Killar
-
Tjejer eller killar?
Jag skyller det på årstiden men med mörkret så kommer också djupare tankar hos mig. Jag funderar mycket över livet, vänner, familj och relationer. Hösten har varit hysterisk där jag varken prioriterat mig själv, familj eller vänner. Det har satt sina spår. Jag hittar snabbt tillbaks till mig själv men det är desto svårare att hitta tillbaks till de djupare vänskaperna. Det blir väl så antar jag. I alla relationer så är risken att flyta isär stor och störst när man lever helt parallella liv. En och en försöker jag pyssla tillbaks det men ibland vill man ju bara att det ska flyta ihop av sig själv.
En annan fundering jag fastnat i det är det här med att bli kär. Och om man blir kär i en person eller i ett kön. Tjejen som jag kysste under mina konferensäventyr hörde av sig. Vi har chattat väldigt mycket de senaste tre dagarna. Jag har förvisso inte en massa tjejkompisar men det här inte en vanlig kompisrelation. Det finns en flirtig underton. En underton som jag tycker är lite spännande. På samma sätt som jag är lite nyfiken på henne. Däremot finns det ingen attraktion. När hon igår frågade vad jag kände så sa jag som det var att jag inte vet. Jag känner något men för första gången sedan jag var liten så är det helt oidentifierbart. Attraktion kan man skapa. Jag tror att jag ibland vill det men sedan inte för det är inte jag. Jag attraheras som regel inte av tjejer. Men så kom jag på att jag ju egentligen attraheras av människor. Det råkar bara väldigt sällan vara kvinnor. Hur funkar det, om man blir attraherad av en tjej är man lesbisk då? Eller är det när man bara attraheras av tjejer? När är man bisexuell i så fall? Alla dessa definitioner spelar ingen roll för mig men jag är så otroligt nyfiken, på mig och mina begränsningar. Nu är det som sagt inga uttalade känslor med i bilden och jag tror inte det kommer dyka upp några sådana heller. Jag hoppas att det beror på att de helt enkelt inte finns och inte för att jag inte vågar. Jag utforskar mest och leker mycket (men ärligt). Hon är lite som en yngre version av mig med lite sämre självförtroende. Hon är helt nerkärad i sitt ex och är lättläst men ändå väldigt svår att komma nära. Framförallt är det djupare konversationer än vad jag har med hennes manliga motsvarigheter. Men ja, efter fyra god morgon sms så är chansen att stor att hon är det första jag tänker på. Vad det nu än betyder. Om det betyder något.
-
Dagens tankar
Jag vet förvisso precis vem det var. Förkylningen från helvetet kostade tre kyssar med en norrman. Samma norrman som igår tog min FaceTime sex oskuld. Har ingen Skypesex nuförtiden? Eller får folk med Android inget virtuellt sex alls? Så många funderingar denna regniga och förkylda fredag.
-
Helgen och utländskt sextande
Vad har jag gjort i helgen? Tackar som frågar. Jag har haft huvudvärk och sovit. Det är på riktigt så man kan sammanfatta min helg. Jag kan ha tagit ut seger lite i förskott där i fredags. På vägen hem gick bilen sönder. Stressen gjorde mig helt illamående. Jag kom hem, åt middag, kräktes och gick och lade mig gråtandes över att jag en gång i tiden var ihop med mitt ex tror jag. Minns inte ens, han var inte poängen. Jag orkade bara inte inte tänka på allt annat jag hade att tänka på. Jag drog slutsatsen att jag måste skriva en lista på saker som jag ska göra så det blir lite enklare att arbeta sig igenom. Jag ringde Kristofer för att berätta om matincidenten. Det är deal jag har med mig själv, att aldrig ljuga för honom om det där. När jag har gjort det så har det fort blivit en återkommande grej. På lördagen kom sedan sammanbrottet när jag bara satte mig på golvet och grät. Det var skönt om än, och det här är kul, stressande. Jag har ju inte tid att gråta. Det är inte mycket kvar av denna galenskap men det är kanske några veckor till innan det lugnar sig.
Lite kul har jag kanske hunnit med. Jag har sett på en månad av missade avsnitt av min favortitsåpopera. Jag har gett mitt nummer till killen i godisaffären. Det var ju lördag trots allt och han förtjänande lite lördagsgodis han med. Jag har försökt prata lite klokheter med Panda om dejter och hur man flörtar. Helt meningslöst för han lyssnar inte. Jag har skickat en massa sms till Dörrvakten. Jag har gått helt utanför min bekvämlighetszon och sextat på engelska. Och det där kan vi skriva ett helt inlägg om. Engelska är ett språk jag pratade innan svenska. Det är en språk jag behärskar, väl. Jag vill gärna tro att jag kan vara porrig på engelska och när jag väl hade kommit över spärren att vara våga vara porrig så inser jag att Björnen jag sextade med är uppväxt med samma engelska som jag. Den lite finare (jo, i England finns de fortfarande sådana klasskillnader). Denna engelska innehåller inga porriga ord. Sextandet blir lite mer Jane Austin än 50 Shades of Grey. Det var bara pinsamt jobbigt. Jag fick googla definitioner av vissa saker som han skrev för att vara på den säkra sidan. Det var trots allt ett tag sedan jag läste Jane Austin. Jag vet inte. Antingen får jag bli mer romantisk eller han lite mer porrig men jag säger det redan nu, oklart om något av det kommer hända. Nu kanske någon erfaren människa undrar varför jag inte bara skickar bilder. Det skulle jag såklart kunna men det vill han inte att jag gör. Ha! Det var lite jobbigt ska erkännas.
Men hörrni, jag är glad att sms flörtandet är tillbaks. Det är precis så mycket verklighetsförankring jag orkar med just nu.
-
Magkänsla
Min magkänsla har inte signalerat bra saker de senaste tre dagarna. Det var länge sedan jag hade dom här magkänslorna. Och det är nog första gången jag haft dom om någon annan än mitt ex.
Det handlar egentligen inte om Panda utan det handlar nog mer om mig. Om att jag tillätt mig hamna i en högst oklar gråzon som på något sätt ändå innehåller väldigt mycket svart eller vitt. Det handlar om att jag inte tycker det känns bra och om att jag släppt ner mina murar tokfort bara för lite skoj. Jag har enorm problem med att lita på människor och när det går när jag börjar göra det utan att jag egentligen litar på personen så känns det olustigt väldigt fort. Det här kanske inte låter vettigt för någon annan än mig och jag vet inte om jag tycker det är helt solklart. För känslor jag har för Panda är väldigt diffusa. Det är inte mer än kompiskänslor, om ens det, men likaväl är det något som spökar. Kanske är det att det inte bara är på låtsas genom sms utan att vi faktiskt har träffats, kanske är det att jag är jag och faktiskt är en väldigt snäll person eller kanske är det att vi har en gemensam vän. Något är det i alla fall som gör att det finns helt odefinierbara känslor där som mer känns som ansvar än känslor. Det ger mig bara jobbiga vibbar som jag inte kan skaka.
Magkänslan däremot signalerade mest att han inte var intresserad. Och så var det. För idag blev jag nog dumpad på sms av Panda. Man skulle ju kunna tro att jag tycker det är en lättnad men icke. Eller jag tycker det är skönt att min magkänsla stämmer men vissa saker är jobbiga att läsa på fel dagar. Och just nu är fel dag. Jag är helt i obalans. Och jag tycker inte alls det känns bra att jag släppte in någon som bara virrade runt i mitt liv. Det känns inte alls bra. Att han inte vill ses känns inte så jobbigt. Det är delvis resultat av mina krav också.
Tillägg: Är det så att han inte ens vill ses som kompisar så är det faktiskt jobbigt för då blir jag sådär restriktiv igen. Något jag jobbat hårt med att inte vara.
-
Panda
Vi pratade väldigt mycket igår Panda och jag. Vi pratade känslor, förväntningar, oroligheter, rädslor, verkliga livet, baggage och regler.
Det är oklart om man är hångelkompisar när man är +30 men vi tror inte det. Inte heller tror vi att vi kan vara knullkompisar för det är inte bara sex i så fall kom vi fram till. Det är oklart vad det är för känslor som spökar men jag kom på idag att jag bryr mig om honom och kan inte leka med honom hursomhelst. En av oss vill veta om den andra hånglar med någon annan medan den andra absolut inte vill veta. Båda är lika förvirrade över relationen men vi är kanske villiga att erkänna att det inte är ett vanligt kompisförhållande. Vi kom helt enkelt fram till att vi får ta det som det kommer. Det funkar för oss båda. Jag har tyckt att det är ganska märkligt men han är nog mest nyfiken och jag är mest väldigt trygg i hans sällskap.Han, mer än jag, är väldigt obekväm med att vi har en gemensam vän. Det förstår jag för tjejer pratar mer och dessutom i betydligt mer detalj. Jag sa att jag också tycker det är konstigt att prata om honom med henne men att det också är som så att vi pratar om det mesta. Med det sagt så vet jag att hon respekterar att vi (framför allt jag) väljer att inte prata om Panda och mig. Men det blir ju lite knepigt känner jag för hon läser bloggen. Denna ocensurerade blogg. Och jag vill ju gärna berätta om att pandor och hur man rufsar till dom. Jag kanske kan hitta en balans mellan att det är generellt och detaljerat. För ni ska ju får följa med på resan med Panda. Första gången jag vet om att jag är rebound tjejen.
-
Panda date
Okej, jag kan ha hånglat lite förra helgen. Eller förfört och sedan myst kanske är mer korrekt. Det var kanske ännu ett nästan-sex moment men det här råkar ju vara min bästa kompis kompis och kände i alla fall jag att jag behövde få klartecken från henne innan något hände. Han tyckte att han hade fått ett generellt ok att hångla med alla hennes singelkompisar men hellre att man dubbelkollar.
Det var i alla fall en mysig mysstund om än så där tafatt fast det blev nog bättre efter en stund. Eller blir inte allt hångel längre man håller på? Jag tror det. Man blir mer synkade. Jag var ganska tydlig med att det bara var hångel och att jag verkligen inte är en bra tjej att bli kär i. För det är inte vad jag vill ha just nu. Han sa okej och att det skulle stanna vid förtjust varken mer eller mindre men hans ögon sa något annat. Han har precis kommit ur ett långt förhållande och ett nytt förhållande är nog inte att föredra. Jag tänker ända att man kan ha kul så länge man spelar med öppna kort. Så det har vi kommit överens om. Jag tror han är betydligt mer känslomässigt förvirrad än vad jag är. Jag är kanske som mest lite nyfiken medan han känns mer fascinerade eller kanske till och med hänförd. Han är väldigt vilse i singelvärlden och nog lite rädd också. Därav har han fått namnet Panda. Ni vet väl hur bra pandor som varit i fångenskap överlever ute i verkliga världen? Inte alls så bra.
Vi har sms:at lite i en vecka och precis som han lovade för en vecka sedan så ska vi ses imorgon, ensamma. Igår i ett samtal med min kompis Kris så frågade jag vad det egentligen är för träff. För Panda och jag är ju inte kompisar. Vi har ju inget förhållande. Jag vet inte om vi ens vill vara kompisar. Jag vet faktiskt inte alls vad vi är eller vill vara. Men det här träffen imorgon. Är det en date?!!! Jag har googlat lite. Många av definitionerna av an date involverar romantik och det tror jag inte det blir men så kollade jag Urban Dictionary som jag alltid gör när det är ord som dagens ungdomar använder. Nu använder de kanske inte date men det är ändå ett ord som jag helt plötsligt lite småsvettig kände att jag inte hade någon koll på.
Two people getting together for an activity when the possibility of romance between them has been broached but not ruled out. Since the exploration of romance is the purpose of a date, merely asking someone out on a date is sufficient to broach the subject. Dates may or not continue once a couple have entered into a romantic relationship. The word “date” may be used to identify a get together between two people not romantically involved, but this usage is meant to convey irony, since such a meeting is not a date in the true sense of the word.
Jag vet inte om jag blev så mycket klokare angående imorgon, kanske lite svettigare bara. Jag är rädd för att jag ska på en date. Det känns inte som man har hångelträffar när man är 30+. Och hur hänger man med en ny kompis när man är 30+. Det var onekligen lite enklare när man var yngre.
-
Mitt problem
Klockan är över två, jag är svintrött men kan inte somna. Jag tänker på allt och inget. Det har varit en seg söndag. Så seg att jag säkert ägnade en timma åt att fundera över mitt liv med exet. Grät lite men mest över annat. Annat odefinierbart men gråt som jag behövde få ur mig. Jag behöver gråta ibland även om det bara är till sorglig musik eller en tragisk film. Det kom knappt någrar tårar för jag har inget att gråta över. Så jag borde vara nöjd.Sedan har jag ägnat mycket tid åt att fundera på varför jag alltid ska göra allt så förbannat svårt för mig själv. Jag tjänar inget på det men ändå ska jag alltid ta den svåra vägen. Som med män. Nu är jag lite rädd för att jag är förtjust i min låtsasman. Han figurerar i alla fall på tok för mycket i mitt huvud. Men sådan är jag, jag får fixidéer eller prokastinationstankar ganska ofta. Typ alltid när jag känner mycket stress. Då blir tankarna och idéer mina tillflykter. Nu undrar jag dock vad det är. Jag gillar som bekant inte när jag inte kan definiera relationer. Jag blir helt tossig av det. Speciellt mitt i natten.
Det gör på gränsen till ont att erkänna det men just i natten saknar jag någon att dela min säng med. Men samtidigt känns ingen rätt.
-
Träningspepp och kompisstrul
Ja, har hänt bakom scenen under sexveckan? Jo men jag snittar 5-6 crosstraining pass hos mina militärvänner i veckan. Äter och dricker massor av god kvarg. Samt sover. För första gången på över ett år så är jag trött om kvällarna och sover gott. Jag är också konstant varm. Gissningsvis beror det på att min ämnesomsättning efter flera flera år har vaknat till liv. Förvisso går jag upp i vikt men jag bryr mig faktiskt inte. Jag mår så himla bra av min träningen att vågen får visa vad den vill. Som en liten tack- och pepppresent till mig själv så tänkte jag idag klicka hem ett par handskar från Stronger som idag har 10% rabatt om man använder koden XK7MV2.
Sedan har jag också strulat till det med en killkompis samtidigt som två vänner är lite otrogna på ett eller annat sätt. Kombinationen av detta har gjort att min hjärna fick någon slags meltdown. Det blev för mycket för mig att ta in. Eller alltså, egentligen är nog besvikelsen över mig själv det som spökar för jag är så otroligt missnöjd med mitt agerande även om jag egentligen visste att det skulle hända. Vi har pratat om det som hände och pratat om det ännu mer. Trots det har jag inte landat i det. Snart är det helg och i helgen byter jag miljö och umgänge. Jag kan inte minnas sist gång jag gjorde det och sist gång det var så välbehövligt. Vardagen är inte bara slitsam för parförhållanden utan det kan faktiskt även vara jävligt tufft som singel också. Precis som i förhållanden så är det så lätt att man fastnar i vardagens hamsterhjul.
-
Trött och trött på tvåsamhet
Just idag är jag så less på människor att jag inte vill beröra sex. Egentligen är jag väl mest trött på att människor inte är ärlig mot sig själva. Jag är konfunderade över varför samhället envisas vid att få oss att tro att monogami är hälsosamt. Jag tror det är fullt genomförbart men det är oklart om att få ihop det är svårt. Dessutom hänger det inte ihop med att samhället helst ser att vi är individualister.
Sedan är jag frustrerad över min imponerande dåliga självdisciplin. Jag avskyr en viss sorts kemi som kan uppstå medan två människor. En fysisk kemi som är så stark att åtrån blir en disciplinövning av sällan skådat slag. Den där kemin har jag känt en gång förut. Det slutade i en underbar krasch typ. Ni vet en sådan där resa som man redan från början innerst inne vet kommer sluta med en olycka. Det är klart att det går att låta bli. Man kan ta ett aktivt beslut att inte bry sig om den men den försvinner ju inte bara för det. Det enda som är någon tröst är att den inte heller försvinner om man har sex. Nä, jag måste gräva lite bland mina känslor innan jag listar ut varför jag är så obekväm med gårdagens soffmys.
Jag hade egentligen tänkt ge er två inlägg idag som kompensation för gårdagens tystnad men alltså tre timmars sömn knäckte mig helt. Men glöm inte tävla. Så ska jag under morgondagen ta upp detta med snoppbilder, min mest intressanta sexupplevelse och det här med sexbrist i förhållanden. Glöm inte tävla om sexleksaker till ett värde av 600kr!
-
Cricketpojkar
Som kompensation för att min bästa vän Kris för höra alla mina bekymmer och filosofiska funderingar så låtsas jag ibland bry mig om en av hans större intressen cricket. England går dåligt för och Sydafrika (som jag håller på) går det ganska bra för. Jag har fått lära mig att Englands lag består av irländare och att Australien är tippade att vinna den pågående World Cup. Ibland för att göra ämnet lite mer migvänligt så pratar vi om snygga spelare. Så mina damer, här kommer mina topp tre utan inbördes ordning. Av principiella skäl beaktades inga australier.
Englands Eoin Morgan 
Sydafrikas JP Duminy 
Sri Lankas Lahiru Thirimanne
