• resor,  Singelliv

    En route till Reykjavik 

    Hej bloggen! Nu är jag på väg till Reykjavik för att hänga med Mr Icey i 10 (!!) dagar. Ja, jag är nervös. Tycker det är ett så himla märkligt land. Samtidigt har jag en massa annat i huvudet så den där avkoppling jag hade hoppats på blir inte av. 

    Ni hänger väl med nu de kommande 10 dagarna? Blir så tomt annars. Jag kan bjusa på lite tips till och med. 

    Kommentarer inaktiverade för En route till Reykjavik 
  • Förhållanden,  Singelliv

    Favorithelg

    Igår satte jag mig på bussen till Helsingborg för att träffa Icey. Jag har längtat efter denna helg och även om det alltid känns lite märkligt första timmen så är allt så himmelskt bekvämt. Vi åt lunch på Joe & The Juice och utan att vi ätit där innan har han snappat upp vilken som är min favoritsmörgås (vi beställde kaffe där en gång och då sa jag det). Jag älskar att han verkligen lyssnar, verkligen bryr sig, är omtänksam och tänker på alla de små sakerna.

    Igår kväll medan jag hade ett telefonmöte gick Icey och hämtade mat. Jag hade nämligen önskat en hemmakväll. Han hade som en överraskning köpt champagne också. Det blev mat från Drottninggatan 35. Det blev totalt fyra rätter och en osttallrik som dessert. Min favorit var den japanska tacosen och den gryerefyllda grissidan. Jag var vrålhungrig men två rätter per person räkte gott och väl. Maten rekommenderas varmt! Det var en urmysig kväll. Definitivt en av det bästa. Han gör mig lycklig, genuint lycklig. Ibland är der något som saknas men det märks mest när jag inte är med honom. Hursomhelst tänker jag inte tänka mer på det nu. Nu vil jag njuta av vår helg.

    Kommentarer inaktiverade för Favorithelg
  • Killar,  Singelliv

    Mysbakis

    Det råder ingen tvekan om att jag tycker om Mr Icey ju mer vi ses och umgås. Jag blir alltid kär i personligheter och när det har varit på riktigt så har det alltid fått växa fram. Med Icey växer det fram och jag tycker väldigt mycket om honom nu. Jag är inte kär men han är en väldigt varm och trygg man – precis sådan som jag behöver och älskar. Jag står dock fast vid att jag inte vill ha ett förhållande. Bortsett från att känslorna inte är starka nog så är jag helt enkel inte villig att förbinda mig till något eller någon. Och det sliter lite på hjärtat när jag ser hur mycket han älskar mig. Han grät igår för att hans kärlek och känslor för mig var överväldigande. Och jag ser hur han älskar mig så mycket att det gör ont. Det där med att en man gråter för att han är lycklig eller/och väldigt kär har hänt mig med alla mina ex. Frågade Happy och Alex om det hänt dom och det verkar inte vara väldigt vanligt. Är jag någon slags häxa med mystiska krafter?

    Helgen i Köpenhamn har varit fantastisk, underbar, solig och romantisk. Jag hade behövt vara rejält känslomässigt avtrubbad för att inte känna tomhet nu när jag ska åka hem. Det är tufft just nu. Kanske ses vi igen, kanske inte. Att vars en med någon under tre dygn och sedan vara så uppenbart ensam känns av. Samtidigt så vet jag att förhållanden ska man inte ha för att man känner sig ensam.

    Kommentarer inaktiverade för Mysbakis
  • resor,  Singelliv

    Copenhagen Street Food


    Vaknade men en äkta champagnehuvudvärk. Som det så lätt blir när man dricker mer än en halv flaska Moët. Fick kaffe och crossiants på sängen och krållade mig ur upp vid 12. Köpenhamn bjöd på sitt vackraste jag. Stort plus för att det gjorde solglasögon mer acceptabelt. 

    Mr Icey vet precis vad jag gillar och hade målet inställt på ett ställe som han trodde jag skulle uppskatta att luncha på. Och som jag älskade det! Street food paradis!!! Massa olika val, massa olika länder och ruskigt god mat. Vi åt kött på Brasa och det var suveränt. Låter bilderna tala för sig själv men nästa gång ni är i Köpenhamn så missa inte Copenhagen Street Food! Det ligger på en pir precis efter Nyhavn. Är man street food fantast så är detta ett måste.

    Kommentarer inaktiverade för Copenhagen Street Food
  • Singelliv,  Skönhet

    Good hairday

    Sitter på tåget efter en relativt hektisk förmiddag. Tränade, åkte hem och tvättade håret med schampoo, balsam och en inpackning. Håret var fattigt nog för att steka ägg på och luktade nog inte tårta. Svårt det där med att träna och inte tvätta håret för ofta tycker jag. Plus att jag är så lat att jag tycker det är jobbigt att tvätta håret när jag vet att det kommer bli svettigt inom tjugofyra timmar. Har tipsat om mitt balsam innan men girls, ni måste testa inpackningen också. Sedan fick jag för mig att jag även hann föna håret. Blev halvtorrt på grund av att jag glömde att jag har både tjockt och långt hån nuförtiden. Men det jag vill säga är att jag har en jävligt bra hariday. Så jävla bra är det idag. Lyxhårdag verkligen. Som tur är inte heller på en helt bortkastad dag.

    För att kompensera så har jag en dålig sminkdag och som på beställning fick jag min mens idag. Och min väska är blytung. Det som är bra när småsaker försöker förstöra mina dagar är att jag är fanatisk. Det spelar ingen roll om sminket sitter dåligt och är felmatchat – jag är så rolig och kul att det avspeglas. Man får aldrig glömma det – det är är insidan som räknas. Ibland kan man behöva påminnas lite bara.

    Nu ska jag ta itu med den där bokföringen som jag skjuter upp på gång på gång. Abba får agera soundtrack. When All Is Said And Done är inte det världens gladaste separationslåt. Om jag någonsin separerar igen så ska det vara lite mer civiliserat och innan jag har en singelfest så ska vi ha “vi-går-isär” fest. Där ska vi spela denna underbara låt.

    Kommentarer inaktiverade för Good hairday
  • Singelliv

    För mycket

    Så häromdagen var Mr A och jag på spa. Från 10 till 18 så det var många timmar även om en timma tillbringades var för sig i en massagerum. Det har alltid mycket frågor med Mr A. Han undrar om allt. Det är stora frågor också. Det handlar om allt från utbildning, kvinnor, resor och livet i stort. Det är 12 år mellan oss men även om han ofta påpekar att han inte tycker det är så stor skillnad så känns det ibland som han tror jag levt i sisådär 100 år mer än vad han har. Som med så många av dagens youngsters känner jag att de ofta vill ha mycket råd och coachning men det är desto mindre intresserad av att tro på råden och tipsen. Mr A är inget undantag och han som oskadd romantiker kommer han gå på några riktigt smällar. Jag minns ju hur det var, hur man trodde att så länge man älskade varandra så var förhållanden superlätta. Och allt det där andra som jag motvilligt blivit lite skeptisk till. Jag förstår nyfikenheten för jag kan känna likadant för de som är äldre än mig. 

    Mr A sa när jag var sjuk under december att jag skulle få en present när vi sågs nästa gång. Så jag blev väldigt glad när jag fick veta att vi skulle på ett spa. När vi kom dit trodde jag massagen var min present. Och jag var väldigt glad och tacksam för det. Väldigt tacksam. Efter massagen sa han att han gärna ville ge mig min present varpå jag blev väldigt frågande och undrade jag om jag inte precis hade fått min present. Han svarar att han hade något litet till. En liten sak för att visa hans uppskattning för att jag ger honom min tid. Han går iväg till omklädningsrummet och kommer tillbaks med ett kort och ett fyrkantigt paket. Jag läser kort som är på franska, det står “be mig inte om månen, jag vill ge dig mycket mer”. I någon vag sekund hinner jag faktiskt tänka, hjälp han ska väl inte fria?!

    Paket innehåller en klocka. Och för första gången i hela mitt liv sa jag: jag kan inte ta emot denna. Det följde 45 min av argumenterande om huruvida jag skulle ta emot klockan eller inte. Inte nödvändigtvis för att den var för dyr utan för att det var en fin present. För stor gest. (Nu råkar jag kunna en sak eller två om klockor och vet att just denna kostar 4000kr vilket i min värld gör den lite dyr men inte dyr dyr men alldeles för dyr för denna relationen). Jag tänker ofta på tanken bakom presenterna mer än priset både nu fick jag inte ihop något. Speciellt inte efte en dag på ett fint spa. Där och då blev det trots att jag inte ville en snabb matematik kurs. Det kändes plötsligt som jag hade försatt mig ingen skuld jag inte bett om. 

    Han ville verkligen att jag skulle ha klockan. Tanken bakom var nog egentligen bara fin. Jag tog emot den men förklarade också att man gör inte så. Det är för mycket, för mig och för framtida kvinnor. Att det måste finnas någon balans även om det inte är på samma skala. Det är charmigt med gentlemän som tar kontroll och plockar notan men det får aldrig kännas som en press. Man kan få döma mig för att jag tog emot men det är sjukt mycket lättare att säga att man borde sagt nej än att faktiskt säga nej. Tro mig. Det är inte så lätt som det ser ut i filmerna. 

    Kommentarer inaktiverade för För mycket
  • livet,  Singelliv

    Uppvaktandets baksida

    Det finns mycket i livet jag testat men att dejta någon har jag aldrig gjort. Det hände en gång med en amerikan men det berodde mer på en kulturkrock än ett medvetet beslut att dejta någon. Jag trodde vi var tillsammans, han tyckte vi dejtade. Det slutade samma sekund som jag fick reda på att vi dejtade och inte var exclusive.

    En av anledningarna till att jag aldrig har dejtat tror jag beror på att jag aldrig haft något förhållandebehov. Idag mindre än någonsin. Jag gillar att träffa människor, jag tycker det är kul att flörta och jag älskar att bli kär. Sedan leder mina förälskelser sällan till något. Oftast blir det komplicerat, relativt vanligt är det också att jag är kär i någon som är lite svår. Hade det hänt en gång så hade det varit en slump men som att jag gör det svårt för mig är mer än regel än ett undantag. Han är antingen gift, bor långt bort, vi har aldrig träffats eller en tjej eller en kombination av allt. Gissningsvis beror det på att jag helt enkelt gillar att göra det svårt för mig, speciellt när jag inte är tjejen som letar efter ett förhållande. Ofta blir det bara lite konstiga relationer som saknar namn. Jag har ju varit i förhållande, två riktiga. Ett med Randis och ett med M. Tre respektive sju år varade det och det var säkert minst 5 år mellan dom.

    Min knepiga relationshistoria har dock en sak gemensamt. Mannen har varit med på noterna. Han har aldrig förväntat sig mer och han har varit lika bekväm med odefinierbara som jag. Tills nu. För första gången finns inga random flings, någon random sextande man utan det finns en man som älskar mig och en som uppskattar mig. Många skulle kalla mig för en player och det kan jag absolut vara men jag leker inte med andras känslor. Det tycker jag är ett av få spelkrav som finns. När jag började ana att Mr Icey hade känslor så gjorde jag väldigt klart för honom att jag inte hade några känslor och hade inget intresse av att ett förhållande. Mr A vet precis samma sak men påstår sig också inte ha några känslor. Det kommer och går men ibland känns allt väldigt fel. Under flera veckor förstod jag inte alls Mr Icey men nu tror jag att jag greppat det, samma sak har jag ju känt flera gånger. Ni vet när man är sådär smärtsamt nerkärad att man dumt nog accepterar vilka villkor som helst och inte alls tänker på sig själv. Hellre något än inget. Jag tror både mina uppvaktare i grund och botten är fascinerad mer än något annat. Relationerna är odefinierbara, det är gråzoner mellan lite av varje men framförallt är inget förhållande jämt, inte ur någon aspekt.

    Att bli överflödigt uppvaktad av två män på alla sätt och viss samtidigt är inget jag rekommenderar. Efter ett tag känns det som man försätter sig i en skuld. Jag kan aldrig ge tillbaks men värre än det, jag kan förmodligen aldrig ge dom vad de hoppas på. Jag vet det och dom vet det. Och de vet att de kommer bli sårad men jag vill inte förlika mig med tanken på att jag kommer behöva såra någon av dom. Dessutom är jag inte bekväm med att bli satt på en pedestal på det sättet. Mr Icey minst av alla. Han är inget annat än snäll, blyg, omtänksam, varm och väldigt söt (till beteendet). Ändå kunde jag inte låta bli att gå med på att träffa en sista gång.

     

    Kommentarer inaktiverade för Uppvaktandets baksida
  • resor,  Singelliv

    Oslotips: En riktig pangost

    Världens godast osttallrik.

    Nu är jag redo att börja 2017. Jag tog några dagar för att sysselsätta mig med sådant som inte involverar något driv från min sida. Sedan vi sa hejdå i Göteborg så har jag lovat Mr A att vi ska ses när jag är i Oslo. Han bad om två dagar. Han vet att jag gillar överraskningar och sa därför inget om vad vi skulle hitta på mer än att fråga om jag kunde simma samt om jag var rädd för höga ljud.

    I måndags fick jag veta vad vi skulle hitta på på tisdagen. Men så igår vaknar jag med huvudvärk, täppt näsa och halsont. Helvete inte igen tänker jag klockan 9 och somnar om. Vaknar sedan kl 13:30 för att ta tåget 14:30. Hade Mr A inte sagt vad vi skulle göra så hade jag ställt in. Vid det här laget visste jag att vi skulle skjuta. Som generellt är jag överpepp på att testa nya saker, speciellt om jag är lite rädd. Jag ville så gärna testa att skjuta så jag tvingade mig ur sängen och åker till Oslo. Jag funderar lite på exakt vad för skjutning det rör sig om. Lerduvor trodde jag länge tills jag insåg att det skjuter man inte i mörkret. Vi tar en taxi ut till östra Oslo tror jag och kommer fram till Oslo Skytecenter. Där får vi en säkerhetsgenomgång och får sedan hörkupor innan vi går ner till skjutbanan. Jag är ju inte alltid lika kaxig som man tror och med vapen känner jag mig inte alls speciellt kaxig. Jag hoppade till varje gång jag hörde skotten. Det var bara en till person där men det var läskigt i alla fall. Vår instruktör Anders berättade om pistolen och revolvern som vi skulle testa. Han förklarade sedan hur vi skulle hålla, sikta och lägga ner vapnet. Första omgången med pistolen gick väl sådär men när jag väl insett att jag stod på den ofarliga sidan av pistolen så kände jag mig lite lugnare. Andra rundan gick klart bättre. Revolvern gillade jag inte lika mycket. Man måste fälla bak haken varje gång och det luktar bränt. När vi sedan skulle testa de stora kulorna så fegade jag ur. Det tog lite bra manipulering av Anders innan jag vågade. Det är en enorm kraft i speciellt revolvern. Det var riktigt riktigt kul att testa.

    Efter skjutningen gick vi vidare till en amerikansk dinner. Enligt min väninnan K så har The Nighthawk Diner en grym pulled pork men vi tog en milkshake innan vi gick vidare till en fantastiskt liten fransk bistro med cirka sju bord. Ostebutikken heter den och rekommenderas med hela mitt ost, älskande hjärta. Har aldrig ätit en godare osttallrik. Och hela bistron luktade Moules Frites. Efterrätten var också helt gudomlig så som bara hemmagjorda rätter kan vara. De är två som jobbar i den restaurangen/affären så sju bord är väl ungefär det dom klarar av. Ska ni till Oslo så boka bord här (och tro mig, med sju bord så behöver ni boka)!

    Det var en riktigt kul tisdag och en väldigt trött Natalia som kom hem till K på kvällen kl 22. Jag gillar Mr A han är påhittig, rolig och så oskadad av livet. Han är också väldigt generös men han vet att jag hade uppskattat en kaffe med muffin lika mycket som en hel kväll med äventyr. Idag blev det tog för mycket. Och för första gången i mitt liv hade jag ett tjafs om att man inte kan skämma bort någon hur mycket som helst. Men det får ni höra imorgon.

    Kommentarer inaktiverade för Oslotips: En riktig pangost
  • Singelliv

    Eftersökes: ensamhet och plånbok

    Jag kanske inte har så starka känslor för mina dejter men det är två väldigt generösa män. Jag har i över en vecka varit utan plånbok (hittade den aldrig när jag skulle till Stockholm) men har ändå klarat mig. Förvisso vet bägge om att jag mer eller mindre kräver att männen ska betala. Jag är inte den mest nytänkande kvinnan när det gäller sådant där. Och presenter kräver jag. Till mitt försvar så tycker jag ändå man får valuta för generositeten.

    Gårdagen bjöd förrutom på konsert (sista symfonierna) och utsökt middag även på feber och halsont. Middagen intogs på View som ligger längst upp på Riverton. Vi pratande om allt ifrån träning och ätstörningar till personligheter och religion. Jo, och så hade vi ju då en utvärdering av onsdagens session. Efter middagen så trodde han på fler sessions. Tre för att vara specifik. Jag sa att känslan fanns inte där. Man måste kunna skapa attraktion och där är han inte. Och då får man lära sig att det inte blir något ligga, eller nästanligga. När jag kom hem vid 2 ringde jag Mr Icey som beställt samtal. I typ 30 minuter diskuterade vi det som aldrig kommer hända, ett förhållande mellan oss.

    Nu ska jag träffa honom för att säga hejdå. Sedan ska jag träffa Happy. Känns bra att första träffa måste ta slut om 2 timmar. För jag orkar inte med män. Jag vill bara få vara ifred. Och köpa mina egna presenter. 

    Kommentarer inaktiverade för Eftersökes: ensamhet och plånbok
  • Singelliv

    Mrs Robinson

    Kommer ni ihåg The Graduate? Det gör jag. Kan dock meddela att någorlunda pålästa 22-åringar har inte en aning om vad det är för film. När jag tar upp den så känner jag min svingammal. Slänger ur mig att den kanske är svartvitt och känner mig ännu äldre. Hur som haver. Jag må vara väldigt bra på att ge mina ragg smeknamn men jag har aldrig känt mig bekväm med smeknamn på mig. Denna gången känns det oundvikligt. Jag är en Ms Robinson. Herregud. Jag insåg efter cirka tre minuter att det var en dejt igår. Det var inte ett dugg otydligt. Hans oerfarenhet var också påtaglig.

    Okej, snabb recap från saker jag lärde mig igår. Killen på 22 är förutom en romantisk gentleman även super oskuld. Har aldrig kysst någon, har aldrig tagit på någon och har aldrig haft sex. När jag således följer med honom till hotellrummet och kysser honom så inser jag att här får man guida pojken för att det ska bli bra. Miss M sa alltid att jag var en pillow princess (jag fick också googla första gången hon sa det) och det stämmer i mångt och mycket. Att därför lära upp någon har jag egentligen inte riktigt tålamod med men jag ska erkänna att orgasmerna har blivit någon slags avslappningspiller som jag knaprar i mig som en besatt. Så det blev lite hångel och min favorit nästansexet eller smeksex. Alltså, det är ju skönt när killen vet vad han gör, mindre skönt när det är första gången.

    Idag under den sena lunchen så skulle då gårdagens “session” som han kallar det utvärderas (dagens kids alltså). Ska man nu vara Mrs Robinson så får man ju ge vettig och ärlig feedback. Han  fick inte riktigt ihop feedbacken för han tycker sig vara väldigt påläst på temat så det ska inte ha gått så fel. Jag försökte se säga att vissa saker måste man öva på. Vi gjorde ett nytt försök ikväll (fast skippade kyssarna för det blev för mycket för mig) och visst kommer jag men det är inte sköna minuter. Ikväll skickade jag länken till The Graduate och då sa ha: “Jeg er lei av lese enda mer om temaet. Har forslag til treningsplan.”

    Han åker på fredag och jag vet inte riktigt hur vi ska träna men apropå träna så har jag svinont i halsen och misstänker att gym imorgon inte är en bra idé. Gyn känns kanske mer lämpligt med tanke på senaste tiden.

    Kommentarer inaktiverade för Mrs Robinson