• tankar,  Vardagen

    Hejdå!

    Idag var jag inne i stan och sa hejdå till våra australienska kompisar. Lika glad och tacksam över att dom var här och var gäster på vårt bröllop, lika tråkigt var det att säga hejdå.

    Utsikt från söndagens middag på Skur 33

    Vi kommer så himla bra överens som par. Dom är dessutom internationella och efter en middag med dom och vår vän Super M i söndags så insåg jag att jag saknar det – det internationella. Jag saknar känsla av en internationell stad, att ha nära till övriga Europa, känsla av storstad.

    I övrigt har det inte hänt mycket idag. Inte mycket alls. Men imorgon.. imorgon händer det. Jag ska packa upp! Så jag kan packa. För snart fyller jag år och födelsedagen ska jag tillbringa i Stockholm. Så jag är så illa tvungen att reda ut kaoset i huset så jag har något att ha på mig i huvudstaden.

    Kommentarer inaktiverade för Hejdå!
  • tankar

    Deppig självbild

    Har hamnat i något vidrigt och deppigt självbildsläge. Tycker jag är fet och ful. Det första stämmer nog ganska så väl med tanke på att min förbannade fot som jag stukade i januari fortfarande bråkar. Ska boka tid till på torsdag för jag har aldrig känt mig så stor, osmidig och svag. Jag känner inte igen mig själv och det gör mig rejält deppig. Får smått panik över att jag ska på bröllop snart. Fattar inte hur det ska gå. Kommer inte se klok ut. Först ska jag överleva flyget på cirka 10 timmar.

    Jag tror inte att jag hatar min kropp just nu för att den är större än vanligt utan för att jag inte känner igen den. Min kropp sviker mig på alla olika sätt. Jag är inte dum, vet att det bara är jag som kan göra något åt det men det känns som ett moment 22. Tänker ändå att ett besök hos läkaren är en bra start. Är dessutom så himla ovan vid att känna så här. Att inte tycka om mig själv. Så frustrerande och provocerande. Och inte minst, patetiskt.

    Kommentarer inaktiverade för Deppig självbild
  • tankar

    Livet om natten

    Det är verkligen en berg- och dalbana. Jag blir så fundersam om kvällarna. Tankarna snurrar åt alla olika riktningar och kring alla olika ämnen. Kärlek, mat, vänner, jobb, sömn, ingen sömn, massa kom-ihåg listor, den förbannade vardags och en jävla massa historia.

    Jag tänker på saker och personer som varit. Jag tänker på saker som jag vill ska bli. Planer och planeringar som inte blir som tänkt för tiden hinner ikapp en. Försöker att hitta lugnet i att det är så, livet. Tiden kan man inte styra över och planeringar går inte alltid i samma takt som tiden man planerat utefter.

    Principer tänker jag också på. Hur de är så viktiga för mig. För viktiga? Kan de vara de? Vet inte men viktiga är det. Något slags ankare att hålla fast vid mär det stormar och är rörigt. När jag tänker efter så kan jag ju även tänka på att visa stormar inte intresserar mig längre.

    Slutligen, det är väldigt varmt i sovrummet och det är svårt att stänga av på. På alla sätt.

    Kommentarer inaktiverade för Livet om natten
  • livet,  tankar

    60!

    De som känner mig har nog väntat på detta ett tag. För det var ett tag sedan sist. Senaste var när jag var fyllde 21. Då slog den till: 50-års krisen. Jo för visst, vid 21 hade jag avhandlat både 30- och 40-års kris. Väldigt tätt inpå varandra. Effektivitet kallas det. Sedan dess har det var stenlugnt på åldersfronten. För i all ärlighet, vem orkar bry sig?!?! Jag får dessutom ta fram en miniräknare om någon vill veta hur gammal jag är. Ska man kunna sådant utantill? Nå väl, inte jag. Har heller aldrig känt mig som min ålder. Mycket i mitt liv är bak och fram.

    Nu är den här 60-års krisen. Fy fan vilken pärs. 50-års krisen var ju coolers i jämförelsen med denna. 60 år och tankar som livsarv, pension och barnbarn snurrar runt som små regnmoln. För dramatik och teater är två av mina främsta grenar. Kul ibland men ibland bara jobbigt. Nu är det lite knivigt. Det är så stora frågor. Mycket större än bröllop och barn. Det är sådant som antingen händer eller inte händer. Kanske borde jag jobba lite mer aktivt på det men nej, för jag känner mig paralyserad av skräck för framtiden.

    Det började med att Lill-Babs dog. Denna underbara kvinna som alltid funnits och som för mig alltid varit älskad. Så dör hon. Tusentals sörjer henne eller åtminstone tänker lite extra på henne. Och en enorm familj lämnar honom bakom sig. En familj som verkar avgudat henne. Det gör ont för jag är rädd för att min familj och släkt ska dö. Det väcker tankar som vad jag kommer lämna efter mig. Hur många kommer sörja mig och vilka är dom? Jag kanske inte vill ha barn just nu men jag vill ha barn när jag dör.

    Tankarna snurrar jättemycket om livet och hur det är upplagt. Hur lite av ett arv de flesta av oss lämnar. Barn är väl undantaget då. Jag kommer att tänka på min pension och mitt sparande och får fullständig panik. Inser att jag dels måste hitta ett jobb men också sätta mig in mer i mitt sparande. Jag vill bli bra på det. Var ju faktiskt till och med med på listan över mina mål för i år. Jag dividerar mycket med mig själv om jobb. Väldigt mycket. För vissa är det så självklart att ha ett jobb men för mig att det så självklart att ha ett syfte. Vissa dömer mig och tycker det är knepigt. Men jag är rädd. Rädd för mycket som är jobbrelaterat. Men det är en annan historia.

    När Tim, Avicii, dör så späs livsfrågorna på. Jag är inte speciellt rädd för att bli en musikalisk världsstjärna. Blir jag det så tycker jag alla ska ta sig en fundering om vart världen är på väg. Jag blir däremot livrädd för att hamna i ett maskineri. Om det så är på ett jobb, i hemmet eller vart den än må vara. Att hamna i positioner där man inte längre har kontroll. Trots all den tragik som omger hans död så lämnar Avicii efter sig ett fantastiskt musikartist och jag hoppas, många viktiga tankeställare om ångest och maskineri. Jag är tillbaks i 60-års krisen; vad kommer jag lämna för arv och vad vill jag lämna för arv? Jag vill inte bara jobba för att tjäna pengar. Alla år på privatskolor har gett mig insyn och hur mycket man än vill tro annat så blir man inte lyckligare av pengar. Man kan hitta på mycket (mer) skoj men man kan inte komma från obotliga sjukdomar. Man kan bli populär men att bli älskad kan vara desto klurigare. Man kan köpa sig snygghet men pengar gör inte att man per automatik har en härlig personlighet. Pengar är bra och nödvändigt men jag vill så starkt göra skillnad på något sätt. Inget storslaget. Inget uppmärksammat. Bara något hållbart. Kan jag inte göra det genom ett avlönat jobb så måste jag hitta en balans så jag kan göra det på min fritid. Balansen måste finnas där. Det är väl nyckel ut från maskineriet?

    När jag väl är 65 vill jag vara glad, lycklig, älskad av nära och kära och ha ett gott samvete för min insats som människa. Jag vill att mina nära och köra tycker jag varit närvarande även om jag inte alltid varit fysiskt på plats. Jag vill visa mina barnbarn världen och dela med mig av en massa klokheter.

    Nu känns mycket lite väl förvirrande. Jag tappade fotfästet. Självklart kommer jag hitta det igen men tills dess vill jag snubbla runt i mina tankar. Jag älskar att bli gammal men har mycket kvar att arbeta med tills jag känner mig redo. Ja, sen var det ju det där med att det inte är säkert jag blir 60 ens. Om du tror att jag som den dramatiska människa jag är inte tänkt på det så har du fel. Död och min begravning talar vi om kring middagsbordet minst en gång i månad. Jag är helt on top of it. Blommor, låtar, mottagning. Det löser sig. Just detta – livet – är bra mycket svårare att planera och styra och hitta rätt i.

    Kommentarer inaktiverade för 60!
  • tankar

    Sömnlösa tankar

    Är nere i Sverige på blixtvisit. Hade möte idag och inser att jag förändrats. Engagemang och dedikationen som en gång var min drivkraft är borta. Ändå ligger jag här sömnlös och försöker landa i ett bra beslut. Främst för mig men helst med så lite negativ påverkan som möjligt. Kommer inte längre än att det vore lämpligt att skriva ett mail och tacka för mig.

    Tänker också på Icey som är kvar i Norge. Vilken klippa han här. Min alldeles egna klippa. Som han fick kämpa för mig och vad omständig och svår jag var. Himla tur jag hade som fick just han som orkade vänta. Som orkade tro på mig och oss när jag inte kände speciellt mycket alls.

    Det går inte att inte tänka på dom. Mina vänner. De är familjen jag valt. Att se dom må dåligt tycker jag är svårt. Känner mig otillräcklig.

    Överlag känner jag mig ledsen. Flytten blev inte alls som jag tänkte. Trivs inte i lägenheten sådär mycket som jag hade hoppats. Den känns tom och opersonlig och visst kan det ha något att göra med att vi faktiskt inte bott där en vecka. Det är rörigt och opersonligt. Trots två doftljus. Det känns bara inte bra. Boven till detta kallar jag vita väggar. Inte min melodi. Hatar vitt.

    Hela flytten har tagit mer energi och tid än jag räknat med. Således är jag inte alls där jag tänkt vara i jobbsökande. Det stressar, såklart. För mig stressar det. Han klippan är lugnet själv och stöttar alltid. Jag känner lite som jag hamnat på fel spår men resa har gått så långt att det inte går att vända och byta till rätt spår. Och så är det väl antar jag. Man måste arbeta med dagens förutsättningar. Kan ju inte göra så mycket åt allt annat som hänt i livet.

    Nä. Grubblerierna är många denna natt. Och som alltid då saknar jag mina föräldrar.

    Kommentarer inaktiverade för Sömnlösa tankar
  • Inredning,  tankar

    Bra igen.

    Det känns bra idag, precis som igår. Som om onsdagen aldrig hände. Jag tycker det där med PMS är kusligt. Och att jag fått det så sent så jag inte riktigt hunna greppa det. Ibland funderar jag på om jag ska ta någon medicin men jag tycker jag äter piller så det räcker och blir över. Känner att jag får bara låta de dagarna vara lite jobbigare. Ofta är det en underliggande känsla som finns men som blir oproportionigt  stor.

    Min fina lightbox kom i onsdags också så nu står den på den andra fönsterbrädan och gör mig glad. Mr Icey är väldigt nöjd med hur hans fönster nu har lite liv. Och vi älskar båda de fina, stora ljushållarna från Søstrene Grene. De blir väldigt vackert ljus i dom, kanske beror mer på stearinljusen från Ikea förvisso haha.

    Kommentarer inaktiverade för Bra igen.
  • livet,  Shopping,  tankar

    Lite ångest och en enhörning

    Det är måndag. Om tre dagar åker jag för att vara borta i två och en halv månad. Det har gått från att kännas till världens bästa idé till en inte lika bra idé. Jag har lite seperationångest. Sådan har jag alltid varit och kommer alltid vara, jag tycker inte om att åka hemifrån. När jag var lite var jag super mammig och pappig. Det satt nog in tills jag var 23 när jag tänker efter och på riktigt flyttade hemifrån. När jag sedan bodde med min dåvarande pojkvän tyckte jag det var jobbigt att lämna. När jag väl är borta är det inte alls speciellt jobbigt men det är just det där att lämna som jag tycker är väldigt olustigt. Så nu sitter jag här med en klump i magen. Nu är det ju så att vill jag hem efter fyra dagar så får jag såklart åka hem efter fyra dagar. Inte på något sätt är jag fast på Island. Och hemmet står kvar. Måste påminna mig om det. Sätter även en påminnelse på att saker inte är allt. Jag måste inte ha med mig två resväskar. Tryggheten finns inte där. Fast nallen får följa med. Känns bäst så. Kanske kanske, får även denna glimrande väska följa med. Så smashing. Och enhörningar, det är en intern grej som kan funka på många tillställningar.

     

     

    Kommentarer inaktiverade för Lite ångest och en enhörning
  • Inredning,  livet,  tankar

    Tankarnas vecka

    Grattis prints via Oh So Lovely

    Denna vecka har det varit mycket tankar men också en väldigt tydligt målbild. Jag jobbar med veckovisa målbilder. Min hjärna kan nämligen inte tänka längre än så. Och denna vecka är målet min helg med mina musketörer. De där vännerna jag typ måste ha resten av mitt liv för de vet för mycket om mig. Mina helger går bra just nu. Det går år helvete med nyårslöftet att tillbringa helger hemma och ensam men jag är trots det mer än nöjd med mina helger. Och snart är det helg igen. Med de bästa.

    Tankarna har annars kretsat mycket kring livspusslet eller kanske mer livsvalen och prioriteringar. Kanske mest att ibland kanske man måste vara lite flexibel. Att den där planen man håller fast i kanske inte är bättre än någon annan plan. Att man kanske måste våga tänka om. Och att man kanske måste se möjligheter istället för normer.

    Jag har också tänkt mycket på mina fina bloggisar Alex och Happy. Så mycket har hänt sedan Alex och jag började blogga ihop och Happy var ett fint tillskott. Det är kul att vi alla är jämnårig och så lika men så olika. Inte minst att vi är i helt olika ställen i livet. Då tänker jag att än en gång att det finns inte en rätt väg, det finns flera. Det finns inte ett sätt som gör en bättre än någon annan och det är inte en tävling. Alex och Happy är bra och stöttande påminnelser om det.

    Vi avslutar med lite uppiggande flamingo prints som finns att ladda ner helt gratis. Tror de kan bli riktigt fina på en min vägg.

     

    Kommentarer inaktiverade för Tankarnas vecka
  • Shopping,  tankar

    Pennor och vispgrädde

    Bild från penstore.se

    Ohoj vad dåligt jag sovit inatt. Vaknade till slut klockan 5 och kunde inte somna om. Då tänkte jag länge (väldigt länge) på om man alltid kan vispa vispgrädde. Kokt vispgrädde, kan man vispa det? På gränsen till fryst vispgrädde, kan man vispa det? Ja det var avancerade tankar sådär på morgonkvisten.

    Sedan klickade jag hem ett par pennor. Sålde ett överkast häromdagen så då tyckte jag att jag förtjänade det. Jag har tillägnat veckor med att googla tuschpennor som skulle är bäst för ritblock. Mina topp tre tror jag är dessa:

    1. ZIG Kuretacke clean colour real brush
    2. Sharpies fine markers
    3. Frixon colours

    Då jag fortfarande har köpförbud satsade jag på tvåan men jag vill egentligen ha dom från ZIG Kuretacke. Men så är det ibland och tills jag har ett jobb så kommer jag vara hård mot mig själv. Fick i alla fall besked om att pennorna redan har skickats och jag är väldigt spänd på att få rita med dom. Mitt krav när jag letade pennor var att hitta pennor som inte går igenom pappret. Jag misstänker att Sharpies pennor gör precis det men får väl lägga ett papper emellan. Ni som färglägger och kladdar mycket vad använder ni för pennor? Herregud som jag älskar pennor och papper. Bland det bästa jag vet.

    Nu ska jag se på Secrets & Lies med min mamma. Den är riktigt bra. Finns på Viasat Play om du vill se den. Min kompis K och jag diskuterade att Ryan Philip är överallt just nu. Från att ha varit borta i flera år så dyker han upp, ser inte en dag äldre ut och är med i både det ena och det andra.

    Kommentarer inaktiverade för Pennor och vispgrädde
  • livet,  tankar

    Att vara snäll, mot sig själv 

    Jag sover dåligt just nu. Mycket på grund av att jag inte kan somna för min hjärna kan inte stänga av. Så när jag efter fem timmars sömn inser att hag sovit en timma för mycket och därmed missat mitt pass på gymmet blir jag så arg på mig själv. Orimligt arg och besviken. Ja tycker omedelbart att jag är misslyckad och inte kan göra något bra.

    I verkligheten är jag jäkligt bra. Jag har ett framgångsrikt år bakom mig som jag är stolt över. Problemet är att jag har en månad kvar av mitt uppdrag och jag har tappat motivationen. Den är helt borta. Jag presenterar långt under vad som är okej. Blir jag arg på mig själv? Nej, för jag orkar egentligen inte bry mig fast däremot blir incidenter som missat gymbesök en katastrof. Det är såklart jag tycker det är frustrerande att tappa motivationen. Ledsen blir jag också för jag vill sluta på topp. Nu är det slut på självömkan och att vara orimligt arg på mig. 

    Det är inte slutet på världen med skitdagar, inte ens om det är flera på rad. Imorgon börjar jag om igen. Nytt försök. Det är allt jag kan göra, fortsätta försöka.

    Kommentarer inaktiverade för Att vara snäll, mot sig själv