• Gravid!,  kär,  V

    Gravidfas: nu gör jag slut

    Jag vet inte riktigt men jag hoppas att detta är en fas av graviditeten så här är fasen iaf: 

    V driver mig till fucking jävla vansinne! 

    Vi har ganska “klassiska roller” i vårt förhållande där jag är den lugna och planerande medan V är mer känslostyrd och orolig. Och just nu beter sig V ungefär som att han är fem år. Typ här om dagen när han spillde ut saft så orkade han inte gå och hämta papper utan torkade upp det med en filt! Vem fan gör så?! 

    Han gör sånna här små saker hela tiden just nu, eller så är det att min energi är lite lägre nu så jag orkar inte med en femåring. Det är som att han stängt av allt vad vuxen och ansvar heter och bara är och tar min energi. 

    Det är sådana här faser som är kärlek. När man driver varandra till vansinne men ändå inte vill vara med någon annan. 

    Kommentarer inaktiverade för Gravidfas: nu gör jag slut
  • kär,  V

    Sked

    Den bästa stunden på hela förra veckan var när jag och V låg sked i sängen. V låg i min famn och vi såg ett avsnitt av house of Cards. 

    Våra kroppar synkade så bra med varandra. Andningen hittade samma rytm och det blev varmt utan att vi blev överhettade. 

       
    Både jag och V slumrade till då och då och jag kände mig helt avslappnad och tung i kroppen och självklart trygg och väldigt älskad. 

    Kommentarer inaktiverade för Sked
  • Ätbart,  kär,  V

    Tack! 

    På måndagar slutar jag vid lunch och idag landade jag i soffan med väldigt mycket fika, skippade lunchen, så får man göra ibland! 

      
    Jag ligger i soffan och tänker på V. På att vi har det väldigt fint och bra tillsammans. Vi har hittat ett liv som passar oss. Där vi her varandra uppskattning, trygghet och kärlek men det finns fortfarande utrymme för att göra saker på egen hand eller kanske det bästa av allt, göra ingenting! 

    Kommentarer inaktiverade för Tack! 
  • jobb,  kär,  livet,  V

    “Du är mycket snyggare när du är glad”

    Om jag haft tvivel på att det var rätt att säga upp mig så fick jag precis den bekräftelse som jag behövde när V sa att han ser en stor skillnad på mig nu när jag är glad. Jag är mer den jag är. Sprudlande, positiv, otålig, energisk, fylld av planer och idéer. 

    Jag älskar mer. Jag är mindre irriterad. Jag känner igen mig själv. Jag vill inte bara sova hela tiden. 

    Det är skrämmande hur snabbt saker blir normalt. Jag inser nu i efterhand att jag inte mått bra fast jag har trott att jag gjort det. Jag är inte i balans nu heller riktigt men jag mår bättre. Mycket bättre! 

    Åh vad livet är härligt efter att man tagit rätt beslut. 

    Kommentarer inaktiverade för “Du är mycket snyggare när du är glad”
  • jobb,  kär,  livet,  V

    Gift med mitt största fan

    Det är många som säger att de är gift med sin bästa vän. Jag har aldrig sett det så. Däremot har den senaste tiden visat att jag är gift med mitt största fan.

    V stöttar mig alltid. Han säger att all mat jag lagar smakar bra (även när både han och jag vet att den inte gör det). Han tror på alla mina idéer och har egna planer för vad jag ska göra med mitt liv. 

    Och nu med min idé om “eget företag” så är han helt med. Han tror att jag kan ta över världen men även om jag inte gör det så tycker han att jag är bäst. 

    Det är en sån enorm trygghet. Jag är verkligen världens lyckligaste. 

    Kommentarer inaktiverade för Gift med mitt största fan
  • kär,  V

    Kärleksdiskriminering

    Jag kan bli så less på diskriminering av olika slag, typ som det jag väljer att kalla “kärleksdiskriminering” dvs att all kärlek inte är lika bra och att inte alla människor har samma rätt till kärlek.
    Jag tror (hoppas och upplever) att vi (svenskar, människor i västvärlden?) överlag är ganska bra på att acceptera hetrosexuella par med olika hudfärg. Men däremot samkönade par tror jag har det ganska jobbigt och människor med funktionsnedsättning kan nog också ha det tufft.

    20146141817152180990207_sbig

    Själv kan jag få frågan varför jag inte hittade någon man i Sverige? Och det tror jag är svårt, kulturkrockar, kanske ännu mer om man (som jag och V) kommer från olika religiösa uppväxter. Vi har kommit en bit på väg men människor vill fortfarande para ihop folk som de tycker har äktenskapstycke dvs är lika varandra, och därför blir man genast diskriminerad på olika vis om man inte är det. Eller om man är för lika, samma kön alltså, ja det är komplicerat det där.

    Jag vill bara säga: All kärlek är bra kärlek, älska på! Och se den här videon som gjorde så jag brast i gråt! (Ett fin sätt att illustrera hur lika vi är och vilka fördomar vi har!)

    Kommentarer inaktiverade för Kärleksdiskriminering
  • Böcker,  kär,  tankar,  tips

    Kärlek och lojalitet

    IMG_0081.JPG

    Jag läste den här boken och funderade över det här med äktenskap och kärlek.
    Vi blir matade med bilden att äktenskap ska bygga på kärlek och innehålla en partner som är din bästa vän och fantastiskt sex.
    Men hur ofta är det så? Hur många stannar av bekvämlighet? Lojalitet? För barnens skull?

    Jag menar inte att äktenskap som innehåller våld, ofta förekommande bråk och otrohet är något som man ska stanna i. Men de äktenskap där man lixom gillar varandra men sexlivet är slut likaså den där himla stormande kärlek. Ett äktenskap med vardag och slentrian. Där man fortfarande inte alls är olycklig. Hur många sådana finns det?

    För att inte tala om alla äktenskap som ingås för att ta en till en bättre värld med ekonomisk trygghet, bort från krig och till en högre status. Där det förhoppningsvis finns respekt men som helt kanske saknar kärlek. I sådana äktenskap finns det nog många. Och är det egentligen sämre? Är det nödvändigtvis bättre att få kärlek än att få trygghet?

    Bra bok som sagt var, lätt och poetisk som väcker många frågor.

    Kommentarer inaktiverade för Kärlek och lojalitet
  • kär,  V

    Småsaker är viktigast

    I natt har vi suttit och snackat om livet.
    Jag älskar livet och har ett, kanske?, lite mer komplicerat förhållande till livet än andra eftersom att jag fått kämpa för att vara vid liv. Livet är ingen dans på rosor för någon och ska så inte vara heller.

    I natt diskuterade vi lyckliga människor. Varför verkar vissa människor vara lyckligare än andra? Och min kloka vän sa något bra. Han sa att många människor tänker för stort och analyserar (overthinking är ett bättre ord) för mycket istället för att ta livet för vad det är.
    Ett exempel är när en vän berättade att en helt främmande kille raggat på henne på krogen (vännen är nyskild) varpå jag gratulerade henne och hon svarar “nja, det var inte så roligt, kändes konstigt, men han fick mitt nummer kärlek kan ju växa fram!”.

    Istället för att bara njuta av att någon tyckte att hon var attraktiv, snygg och trevlig blev hon besviken (?) över att det inte var hennes livskärlek. Och hur sjutton vet man det?

    Alla i nattens samtal erkände att den som de nu är gift med (eller förlovad med) så var kanske inte tanken att det skulle bli så när det hela startade:
    I berättade att hon tyckte att L var astöntig men rolig och att det var trevligt att bli uppvaktad.
    L berättade att han tyckte I var snygg men för lång för honom så han ville bara ligga lite.
    O berättade att han insåg att A var rätt för honom när det varit slut i flera år.
    A berättade att hon insåg att O var rätt när alla andra alternativ var provade.

    Och V berättade ju så här om mig, mest nyfiken på varför jag pratade tyska och var jag kom ifrån.

    Det jag vill komma till är att jag verkligen tror att man ska glädja sig åt det lilla men också låta saker vara små. Go with the flow. Se var den där lilla saken och känslan för dig.

    littlethings1

    Kommentarer inaktiverade för Småsaker är viktigast
  • jobb,  kär,  V

    Sorg?

    Just ikväll har jag en konstig känsla i kroppen. Jag är lite halvsjuk men känner mig ledsen. Typ lite sorgsen. Som om någon dött. Jag är inne i en period med mycket funderingar på livet och jag känner mig lite ensam.

    Jag har hittat en tjej här i Munchen som jag gärna umgås med och vi har superintressanta och roliga samtal, hon är också inflyttad så vi har ju det gemensamt.
    Men jag saknar mina bästa vänner, jobbet är rörigare än någonsin. Jag vet inte hur många gånger jag har tänkt: nu kan inte jobbet bli värre och så blir det det. galet!
    V har jobbat jättemycket i en period nu, övertid varje dag (och det är ju inte direkt som om han har kontorstider i vanliga fall).

    Ja hörni livet är inte alltid lätt, imorgon ska jag sova ut och fylla på med energi.
    Jag har dock en massa läslust och har läst ut två böcker på bara några dagar. Nu 438 dagar, recension kommer! Och imorgon hoppas jag att nästa bok anländer “… och världen skälvde”.

    Nu ska jag hoppa ned i sängen med V. Se på big bang theory och se om vi kan göra det där jävla barnet någon gång…

    Kommentarer inaktiverade för Sorg?
  • kär,  tankar

    More than words

    det här är nyckeln till alla förhållanden tycker jag.
    att inte “bara” säga jag älskar dig utan att också visa det. Att säga “jag älskar dig” är något som kommer mer eller mindre automatiskt för oss efter ett tag. Om vi ska vara ärlig så känner vi väl inte alltid den där djupa kärleken bara för att vi säger “god natt, jag älskar dig”. Nej det är superviktigt att man också visar det med handling.
    Lyssnar på varandra, lägger märke till detaljer, ger en spontan liten present då och då men kanske främst överraskar i vardagen. Lagar mat eller köper hem pizza när man vet att den andra haft en tung dag. Kommer förbi och hämtar på jobbet när den andra är helt slut. Lixom överraskar med vardagsbestyren. Det är verkligen det jag uppskattar mest.

    Jag tycker verkligen att detta är något att tänka på. Att ord faktiskt bara är ord och relativt lätta att uttala. Ibland måste man anstränga sig lite mer.

    Kommentarer inaktiverade för More than words