Ja, jag kom aldrig så långt som till att pussa på Grodan för att se om det var en prins. Han diskvalificerade sig innan puss-stadiet. Vi hade en trevligt lördag M och jag, med promenad i skogen, middagslagning och prat innan jag tog tåget hem. Men rätt känslor gjorde inte entré utan igår avslutade jag det hela. Nu kommer nästa stadie, funderade på vad det var som inte funkade…

M var stressad, ja faktiskt superstressad. Han hade inte tid att dejta, lära känna, låta saker ta tid. Han ville vara I en relation. Han ville kunna varje liten detalj om mig, känna mig innan och utan på två veckor. Han sms:ade dagen lång, ringde dessutom dagligen utan att ha något att säga och hade han varit rätt för mig hade jag varit super-duper glad – men istället blev jag stressad, pressad och kände mig låst.

Jag insåg i veckan och i helgen att han var en för “enkel” man. Det fanns inga komplexa tankar där, inget mörker som kryper på eller intellekt som kan driva och intressera mig. M är den han var en byggprojektledare med hus i skogen och en enorm vilja att bilda familj. Han saknade förmågan att lyssna in, han ville placera mig i ett hus i skogen där man kan sitta på trappan och bara höra tystnaden. Jag försökte förklara att jag kan förstå att det lockar andra, men det lockar inte mig. Kanske för att jag har fått min del av skog och mörker? Kanske villa, kanske radhus, kanske lägenhet och sommarstuga – men inte villa i skogen eller på landet.

Jag tror att han förstod att något inte klaffat. För igår var han tyst, första sms:et kom inte förrän frampå eftermiddagen och jag skickade mitt svar några timmar senare när jag lyckats formulera mig. För han är en fantastisk man, bara inte min fantastiska man. Så nu fortsätter sökandet…