Relationer
-
Kärleksspråk
Så jag gjorde så klart steg två på testerna också, testerna på battrerelationer.se alltså. Vilket kärleksspråk föredrar du, tja jag gillar ju gåvor och snälla ord, även tjänster men det som får mig att känna mig älskad är…
Och ja helt ärligt, så ÄR jag verkligen. Jag mår inte bra av att inte få vara med den jag älskar eller inte få vara nära den jag älskar. Jag har varit urkass de gånger jag varit inlett distansförhållande. Jag mår inte bra av den distans som jag nu (av egen vilja) har skapat i min relation och att inte heller få pussa, krama eller vara nära T – ja det är ju inte konstigt att min hjärna går bananas.
Oh, men jag klarade ett test jag satte upp i söndags. Inte kontakta, bli kontaktad. Det tog T från söndag till torsdag kväll innan han reagerade på min tystnad. Han hade visst “glömt bort” att det var på hans bord att ta initiativ…
-
Vem är du i relationer?
Jag är rätt sökande just nu, snart 39år och sökande? Hur illa låter inte det egentligen? Jaja, läser många trådar på Facebook och på olika sidor på nätet och kom över ett test på Bättre relationer där man kan med ett enkelt test få fram vilken relationstyp du är. För er som läst lite psykologi har säker kommit i kontakt med Anknytningsteori. Teorin grundar sig på att baserat på hur vi blivit bemötta under vårt första levnadsår kommer vi förhålla oss till relationer och relationsskapande i framtiden. Självklart kan detta beteendemönster förändras, men det kräver arbete och aktiva förhållningssätt.
Mer känslostyrd än tankestyrd.
Vill snabbt ha närhet & intimitet.
Osäker på om partnerns kärlek är äkta.
Bekräftelse & trygghet är väldigt viktigt.
Jag gjorde testet och resultatet blev att jag är otrygg ambivalent. Jag vet inte om det är hundra procent säkert, för jag är inte så snabb till närhet & intimitet – men jag har ett stort behov av det i en relation.
Det här skulle i alla fall försklara varför jag inte mår så bra av Ts tystnad när vi inte ses. Att jag är i ständigt behov av bekräftelse och att jag tvivlar på att jag betyder något. Jag har ännu inte hunnit komma till “så här kan du hantera din relationstyp”, men jag tänker att det får bli nästa mål.
-
Skilsmässotider
Enligt svt.se är det skilsmässotider så här efter jul och nyårshelger. Jag har hört att en liknande trend kan ses på bostadsmarknaden där många kontaktar mäklare såväl efter julledighet som efter sommarsemestern för att sälja sina gemensamma hus eller bostadsrätter. Det kanske är då man som par har tid att prata med varandra, känna efter och analysera varför den personen man bor ihop med inte är det föredragna sällskapet?
Jag tittade igenom klippet nedan och funderade på dessa enkla tips, så självklara och så simpla – men samtidigt så otroligt viktiga! Så dagens tips kommer här, direkt från Per Carlbring, professor vid Stockholms universitet.
-
Pepp istället för depp!
Jag är en väldigt känslostyrd person, speglar alltför lätt känslorna hos personer som betyder mycket för mig. Inte så att jag dras ned i en depression bara för att T eller mitt ex varit deprimerad, däremot tar jag lätt på mig skulden. Funderar på varför de mår som de mår, om det är något jag sagt/gjort. Som att jag skulle kunna provocera andras humörsvängningar eller känslomässiga svängningar. Jag sätter mig själv i stort fokus, för stort fokus, och eftersom (förenklat) jag är anledningen till de negativa känslorna så tar jag också på mig rätten att peppa/känna empati/krama bort de dåliga känslorna. För en deprimerad eller nedstämd är ju det det man minst av allt önskar har jag lärt mig. De allra flesta vill ha egentid istället för tvåsamhet, vara själv med sina tankar och känslor och inte belasta någon annan med det. Bra dagar när jag är stark i sinnet så är det lätt att verkligen veta det här, dagar då jag är vekare och blekare är det så mycket svårare. Då blir jag depp och grubblar över varför jag inte får vara med och stötta.
Nu med T på distans och lite för lite att göra på jobbet kommer dessa dagar lite för ofta. Jag är lite för sårbar och ensammen då gäller det att sysselsätta sig. Hitta pepp istället för depp! Jag har försökt göra det genom att besöka motionsspåren som finns i närheten, besöka gymmet och strecha ut min kropp på ett Bodybalance pass och hänga med vänner. Bara att få ligga på en soffa och se på TV tillsammans istället för att göra det själv gör det så mycket lättare att hålla fingrarna borta från mobilen och tankarna borta från djupet.
Tyvärr vet jag inte om det är en långsiktig strategi – borde jag inte istället lära mig att JAG inte kan påverka hur ANDRA mår?
-
Inte min jul
Är det dags att summera julen nu? Det är eftermiddag annandagjul och jag sitter återigen på tåget. Nu på väg åt andra hållet, söderut. Sen jag åkte hem-hem har jag pendlat mellan ett balanserat humör och rätt så glad till ledsen, sårad och förtvivlad. Att leva som särbo tär på mig, att T mår så dåligt tär på mig, att han inte orkat prata med mig sedan vi vinkade hejdå till varandra på tågstationen efter vår lunch tär på mig.
Jag pendlar mellan att acceptera att han inte orkar. Att hans jul är så stressad, trasig och har spenderats i en bil för att göra alla tillags. Han tog på sig ansvaret för att ge sina barn en bra julafton genom att åka till deras mormor och “våldgästa”. Att göra sin släkt tillfreds genom att sätta barnen i bilen och åka dig på juldagen och tillbaks till Värmland igen idag. Han har försökt göra alla glada genom att försumma sig själv och mig.
Jag har via omvägar hört att han är på väg hemåt efter avlämning av barn idag. Att han sja på tjänsteresa imorgon. Jag hoppas att det är en vit lögn för att ge sig själv lugn och ro ett par dagar. Att barnen stannar med mamma i Värmland. Det hoppas jag, annars kommer han krascha.
Min jul har färgats av hans sms, av att fylla igen luckorna i hans meddelanden, tystnaden, avsaknaden av samtal och oron. Jag färgas så mycket av honom. min hud är tunn och skör och hur jag mår baseras så mycket på hur han mår. Hur kan jag bygga mig starkare? Hur kan jag bli mindre känslig och mer säker? Mer fristående och oberoende i hur jag mår? Hur kan jag bli mindre påverkad?
-
Jag orkar inte
Min mamma ringde idag. Jag var kort och inte så snäll. Hon frågar var jag bor och hur jag mår. Jag orkar inte prata om det. Jag orkar inte förklara att det är klart som fan att det inte är roligt. Att jag känner mig halv och ensam. Att jag i stort sett hela tiden funderar på vad de gör där hemma. Att jag funderar på varför inte T hör av sig mer eller att den kontakt han tar är kort och saklig. Att jag går runt och undrar över vad jag gör här och varför jag utsätter mig för det här. Att jag undrar om han tar tiden att känna efter eller om livet bara snurrar på.
-
En känslomässig virvelvind
Mitt känsloliv har åkt genom en centrifug och sen spottats ut i en berg- och dalbana den sista veckan. Som ni kunnat läsa i tidigare inlägg har min och T’s relation varit lite kämpig. T har varit nedstämd/deprimerad och tappat kontakten med sina känslor. Han har bett om tid, mer tid och ytterligare mer tid. Nu har det gått 9-10 månader sen han sist kunde säga att han älskade mig. Det har gått 6 månader sen han erkände det och jag har försökt att ge den tid han bett om.
Så när mina tre veckors tjänsteresor var avslutade och T inte hade använt tiden så ställde jag ett ultimatum, vi måste förändra något om vi ska bli lyckliga, vare sig det är tillsammans eller var för sig. Det var verkligen inte lätt att driva fram det – men jag hade kommit till insikten att jag gick runt och var olyckligt kär i ett förhållande.
Många tårar, många ord, kramar, insikter och tystnader senare har vi en plan. Vi ska under en tid bli särbos, dejta och T ska få den tiden han behöver för att må bättre. Jag kan inte ge honom mer tid som hans sambo, för det kommer alltid finnas förväntningar (uttalade eller outtalade) på umgänge, när man bor under samma tak.
Jag har funderat på, men varit livrädd för, den här förändringen. Ja, känt skräck rent utav. Jag tycker verkligen inte om förväntningar av det här slaget. Men den beteendeförändring jag sett hos T sedan samtalen påbörjades är stor. Han är mer omtänksam, rarare, mer innerlig och kärleksfull.
Så jag flyttar på söndag redan. Har fått hyra in mig i en del av lägenhet hos ett par jag känner sedan tidigare. Ja, det är hos föräldrarna till en av mina bästa vänner. Till slutet av februari har jag frågat, för att inte stressa oss och behöver vi längre tid tror jag att det går att lösa också.
T har också agerat på sin jobbsituation. Allt resande, all press och alla som rycker i honom fungerar inte.
Det har varit jobbigt och rörigt, känslorna har varit överallt. Både högt och lågt. Vi har bara börjat redan och vi har arbete kvar att göra, men just nu känns det befriande och som att vi ger oss själva möjligheten att må bra och vara kära och lyckliga tillsammans.
-
Resor
Det verkar som att det kommer att bli en höst med flertalet resor, något jag verkligen älskar. När jag reser uppskattar jag tiden jag har hemma på ett helt annat sätt, och jag uppskattar miljö ombytet. Hösten kommer erbjuda resor såväl i jobb som privat och jag är riktigt pepp på det.
Hittills den här hösten har det varit fokus på Sverige resor. En helg med fina K i värmland, nu denna helgen är jag hos mina föräldrar för att fira min mammas 60års dag (och kanske plocka lite svamp) och en sväng till kusten för att fira ett bröllop mellan två vänner. Sen drar det igång. Det blir en privatresa till Italien – med vin fokus i vackra Toscana under vindruvsplockningssäsongen sista helgen i september. Därefter siktar jag in mig på en weekend i New York med T som ska dit på jobbresa. (För när ens sambo reser tokmycket i jobbet innebär det ett stort ointresse att resa privat, så då reser jag till honom och förlänger helt enkelt hans jobbvistelse där!) Och jag tänker att gotta ner mig rejält i Alex New York tips inför resan, och testa nya restauranger och kvarter!
Sen kommer jag behöva åka 1-2 veckor till vårt kontor i Bangalore, och helt ärligt gör det ingenting att planera in det i kalla mörkaste november! Därtill kommer jag ha ett team i Polen som också förtjänar ett besök under hösten och så pratar jag och T om att ta med barnen på en solresa någonstans. Om inte annat för att få oss kunna ligga vid en pool och läsa en bok och andas. Nu när jag backar lite tror jag att ytterligare resande kan bli jobbigt, men vi får väl se. Det kanske blir en spontanare.
För även om min höst är full av resor, är det ingenting om vi jämför med Ts jobbresande. Hans ursprungliga plan var att åka till Florida imorgon, för en konferens och komma hem nästa fredag. Men… Florida håller på att evaktueras på grund av ett besök av orkanen Irma – så resan blir istället till New York för jobb där.
Orkanen Irma Florida konferensen blir ombokad till oktober. Veckan innan New York mötet. Därtill ska han till Las Vegas på en utbildning och veckovisa besök i södra delarna av Tyskland. Så vi får försöka att ses så mycket vi kan de kommande månaderna, men nog sjutton kommer det att bli ett pusslande 🙂
-
Ett graviditetstest
Jag har haft en liten klump i magen de senaste dagarna eller om det till och med är veckor. I somras missade jag att ta mina mini-piller ett par dagar, något som kanske inte är så konstigt när man lever semesterliv och inte dyker ner i badrumsskåpet dagligen. Att jag missat ta dem varje dag sammanvägt med ett aktivt sexliv har gjort att jag börjat fundera. För de minipiller jag äter innebär att jag inte får några blödningar (så skönt!) och så började jag fundera på hur man då kan få reda på OM man är gravid. Så de här tankarna har snurrat och jag har kanske börjat känna graviditetssymptom och funderat på hur verkliga eller inbillade de är. För visst sjutton kan jag tycka att mina bröst är lite ömma, eller att jag har lite illamående – ja shit vad sjuk man kan bli och vilka symptom man kan frammana med lite tankekraft…
Så för att åtminstone veta passade jag på att köpa ett Clearblue test igår, när T ändå är på tjänsteresa och jag inte behöver göra en så stor sak av det förrän jag själv vet. Jag preppade allt igårkväll och gjorde testet i morse. Snacka om blandade känslor när resultatet kom. Jag är inte gravid! Jätteskönt, för just nu vill jag inte trassla till livet ytterligare och sätta ett barn till världen där jag inte är känslomässigt trygg i relationen. Samtidigt vore det så jävla skönt att för en gångsskull släppa taget, vara lite icke-kontrollerande och bara låta det hända. För det kanske är det enda sättet för mig att få egna barn?
Oavsett, jag är inte gravid. Däremot funderar jag allvarligt på att byta preventivmedel och gå över till Natural Cycles (Natalia skriver om det här). Jag räds lite över alla “röda” dagar som kommer att finnas i början av användandet. Vi är ju vana att ha sex flera gånger i veckan… ska vi behöva kladda med kondom då? Eller ska vi chansa? Det snacket behöver jag ta, men nu vore en bra period att byta eftersom såväl jag som T ska ut och resa var för sig ganska flitigt under de kommande månaderna.
-
Glad midsommar!
Det är söndag efter midsommar och jag skulle ljuga om jag inte erkände att jag oroat mig lite för den här helgen. Alldeles särskilt efter förra helgens samtal har det snurrat en och annan tanke. Under våren har mitt allmäntillstånd ju inte varit på topp och att blanda det med alkohol har i land (läs ofta) slutat med tårar, självömkan och andra ocharmiga tendenser.
Nu sitter jag här och kan summer en midsommarhelg som utföll mycket bättre än vad jag ens hoppats. Den har varit glad, full av skratt och social stimulans. Vi var inbjudna till en fest i Värmland där vi var strax över fyrtio deltagare, de allra första nya för oss båda. Logi var löst men för att få lite privatliv valde vi att göra en repris på förra årets lyckade beslut och sov i bilen. Vi földe helt sonika baksätet och lade in en madrass och där sov vi, och slapp lyssna på tjugotalet fulla personers snarkningskör. 
Vi körde upp i torsdagskväll efter jobbet och plockade upp vänner på vägen. Fredagen fylldes med typiska midsommartraditioner band två blomsterkransar, högg och klädde en midsommarstång, det ösregnade, sjöngs snapsvisor och lektes lekar. Det bjöds dessutom på nattliga bad, kanotturer och kompistjafs. Jag minns att jag någon gång under kvällen var på väg ner i mitt lilla mörka hål, men aktivt valde att stanna där. Betraktade min tanke och sen motade bort den, och det gjorde mig än mer glad att jag var tillräckligt stark att inte dras med ner i mörkret och börja tycka synd om mig själv. Jag hade ju för sjutton en bra kväll! Vid halv tre kröp jag ner och kunde summera en härlig, typisk svensk midsommarafton och kunde krypa nära, nära en varm Mr T.Nu är vi hemma igen och jag har hunnit träna, slappa och läsa ut en bok. En väldigt skön och avslappnad söndag!
