två tekoppar från andra sorteringen av Swedish Grace fick åka med också.
Lunchen intogs traditionsmässigt på Raw Food Café. Det och Viskan är mina favoriter i Borås. Det blev en härlig lunch med lite catch trots att vi nästan hörs dagligen. Allt från homeopati till minikossor avhandlades. När jag kom hem var jag trött men fick världens godast middag; gårdags boeuf Bourgogne med sötpotatis. I bilresan hem hade jag konkluderad att jag vill försöka avstå gluten och laktos. Kanske inte alla månadens dagar men de flesta. För natten till idag drömde jag att jag tappat allt hår på toppen av huvudet och såg ut som en munk. Är det förresten därför de kallas munkar? Eller kom munkarna efter männen med munkfrisyen? Nu, mer sömn. Godnatt!
-
Det övar jag på… Tiddelipom!
Inspirerad av Alex inlägg med samma namn (som ni hittar här) så tänkte jag skriva lite om min stora utmaning nu. En god vän och stöttepelare sedan många år, faktiskt min första vän när jag flyttade till västkusten för 12 år sedan, har utvecklat egenskaper som jag försöker att inte trigga på.
Hon har de senaste två åren gjort en väldig resa med sig själv, sin kropp, sin relation och mycket annat. En resa som startade med ångestattacker när de stod med dubbla hus och huskostnader. Hus situationen var bara en trigger för en uppdämd damm som vällde fram. År på år av roller hon spelat, attityder och kaxighet hon gömt sig bakom, att inte tillåta sig själv att gråta, en rädsla för ensamhet och mycket, mycket annat.
Hon har jobbat jättemycket med sig själv, både med stöd av osteopat, terapeut och coachning. Hon har lagt om kosten och landat på fötter. Hon har skilt sig och flyttat till eget boende. Hon har gjort SIN resa.
Nu till min utmaning och det jag övar på. För att hon har landat på fötter efter sin resa, så betyder inte det att hon har facit, men det är så hon agerar och dirigerar. Hon berättar för andra hur de ska göra, hon framhåller sig själv som ett exempel pår hur andra ska lösa sina problem (följa hennes fotspår så klart) och hon ifrågasätter alla andra sätt att leva som inte är i enlighet med hennes val. Har du gått in i väggen behöver du göra det här, är du trött och hängig ska du sluta äta xx men äta xx kosttillskott istället. Ska du och din man skilja er? Ja men då måste ni förstå barnens behov och ha familjemiddagar för det är så bra. Jag är så glad att de här lösningarna hat fått henne att må bättre, men det finns ingen lösning som är one size fits all. Alla individer, familjer eller situationer kräver olika agerande. Att berätta vad som fungerade för dig är ett schysstare sätt att hantera situationen, snarare än diktera villkoren för välmående eller framgångsrika separationer. Alla måste få göra sin resa och den resan går inte att kopiera rakt av från någon annans framgångssaga.
Så när jag hör dessa uttalanden biter jag mig i tungan och räknar till tio. Jag försöker tiddelipomma lite och tänker att jag ska prata med henne om detta när vi har tid…
-
WTF helg, igen?!
Återigen fredag! Och jag har inte skrivit en rad om min fantastiska helg, ja trots det negativa beskedet i lördagsmorse maxade jag helgen!
En fredag med Lars Winnerbäck konsert tillsammans med syrran och svåger. En snabb pizza på italienaren på hörnet, ett glas vin och sen en konsert där Lasses senaste platta växte i live tappning.
Lördag morgon promenerade syrran och jag till bageriet och köpte bröd medans svågern fick lite sovmorgon. I med god frukost och vinka hejdå. Efter en snabb dusch kom T förbi på en kaffe och sen snabbt in till stan för att plocka J och sen träffa Natalia och M.
Vi körde en variant på amerikansk brunch, design julmarknad och sen hem till årets första glubbel! Under fniss och asgarv kavlades det pepparkakor och dansades till julsånger. Så fantastiskt roligt och härligt, precis som jag föreställt mig de tjejhelger jag inte hade mellan 20-35! Fy fan vad vi gör det bra!
I Söndags var vi lite slitna, en sen lunch och kaffe på stan sen var jag tvungen att åka hem för att fixa glögg till tändningen av adventsbelysningen. Därefter kraschade jag i soffan, orkade inte med mer social interaktion än några sms. En helg med så mycket kärlek och energi behövde jag nu!!
-
Helgen ❤️
Har haft en helt fantastisk helg med några av mina favoritmänniskor. Så tacksam för att ha så underbara människor i mitt liv och så glad att de också välkomnar varandra i varandras liv.
När jag fyllde år så kände jag mig ledsen över att inte ha sett mina kompisar på länge och att jag inte hade energi att styra upp något. Vet inte när men Icey måste ha snappat upp det och styrt upp en underbar lunch. Han hade fixat så att mitt tjejgäng alla kom på fredagen. Det var så mysigt. Det är så skönt att de alla är bekväma med varandra. Var faktiskt också skönt att kunna berätta för dom samtidigt om förlovningen och inte minst, slippa ringa eller sms:a för att säga det.
När jag kom hem igår så somnade jag så lätt. Så glad och tillfreds. Tacksam och nöjd. Fylld med bra energi och kärlek. Det må ha varit stormigt i helgen men hos mig infam sig lugnet.
-
Födelsedagar
Så har det firats födelsedagar. I onsdags firade vi min kollega och mig med en fin-lunch och paket. I går var jag på överraskningsfirande av Natalia som hennes blivande man organiserat och sen på kvällen åkte jag hem för att bli firad av Mr T.
På tredje försöket har han förstått det är inte presenterna som är viktigast, det är tid. Så när jag kom hem från landet igår hade han fixat en fyrarätters middag och hällt upp vin. Har jag berättat vilken grym kock han är? Magiskt duktig. Igår serverades fisksoppa med räkor, gratinerad hummer, oxfilé och rödvinsås och sen glass med hallon till efterrätt. Och massor med samtal, ett fint härligt samtal som bara flöt. Sen fick jag en present, en värmefilt eftersom jag tycker så illa om att krypa ner mellan kalla lakan. Och i och med att jag snart ingen har honom som värmeelement är det ju en fantastiskt omtänksam present (även om jag hade ju hellre behållit honom…)
Och sen är det jetlaggen, den förhatliga effekten av resor jorden runt. Åt det här hållet tar det tid, och min kropp är inte alls bekväm med att vara trött på mornarna och inte kunna somna ordentligt på kvällarna. Men snart borde det vara fixat va?
-
Vänskap
Sitter på ett plan hem från Kanada i detta nu och reflekterar hur rikt mitt liv är. Jag må ha problem att hitta rätt man i mitt liv, men vad jag har är en än större skatt. Här finns så många storhjärtade, varma, givmilda, omtänksamma och underbara vänner.Sista veckan har jag tillbringat i Kanada på bröllop. Jill som gifte sig är en tjej jag träffade genom den internationella förening som både jag och Natalia är medlemmar i. Året var 2010 och vi var i Japan av alla världens länder. Vi nätverkade, festade, sjöng karaoke, somnade på en McDonaldsrestaurang och besökte Universal studios. Där i suset och ruset klickade vi, letade upp varandra i sociala medier och fortsatte hålla kontakten. Vi höll kontakten såväl man kan när man bor på varsin sida av jorden, fann vår kärlek till löpning och yoga och i maj 2014 kom hon till Sverige. Vi sprang halvmaraton, lagade mat och besökte skärgården. Deras kärlekssaga hade precis börjar spira då och sedan dess har jag följt den på distans och i samband med förlovningen skickade jag grattishälsningar.
Sen hamnade en inbjudan till bröllop i min brevlåda och jag tvekade aldrig en sekund. Jag skulle hit! När jag nu summerar resan är jag så oerhört glad att jag gjorde den. För den samlingen med människor som jag haft den stora glädjen att hänga med i helgen gör mig alldeles varm. Jag har skrattat så att mina kinder krampat, dansat tills mina fötter smärtat, skapat interna skämt i en grupp av fem personer som i fredags var främlingar och i söndags sade hejdå med stora varma kramar och innerliga önskningar om att återförenas när vi är på samma kontinent.
Bara en vecka innan jag reste var jag på tjej-AW där E blandade kvinnor i grannskapet och bjöd med sig av fantastiska, inspirerande kvinnor. Natalia delar mer än gärna av sig och bygger starka team av vänner och får oss att träffas ofta. För mig är det den vackraste gåvan.Att dela med sig av sina vackraste ädelstenar, de personer man mött, klickat med. Den samlade livsskatten.
-
Att tala
Jag älskar att skriva tal. Att hålla tal. Och att få tal såklart. Det är en av mina stora intressen i livet och något jag alltid försöker lära mig mer om. Jag letar ofta spontant efter inspirationer. Antecknar ord, meningar, uppbyggnader som kan komma till användning. Jag skissar flera år i förväg på tal för bröllop, födelsedagar och även begravningar. Jag utgår alltid från att alla älskar att få tal lika mycket som jag. Precis som jag tycker att det som firas kan ska firas så tycker jag att det som kan hyllas ska hyllas.
Jag höll till och med tal på mitt ex 40-års fest. Vi hade precis gjort slut och det var inget annat än tufft. Slut eller ej, så ville jag hylla den man jag hade tillbringat sju år med. Så det gjorde jag. Med bravur. För som tur är så lärde min pappa mig redan vid 10-års ålder att vara bekväm med att hålla tal. Om det är svårt att hålla tal för ett ex så är det ju desto härligare att hålla tal på bröllop eller för den delen hålla tal för den man älskar.
Kronprinsessan Marys tal till Kronprins Frederik är magiskt fint. Personligt men inte för personligt, kärleksfullt och humoristiskt. Ett tal som lockar till både skratt och tårar – som jag tycket de bästa kärlekstal ska göra. Har ni inte hört det så tycker jag ni ska se det nedan.
-
Nykär
Kanske är det sköna majs intåg, våren, grönskan och att flyttkaoset lagt sig men visst är jag lite nykär i min Icey. Den största anledning till nyförälskelsen är nog egentligen något helt annat. De senaste veckorna har vi hängt mycket med två av mina bästa vänner. Många kvällar och helger har det varit tre av oss. Kanske något som många pojkvänner skulle tycka var lite småjobbigt. Min pojkvän vet dock att a) mina vänner betyder mycket för mig b) dom uppskattar inte alltid att vara helt ensamma just nu och han bryr sig såpass mycket att han vill hjälpa där han kan. Han ställer upp, gör sitt bästa för att ingen som ska känna sig som tredje hjulet, bjuder in till middag eller häng, ser till att dom äter och ser till att de inte behöver känna sig ensamma. Det värmer att se. Jag blir så glad att han tycker om dom. Jag blir tacksam över att han vill att dom ska vara glada. Hans intentioner grundar sig från början i att han älskar mig och vet att mina vänner är min andra familj. Då anstränger man sig så klart. Men nu tror jag det är omtanke för mina vänner som gör att han bryr sig. För det är skillnad mellan att vara snäll och att aktivt vissa ett intresse för någons välmående.
Jag är ändå lättad över att det klickar. Icey är kanske inte den mest sociala, precis som jag faktiskt, men han är till skillnad från mig inte så svår. Jag blir glad att mina vänner välkomnat honom. Fått honom att känna sig som hemma. Tack vänner! Och tack Icey för att du är lika snäll mot mina vänner som du är mot mig.
-
Varför Norge? Varför på landet?
Det har nog varit lite av en jobbig vår. Mycket tid och tankar (oro) har ägnats åt flytt. Nu är det bättre, nu känns det bättre. Idag är också första gången på långt över en månad som jag öppnar min dator för att blogg, föreningsjobba och… börja titta efter jobb.Vi börjar trivas här i Norge. Icey kanske lite mer än jag men så är han också mycket lättare som människa. Vi visste tidigt att vi ville flytta till Norge. Det kändes som ett bra första steg. Vi har inte varit tillsammans så länge, Norge är nära både Sverige och Island och det är inte allt för många kulturkrokar att hantera. När beslut om att flytta kröp närmare så hade vi möjligheten att välja mellan Holland och Norge. Holland lockade. Jag gillar att vara i mitten av Europa, ha nära till allt. Samtidigt så vi i en plats i livet där fokus i mångt och mycket ligger mer i att bilda familj än spontana shoppingresor med tillhörande utekvällar i Paris. Att bilda familj och det stödet som behövs var det som i slutändan vägde tyngst. Jag må vara kaxig och tycka att jag är bra på det mesta men jag är fullt medveten om hur tufft det är med barn. Kanske speciellt första när man faktiskt inte alls vet vad som väntar. Vi ville båda vara nära våra familjer. Att sidan inte bo i Oslo utan utanför, på landet som vissa tycker, var självklart. Varken min sambo eller jag är stadsmänniskor. Vi gillar att vara nära men att bo i smeten lockar inte. Det är inte så vi är uppväxta. Vi har bägge alltid haft mycket grönt runt om oss, lite betong och inte allt för mycket trafik. Anledningen till varför det blev just här är för att en av mina allra bästa och min äldsta vän bor här. Jag kände att jag ville vara nära henne för att hjälpa henne med allt från barnpassning till att finnas nära. Som hon så klokt sa om att ta hand om och uppfostra barn; “it takes a village”. Jag ville inte bli mamma och vara ensam. Jag ville inte hon heller att hon ska känna sig ensam som mamma. Nu några veckor in så känns det lite som vi är en sådan där modern family. En familj som är så mycket större än en kärnfamilj. En familj där vänner är familj. Det gör mig genuint varm i själen. Det känns så bra. Vi hänger, äter middag, brunchar och allt annat. Helt kravlöst, helt avslappnat – precis som i en familj. Så glad att det blev ute på landet i Norge. Det var helt rätt beslut.
-
Weekendtrip
Fredag
Som ni kanske redan läst på Natalias inlägg här, har vi spenderat helgen i Köpenhamn. Oj vilken stad det är. Den får mitt hjärta att slå extra salag varje gång jag är där. Jag blir lite mer charmad, lite mer förälskad i såväl staden, som pulsen och språket varje gång jag är på besök i staden. Vi anlände till stan med olika transportmedel men slöt upp på Kastrup för gemensam taxi till hotellet. Vi var ett gäng samlat av Natalia, en blandad skara nordbor. Dagen innan hade jag insett att det kan vara vissa svårigheter i att ramla in fem personer framåt halv nio på en random restaurang i Köpenhamn, så jag gjorde lite research och vi enades kring att besöka Tapashuset. Vi valde att äta deras 12 rätters tapas för 345kr/person och började med en flaska vin till det. På tal om vin, nedan syns deras “vinshop” dit du gick för att välja ditt vin utifrån prisklass och smak du önskade. Mycket smart lösning!!
Förrätts tapastallrik för två 
Efterrätt Tapas bestående av chokladmousse 
Vinshopen… 
När den första flaskan vin var tömd beslutade vi oss för att testa “Byens bedste Sangria” och ja,. den var sannerligen bra och alltför lättdrucken om vi ser till fnissigheten som markant ökade när kannan var tom. Vi satt nu själva kvar på den lilla restaurangen och beslutade oss för att gå vidare till coktailbaren Ruby Bar som jag besökt på min senaste Köpenhamns weekend (med min dåvarande man, för åååååååratal sen).
Mingel i Ruby Bar Ruby Bar hade definitivt behållit sin charm, med ingång en halvtrappa upp i en anonym entré, utan skyle men med en diskret dörrvakt som säkrade att antalet besökare inte överskred max. Vi klev in i lokalen och det kändes som att komma in i någons vardagsrumt. Det är intimt, låg musik strömmade ur högtalarna och goda drinkar blandas i baren. Vid halvtvå ramlade vi ut och in i en taxi för hemfärd mot sömn och uppladdning inför lördagen.
Lördag
Lördagen började med en missad träff med gymmet. Jag vaknade ju som alltid tidigt och bytte om och smög ut och ner till gymmet – dom var stängt! Tyvärr inte den nivån av servide som jag uppskattar, blev väldigt besviken när jag otränad fick smyga in på hotellrummet igen. När min roomie vaknat till liv gjorde vi oss i ordning för dagen och tillsammans med Natalia promenerade vi igenom Christianshavn med sikte på Café Atelier September för deras ombloggade avotoast.
Promenad genom Christianshavn 
Typisk dansk stadsvy… 
Vi strosade igenom Christianshavn, fotade byggnader folkliv och stadsmiljöer. En sån charmig del av Köpenhamn som jag hittills missat på mina besök i staden!
Väl framme på Ateleier September var det fullt, med kö. De få borden som fanns i lokalen var fullbelamrade med ätande besökare. Vi insåg att vår väntetid skulle bli lång, längre än vårt tålamod och hunger tillät så vi smet in på ett granncafé Mo’ Joe Coffe, eller MJ som det står på skylten utanför. Där hittade vi mycket god avotoast och en frukosttallrik med många små utsökta rätter. Resten av dagen strosade vi runt i små butiker, mycket inredning en del mode men mycket stros.
Brunch på Mo’Joe Coffe Lördagkväll tillbringades på galamiddag med den förening som hela sällskapet är medlemmar i. Det bjöds på fyra rätters middag, prisutdelningar, fribar och dansgolv. Det var långklänning och smoking som gällde, höga klackar och lockar i håret. En av de bästa stora middagar jag deltagit på, bra stämning, bra tempo och smidig servering av mat och dryck. Framtå småtimmarna började energin tryta och när resten av gänget bestämde sig för ett besök på casino droppade jag av och kramade kudden.
Söndag
Söndagen bjöd inte på mer äventyr än en promenad till ett café i Christianshavn som bjöd på vårvärme, solsken och uteservering. Årets första utefrukost är nu avklarad och det var både charmigt och smakade bra. Min roomie och jag avhandlade många samtalsämnen och kom till och med in på den delikata frågan om relationer och barn. Vi är jämnåriga och jag i en skakig relation, hon singel. Så vi pratade om att skaffa barn själva, möjligheterna och riskerna och hon delade med sig av erfarenheter av vänner som fattat beslutet och lyckats. Såååååå lugnande att få prata med någon som sitter i liknande funderingar som en själv, och som har andra i sin närhet som det funkar för. Vi kramades hejdå och jag tog tunnelbanan ut till Kastrup medans hon gjorde ett besök på Tivoli.
Helgen var en succé och jag hoppas innerligt att vi kan göra fler tjejweekends framöver!!