• Kärlek,  Mr T,  T

    Att välja kärlek

    Ni har ju fått följa min resa med Mr T på väldigt nära håll, så jag fortsätter. Det är säkert så att ni som har lite distans till det kunnat förutse hans drag och reaktioner mycket bättre än vad jag kan, som liksom är insmetad i det.

    Det är ju nu tre veckor sen jag en lördagkväll åkte dit och satte ner foten. Under promenaden därpå bad jag honom bestämma sig, en gång för alla. Mer eller mindre energi på oss, mig och vår relation. Det status quo som rått de senaste veckorna och månaderna kunde inte fortsätta. För sen ganska exakt en vecka sen när han inte visat tillstymmelse till ökat intresse och absolut inte gjort något försök att öka kontakten meddelade jag honom att jag vill ha radiotystnad. Tills dess att han bestämt sig tänker jag bestämma att jag jobbar på att minska hans inflytande över mitt känsloliv.

    Träffade Karro igår över en kopp te och lite småkakor, försökte avhandla sista veckans känslostormar för oss båda och landa lite inför resan. Då säger hon…

    Du väljer kärleken Happy! Ditt val kommer oavsett om det blir ni eller inte innebära ett steg närmare den kärlek som du vill ha och förtjänar!

    Karro

    Det ska jag ta med mig och påminna mig om de dagar som det känns extra jobbigt. För de är där, stunderna när jag undrar varför jag utsätter både mig och honom för det här. För visst är det lättare att bara fortsätta att vara? Leva i veligheten och osäkerheten. Då vet jag åtminstone vad jag får, och inte får.

    Men nej, för att välja kärleken måste jag ta mig igenom detta. Mr T måste bestämma om han vill ha mig som sin vän eller flickvän, och fattar han inget beslut så är beslutet att jag vill ha mer än vad han kan erbjuda.

    Kommentarer inaktiverade för Att välja kärlek
  • Kärlek,  Mr T,  T

    Nu händer det, del 2

    Okej, så jag jobbar med att hantera den här situationen. Att acceptera och landa i att det här kommer att rubba T’s värld. Att jag inte kommer att få det avslut som jag strävar efter. Jag kommer inte att få svar eller besked från T och det skaver.

    Efter tio dagar där kontakten varit varierande men mest på en väldigt låg nivå kom ett smygande kontaktförsök igår. Där han försöker låtsas som ingenting, han blanda lite smicker med en enkel fråga. Ett upprepande beteende som jag sett många gånger förr. Det tog mig många timmar att formulera ett svar, för jag ville vara ärlig och klargöra att det här inte är en dialog jag tänker ta på sms.

    Nu är jag inne i den värsta perioden, den där jag spelat över bollen på hans planhalva. Det är hans tur att göra nästa drag och allt annat än passivitet och lägga sig på ryggen som en skalbagge förväntar jag mig inte. Han kommer anta en offerroll där han påtalar att han inte är så snabb i beslutsfattande och att han ännu inte vet vad han vill. Då kommer min nästa utmaning, att stå på mig att jag nu bestämt mig.

    Första minutrarna, timmarna och dagarna är värst. När man tvingas att förändra något som på kort sikt kan ge så mycket feelgood. Det är så lätt att falla in i gamla mönster. Ett sms till för att utveckla, förklara och bädda in det lite. Använda fler ord, mer kontakt för att jag inte vill släppa taget.

    Kommentarer inaktiverade för Nu händer det, del 2
  • Kärlek,  Mr T,  Okategoriserade,  T

    Nu händer det

    Jag påbörjade det här inlägget i mitten av november, då hade jag en mental breakdown på Mr T. Vi fortsatte träffas men som vänner tills jag insåg (igen) att det inte kunde fortsätta, för om våra dejter är 8-10 på en 10 gradig skala, så är tystnaden däremellan en – 5 på samma skala. Så här skrev jag i november…

    Jag tagit tjuren vid hornen och haft ett avgörande samtal med mr T. Min energi har på riktigt tagit slut med hans icke handlande i vad han kallar vårt ”dejtande”. Två år utan förändring eller ens att han visar ambitioner att se mig, ge mig, prioritera mig utan endast ger mig dimridåer för att fortsätta sitt beteende. Två år men nu har mitt oändliga tålamod med honom tagit slut. Nu har hinken med kärlek tagit slut, den är inte bottenlös. När den inte längre fylls på så sinar den. När prioriteringarna alltid är andra och väldigt sällan jag, när känslan är att jag bara prioriteras när det allt klaffar. När barnen är snälla, Mr T är på humör, inga kompisar vill träffas och bilen är tillgänglig.

    Dessutom är jag satans trött på hans enorma rädsla för att hantera konflikter eller andra känslor än glädje. Tror han baserat på vad jag skriver eller inte skriver, att jag är arg eller ledsen så gömmer han sig. Han undviker i allra största utsträckning att behöva hantera känslor eller prata med mig när jag är arg.

    Till sist den lilla detaljen att 90% av vår kommunikation går via skrift och hans meddelandes består till mer än hälften av emojis. Han ringer inte, han svarar inte om jag ringer. Messar inte jag en dag frågar han varför jag är en ”tystis”, ingen reflektion kring att han kanske kan ta initiativet i en dialog.

    Trots samtalet i november där han orkade ta sig i kragen i kanske en vecka efteråt så sjönk han återigen tillbaks till sitt vanliga passiva jag. Det jag nu gör har bearbetats länge men kanske jag äntligen är nog stark i mig själv att jag kan ta steget bort från den här “relationen” där jag agerar som en medberoende? Karro som är i sin egen relationsprocess ställde några förlösande frågor i lördagskväll och stärkte mig i min resa.

    Lördagen för snart två veckor sen rann bägaren över igen och jag åkte till T och förklarade att han hade ett val att göra. Han kan välja att lägga mer eller mindre tid och energi på oss. Nuläget är inte hållbart för mig. Med mer tid menar jag en relation och med mindre tid så backar jag, för jag behöver en paus för att kunna frigöra mig från mina känslor för honom. Ingen är väl förvånad om jag skriver att han inte gett mig något svar, nu snart två veckor senare? Däremot kanske ni blir fövånade över att jag verkligen inte tar kontakt med honom, inga sms, inga telefonsamtal, inga roliga Instagram-delningar. Ingenting. Nu ska jag bara hålla i detta.

    Imorgon kväll ska jag träna och se På Spåret. Lördag är det löpning med ett gäng tjejer och sen middag med Josse. Söndag är än så länge öppen, men Vinterstudion och en promenad med Karro kanske? Eller ett besök på gymmet? Sen är arbetsveckan igång igen och dessutom den seriösa nedräkningen till avresan på fredag.

    Hjälp mig nu, håll era tummar för att jag lyckas!

    Kommentarer inaktiverade för Nu händer det
  • Mr T

    Min sanning

    Dagens, veckans och kanske senaste månadernas känsla. Varför inte bara summera det till senaste årets känsla. Att inte vara tillräckligt för Ts kärlek. Nu har jag faktiskt fått nog.

    Kommentarer inaktiverade för Min sanning
  • livet,  Mr T,  T

    Tack och hej

    Ett av de största beslut som fattats de sista veckorna är att jag och T har släppt taget. Efter två intensiva kvällar av prat och några dagars reflektion insåg jag att nej, det här fungerar inte. Antingen släpper vi taget och går vidare eller så dödar vi det genom kvävning, dränkning eller något liknande.

    Att jag veckan innan i protest skapat ett Tinder-konto och kvällen innan fick upp en profil som såg ut som T men utan ansiktsbilder och med fingerat namn gjorde nog också sitt. Vi redde ut saker och ting, pratade, pratade och pratade. Sen fortsatte kvällen med vin, matlagning, mer prat och mys.

    Jag har bearbetat detta så länge och det känns okej, även om det är ringt att släppa drömmarna och hoppet om en gemensam framtid. Värst är ändå helgerna då det liksom inte händer något om jag inte gör stora planer… som denna helgen, det känns väldigt mellanmjölk.

    Kommentarer inaktiverade för Tack och hej
  • livet,  Mr T,  T

    Vardag

    Hemma igen och vardagen kicksparkade mig rakt i ansiktet. Kaos och bränder lite överallt, något som jag tror att vi nu löst ut det mesta av. Sen är det medarbetare som mår mindre bra på grund utav den sjukskrivna kollegan. De tar på sig fullt ansvar för att fortsätta leverera och jobba i samma takt som tidigare även om en nyckelresurs saknas.

    Jag kan inte beskydda dem, då får jag stå och övervaka dem under deras arbetsdag och ni hör ju själva att det inte går. När jag sen, gör min chefsliga uppgift att veden svara varandra med respekt. Andas en gång innan de hasplar ur sig något vasst eller upprört. Då reagerar de som små barn “Men hen då, jag tänker inte ta hela skulden”. Jag måste erkänna att bättre föräldraskola finns nog inte!

    Sen blev jag invald i bostadsrättsföreningensstyrelse. Genom mitt förnamn och husnummer, inte ens en presentation. Har aldrig blivit invald i något utan en presentation och omröstning. Det kändes, vårdslöst!

    Jag kan också litegrann ha aktiverat ett Tinder-konto. Det är vår, T är… ja jag vet inte, frånvarande är nog den bästa beskrivningen. Sen han uteblev från förra veckans fest med ett kort formellt sms har han inte ens försökt träffas för att prata om det.

    Borde jag formellt göra slut med honom? Och hur gör jag det, ett sms? Han svarar ju inte när jag ringer… eller ska jag vänta tills när jag träffar honom? Enligt honom har vi ju dejtat sen ja, jag vet egentligen inte när. December 2017?

    Nu är det fredag, sen hade det varit gött med en helg av återhämtning och träning!

    Kommentarer inaktiverade för Vardag
  • Funderingar,  Mr T,  T

    Skilsmässoskadade män

    Jag har haft en intensiv och rolig helg som jag får summera tydligare i ett annat inlägg men ett viktigt och otroligt intressant samtal skedde igår. En Insta-kompis lade under påskhelgen upp en bild med en text som grep ta om hjärtat. Om hur hennes kropp skriker efter att bli mamma (igen) och hur svårt det är att hitta män som förstår det behovet och att skaffa barn själv inte var möjligt ur ett ekonomiskt perspektiv. Jag svarade med ett DM och det ena ledde till det andra och till en promenad dejt.

    Vi delade snabbt våra historier hur vi båda tidigt (dejt 2) tagit upp barnfrågan och fått bekräftat att de förstått och ville vara med. Hur båda männen kommit ur långa relationer och separationer som de inte riktigt hanterat. Båda männen hade också börjat relationerna som riktigt drömmän, som uppvaktade, uppmuntrade och prioriterade oss och relationen. Sen när framtiden började göra sig aktuell och det som de sett som “sen” kom ifatt dem började de backa.

    Både hennes Martin och min T hade ett beteende som var som om vi gjort “copy – paste”. De gjorde sigonåbara, slutade svara på sms och telefonsamtal, drog sig undan, skyller på jobb och barn. Har ett behovav egentid och saker “händer” som de inte kan styra över. Dessutom har de båda ett ointresse av att göra en inre resa, det här visar sig lite olika för Martin slutade han gå i terapi när han förstod att det var han som var tvungen att lösa ut sina inre demoner och brotta ner dem. T har ju mer jobbat med egenterapi och vill inte ens gå till en terapeut för att få hjälp. Båda två tror att “ge mig tid” kommer lösa problemen, men om sanningen ska fram innebär tid ingenting om du inte investerar energi och en vilja att hantera dina problem under den tiden.

    Vi funderade på om detta var typiska beteenden för män som haft en lång relation och ett uppbrott som kanske inte var det egna valet. Om de hade en förmåga att stoppa ner huvudet i ett mörkt hål och låtsas som att det regnar, att deinte behöver hantera den förlust och den rädsla som kommer av en så stor förlust som den egna framtiden och drömmen om det. Det är klart vi inte kom till något svar, men vi kom fram till att vi har träffat sådana män.

    Min Insta-kompis hade bryskt dumpat mannen och redan gett sig ut på Tinder och varit på dejt. Dejten hade lett till sex och killen hade inte haft bråttom hem morgonen därpå 🙂

    Jag är inte där, men jag känner att jag mer och mer distanserar mig från T. Att hans insatser att vända på skutan och göra rätt saker kommer möta på mer och mer motstånd – men han får denna sista chans men jag vågar inte investera hopp i det än.

    Kommentarer inaktiverade för Skilsmässoskadade män
  • Mr T,  T

    Osäkerheten

    Jag har inte skrivit något om mig och T på ett tag och jag tänkte… att något kanske jag ska nämna om det. Som jag tidigare skrivit så träffas vi fortfarande som par, något som inte bara överraskar Natalias mamma och min chef, utan många som frågar finner nog detta lite underligt. Att vi flyttade i sär men fortfarande är ett par. Att vi gick från sambos till särbos, det utmanar nog gemenemans syn på hur relationer ska utveckla sig.

    Det är inte så här jag vill att mitt liv ska vara, jag vill gärna ha hela kakan med familj och barn – men just nu klarar inte T av mer än detta. Att välja när vi ska träffas och att kunna krypa in i sitt hem utan krav på umgänge. Han är inte i mentalbalans och han säger det själv, men jag har ännu inte utmanat och frågat hur han jobbar med att ta sig till en mentalt stabilplattform. Men ett steg i taget.

    Nu är det så att T och jag träffas, regelbundet men det jag saknar är att ses på stan, gå på middag, se en bio, umgås med andra eller umgås hemma hos någon av oss med familjen. Jag anar att jag har högre förväntningar, att frekvensen jag vill träffas med inte riktigt matchar frekvensen han klarar av att binda upp sig till – så jag försöker backa och andas. Uppskatta den tid vi ses och ger varandra.

    Just idag är mitt tålamod lite sämre, han är ovanligt tyst (kanske beroende på jobbkonferens) men min förståelse och mitt tålamod är inte på topp. Något som påverkar hela dagsformen och jag finner mig själv ständigt tittande på mobilen för att se om han reagerat. Suck.

    Kommentarer inaktiverade för Osäkerheten
  • Mr T,  T

    Offentligt kelande

    Sitter på ett plan till Frankfurt för vidare transport till Indien. Bredvid mig har jag Mr T som slumrar lite. Den här sträckan kan vi hänga, småprata lite – sen kommer han åka längre fram i planet än mig om vi säger så.

    Vill vara reflektera lite kring T. Han är verkligen ingen person som visar känslor i offentliga sammanhang eller ens i hemmet när barnen är med. Han visar endast ömhet och känslor bakom stängda dörrar eller i enskildhet. Jag å andra sidan är en kramare av stora mått. Kan kramas, pussa, klämma och känna såväl bland familj som vänner eller i offentliga sammanhang. Att visa känslor för en person jag tycker om är att få visa för världen att han är med mig. Han har valt mig och han väljer mig varje dag!

    Att inte få visa känslor eller att inte få den bekräftelsen har hittills i vår relation varit det motsatta. Ett bevis på att han är osäker, att han inte vill framhålla mig som sin utvalda osv. Jag börjar sakta men säkert inse att det är inte så han resonerar, det är bara sån han är – icke publik med känsloyttringar.

    Kommentarer inaktiverade för Offentligt kelande
  • livet,  Mr T

    Jullov

    Jag ligger på en soffa i en stuga i de södra delarna av Sälenfjällen. Efter en julhelg hemma hos mina föräldrar fyllda med familj och släkt, en del skidåkning och vinterväder är det skönt med lugnet. Jag ska erkänna att jag hade älskat det tilltänkta sällskapet, T, men han mår inte nog bra för att ta sig hit.

    Storhelgssyptomen har landat och efter influensan övergav honom har han mått dåligt mentalt. Det är samma sak med mitt ex V som jag träffade i december. Storhelgerna får honom att må extra dåligt, känna sig extra ensam och låg. Vad är det vi gör med oss själva? Är det förväntningarna på de här dagarna som sätter krokben för oss? Varför kan det inte bara få vara vanliga dagar i december där vi råkar äta gott och träffa familj?

    Mina juldagar var fantastiskt fina. Det enda som jag saknade var T, särskilt när jag fick reda på att ex-frun kommit och hämtat barnen på eftermiddagen på julafton. Men, jag kan inte rädda honom från hans demoner. Det måste han göra.

    Igår åkte mina föräldrar till min syster med familj så jag hade en dag och kväll för mig själv. Jag åkte lite skidor…

    Sen besökte jag byns torg och köpte vin och mat inför resan innan jag begav mig till brorsan. Där var det läge för pulkaåkning, middag och filmmys. Så härliga barn – så härliga föräldrar.

    Nu är jag här och jag försöker njuta av läget. Nyårsafton har jag bjudit in mig själv till kusinens stuga dit ovannämnda familj också kommer. Så det blir ett nyårsfirande med släkt och familj, och med en bilkörning till stugan när kalasandet är över. Så jag misstänker en ganska nykter kväll också.

    Kommentarer inaktiverade för Jullov