• Förhållanden,  Ideellt arbete,  Vardagen

    Ex konferensen

    Nu har vi, Mr Icey och jag, landat på en konferens i Schweiz. The ex convention from hell kallar han den. Detta trots att det bara är han som har ett ex där. Jag har bara litet ex fling, något gammal ligg, nån hångelkompis och en förälskad (och sårad) Mr A. Jag kommer mest avverka möten och hittills har det varit långa oprofuktiva möten vilket är det värsta jag vet. Efter lite om och men så bestämde Icey och jag oss för att bo tillsammans under konferensen. Dealen var att vi hyr en lägenhet och inte bor på hotell där vi inte kan vara vara vi (ifred). Vi hittade en liten lägenhet, lite utanför konferenshysterin och det är ett fantastiskt litet paradis. Perfekt för återhämtning och samla krafter. Och sedan är det skönt att bo med någon som inte gör samma sak men som ändå förstår grejen. Som lugnar, stöttar och hjälper så att det går så smidigt som möjligt. Vi, eller jag, har några regel då jag inte vill att alla ska veta om vad som händer i mitt privatliv. Hittills har det gått bra. Vi har hittat en balans som funkar för oss bägge.
    Resan hit gick också ganska bra. Han vill helst vara på flygplatsen 2 timmar innan och för mig räcker 1 timma. Så det blev en kompromiss på 1,5 timma innan. Vi mellanlandade i Frankfurt. Hatar Frankfurt. Påpekade detta några gånger så självklart såg karma till att jag inte fick mitt baggage förrän igår. Nu är jag som tur är smartare än karma så hade packat de viktigaste ombytena i handbagaget. Dock hade jag inte räknat med att det skulle vara så kvavt. 

    Nu ska jag sätta mig och förbereda dagens möte. Vi hörs!

    Kommentarer inaktiverade för Ex konferensen
  • Ideellt arbete,  livet

    Att vara oomtyckt

    Så länge jag kan minnas har jag inte brytt mig om vad folk tycker om mig. Jag kan inte minnas att jag någonsin blivit ledsen över att någon relativ främlings åsikt om mig. Man ska stå mig väldigt väldigt nära för att jag ska bli berörd av åsikten. Står man mig så nära så vet man också att jag har bra sidor och mindre bra sidor. Det brukar därför sällan komma upp. Generellt brukar jag sällan ha ett behov av att vara speciellt trevlig eller omtänksam eller ändra på mig för någon annan.

    Mitt lillebror har någon gång bett mig vara snäll mot någon flickvän. Då var jag det. Det är inte så att jag inte kan vara snäll. Jag är väl om något väldigt snäll. Mitt ex bad mig anpassa mig lite mer till de svenska socialiseringsreglerna och inte vara så svår. Det gjorde jag inte. Antingen gillar man mig eller så gör man inte. Han tyckte såklart det var mycket mycket svårare än vad jag tyckte det var att hans kompisar inte tyckte om mig. För det gjorde dom inte. Så till den grad att de ljög ihop att jag var otrogen en kväll så att mitt ex gjorde slut. Det tog en modig kompis som tyst morgonen efter viskade till mitt ex att det var en lögn. Efter det sa jag nej tack till att umgås med hans vänner. I alla fall nej tack tills dess att de sade förlåt. Det gjorde de aldrig, varken till mig eller honom.

    Min poäng här är att jag är van med att inte vara omtyckt och jag tycker inte alls det är speciellt jobbigt. Jag tycker nog tvärtom att det är jobbigt när för många tycker om mig. Nu däremot så är det en klick inom samma förening som tycker extremt illa om mig. Alltså extremt. Och jag kände idag att jag fick lite ont i magen av det. För första gången i mitt liv är det helt (HELT!) obefogat. Jag lägger ner flera timmar i veckan för att de ska kunna ta del av ett program när de behagar, jag pausar mitt liv i ett år för att de ska ha ett fantastiskt nätverk när de behöver det. Deras agerande är inget annat än personligt och det är helt obefogat. Det är förvisso inte första gången jag varit med om att man inte kan skilja mellan personligt och jobb men det är första gången jag känt att det är fel. Och vidrigt otacksamt. Man kan tycka att jag inte borde ta åt mig och på många nivåer gör jag inte det men det är kombination av personlig avsky och otacksamhet. Hur har man mage att få mig att må dåligt när jag gör så mycket bra? Bullshit säger jag bra.

    End of rant.

    Kommentarer inaktiverade för Att vara oomtyckt
  • Göteborg tips,  Ideellt arbete,  Sjukdomar

    Helg. Måndag. Jaha.

    Den helgen försvann visst. Fredagens julfest var mysig. Fin och härlig med människor som uppskattar mig. Unga människor som inte dömer i första taget och som aldrig hur mycket olikheter det än finns glömmer att titta på mina prestationer. Bra där. Sådan tacksamhet bör det finnas överallt.

    Lördagen, den där produktiva jag skulle ha. Ja, den hände väl inte riktigt. Allt gick nästan som planerat. Jag kom hem sent på lördag morgon (kl 4), vaknade sent (kl 11), åt frukost, lyssnade på musik och öppnade datorn. Vid 13 gick det nedför. Jag vilar en stund tänkte jag. Det är ju så komiskt att jag fortfarande tror på det. “Jag vilar”. Det är en av få gånger jag tänker på mitt ex. Han hade sagt “Gör det men ta en tablett först”. Mitt första migränanfall hade jag när jag var sju. Så ja, jag vet precis hur det känns. I mitt försvar så hjälper det faktiskt at vila ibland. Fast då måste det gå riktigt till, det vill säga i ett kolsvart och kallt rum och precis precis innan det börjar göra ont. Är jag ute, inte kan vila, inte har smärtstillande och det är akut så brukar jag försöka med en Snickers och en cola. Jag får nästan kvävningar av att skriva det. Det är så förknippat med illamåendet vid migrän att jag blir smått spyfärdig av bara tanken. Hursomhelst, igår fick jag för mig att det skulle hjälpa att vila. Det gjorde det inte. Det hade jag kunnat erkänna för mig själv efter sju minuter men jag kämpade på. Låg blixtstilla och lyssnade på TV (har man någonsin haft migrän så vet man hur stilla man måste ligga och hur volymen måste vara på exakt rätt nivå). Vid 21 gav jag upp och begav mig på jakt efter migräntabletterna. Antingen ligger dom i en flyttlåda eller så är de slut. Det var bara att bunkra upp med is i sängen, öppna fönstret, hitta en bra ställning och somna. Jag vaknade vid 11 idag och mådde lite illa men migränen var borta. Beställde dock tabletter av Happy som är i London över helgen.

    Vanligtvis efter migränanfall känner jag mig som återfödd. Riktigt så var det väl inte idag men efter en seg dag och en jäkla massa attacker kring otacksamhet så kom plötsligt ett erbjudande jag inte kunde tacka nej till. En kväll på operan. Carmen 360°. Två timmar av helt häpnadsväckande musik. Två timmar att lugna sig, samla tankarna, få perspektiv och ladda om. Ringde min allra ärligaste vän tillika mentor efter och fick ännu mer perspektiv, jag är jäkligt bra. Man har inte rätt att vara otacksam för den tid jag ger andra.

    Nu är den där lördagslistan gjord och jag ska sova!

    Kommentarer inaktiverade för Helg. Måndag. Jaha.
  • Ideellt arbete,  resor,  Vardagen

    Resande fötter

    Hallå från bussen! Jag bor nuförtiden på antingen en buss, ett tåg, ett flyg och ibland ett hotell. Den senaste veckan har jag checkat in på två olika hotell för att endast sova 3-4 timmar. Nu börjar jag bli lite trött och längtar tills jag får mina två nätter hemma om någon dag. Det har verkligen varit intensivt på sistone. Ena delen av mig fullkomligt älskar det och den andra känner hur energin börjar ta slut. Som tur är så får jag höra så himla många snälla ord om vilket fin insats jag gör och hur mycket det uppskattas. Sådant är guld oberoende av i fall jobbet är avlönat eller inte. Jag är faktiskt glad att jag får möjligheten att bidra till en organisation som gett mig väldigt mycket. 

    I veckan har jag lärt mig hur stormig en isländsk bris är, hur vackert Västerås är och att jag utan problem kan äta fem Tunacado mackor från Joe & Juice på tre dagar. Vad har ni lärt er? 

    Förresten, funderar du på att besöka blå lagunen? Hitta en annan varm källa. Inte värt turistpengarna som blåa lagunen nuförtiden vill ha. Däremot kan jag absolut rekommenderar flygbolaget WOW. Rena, fina plan och finfina priser.

    Kommentarer inaktiverade för Resande fötter
  • Ideellt arbete,  Musik,  Singelliv

    Ensam och tråkig

    Nu är två av två stora sommararrangemang över. Ett tredje väntar nästa vecka men där har jag endast stöttande roll och behöver inte driva något. Jag är svintrött och letar desperat efter energi. För jag vill ge så mycket och så mycket energi men just nu finns det inte. Det finns inte jättemycket utrymme för bus och kul på mina konferenser. Eller det var inte helt sant, det finns massvis med utrymme men kanske inte för mig just nu då jag vill ha minimalt med rykten som fluktuerar.

    Jag inser dock att jag glömt berätta om mina två ganska trista singelnätter, den ena med ett gammal fling som skulle ge mig en huvudvärkstablett och den andra med en 25-årig hotellreceptionist (manlig sådan för att undkomma eventuella funderingar som nuförtiden kan uppstå). Berättar om lite senare. Förmodligen inatt när jag överlevt middag hos grannen. Jag kan ha prostituerat mig själv och gett mig själv som middagssällskap i utbyte mot en parkeringsplats i en vecka. Desperate times and desperate measure och allt det där. Konstaterar också att deppmusiken var bättre förr.

    Kommentarer inaktiverade för Ensam och tråkig
  • Ideellt arbete,  livet

    Inte min måndag

    IMG_8921
    Idag har jag varit gråtfärdig hela dagen. Jag grät från stunden jag vaknade, jag grät innan jag tog mig samman för att gå ut, jag grät under fikastunden med min nya coach, jag grät när jag kom hem och inte hittade mina bilnycklar. Just där och då kändes det som världens undergång. Min kompis Kris sa att det var det inte och att jag dessutom inte borde träna utan försöka vila. Mitt ex hade vid det här laget sagt att det inte är hållbart. Han hade hjälpt mig med min lista, han hade sagt att det kommer ordna sig, han hade gett mig en kram och suttit uppe med mig sent på nätterna. Vi var ett bra team på det sättet, stöttade alltid varandra även när vi inte var överens om engagemanget.

    Nu är jag singel, förälskade i någon som inte är förälskad i mig och har alldeles för mycket att göra, för mycket att känna mig pressad över och oroa mig för. Inget, inget, fungerar just nu för jag vet inte ens var jag ska börja. Och skulle jag lyckas börja så kan jag inte fokusera i mer än 30 sekunder för efter det tänker jag på Miss M och vad jag ska göra. Jag vet ju vad jag borde göra – bryta kontakten. Inte för att jag vill men för att det är bäst.

    Idag när världen gick under (alltså när jag verkligen inte kunde hitta bilnycklarna) så fick jag sådan magvärk och bröstsmärta. Att jag faktiskt bara gav upp och satte mig på soffan. Att resa sig därifrån kändes övermäktig jobbigt.

    Jag tror det här är någon dålig karma. Jag tror jag får igen för att jag under alla år sagt att jag inte tror på stress eller på att gå in en vägg. Men du väggen, jag tror faktiskt inte på dig. Så det så. Det är bara jävligt stressigt just nu.

    Något positivt i livet? Jo då. Espresso Houses Salted Caramel Macchiato. Som Kris sa, en kopp med godis. Yum.

    Kommentarer inaktiverade för Inte min måndag
  • Ideellt arbete

    Arg

    IMG_7533-2

    Det är sällan jag är arg kom jag på inatt. Jag kan bli ledsen ganska ofta men arg blir jag vid ytterst få tillfällen. Jag vet inte varför riktigt. Kanske beror det på att jag inte bryr mig på det sättet som krävs. Jag är antingen väldigt känslomässigt involverad och blir ledsen eller så bryr jag mig inte alls. Eller så här är det ju såklart, för att bli arg så är det ofta en persons beteende som retar up mig. De jag bryr mig om retar sällan upp mig så mycket, för de bryr sig lyckligtvis om mig med. De som jag inte bryr mig kan, uppenbarligen, också göra mig arg men då har de gnällt, tjatat eller (i mitt tycke) förstört under en längre tid. Och typ där är jag nu. Bägaren har helt enkelt runnit över. Det tragiska är ju att det går ut över de som jag bryr mig om för jag orkar ju inte med någon interaktion med en person jag inte gillar. Det är idiotiskt egentligen på alla sätt och viss. Jag antar att det inte blir lättare av att det känns som att det är jag mot världen typ. Mitt i min frustration så behöver jag ta mig samman och få saker gjorda. Ensam. Jag omger mig av världens bästa gäng men jag har inte kraft att samla ihop dom och få saker gjorda. Min superhjälte Happy är på konferens och även om hon inte var så vill jag inte ägna en kväll åt att reda ut mitt ideella engagemang kaos. Miss M hade väl säkert kunna hjälpa hon med men hon är sisådär 30000 miljarder mil bort. Mina två mentorer vågar jag inte ens ringa för de kommer bara säga att jag ska ta mig samman. De har ju en poäng där. Så det är väl det jag ska sätta mig ner och göra nu. Träna hade varit skönt men jag har stukad foten så det blir inga boxningssäckar för mig på ett tag.

    Jag märker att när jag väl blivit arg så kan jag bli arg på nästan vad som helst. Allt blir cirka 20 gånger mer irriterande. Jag borde låsa in mig i ett rum och köra ett effektivitsrace. Det värsta är att jag känner att jag inte riktigt kan gå vidare med min dag innan jag sagt vad jag tycker till idioter som får mig arg. Det är inte min bästa sida. För alla är inte som jag, många tar åt sig på helt fel sätt. Äh, jag skiver upp något kul på nästa års bucket list, tar en kaffe och går vidare med dagen.

    Kommentarer inaktiverade för Arg
  • Ideellt arbete,  Känslor,  Tjejer,  vänner

    Vikten av stöd 

     
    Ett bra sätt att sluta ljuga för sig själv är att börja berätta sanningen för andra. Sakta och för mina allra närmaste vänner har jag berättat att jag nog i kär i en tjej. Jo, nog:et, hänger kvar ännu. Inte en enda av mina vänner har tyckt det är märkligt. Alla har varit förstående både inför min förälskelse och för den rädslan jag känner. De allra flesta är också överrens om att det är en person och inte ett kön man blir kär i. Det känns ändå lite bättre, att ha vänners stöd.
    För stöd för annat och hos andra har jag inte så mycket av. I det politiska rummet som jag hamnat i så känns det som jag är tillbaks vid lågstadiet då det retades mycket. Skillnaden är både liten och stor, jag bryr mig lika lite nu som då men jag känner också ett större ansvar för andra. Det handlar inte bara om mig idag. Det handlar om något större.

    Nu blir jag inte klokare just idag så jag stänger ner och går och lägger mig.

    Kommentarer inaktiverade för Vikten av stöd 
  • Ideellt arbete

    Att tappa tro

    Helst ska ju inte detta bli något superdeppigt inlägg men jag känner mig faktiskt ganska nere. I veckor slet jag med att få ihop ett fantastiskt team, en handlingsplan och en budget. Jag kände mig superpepp och väldigt motiverad. Det raserades fullständigt under en helg.

    Jag gillar att vara ideellt engagerad när det känns som att det ger något. Eller när jag känner att jag behöver ge något tillbaks. Jag lägger ner sjukt mycket tid på ideellt arbete men för det mesta gör jag det med glädje, för det är skoj. Att ha ledarroller inom ideella föreningar är tufft. Tufft som attans. Det är alldeles för ofta otacksamt och slitsamt att få med sig ett gäng som backar och stöttar. I år har varit riktigt tufft för mig. Jag har haft ett fantastiskt stöd men det har varit jävligt ensam på toppen. Då blir det fort ett tungt lass att dra. Det är en förening som jag varit med i i nästan 6 år så innan jag bestämde mig för att fortsätta mitt engagemang i en annan styrelse men på en annan nivå så tänkte jag länge. Mycket för att det inte varit så kul i år. När jag började få ihop ett bra gäng så kände jag snabbt att det här kommer bli hur bra som helst.

    Det blev pannkaka. Jag tappade helt min motivation. Jag tappade min lust att vara ledare när det känns som det enda man mötes av var avundsjuka, bitterhet och kritik från de som inte själva vågar leda. Hade jag inte varit så förbannat trött hade jag kanske orkat ta den där fighten men alltså nej, det här är ideellt. Och i ärlighetens namn så kanske det är dags för mig att ta ett steg tillbaks. Det känns bara så tomt. Att tro på något så mycket och sedan hamn i en sits där man ifrågasätter allt. Där alla uppgifter känns blytunga för man ser inte poängen, känner inte att det ger något, det känns otacksamt och det är tråkigt och betygande. Allt som ideellt arbete inte ska vara.

    Så nu går allt i rekord långsam fart. Men lite kul kanske händer. Det är ju helt sjukt att jag ska åka till Japan om typ en vecka och jag vill verkligen inte. Visst får det mig att låta otacksam?

    Kommentarer inaktiverade för Att tappa tro
  • Ideellt arbete,  livet

    Andra bullar

    IMG_6629

    Mina sömnlösa nätter fortsätter och tankarna vill aldrig ta slut. Jag är därför lite av ett mini vrak. Imorse ringde jag min bästa vän Kris och sa att jag var ledsen. Jag lät nog inte så ledsen och det beror på att jag inte är det. Däremot så är det verkligen något som inte stämmer. Det är egentligen uppenbart för precis som Kris sa så är det för mycket work och för lite play. Visst jag har haft kul i sommar men det är aldrig utan ansvar eller plikt. Festerna har varit mina fester och jag har som värdinna försökt sätta andra först. Jag har varit på roliga konferenser men inte bara för att ha kul. Jag har haft ett ansvar eller en plikt. Jag gör väldigt lite om ens något just nu som bara är för min skull. Och det håller inte. Jag tycker livet blir helt oumbärligt. Det blir inte bättre av att det känns som mina nära och kära är flera miljoner tusentals mil bort. Vilket dom inte är, det är bara annat som äter upp min tid.

    Jag snöar in mig på män som tysken. Nu tycker jag inte att detta med olika länder är så himla jobbigt men det är inte en slump att jag blir förtjust i män som kommer med hinder. Jag är på riktigt inte speciellt sugen på ett förhållande men jag vill ändå ha alla fördelar med förhållanden. Jag vill ha myset, tvåsamheten, sexet, hånglet och tryggheten. Jag vill ha någon som peppar mig och utmanar mig och som stöttar mig. Men jag vill inte ha kompromisserna, tvåsamheten eller något som jag känner begränsar mig. Jag inser att man det finns lösningar på mina tveksamheter men jag vet ändå inte om jag vill något annat än att få vara bara jag.

    Det är bara rörigt värre och jag vet inte när, om det kommer gå över. Fast det måste det för det här är inte hållbart. Jag blir helt matt. I ett försök att distrahera så bakar jag bullar. Åt min mormor.

    Kommentarer inaktiverade för Andra bullar