Mens

  • Mens

    Fel blödningar

    Internet är verkligen en hypokondrikers största fiende. Jag har antingen fått väldigt långa menstruationer eller så är något lite knas. Jag har vanligtvis väldigt kort menstruation och vanligtvis blöder jag inte alls mycket. Nu däremot fick jag min mens den 19 december (den enda anledning till att jag vet det är för att jag glatt skrev till Mr Icey att jag inte var gravid) men idag så började jag blöda ganska mycket igen.  Vad gör man då när man blir lite orolig (och nyfiken) jo man googlar. Så jag har antingen klamydia eller livmorderscancer. Det kan hända att det fanns några alternativ där emellan men de snappade jag inte riktigt upp. Jag är fortfarande inte gravid det är det enda jag vet. När man får sådan resultat så gör man det enda rimliga rymmer till nästa vännina, dricker vin och skrattar sig igenom alla knäppa saker som hänt under året. I hemlighet hoppas man att det bara är stress eller det där dagen efter pillret. Eller påminner sig själv om att en orsak som man faktiskt snappade upp men raderade fortare än fortast var stress. Dagen har innehållit sin dos av det. För näst sista gången i år. Tacka gud för magiska solnedgångar då man kan ta ett djupt andetag och andas.

    Kommentarer inaktiverade för Fel blödningar
  • Girlytalk,  Känslor,  Mens

    En kvinnas bekännelser

    Bristen på min självdisciplin syns på mina kläder. De sitter helt enkelt lite tajtare. Jag vägrar ställa mig på en våg. Det blir för mycket. Istället brottas jag med mina gamla bulimitankar som jag borde veta inte löser något. Det handlar väl egentligen inte om dom där sommarkilona. Maten är som alltid en av få saker jag kan styra när resten av livet är kaos. Bulimi hjälper med just det.

    Ikväll gråter jag faktiskt. Jag gråter till och med över honom. Inte att jag blev lämnad eller något sådant trams utan bara över hans agerande. Hans agerande är trots alla månader väldigt främmande för mig. Lika främmande, lika sorgligt.

    Jo men i övrigt så stressar jag över ganska vardagliga saker som bostad, jobb och ekonomi. Det är kanske stora stressmoment men jag vet också att det finns större och svårare saker att oroa sig över. Som det faktum att jag snart fyller 32 och inte alls är där jag ville vara med allt vad det innebär.

    Sist, vill jag påpeka att den tillfälliga låga stämningen och sommarkilona kan bero på ägglossning och hormoner. Livet som kvinna helt enkelt. Är det någon gång jag skulle skicka ett oförklarligt kärleksbrev så är det nu.

    Kommentarer inaktiverade för En kvinnas bekännelser