• Kärlek,  Mr T,  Okategoriserade,  T

    Nu händer det

    Jag påbörjade det här inlägget i mitten av november, då hade jag en mental breakdown på Mr T. Vi fortsatte träffas men som vänner tills jag insåg (igen) att det inte kunde fortsätta, för om våra dejter är 8-10 på en 10 gradig skala, så är tystnaden däremellan en – 5 på samma skala. Så här skrev jag i november…

    Jag tagit tjuren vid hornen och haft ett avgörande samtal med mr T. Min energi har på riktigt tagit slut med hans icke handlande i vad han kallar vårt ”dejtande”. Två år utan förändring eller ens att han visar ambitioner att se mig, ge mig, prioritera mig utan endast ger mig dimridåer för att fortsätta sitt beteende. Två år men nu har mitt oändliga tålamod med honom tagit slut. Nu har hinken med kärlek tagit slut, den är inte bottenlös. När den inte längre fylls på så sinar den. När prioriteringarna alltid är andra och väldigt sällan jag, när känslan är att jag bara prioriteras när det allt klaffar. När barnen är snälla, Mr T är på humör, inga kompisar vill träffas och bilen är tillgänglig.

    Dessutom är jag satans trött på hans enorma rädsla för att hantera konflikter eller andra känslor än glädje. Tror han baserat på vad jag skriver eller inte skriver, att jag är arg eller ledsen så gömmer han sig. Han undviker i allra största utsträckning att behöva hantera känslor eller prata med mig när jag är arg.

    Till sist den lilla detaljen att 90% av vår kommunikation går via skrift och hans meddelandes består till mer än hälften av emojis. Han ringer inte, han svarar inte om jag ringer. Messar inte jag en dag frågar han varför jag är en ”tystis”, ingen reflektion kring att han kanske kan ta initiativet i en dialog.

    Trots samtalet i november där han orkade ta sig i kragen i kanske en vecka efteråt så sjönk han återigen tillbaks till sitt vanliga passiva jag. Det jag nu gör har bearbetats länge men kanske jag äntligen är nog stark i mig själv att jag kan ta steget bort från den här “relationen” där jag agerar som en medberoende? Karro som är i sin egen relationsprocess ställde några förlösande frågor i lördagskväll och stärkte mig i min resa.

    Lördagen för snart två veckor sen rann bägaren över igen och jag åkte till T och förklarade att han hade ett val att göra. Han kan välja att lägga mer eller mindre tid och energi på oss. Nuläget är inte hållbart för mig. Med mer tid menar jag en relation och med mindre tid så backar jag, för jag behöver en paus för att kunna frigöra mig från mina känslor för honom. Ingen är väl förvånad om jag skriver att han inte gett mig något svar, nu snart två veckor senare? Däremot kanske ni blir fövånade över att jag verkligen inte tar kontakt med honom, inga sms, inga telefonsamtal, inga roliga Instagram-delningar. Ingenting. Nu ska jag bara hålla i detta.

    Imorgon kväll ska jag träna och se På Spåret. Lördag är det löpning med ett gäng tjejer och sen middag med Josse. Söndag är än så länge öppen, men Vinterstudion och en promenad med Karro kanske? Eller ett besök på gymmet? Sen är arbetsveckan igång igen och dessutom den seriösa nedräkningen till avresan på fredag.

    Hjälp mig nu, håll era tummar för att jag lyckas!

    Kommentarer inaktiverade för Nu händer det
  • livet,  Okategoriserade

    Farväl

    För 13 månader gick en av mina teammedlemmar (vi kan kalla honom Mats) hem på semester och vid middagsbordet reagerar en familjemedlem på hur vänstrasidan av Mats ansikte hänger. Efter att ha övertalat honom om att åka till akuten blir de prioriterade och avskriver stroke, men gör en huvudscan och hittar en tumör. Den visar sig vara aggressiv och Mats blir opererad inom tre veckor, sen är det långa behandlingar av såväl strålning som cellgifter.

    Han är snabbt tillbaks på besök på kontoret och senare under hösten, när behandlingarna är som tuffast kämpar han på, kommer på fika, blir med på julbord osv. Under våren känner han sig hängigare, sämre, saknar återigen energi och när svullnaderna efter behandlingarna lagt sig görs en ny scan. Tumören är tillbaks.

    Så i somras gled han snabbt utför, mindre energi, svårare att tala, först rullator sedan rullstol. Han lämnade inte längre lägenheten utan besök skedde ”hemma hos.” Efter semestern i augusti fick vi veta att han blivit inlagd på hospice och mindre än ett dygn senare hade han dragit sin sista suck.

    Det här var en tuff smäll för ett team som bara för ett par år sedan förlorade en kollega till samma hemska sjukdom, där en medlem varit hemma sjukskriven pga utmattningssymptom och precis börjat arbetsträna. Idag var vi där, alla som jobbat med Mats och sa farväl. En vacker minnestund, helt avkristnad och med fin musik. Det jag minns av Mats är hans torra göteborgska humor, hans bullrande skratt som fick hela magen att hoppa, hans glada ögon och ibland tveksamhet kring hur han skulle tolka mig när jag skojade. När jag sprang i mina högaklackar genom kyrkogården för att nå kapellet och kom in med andan i halsen tror jag han glatt konstaterade att det är så jag gör entré i sista stund, alltid på väg. Egentligen brukar jag klappra ljudligt med mina klackar, men idag smög jag in och satte mig på en av de bakre raderna.

    Tack Mats för alla fina skratt och härliga minnen. Du har gjort avtryck ❤️

    Kommentarer inaktiverade för Farväl
  • livet,  Okategoriserade

    God natt

    Har laddat hela helgen för en mysig söndagskväll med T. Vad gör jag? Bort mig.

    Fy fan.

    Har ni sådan kvällar när känslorna liksom hamnar på utsidan? När minsta lilla besvikelse resulterar i tårar, reaktioner som inte alls står i parentet med vad som sägs eller görs? När man, medans det pågår, inser att man överreagerar, övertolkar och… förstör? Ändå kan man inte bryta det.

    Jag hade en sån kväll nu. T kom, med vin. Vi skulle laga mat. Vi skulle prata om nästa helg. Jag tror jag dödade all lust han någonsin haft att tillbringa tid med mig. Tårarna sprutade som på lille skutt när han inte kunde ge besked om eventuell resa. Han hänvisar till barn och till skör exfru. Jag inser att han kommer inte kunna frikoppla sig från hennes nyckfulla energisvängningar eller sin vilja att göra allt för barnen på många år. Jag tolkar in allt och lite till, för sånt var mitt humör just, exakt där. Det är de dagarna på månaden, när känslorna bärs på utsidan huden.

    Så nu sitter jag här i soffan och väntar på min inneboende som borde komma när som helst. Jag väntar och mår uruselt. Jag har försökt att andas. Försökt att skicka ett sms där jag skriver förlåt, vet att jag gör saker värre. Fy fan. Jag vill bara backa och göra om hela kvällen. Usch. Fan.

    Någonstans vet jag att allt jag gör nu bara gör det värre, ändå har jag svårt att släppa det. Stänga ner. Allt har gått fel, allt, matlagning, samtal, närhet. Allt.

    God natt.

    Kommentarer inaktiverade för God natt
  • Okategoriserade

    Sommarlistan från 2017…

    För två år sedan gjorde jag en sommarlusta, ni hittar den här med saker jag ville åstadkomma den sommaren. Jag misslyckades med ganska många mål det året, men jag har insett att målen liksom följer med mig i bakhuvudet och att jag i år uppnått flera av DEN sommarens mål, de kanske får bli generella målbilder för en lyckad sommar?

    1. Ta en morgonjogg ner till havet och pausa med ett morgondopp (minst 2 gånger) Jodå flera gånger redan och det är en av de magiska sakerna med att bo så havsnära. I morse sprang jag 3,8km slängde mig i plurret och sen de sista 1,2km hem. Enda sättet att träna dessa varma sommardagar!
    2. Packa picknick korgen och äta middag på en klippa i solnedgången. Många picknickar men ännu ingen middag i solnedgången…
    3. Paddla havskajak/SUP kvar att göra, kanske med E någon kväll nu när de har två!
    4. Besöka min barndomssommarby och släkt i Danmark. Ja i slutet av juni hängde jag där en kort vecka där tillsammans med familj.
    5. Gassa på en uteservering med oändliga mängder rosévin Fixades tillsammans med en kompis och en Peter Jöback konsert i bakgrunden.
    6. Grilla och äta middag i utemöblerna Många gånger. Älskar min uteplats och gasolgrillen kan ha varit sommarens bästa nödköp!
    7. Plocka hallon Nej… kanske brjörnbär?
    8. Koka jordgubbssaft/sylt Jodå, många liter saft och sylt blev det i måndags tillsammans med Es två döttrar. Mysigt att få dela barndomsminnen med de två fina tjejerna!
    9. Ha utomhussex Inte än 😉
    10. Vara vaken hela natten och se både solned- och soluppgång! Solnedgångar har beskådats men ingen soluppgång än!

    Kommentarer inaktiverade för Sommarlistan från 2017…
  • Okategoriserade

    Sommarkvällar

    Ovan från Danmark

    15 minuter hemifrån

    Så fulla av hopp och liv. Sånt vackert ljus och sådant lugn. Stor älsk på det!

    En skärgårdshamn på kusten

    Kommentarer inaktiverade för Sommarkvällar
  • Okategoriserade

    Hej!

    Hej där bloggen!

    Jag lever och det vet jag för belastningen på jobbet är konstant hög och min fritid fyller jag med liv. Senaste veckan har något släppt. En massa saker har bara landat efter varierande längd av kontemplerande och inkännande.

    Nu kör vi. Jag skräms av att det redan är slutet av maj, samtidigt som det betyder att det är årets vackraste period i naturen och jag passade på att ta med mig J och tillbringa en dag i ett närliggande naturreservat.

    Passa på att gå ut, stanna upp, slut ögonen och andas i helgen. Andas in och ut, använd magen och lyssna på tystnaden eller ljuden omkring dig smaka på våren, lukta och lyssna på våren. För den är som vackrast nu!

    Kommentarer inaktiverade för Hej!
  • Okategoriserade

    Uppdatering

    Oj vilken fart den här veckan har swishat förbi i, redan fredag imorgon. Har tre herrar i huset, svåger, systerson och en kompis som deltar i ett fotbollsläger och sover hos mig. Supermysigt och socialt. Idag var det ju dessutom alla hjärtans så jag hade bokat in en lunchdejt med T och vi var på favoritstället. En alldeles underbar restaurang som tillhör ett hotell. Inte lätt med parkering med trafikläget som är i centrum men det löste vi och pratade, myste och skrattade i säkert 1,5h.

    Jag gillar att ge presenter och hade fixat en Global kniv åt honom, han är ingen stor presentgivare men jag var glad för lunchbjudningen.

    I övrigt har valentindagen innehållit söta sms från familj, kollegor och nära vänner. En dag att visa extra mycket tycka om men utan att gå alldeles bananas med okristliga rosbuketter eller chokladaskar.

    Glad hjärtedag på er fina bloggläsare!

    Kommentarer inaktiverade för Uppdatering
  • livet,  Mr T,  Okategoriserade,  T

    Kärleken och barnfrågan

    Okej, dags att skriva något om det här va? Jag vet inte riktigt hur jag ska börja eller vad jag ska skriva – så känns det rörigt är det för att det kanske är lite rörigt 🙂

    Mr T. Vår relation fortsätter. Vi ses regelbundet och har inte slutat varken under renovering, under flytten eller sen dess. Vi träffas och pratar, äter middag, T har kommit med frukost, vi har rena sexmöten och gör saker tillsammans. Nu i veckan kände jag att det gått tillräckligt lång tid för att ställa frågan om var vi är på väg och vad T känner. Jag vill veta om våra träffar är ett rent fysiskt behov – eller om det finns något mer. Ur mitt perspektiv är det ju mer, det är mycket. Mina känslor för T har inte förändrats utan de finns där varma, fina och bubbliga. Anledningen till att jag vågade fråga om vad han tycker är att jag upplever att han börjar öppna upp mer, må bättre och att det här utrymmet han fått gör honom gott – och att han är mer angelägen om att träffas än förut.

    Sen kommer ju barnfrågan. Den är tung. I helgen när Natalia och M var på besök frågade så klart hur jag tänker i frågan. Jag har en tanke om att jag ligger lågt på det området tills efter jul, men då måste jag börja agera. Det kommer aldrig ett bra tillfälle eller rätt tid för att göra det. Jag har väntat i 10 år på rätt tillfälle, rätt man, rätt situation osv osv. 

    Jag googlade (igen) och läste mer information om hur, var och när. Fick ångest för att jag nu passerat 39 och raskt närmar mig 40. Så efter en söndag med ångest och mycket tårar och självömkan bestämde jag mig för att jag måste fråga T om vad han känner för oss. För att om han vill ha sex så är det dags att starta skaffa barn processen efter årsskiftet.

    Så i onsdags förvarnade jag, ställde frågan och fick svaret jag räknat med. “Jag vet inte, jag får tänka på det”. Så på frågan vad är vi, vad tycker och tänker du om oss är svaret oklart. Han har några veckor på sig, sen kommer jag ta distans, då tar jag kontakt med en reproduktionsklinik och bolar mina första möten. Första mötena är med en läkare som gör en besiktning av reproduktionsorganen och därefter måste man träffa en psykolog för att säkerställa att jag klarar av att bli en förälder.

    Så, i januari tar jag det första steget. Och hoppas att det är lite sexigare än en ultraljudstav som inspekterar mina ägg och statusen på min livmoder.

    Kommentarer inaktiverade för Kärleken och barnfrågan
  • Okategoriserade

    Bloggproblem

    Jag skrev ett inlägg om köksrenoveringen, men det ställer till lika mycket problem som själva renoveringen och ville inte ladda upp.

    Jag skriver ett nytt en annan dag. Men nu får ni nöja er med ett trött hej från ett mörkt sovrum. På lördag åker jag på tjänsteresa en vecka och sen är det advent. Vad hände med hösten liksom??

    Kommentarer inaktiverade för Bloggproblem
  • Okategoriserade

    Jag lever!

    Har semester och försöker detoxa från sociala medier, bloggar och datorer. Jag återkommer snart, lovar!

    Kommentarer inaktiverade för Jag lever!