Tjejer

  • Singelliv,  Tjejer

    På återseende

    Innan-sommar-stressen. Kan det vara den värsta av alla innan-lov-stressar? Jo men jag försöker plaska på. Känns inte som jag kommer någonstans. Nästa vecka är det konferens och jag vill så gärna tänka: kul, kompisar och (nu hade varit kul med knull för att det blir tre k men men) hångel. Men jag är inte så värst sugen på något av det. Jag fasar inför att träffa Miss M. Fasar! Mina känslor är “helt over the place” som det heter. Slutsatsen så här långt: jag är inte kär men jag är inte heller förtjust i tanken på att hon ska vara med någon annan. Det bör tilläggas att jag på riktigt hade släppt henne då vi inte hörts av på månader. Häromveckan fick hon dock för sig att höra av sig. Då blev jag vansinnig för det tyckte inte jag var rättvist. Man kan inte vara tyst i månader och sedan höra av sig och låtsas som inget. Hon fick nog en liten chock för jag är ganska snäll och förlåtande men inte denna gång. Några dagar senare ringde hon och vi pratade i timmar sådär som vi brukade göra. I slutet av samtalet så säger hon helt spontant att hon älskar mig. Då blev jag så trött på henne och undrade vad jag skulle göra med den informationen. Kvinnor alltså. Man blir ju så trött på dom, och sig själv. Och då gör man bäst i att lyssna på denna. Den sammanfattar ganska bra mitt och Miss Ms känslorelation.

    Nu måste jag kila och plocka upp mina förkortade kjolar.

    Kommentarer inaktiverade för På återseende
  • Förhållanden,  Känslor,  Tjejer

    Allt utom förhållandet

    Inatt vaknade jag vid 3 och hade en bisarr insikt. I fredags blockerade jag Miss M på mobilen och avföljde henne på Facebook. Det är löjligt att blockera och jag tänker att jag ska avblockera henne om ett tag. Jag var bara tvungen att få lite space. Det är lite lättare att klippa bandet om man inte har kontakt med personen i fråga. I natt insåg jag i alla fall där vid 3-snåret att Miss M och jag har testat alla varianter och lösningar förutom att faktiskt ha ett förhållande. Nu kvittar det för den där relation är helt söndertjatad och sönderbråkad. Jag tycker dessvärre inte om henne mindre men ni vet, ibland måste man bräma upp broar som man annars bara krossar gång på gång på gång.  Men ändå, en intressant insikt att vakna av mitt i natten.

    Jag reflekterade också över att jag inte är superledsen över att jag bränt dom där broarna. Jag tror det beror på två saker, dels att jag inte hinner känns efter men kanske framför allt för jag innerst inne hoppas vi hittar en relation som fungerar för oss bägge. Även om det bara så är en kompisrelation (fast den tror jag inte på själv).

    När man  känner sig allmänt orkeslös (och lite oälskad) så kan jag starkt rekommendera söta djurkonton på Instagram som tröst. Jag känner igen mig en del i den sista. Man försöker och försöker men kommer ingenstans.

     

    Why won’t you love me back???❤#PUPFLIX ?@emma_the_westie

    A video posted by FOR PUPPY & DOG LOVERS (@pupflix) on

    Why won't you love me back???❤#PUPFLIX ?@emma_the_westie

    A video posted by FOR PUPPY & DOG LOVERS (@pupflix) on

    #thestruggleisreal ?? #Retrieverstation ? @raisingteddy

    A video posted by Retriever Dogs (@retrieverstation) on

    Kommentarer inaktiverade för Allt utom förhållandet
  • Förhållanden,  tankar,  Tjejer

    Andras lycka

    nlh87_supercuteinpink_2

    Hej och hå alltså. Shit vad livet går i 180 men ändå inte, är superplanerat men ändå vidrigt rörigt och jag känner mig mest som en passagerare i mitt egna liv. Nu borde saker ha lugnat sig och på många sätt har de det. Stressen är borta men det finns fortfarande massvis att göra och hålla koll på.

    Jag läser både Happy och Alex bloggar och känner mig lugn med att Alex mår bättre och Happy blir överröst i kärlek. Jag är glad för deras skull. Eller ja, så glad som jag blir. Jag är nog väldigt introvert när det gäller känslor. Jag har nog aldrig tänkt på det utan det var min vän K som påpekade det. Vi har ändå känt varandra sedan sjuan så hon vet; jag blir inte sådär hysteriskt glad och visar glädje. Jag tror kanske det ibland misstolkas och att många tror jag inte bryr mig men det gör jag. Få saker gör mig så glad som när mina vänner är lyckliga liksom att få saker gör mig så orolig som när mina vänner är ledsna. Det känns någonstans tryggt att veta att alla inte har mitt liv just nu. Jag funderade faktiskt på om jag också ville vara spralligt kär, ha ett förhållande och kanske åtminstone tänka på barn men nej, jag är inte där.  Jag tror inte jag skulle kunna ha ett förhållande i år även om jag ville och det är faktiskt självvalt. Jag tror inte det är en slump att jag förälskar mig i någon som bor i ett helt annat land. För jo, jag är fortfarande förälskad i en tjej, en samma tjej, i Miss M och jo, vi hörs, pratar och velar. Det är lika jobbigt som det är det är underbart. Känslorna är helt förvirrande och det går upp och ner. Jag tror jag har kommit till slutsatsen att vi skulle fungera ohyggligt mycket bättre om vi båda hade mindre upptagna liv med mindre stress eller om åtminstone bara en av oss hade ett sjukt stressigt liv. Den gråskaliga relationen vi hamnat i just nu är för mig jobbig. Jag är så fruktansvärt dålig på gråzoner. Ska jag vara ärlig mot mig själv så tror jag inte det här leder någonstans. Jag kan inte se mig ha flickvän och därför kan det inte heller vara bra mellan oss för det är liksom inget som leder någonstans. Ändå kan jag bara inte bryta upp det. Det här har ju pågått så länge att det blivit en normalitet mer än ett problem. I alla tjafs, brustna hjärtan, tveksamheten så finns ändå en enorm säkerheten där. Den säkerheten känns ibland så onaturligt stark att jag känner att det kommer lösa sig på ett eller annat sätt trots att jag inte vill ha en flickvän. Den lite klokare delen av mig vill avsluta det och ta mig ur gråzonen men Miss M är svår att slita sig från.

    Jag tror jag ska återgå till lite mer ovärdsliga dilemman, som vart jag hittar ett slutsålt tuggummirosa Hello Kitty nagellack.

    Kommentarer inaktiverade för Andras lycka
  • Känslor,  Tjejer,  Vardagen

    Pessimistiska inlägget

     
    Vad lärde jag mig i helgen? Jo att man inte kan trolla bort stress med champagne. Det är till och med en riktigt dålig idé om någon undrar. Lite salongsberusad gick jag och lade mig tidigt (för att vara mig). Jag vaknar kl 4 i total panik över allt jag behöver göra. I säkert en timma ligger jag och vrider mig och försöker tänka mer sömnvänliga tankar. Dagen efter lärde jag mig att det är helt meningslöst att försöka träna med en trött knopp och kropp. Fy f*n vilka långa 80 min.

    Inte ens en chili lyckades jag med. Jag kör ju ofta på mitt säkra kort när tiden blir knapp och det gjorde jag även denna gång. Något gick dock fel och det blev inte alls så bra som vanligt.

    Söndagen toppades till sist av fylle röstmeddelande från Miss M och vår gemensamma kompis Mike. Min Miss M detox gick ganska så bra tills jag hörde hennes röst. Jag låtsades mest som inget. Idag skickade jag typ “tro inte att jag inte saknar dig för det gör jag men vi fungerade inte”. Två timmar senare skickar hon “jag har saknat dig”. Nu tänker jag att jag ska ringa och klippa banden. Göra det där snygga avslutet som jag alltid önskar att fler gjorde. Ska bara jobba klart för idag först. För efter blir det nog jobbigt.

    Kommentarer inaktiverade för Pessimistiska inlägget
  • Tjejer

    Tjejsex. Äntligen.

    FullSizeRender

    Frågan om vad tjejsex egentligen är är en fråga som förföljt mina vänner i typ tre veckor. Det har varit så många förslag. Någon sa att det är när man saxar, en annan sa att det är när två tjejer är nakna i en säng, vissa sa att det är kroppslig penetration, andra sa att det är kroppslig eller annan penetration och någon annan sa att det är när man får orgasm med en annan tjej. Jag sa mest ingenting.

    Jag fick frågan, har du haft det än. Ehh. Jag vet inte? Så har jag tänkt på det och det känns inte som jag haft det. Kanske beror det på att jag vara lika delar rädd som okunnig i den där sängen med henne. Jag må vara 33 och haft mycket sex men där och då var jag en oskuld. Man skulle kunna tro att det är lättare än att ha sex med män. För man vet man man själv gillar och vilka delar som sitter vart och så vidare. Så är inte fallet. Det är en enorm skillnad på att ta på sig själv / uppleva någon annans händer på sig själv och att ta på en annan tjej.

    I helgen när Miss M var glatt salongsberusad och överärlig såg jag min chans att fråga proffset. Jag konstaterar att jag inte har haft tjejsex och jag konstaterar att jag önskar att det räckte med bonuspunkten.

    Kommentarer inaktiverade för Tjejsex. Äntligen.
  • Singelliv,  Tjejer,  vänner

    Dåligt samvete och tjejsex

    God morgon eller något! Klockan är kvart i 12 så morgon kanske inte är rätt ord men jag har sovit sedan jag kom hem i söndags typ. Helt däckad i en förkylning. Har knappt klivit ur sängen. Så när jag vaknade till liv igår kväll och insåg att jag ju skulle skickat alla hjärtans dag kort var paniken total. Det är väl inte slutet på världen men jag känner mig redan som världens i särklass sämsta vän redan. Jag har aldrig tid till något. Inte ens att skicka kort klarar jag av.

    Chattade lite med Mis M igår. Spontant skulle jag gissa att hon inte känner vad jag känner. Jag skulle gissa att hon inte känner så mycket alls. Jag pratade med Kris igår om Miss M. Han känner mig ofta bättre än jag känner mig själv. Han tror inte jag är kär. Att jag gillar henne på ett annat sätt än jag gillar kompisar står klart men det är såklart långt från det till att vara kär. Jag vet faktiskt inte vad jag känner. Tänker att jag borde skriva någon slags lista. Ibland känns det som jag älskar henne. Ibland känns det som jag tycker om henne väldigt mycket. Och ibland vet jag inte vad jag håller på med. En tjej? Really? Alltså, nej. Det går inte riktigt ihop med mina livsplaner. Sedan undrar jag, i fredags fick jag frågan om vi hade haft sex än. Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara för jag visste inte hur man vet om man haft det. Alltså jag vet ju vad sex är men när har två tjejer haft sex?

    Kommentarer inaktiverade för Dåligt samvete och tjejsex
  • Förhållanden,  Sex,  Tjejer

    God vad-det-än-nu-är

    IMG_7542

    Är det morgon, förmiddag eller fortfarande natt? En timma. En fjutig timma är vad jag sov inatt. Extra kul en torsdag som denna när jag ska på dejt. Jag ser lite…hmm, sliten ut. Himla osmart faktiskt. Jag har använt alla de vanliga knepen som ljus conceler under ögonen, vit/silvrig eyeliner och en massa kaffe men jag ser fortfarande ganska ocharmigt trött ut. Vi får se om jag kan hålla mig vaken till 18:00 ikväll. Men nymålade naglar har jag i alla fall. Vintermörka i Essies “Carry On” – symboliskt för mitt hamsterhjulsliv just nu. Piffade till det med OPI 18 karats guldöverlack.

    Jag är nådigt irriterad på alla miljoner tankar som höll mig vaken igår. Jag är ruskigt trött på att Miss M insisterar på att skicka sms när det efter tredje meddelande blir tydligt att vi bara kommer missförstå varandra och tjafsa. Då ringer man upp. Eller det kan väl jag också göra men det är bara inte så vi fungerar riktigt. Inte just nu. Utan nu är det hon som ringer eller hör av sig när hon känner att hon orkar. Jag tycker det är jobbigt. Sådär som man tycker när man inte får höra av sig till den som man helst av allt vill vara med. Hon blir inte arg om jag hör av mig men hon behöver tid att tänka igenom saker (vi är inte inkluderade i det) och då har jag i gengäld lovat att inte vara så intensiv. Nu tror jag att alla som följt bloggen vet att intensiv skulle kunna vara mitt andra namn. Jag tycker det är jobbigt, såklart. Vad hon tycker om att jag ska på en dejt kan man ju undra. Hon är inte stormförtjust i det men hon är också en hippie som inte tycker man äger andra människor och därför inte kan säga åt dom vad de bör och inte bör göra. Nu är det förvisso så att kvällens dejt vet att jag inte är intresserad.

    Det är så märkligt alltihop. Hur jag plötsligt är i ett förhållande med en tjej. Jag vet inte om jag riktigt hänger med själv. Eller det gör jag inte. Speciellt inte efter en timmas sömn. Idag känns det bara underligt, vem har ens ett långdistansförhållande? Vad får man ut av det? Ja, så tänker jag idag. När jag var i Norge så undrade K om Miss M och jag hade haft telefonsex. Det har vi. Det var intressant att jag som är ett proffs på sextande och telefonsex inte hade speciellt mycket att säga överhuvudtaget. För så är det, jag vet inget. En oskuld är jag. Argument som att jag själv vet vad jag gillar så det borde vara lätt fungerar inte. Jag vet ju vad jag gillar men jag vet ju inte hur man gör. Nä, om man skulle sluta fundera så mycket och försöka göra något vettigt.

    Kommentarer inaktiverade för God vad-det-än-nu-är
  • Förhållanden,  Tjejer

    Tungt bagage 

      
    Känslor alltså. Finns det något svårare i hela världen? De är kännas så mycket och så självklara men de kan samtidigt vara helt okontrollerbara.
    Min senaste förälskelse har varit en sådan där där känslorna bara växer och växer ju mer vi pratar. Jag känner igen den. Det är samma företeelse som fick mig att vinka hejdå åt min familj och mina vänner, säga upp mig och flytta till Sverige. Då var det en kille, det varade i sju år och det fanns nog även där väldigt mycket känslor ändå till slutet även om det kanske inte var romantiska.

    Denna gången är det en tjej – något jag efter en månad fortfarande har svårt att smälta och stå för. Det är ganska många mil emellan oss och även om vi pratar mycket så tror jag frustrationen över att aldrig ses går ut över vår relation. Det krävs ofantligt mycket tillit i distansförhållanden. En tillit som är svår att skapa på distans. En tillit som jag märker att jag har ofantligt svårt för på grund av mitt tidigare förhållande. Det gör mig förbannad. Jag har jobbat hårt för att komma över och gå vidare från mitt ex. Jag har fått genomlida nsmärta, tankedemoner, bränna broar som jag helst hade velat ha kvar och tagit en massa steg bakåt innan det till slut gick framåt. Allt det och så finns det ändå spår av honom kvar. Snacka om att glömma bort att bearbeta vissa av anledningarna till att det inte fungerade.

    Konsekvensen är att det bearbetas i nästa relation som knappt får en chans att hitta en egen identitet och egna värden. Det blir en kombination av känslor och bagage. Miss M och jag har typ alla odds emot oss. Det är väl förvisso där någonstans jag trivs bäst men det tär. I lördags orkade ingen av oss mer och vi bestämde att vi måste ta det lite lugnare. En timeout förslog hon. Mitt ganska ocharmiga jag bad då om en definition av och regler för en timeout. Det var rörigt men vi hade ingen kontakt under 24h. Det är egentligen ingenting men för oss är det mycket. 

    Vi har pratat nu på kvällen men ju mer jag tänker på det desto mer vill jag avsluta det innan det går för långt. Jag har uppenbarligen en hel del bagage att bli av med. 

    Kommentarer inaktiverade för Tungt bagage 
  • Ideellt arbete,  Känslor,  Tjejer,  vänner

    Vikten av stöd 

     
    Ett bra sätt att sluta ljuga för sig själv är att börja berätta sanningen för andra. Sakta och för mina allra närmaste vänner har jag berättat att jag nog i kär i en tjej. Jo, nog:et, hänger kvar ännu. Inte en enda av mina vänner har tyckt det är märkligt. Alla har varit förstående både inför min förälskelse och för den rädslan jag känner. De allra flesta är också överrens om att det är en person och inte ett kön man blir kär i. Det känns ändå lite bättre, att ha vänners stöd.
    För stöd för annat och hos andra har jag inte så mycket av. I det politiska rummet som jag hamnat i så känns det som jag är tillbaks vid lågstadiet då det retades mycket. Skillnaden är både liten och stor, jag bryr mig lika lite nu som då men jag känner också ett större ansvar för andra. Det handlar inte bara om mig idag. Det handlar om något större.

    Nu blir jag inte klokare just idag så jag stänger ner och går och lägger mig.

    Kommentarer inaktiverade för Vikten av stöd 
  • Känslor,  Tjejer

    Tjejen

    Okej. Nu ger jag upp. Det här blir kanske världens rörigaste inlägg men det är för att det är ganska rörigt i mitt huvud och om möjligt ännu rörigare i mitt hjärta. Mitt hjärta vet inte riktigt vad det känner och min hjärna försöker rationalisera allt i en oändlighet. Jag försöker desperat att sluta tänka efter och försöker sluta analysera varenda liten känsla. För så här skulle jag inte hålla på om känslorna handlade om en han.

    Ja, för nu är det som det är. Jag har känslor för en tjej, Miss M. Det är mer än vänskapliga känslor men det finns ingen attraktion. Min kompis Jojo sa förvisso väldigt klokt att det kan vara svårt att känna attraktion när man inte är nära varandra oberoende av vilket kön personen har. Jag tror fortfarande att bristen på attraktion spökar till det. Omedvetet. Dock har jag kommit till slutsatsen att man blir kär i en person. Det fysiska är lite trixigare men känslorna hänger ihop med personen och inte om det är en man eller kvinna.

    Hur vet jag att jag har känslor? Det vet jag nog inte. Men det här är vad jag vet. Förra veckan så var hon en av anledningarna till varför jag mådde bra och kände mig lycklig. Under helgen när vi pratade om mina känslor och brist på känslor så blev hon ledsen och jag blev ledsen att hon blev ledsen. Trots att hon ringde mig varje natt så fick jag för mig att hon inte sov ensam och det kändes knepigt. När Miss M sedan i söndags drog sig undan helt för att hon var ledsen över sitt ex så tog det inte lång tid innan jag saknade henne. Hon är inte ledsen, hon är jätte nere. Jag vill ju gärna säga att jag finns där för henne så som man finns där för vänner men vi är ju inte vänner. Vi är inte vänner och jag vill inte hamna i något slags förhållande med någon som har för mycket baggage som de vägrar handskas med. Jag vill egentligen inte hamna i ett förhållande alls men det är en annan femma. Jag tippar på att hon mår någonstans i närheten av hur jag mådde efter min separation men att hon är ännu mer av en hopplös romantiker.  Hur som helst så gick vår relation från komplicerad till helsnurrig till dagens icke existerande. Jag tror inte bara det har med henne att göra. Jag tror det har med min osäkerhet att göra också. Hon är säkert väldigt van vid förvirrade tjejer men jag är inte så van vid förvirrade känslor för tjejer. Idag vill jag ändå att hon ska ta ett beslut, Antingen vill hon ha mig i sitt liv eller så vill hon inte.

    Hela den här grejen är så bisarr. Jag älskar att vara kär och har aldrig någonsin varit rädd för att bli kär – bli för kär, bli kär för fort, bli kär i fel person. Jag älskar ju den pirriga kärkänslan. En känsla som förvisso inte finns med henne. Det är djupare än så. Jag tror det är vad många andra kallar för förälskelse. Eller om det bara är fascination. Det finns en massa känslor och rädsla är en av dom.

    Vi pratar inte lika mycket nuförtiden och jag vet om det är därför men jag tänker mer på henne nu än någonsin. Men hjärnan fungerar ju så. Jag tror det är mer det än väldigt starka känslor (japp, bortförklaringar är min nya grej). Nu säger jag det bara, jag saknar henne.

    Kommentarer inaktiverade för Tjejen