• resor,  Sjukdomar

    Bilresa och sköldkörteln

    I veckor nu har jag känt att mitt hår är märkbart tunnare. Det kan såklart bero på stress, hormoner och mycket annat men jag känner mig ganska säker på att jag har fel dos av Levaxin – hormonet som ska hjälpa sköldkörteln. Nu har vi äntligen fått får försäkring i Holland så jag ska försöka hitta en bra husläkare och boka tid. Det är svårt att inte bara bli ledsen och ångestfylld.

    Denna veckan som kommer är vi i Sverige eftersom vi bilade upp igår. Vi åkte vid 08:30 från Holland och kom fram vid 22:00. Vi hyrde någon Opel SUV och jag förbannade mig var femte minut över att dom är så osköna att köra fort i. Supersmidiga i stan och såklart bra översikt men jag gillar att vara nära marken, speciellt vid höga hastigheter. Och det där moderna filbytarstyrandet – orkar inte. Dom är inte gjorda för provisoriska filer, speciellt inte smala tyska provisoriska ytterfiler, så ska dom inte vara übersmarta så behöver dom inte vara alls. Jag sov igenom Danmark så jag hade lugnat ner mig lite tills vi kom till Sverige. Då var det mörkt, regnigt och dimmigt. Resan dit hade gått hur smidigt som helst även om min man ogillar att köra. Vi slapp köer och alltför många vägarbeten (tror aldrig jag kört genom Tyskland med så få vägarbeten). Sträckan mellan Malmö och Göteborg var dock oändlig. Kan inte minnas att den någonsin känts så lång.

    Sov som en stock natten till idag och har handlat i nya mataffären och lagat mat idag. Och läst, försökt hitta hoppet bland andra med sköldkörtel problem. Hoppet om att håret kommer tillbaks.

    Kommentarer inaktiverade för Bilresa och sköldkörteln
  • Dieter,  Sjukdomar

    Andra veckan

    Sådär ja, jag klarade en vecka men kan också vara ärlig med att det aldrig hade gått utan Iceys hjälp. Han hjälper mig planera, tänka och laga mat. De första tre dagarna var riktigt tuffa och igår tyckte jag synd om mig själv men annars har det gått bra.

    Dieten jag följer heter autoimmun protokollet (AIP) och är en restriktiv form av Paleo, alltså en striktare version av antiinflammatorisk kost. Den ska återställa och därmed läka kroppen (eller tarmen i alla fall). Det är svårt att veta var man ska börja när det är så mycket man vill ändra på men jag tog beslutet att börja inifrån. Med en kropp som vill ta upp all näring och vitaminer den får. För det vill den inte nu. Jag har en bråkande skörtkörtel och märkte i julas att jag tappat hår igen. Troligt är att jag har två autoimmuna sjukdomar, Hashimotos och Alopecia areata men Hasimotos är en självdiagnos (efter mycket läsande). Så en rejäl omstart behövdes.

    Fördel men att börja med AIP när vi flyttade är såklart att vi flyttade i ett tomt hem med ett tomt kök. Således finns det nu inte så mycket i köket jag inte får äta. Icey äter samma mat som mig om kvällarna och helger men tar en smörgås till jobbet på vardagarna. Så i köket finns det ost, mjölk, bröd, skinka, kaffe och peppar som jag inte får äta. Listan på vad man ska undvika är lång men å andra sida är listan på vad gärna får äta också lång, bara fylld med lite mer obekanta namn.

    Att äta ute är så gott som uteslutet, du kan ju få tag på en sallad eller en smoothie men du behöver alltid kolla vad som är i. Som i lördags när vi var på stan och jag hade glömt att ta med mig mat. Då gav jag nästa upp men Icey stod på sig och sa att det var dumt att ge upp när jag nästan klarat en vecka. Till slut hittade vi ett salads ställe där jag kunde plocka ihop min egen sallad och tonfisken kom från en burk med olivolja (till skillnad från solrosolja som jag inte får äta).

    Jag ska inte ljuga, jag tycker det är mycket att hålla koll på och igår när jag skulle planera veckan så blev det överväldigande mycket och jag var ledsen. Man måste läsa ingredienserna var gång man handlar, man måste på ett ungefär ha koll på vad man få och inte får äta. Icey åker till USA imorgon så då måste jag fixa detta själv. Och det gör jag så klart för nu har jag en veckoplan men jag beundrar dom med heltidsjobb eller familj eller bägge delarna och som ändå får ihop den här dieten. Extra glad blev jag såklart av Happy när hon skickade en överraskning i form av en kokbok med lätta AIP recept. Sådant blir man både glad och rörd av. Stöttning på distans. Tack tack!

    Tänker inte att bloggen ska handla så himla mycket om den dieten utan jag ska försöka ta mig igenom 30 dagar och skriver då en rapport om hur det varit och om jag märkt någon skillnad. Nu ska jag snart göra mig i ordning för att åka till gymmet. Skrev in mig i lördags på David Lloyd’s som jag tränade på i Bryssel. AIP dieten ser helst att man undviker hård träning eftersom det är en form av stress för kroppen. Så 2020 är tydligen året jag börjar med yoga på riktigt. Måste försöka se det positivt (känns mest långtråkigt innerst inne). Vi hörs sen!

    Kommentarer inaktiverade för Andra veckan
  • livet,  Sjukdomar

    Södersjukhuset

    Fredagen i Stockholm var härlig och chill. Jag fick bestämma middag och valde min brors hemmalagade paella. Så god! Strax innan middag började jag få en märklig magvärk. Testade att ligga, sitta, stå i olika positioner men inget fungerade. Så frustrerande. Efter middagen spelade vi spel tills min brorsdotter blev supersjuk och kräktes. Då förflyttade vi oss till soffan och började titta på Copycat. Men efter ett tag så gick det inte, det gjorde ont i magen och var obekvämt. Klockan var ändå runt midnatt så vi gick till vårt hotell. Jag tog en Ipren och lyckades somna.

    Klockan 05:00 vaknar jag av smärtan som är ännu värre än innan jag somnade. Det gör så vansinnigt ont och jag fattar inte för jag mår inte illa, har ingen feber eller något annat. Jag kollar sjukvårdsupplysningen. Konstaterar att jag kanske ska ringa för jag blir inte klok på vad det kan vara men det gör vansinnigt ont. Jag väcker en oimponerade Icey och ringer sjukvårdsupplysningen. Eftersom min smärta är en 8 på skalan 0-10 så tycker dom jag ska åka till akuten. Jag ringer en taxi, kommer in till doktorn relativt fort. De tar blodtryck, puls, temp och blodprov. Jag får morfin som inte hjälper alls. Jag får alvedon som inte hjälper. Vid 11 har doktorn på akuten sett till att jag får komma till röntgen. Trots ännu mer morfin gör det fortfarande galet ont.

    En timma senare får jag resultat från röntgen. Den visar en cysta. Jag som inte riktigt vet vad det innebär blir mest rädd. Doktorn är nöjd över att veta vad det är och skickar vidare mig till gynakuten. Dom berättar att det bara är en läkare på plats och han är på förlossningen och på enheten för våldtäkt. Gynakuten är på tredje plats i den prioriteringen men jag är först och har högst prio just för stunden. Jag får ta nya prover och vänta. Efter någon timma eller så kommer doktorn. Han gör en gynekologisk undersökning och konstaterar att det är två cystor. Han befarar att den snurrat sig runt äggstocken eftersom morfinen inte hjälpt och jag haft ont så länge. Han föreslår operation men säger också att risken är att det blir komplikationer och man får ta bort äggstocken. Förvisso har man två men han säger att det såklart påverkar chansen att bli gravid. Han säger också att en kollega är på väg och att jag ska få prata med henne. Jag blir rädd av så många olika anledningar. Efter typ 30 min kommer hon. Hennes slutsats är att hon vill vänta med operation och lägga in mig på avdelningen men för säkerhets skull ska jag fasta ifall det blir värre. Operation är riskfylld på flera sätt och hon vill inte operera i onödan. Speciellt eftersom jag vill ha barn. Även om jag haft ont länge så är det inte så länge i deras mått. Och det är inte två cystor utan en.

    Jag läggs in. Är trött, får mer smärtlindring och somnar till och från. Vaknar dock ofta eftersom droppet gör att jag måste kissa hela tiden. Icey är med mig och jag har fått ett eget rum. Min bror är nära och dom ser till att mina föräldrar hålls uppdaterade. Samtidigt smider Icey planer i fall jag måste opereras eller stanna kvar längre. Som tur är är Icey väldigt lugn. Han var såklart orolig men lugn. Vid 19 blir jag undersökt igen av en gynekolog. Hon säger att det är en cysta, 6x6cm med en skiljevägg. Tydligen klassas den som lite för liten för att vara stor. Det är dock en snäll cysta så ingen ond. Med ultraljudet kan hon inte se varför den gör ont, det behöver man operera för att se. Hon vill också avvakta operation men säger att hon är där hela natten och blir det värre så måste jag säga ifrån. Hon säger att jag kan äta och jag får två smörgåsar när jag kommit tillbaks till rummet. Vid 21:00 när Icey ska lämna så ber jag om smärtstillande eftersom det gör ordentligt ont igen. Till slut somnar jag och vaknar klockan 5:00. Då är smärtan borta.

    Läkaren kommer vid 11:00 på söndagen och säger att ofta så löser cystor sig själva. Det snurrar tillbaks sig, försvinner och ja, det verkar den ha gjort för mig. Jag får alvedon för min huvudvärk som jag har efter alla tårar och stress men skrivs ut. Jag måste på ett återbesök för att se till att det ser bra ut men i övrigt verkar allt okej. Skulle värken komma tillbaks så ska jag åka direkt till en gynakut.

    Det var min födelsedagshelg. Minnesvärd av helt fel anledning. Vi hann med en lunch och ett NK besök samt min efterlängtade prinsesstårta. Sedan tog vi kvällsflyget hem till Oslo

    Kommentarer inaktiverade för Södersjukhuset
  • Sjukdomar

    Håret

    Jag berättade för min mamma igår att en liten del av mitt huvud är flintskalligt. Hon tog det inte alls så lugnt utan hon reagerade förmodligen så som jag borde ha gjort. Så som jag skulle ha gjort om det inte var för alla turer med allmän vården. Jag måste ju se en läkaren. Risken är ju att min levaxindos är för låg.

    När jag tänker efter så har mitt hår varit knepigt i flera månader. Det har kliat och under det sista månaderna har jag tappat massor med hår. Det gör man ju ibland så jag tänkte väl inte jätte mycket på det. Har också tappat massor av hår när jag varit stressad och deprimerad. Det har ju växt tillbaks. Min rädsla nu är att det inte gör det och att jag ska tappa ännu mer. Mitt hår har jag alltid älskat och därför gör det lite extra ont. Kan inte riktigt tänka mig vara utan det.

    Nu hoppas jag dels att jag ska få en tid och dels att jag ska bättre medicin. Inget av det någon självklarhet, tyvärr.

    Kommentarer inaktiverade för Håret
  • livet,  Sjukdomar

    Drömmig söndag

    Inte en sådan där söndag när allt är perfekt. Tvärtom. Jag upptäckte igår kväll att jag tappat hår. På riktigt. På ett område stort som en tia uär mitt huvud helt kalt . Paniken och sorgen var total för mitt hår har alltid varit perfekt. Några googlingar senare så inser jag att det förmodligen är alopecia areata. Och en kvalificerad gissning skulle vara att min sköldkörtel ställer till det. Jag var så ledsen men så tur är bor jag ju med en IT projektledare som får betalt för att hitta lösningar. Så 1) fläcken syns inte just nu under mitt tjocka hår, 2) det växer förhoppningsvis ut om ett år och 3) vi får börja om på AIP dieten igen och hoppas att tarmarna läker. Fattar inte varför man aldrig kan ha flyt på alla fronter i livet.

    Mäklarbild från Historiska hem
    Mäklarbild från Historiska hem

    Nä, idag drömmer jag mig bort till där verkligheten inte begränsar. Tänker, funderar och undrar hur man får ett husprojekt att gå ihop. Alltså ett heltidsprojekt. Jag hittade detta vecka hus i Skåne och vad säger man – drömmen! Jag fantiserar om att det skulle kunna vara en verklighet för det får man ibland. Man kan inte alltid ha realistiska drömmar. Jag tänker på alla dom där drömhus programmen som går på TV och undrar om vi skulle vara paret som håller ihop eller går isär när huset står klart. Jag surfar ofta in på Historiska hem och blir kär. Det närmaste olycklig kärlek jag kommer nuförtiden. Och jäklar vad skönt det är när det är kontrollerad olycklig kärlek. Kom just på. Skulle jag ha önskat mig ett hus i morgongåva? Ett gammalt hus med massa charm.

    Mäklarbild från Historiska hem
    Mäklarbild från Historiska hem
    Kommentarer inaktiverade för Drömmig söndag
  • Sjukdomar

    Migrän

    Jag har haft migränattacker sedan jag var 7-8. Första gången åkte vi in till akuten. Minns fortfarande hur ont lamporna i väntrummet gjorde och hur allt blev bättre när jag fick komma till ett mörkt och kallt behandlingsrum.

    Det har funnit perioder, år, då jag inte haft en enda migrän attack. Men på sistone verkar de har kommit tillbaks mer regelbundet och mycket värre. Jag har börjat må väldigt illa i samband med migränen och varje gång känns det som om jag ska kräkas. Denna vecka trot jag egentligen att jag hade migrän i två dagar och att det blev värst på tredje dagen. Huvudvärken och illamåendet fanns där i två dagar men det exploderade på tredje dagen.

    Jag har googlat som en tok och testat allt. Om någon har några tips på hur man kam förebygga migrän så är jag all ears!

    Kommentarer inaktiverade för Migrän
  • livet,  Sjukdomar

    Lite allt möjligt värk

    Veckan började med mens. Mer precist mensvärk. Okej, tänkte jag och gick på promenad och grejet för sådant ska ju hjälpa. Det kanske det gjorde men jag glömde också bort att äta. Vid fem börjar huvudvärken komma och jag får panik för inser att slarv med mat , menshormoner och stel nacke resulterar lätt i migrän. Men äsch tänker jag och börjar plocka upp disk. Varje gång huvudet böjer sig sticker det till lite. Alla som haft migrän vet att detta hade varit ett utmärkt tillfälle att ta en tablett. Men nej. Jag tänker att lite vila gör tricket. Lägger mig på soffan. När min förkylda hälft kommer hem så slår han på tv och jag får ont av ljuset. Även här hade man kunnat ta en tablett. Jag känner dock att det som mest kan bli mild migrän så jag ber honom bara sänka ljuset på TV. När kag sedan ska gå på toa och stället mig upp så gör det så ont. Då frågar Icey om jag har ont i huvudet, om det är migrän och om jah vill ta en tablett. Nej, tack lite mat räcker. Jag låg ner hela kvällen. När jag gick och lade mig så inser jag att jag ibland kan få migrän under natten. Huvudvärken har inte blivit sämre eller bättre men jag testar utan tabletter. I en timma funkar det. Sedan ger jag upp. Vill inte ta migräntabletterna men ber om någon kombo som läkare sagt funkar mot smärta. Det blir bättre, framför allt mensvärken men huvudvärken släpper inte riktigt (gör det är lätt migrän). Eftersom jag tagit det så lugnt så kan jag inte somna. Dessutom gör det ont och ute blåser det storm. Jag kan alltså inte somna.

    Läste förresten i Facebookgruppen Heja Livet! att det är en ny migränmedicin på gång. Många verkar också rekommendera Botox. Och en del har sina egna små knep. Knäppt ändå att så många lider av migrän men trots det finns inget botemedel eller knappt någon som vet varför man får det. Gillar verkligen Heja Livet! gruppen. Det är högt och lågt och alla tjejer är stöttande.

    Nä, nu måste jag hitta en position som går att sova i, stänga fönstret och försöka somna.

    Kommentarer inaktiverade för Lite allt möjligt värk
  • Sjukdomar,  Vardagen

    När man måste till rymden

    Prokastineringsverkstaden här. Pratade med Mr Icey i flera timmar igår och somnade mycket sent och vaknade lite för tidigt. Körde ett pass på gymmet och sedan hade jag en tid hos en ny läkare. Nordens enda rymdläkare råkar det vara. 1000kr mer än vad jag betalar hos min vanliga privatläkare kostade det. Resultatet: jo men jag är superfrisk. Jag gillade inte rymdläkaren. Han var bra på många sätt som på att analysera prover, vara direkt och prata mycket. Han trodde att hans ärlig sätt kanske gjorde mig upprörd men alltså, jag har gått till läkare i över fem år för samma sak. Så jag har hört det mesta. Nu gick jag till en annan läkare för att jag vill bli av med alla mina piller. En andra åsikt tänkte jag mig. Jag har träffat läkare som dagens massa gånger. Det är superkunniga, men och det är ett stort fucking men, de lyssnar inte. Jag fattar att det inte finns diagnos för allt och jag fattar att man inte kan utesluta allt på en gång. Men vill man inte ens lyssna så känner jag noll förtroende. Ena doktorn säger en sak, den andra en annan och en tredje något nytt. Jag blev 2000kr fattigare och noll kunskap rikare. Kanske måste jag ut i rymden för att hitta svar.

    Annars då? Jo men jag är glad. Skönt att hinna med lite mer träning även om jag precis som Happy försöker hitta en balans och tid. Att prioritera rätt för mig just nu. Att försöka lära mig känna skillnaden på trötthet och lathet. 2017 ska innehålla mer av nuet. Och om nuet är lika glatt som det är just nu så är jag mer än nöjd.

    Dagens bästa? Morgonpasset med bästa Anna

    Dagens sämsta? Doktorn

    Dagens fundering? Varför ex fling hör av sig när de tror/vet man träffat någon annan.

    Dagens vill-ha? Älskar armband, älskar att blanda guld och silver.

    Dagens middag? Köttbullar.

    Dagens låt? Say you love me.

    Kommentarer inaktiverade för När man måste till rymden
  • Göteborg tips,  Ideellt arbete,  Sjukdomar

    Helg. Måndag. Jaha.

    Den helgen försvann visst. Fredagens julfest var mysig. Fin och härlig med människor som uppskattar mig. Unga människor som inte dömer i första taget och som aldrig hur mycket olikheter det än finns glömmer att titta på mina prestationer. Bra där. Sådan tacksamhet bör det finnas överallt.

    Lördagen, den där produktiva jag skulle ha. Ja, den hände väl inte riktigt. Allt gick nästan som planerat. Jag kom hem sent på lördag morgon (kl 4), vaknade sent (kl 11), åt frukost, lyssnade på musik och öppnade datorn. Vid 13 gick det nedför. Jag vilar en stund tänkte jag. Det är ju så komiskt att jag fortfarande tror på det. “Jag vilar”. Det är en av få gånger jag tänker på mitt ex. Han hade sagt “Gör det men ta en tablett först”. Mitt första migränanfall hade jag när jag var sju. Så ja, jag vet precis hur det känns. I mitt försvar så hjälper det faktiskt at vila ibland. Fast då måste det gå riktigt till, det vill säga i ett kolsvart och kallt rum och precis precis innan det börjar göra ont. Är jag ute, inte kan vila, inte har smärtstillande och det är akut så brukar jag försöka med en Snickers och en cola. Jag får nästan kvävningar av att skriva det. Det är så förknippat med illamåendet vid migrän att jag blir smått spyfärdig av bara tanken. Hursomhelst, igår fick jag för mig att det skulle hjälpa att vila. Det gjorde det inte. Det hade jag kunnat erkänna för mig själv efter sju minuter men jag kämpade på. Låg blixtstilla och lyssnade på TV (har man någonsin haft migrän så vet man hur stilla man måste ligga och hur volymen måste vara på exakt rätt nivå). Vid 21 gav jag upp och begav mig på jakt efter migräntabletterna. Antingen ligger dom i en flyttlåda eller så är de slut. Det var bara att bunkra upp med is i sängen, öppna fönstret, hitta en bra ställning och somna. Jag vaknade vid 11 idag och mådde lite illa men migränen var borta. Beställde dock tabletter av Happy som är i London över helgen.

    Vanligtvis efter migränanfall känner jag mig som återfödd. Riktigt så var det väl inte idag men efter en seg dag och en jäkla massa attacker kring otacksamhet så kom plötsligt ett erbjudande jag inte kunde tacka nej till. En kväll på operan. Carmen 360°. Två timmar av helt häpnadsväckande musik. Två timmar att lugna sig, samla tankarna, få perspektiv och ladda om. Ringde min allra ärligaste vän tillika mentor efter och fick ännu mer perspektiv, jag är jäkligt bra. Man har inte rätt att vara otacksam för den tid jag ger andra.

    Nu är den där lördagslistan gjord och jag ska sova!

    Kommentarer inaktiverade för Helg. Måndag. Jaha.
  • Sjukdomar,  Skönhet

    Från B12 till Bioderma


    Som bekant (?) så tar jag en himlans massa vitaminer, mineraler och några hormoner. Ett av dom är B12. Först fick jag B12 tabletter men fick superdålig hy. Gjorde dock inte kopplingen förrän väldigt sent. Jag har tidigare haft acne när jag var 21 ungefär. Det kom från ingenstans men under en period i mitt liv då det fanns väldigt mycket, sjukt mycket stress. Det krävde extrem behandling och laser. Så när hyn blev dålig igen vid 27 så var det ju lite av ett bakslag. Till slut tog jag tag i det och fick en remiss till en hudläkare som sa tidigt att B12 är för vissa (jag är såklart en av dom) dåligt för hyn.

    Då gick jag hos vårdcentralen och de ville inte ge mig annat än tabletter. Jag slutade äta dom för jag fick panik över hyn. När min kompis Kris läser det som kommer han bli arg. Han tjatar mycket om att B12 brist ska man inte leka med, det får neurologiska konsekvenser. Men det visste jag inte då. När jag började gå till en privat klinik så frågade jag om jag kunde få injektioner. Det visste jag fanns för en granne hade berättat att det ger man många äldre. Jag förklarade varför och det var inga problem att sluta med tabletterna och börja med injektioner. Hyn blev lite bättre men jag har nog fortfarande lite av en problemhy. Speciellt dagarna efter sprutan och innan mensen. Sedan ska jag erkänna att jag inte alltid är världsbäst på att ta hand om min hy. Men men.

    Det jag egentligen ville tipsa om var Bioderma som nuförtiden finns på svenska apotek. Jag köper fortfarande mina utomlands då utbudet är större och priset billigare. Jag använder deras gröna serie, Sébium. Men ansiktsvatten från den röda serien är makeup artisternas favorit då den snabbt, effektivt och skonsamt tar bort smink. Av oklar anledningar har jag både den gröna och röda sminkborttagnigen.  Jag har två dagkrämer, en som jag använder de dagar jag sminkar mig och en som jag använder när jag sminkar mig. Ibland tänker man inte på det men återfuktning är viktigt om man har lätt att få finnar men det måste vara rätt sort bara. Sedan brukar jag ha den flyttande tvålen men den kunde min pappa som köpte sist inte ta med sig på flyget så det fick bli en vanlig tvål. På natten använder jag deras kräm som är som en mask. Det är en riktgt bra serie. De har även en bra scrub i samma serie.Ett hett tips till er som har lite bråkig hy.

    Kommentarer inaktiverade för Från B12 till Bioderma