Jag har en syster. En syster som under vår uppväxt var min bästa vän. Kanske min enda allierade. Vi var inte alltid överens, vi var definitivt inte alltid bäsa vänner och vi har alltid haft våra olikheter – men vi har alltid haft varandra.
Hon har alltid, alltid värnat om familjen. Om att vi ska vara en mot världen, det har aldrig varit tvivel om att hon skulle finnas där om något gick åt skogen eller om man var svag.

Så för några år sedan, började det här förändras. Hon och hennes man var på semester med mina föräldrar och under min mammas “vakt” missade något viktigt, smörja in äldsta barnet med tillräckligt hög solskyddsfaktor. Detta resulterade i solsveda och en dag i skuggan. Dessutom hade min mamma, säkert med de bästa intentioner, lagt sig i en gång för mycket i var barnen skulle sova. TIll historien ska läggas att barnbarnen, särskilt det äldsta, har varit nära mormor sen dag 1. Det har varit en djupare relation till mormor än pappa, kanske en konsekvens av att pappa byggde hus varje vaken minut hens första två levnadsår.

Som ni alla kan tänka er är en två veckors resa med svärföräldrarna en påfrestning för en familj, när svärföräldrarna dessutom gör fel (som med solkrämen) och lägger sig i “familjebeslut” som var barnen ska sova… ja då gick ett mycket spänt snöre av, och min svåger markerade tydligt mot min syster att min familj tydligt skulle hållas på ett längre avstånd.
Jag har bara fått begränsat med information, mina föräldrar än mindre och min syster är 100% lojal mot sin “nya” familj. Detta betyder att de sista året ringer endast min syster om hennes man inte är hemma, om hon är ute och går eller om han grejar med saker i andra delar av huset. Det betyder att de inte varit till mina föräldrar på besök över en helg på snart 1,5år (de bor 20mil bort) och det betyder att julplanering ska ske i tid och efter min systersfamiljs premisser.

Förra året blev det långa förhandlingar, där min pappa till slut löste situationen på ett fredligt sätt. I år är det dags att fira jul hemma i min barndomsby och då hade min syster återigen villkor. De kom endast hem och firade jul om min bror med familj inte kom på julmiddag och julklappsutdelning. Hennes barn tyckte att kusinerna “stjäl” för mycket uppmärksamhet och det blir för trångt. Egoism i dess ädlaste form, och min syster supporterar det…Jag vägrade gå med på sån idioti, och sa att i sådana fall firar jag jul med min bror med familj hemma hos dem 1000meter bort.
Så föddes idén att vara hemma hos min bror, som har ett större hus än mina föräldrar och ett större rum för middag, julgransdans och samkväm. Min systers familj tackade nej, det passade inte. Min mammas hjärta är förkrossat och jag, jag längtar till nästa jul som jag ska jobba bort!