• Gravidtankar

    Dagens livstips

    Hej tjejer!

    Lyssna på Jessica, hon kan ha en poäng.

    https://www.instagram.com/p/B5ayB_bArMd/?igshid=xgcznu2wxf24

    Kommentarer inaktiverade för Dagens livstips
  • Gravidtankar

    Onöjd och frustrerad

    På den braiga sidan så sitter min självkänsla och självbild inuti och det är sällan utsidan påverkar hur fin jag känner mig. För precis så är det, jag känner mig fin, söt, ibland snygg och gillar mig själv.

    Det senaste året med skadad fot, oskön säng, stillasittande jobb och att vara jättelycklig i Norge har tagit ut sin rätt på min kropp. Den har gått från stark till väldigt, väldigt svag och kilona har ökat. Med sjukhusbesök så blev jag också väldigt medveten om min vikt och inser att jag aldrig varit såhär tung. Något som såklart också går ut över kroppen som gör allt mer ont. Vanligtvis så brukar jag kunna förmå mig att röra på mig ordentligt men av någon anledning står det still nu. Jag vill träna hårt och brutalt. Inte en promenad hit eller dit. Men det går inte riktigt och jag kan inte få mig själv att pusha mig. Det är något jag sliter med – mycket – fast på insidan.

    Det blir då och då uppenbart att folk dömer. De vet ju inte vad jag går igenom. De vet inget om min kropp eller vad jag gör eller inte gör med den. Sällan tar jag åt mig men när man redan är låg så kan det gör så ont och jag kan bli så ledsen. Vi är alla olika och jag går inte ner i vikt enkelt. Tvärtom, det är skitsvårt. Allt ska vara i synk. Många tror att det är så där enkelt att man bara ska äta mindre. Jag ska äta i stort sett ingeting för att något ska hända och gör jag det så får jag betala i fler migränanfall. Mina sköldskörtelhormoner ska vara på rätt nivå och jag ska äta alla mina tabletter såsom folsyra, järn och jod och se till att inte glömma någon B12 spruta. Och jo, det finns morgnar då jag får ett litet sammanbrott över att det är såhär. Det är verkligen inte alltid kul.

    När jag sedan försöker bli gravid så insåg jag förra veckan att det blev för mycket. Jag kan inte hålla koll på allt och jag är inte intresserad av dömande kommentarer. Att få ordning på min kropp är jobbigt, för mig. Jag var orolig för att bli gravid redan innan alla extra kilon. Det är inte kilon i sig som gör mig orolig utan det är svagheten. Skulle jag däremot inte bli gravid så finns det säkert många anledning, varav vikten är en. Så visst försöker jag göra något åt den men det är så mycket annat som jag måste ha i åtanke att det är lätt att det blir för mycket, och för oschysst. För jag är väldigt bra på att inte äta alls. Förra veckan var en sådan vecka. Det var packande, stress och ägglossningstest varje dag. Fick aldrig positivt på ägglossningstestet och till slut bröt jag ihop och sa till Icey att jag inte orkade ta dom där testen mer denna månad. Då hade jag ändå haft ett så himla bra snack med en gynekolog veckan innan men helt plötsligt blev det för mycket. Hon påminde också om att gå att kolla sköldkörteln (av en massa olika anledningar) men på en vårdcentral så jobbar dom efter en skala, för normen. Det är därför jag vill gå privat om jag blir gravid. För jag måste veta att jag har rätt dos så inget händer barnet.

    Det är underbart att alla vi tre här på Girlytalk försöker bli gravida men det är så lätt att ryckas med. Vi kämpar alla tre på olika sätt. Vi har olika förutsättningar, olika liv, olika journaler hos läkarna och vi har olika kroppar. Jag kan önska att jag var lika fysiskt stark som Happy och lika lugn som Alex men just nu är jag inte det. Jag är mest onöjd, frustrerad och orolig för både det ena och det andra. Lite extra så när jag fick min mens en vecka för tidigt eller som i söndags när jag fick en blödning. Bokstavligen en blödning, inget innan och inget efter, typ över på en minut. Så jag backar lite. Nollställer hela resan. Börjar om från början. Denna månad ligger fokus på lugn och snällhet. För om inte så tappar jag den där viktiga självkänslan på insida och då blir allt verkligen grått.

    Kommentarer inaktiverade för Onöjd och frustrerad
  • Gravidtankar

    Graviditet

    Såg på Sarah’s Day födelsevlogg för någon dag sedan. Tänkte kanske att jag skulle uppdatera på våra tankar.

    Från början hade vi sagt att vi skulle börja först bli gravida förra våren. Vi avvaktade. Jag ville försöka landa och hitta ett jobb och känna mig helt redo. Nu har vi sagt att vi kan börja försöka. Blir vi gravida nu så kommer barnet när vi är gifta och jag kommer inte var höggravid under bröllopet. Det som oroar mig är….graviditeten.

    Allt från graviditeten oroar mig. Allt bortsett från att bli gravid. På grund av min sköldkörteln är jag orolig för att mina nivåer leder till att barnet inte utvecklas som det ska. Jag är livrädd för hur min kropp ska hantera en graviditet. Därav mitt behov att bygga upp styrka och fixa min fot Jag är ännu mer livrädd för födelsen. Så all in all är jag rädd. Jag skulle vilja prata med en specialist innan jag blir gravid men mitt förtroende för sjukvården är inte skyhög. Det kanske inte är det bästa att titta på vloggar från en födelse men hur ska man förbereda sig mentalt? Och hur vet man att man kan lita på läkare?


    Kommentarer inaktiverade för Graviditet
  • Gravidtankar,  livet

    Representation

    Jag är på konferens i Danmark och inspireras, kommer med input och framförallt representerar.

    Resan var planerad sedan länge men hjärtat och hjärnan är helt frånvarande och jag tycker det är rätt tufft. Egentligen vill jag vila och vara själv med mina tankar. Men det går inte. Istället ska jag le, vara alert, galet social och trevlig. När en nybliven mamma idag frågade mig om jag hade barn så brast det nästan för mig. Lustigt ändå. Barn har aldrig varit en känslig, stor och inte heller en aktuell eller pressande fråga för mig men sörjer jag graviditet. Att det blev så dumt.

    Ska sova nu. Rekordtidigt för att vara mig men mitt känslotillstånd blir inte bättre av den ökända sömnbristen som finns på dessa konferenser. Ska smita iväg på en promenad imorgon med. 30 minuter med bara tystnad. Havet, vågorna och tystnaden.

    Kommentarer inaktiverade för Representation
  • Gravidtankar,  livet

    För lite blod

    Måndagen var fysiskt smärtsam, ingen tvekan om den saken. Det gjorde ont. Värkarna var vidriga. Kanske gjorde det ändå inte så ont som jag trodde. Jag är bra på att oroa mig för det absolut värsta. Eller kanske ska jag tacka migränenen för all smärta den utsatt mig för genom åren. Men alltså, det gjorde ont. Sammandragningrna gjorde ont och gjorde allt obekvämt. Ingen position var skön. Eventuellt på knäna och med Iceys varma hand på ryggen. Trots alla sammandragningar som höll på i fyra timmar så kom aldrig speciellt mycket blod. Vi hade lovat att ringa sjukhuset vid 13 för att ge en statusrapport och berättade att jag inte blödde så mycket. Framemot eftermiddagen var sammandragningarna borta och värken var hanterbara.  Då ringde vi igen. Denna gången ville de att vi skulle komma in så jag kunde få två tabletter till. Först väntade vi lite men inget hände. Jag somnade för jag var så slut. Vaknade vid 5, gav in och tog tabletterna. Då kände jag att jag vill ha ut allt och kände mig pigg för att klara smärtan. Jag fick erbjudandet att läggas in men jag ville hem. Timmarna gick och gick.  Läkaren trodde värkarna skulle komma vid 20 och att de skulle hålla på till senast midnatt. Det kom aldrig någon smärta eller något blod. Vi ringde och blev ombedda att ringa på morgonen.

    På morgonen igår sa det att vi skulle vänta och att de skulle kolla med en läkare. När dom sedan ringde på eftermiddag sa de att vi skulle avvakta till torsdag morgon. Så igår och idag så försöker jag gå omkring. Få igång blodet. Om inget händer kommer jag få en tid för att träffa en läkare antingen imorgon eller på fredag.

    Fysiskt mår jag bra. Huvudet och hjärtat har lite svårare att hänga med bland alla känslor och hormoner. Lite rädd är jag väl också för att något gått fel och att jag kommer behöver skrapas. Så jag försöker tänka på annat. Hösten, planerna, shoppingen, böcker jag vill beställa, mat jag måste beställa, fester att ordna och om det är för mycket begärt att än en gång be Alex köpa smink i USA?

    Kommentarer inaktiverade för För lite blod
  • Gravidtankar

    Sista tabletten

    Det var en omtumlande helg med mycket känslor. Stundtals mycket sorg, stundtals med rädslor men alltid mycket kärlek och värme.

    Nu har jag precis tagit de sista tabletterna som ska stöta ut graviditeten. Jag är väldigt rädd för det som komma skall. Väldigt rädd. Jag vet inte alls hur mycket blod och smärta som kommer och det skrämmer mig.

    Vill bara att idag ska vara över.

    Kommentarer inaktiverade för Sista tabletten
  • Gravidtankar

    Samtal & undersökning

    Igår när vi kom till sjukhuset fick vi först prata med socialtjänsten. Som mest ville veta att det var mitt beslut och att jag inte blev tvingad till det så större delen av samtalet fick Icey vänta utanför.

    Hon gick sedan igenom hur det fungerade och sa att jag skulle få ett piller samma dag och sedan ta fyra piller på söndag. Samt ta smärtstillande. Dock bara Ipren och alvedon. Till slut fick vi fylla i ett formulär och jag kunde inte riktigt smälta de står bokstäver högst upp som läste “ABORTION”. Modern fick fylla i en del och fadern en annan. Då brast det.

    En timma senare fick vi träffa en läkare som förklarade att jag inte kunde få första tabletten förrän lördag (idag). För om något gick fel ville de ha en plats till mig och det var full under helgen. Jag fick även göra ett blodprov så de hade min bildtyp i fall något skulle gå fel. Därefter fick jag lägga mig på den underbara gynstolen. Det konstaterades att jag var gravid och cirka i vecka 6. Hon frågade om jag verkligen ville göra det här eftersom jag flyger hem på onsdag och ska ta sista tabletterna på måndag. Jag sa ja.

    Till slut fick vi träffa en sjuksköterska som gick inom allt med oss ytligare än gång. Och nu har jag precis varit på sjukhuset för att få tabletten som avslutar graviditet. Bröt ihop igen. Båda av oss. I mångt och mycket tror jag Icey tycker detta är jobbigare än vad jag tycker det är. Jag har nog stängt av det känslomässiga och försöker förbereda mig mentalt för måndag när jag ska ta tabletterna som ska stötta ut graviditeten. Tills dess håller vi oss upptagna för att inte tänka på aborten.

    Kommentarer inaktiverade för Samtal & undersökning
  • Gravidtankar

    Abort

    Idag kl 13:00 har vi tid för abort. Först har vi en timma med socialtjänsten för att prata om det. De tar även ett beslut på om vi får eller inte men i teorin så säger de inte nej. Kl 14:00 är det sedan dags för själva aborten. Att säga att vi båda är helt säkra vore att ljuga men vi tror att detta är det bästa beslutet. Vi tycker både det är väldigt svårt och såklart även ledsamt, väldigt ledsamt. Jag hade fram tills idag slutat tänka på att det är sorgligt och istället vara mer orolig för själva aborten. Men idag är det rörigt bland tankar och känslor.

    Jag ogillar blod så jag tror mig veta att detta kommer bli tufft både mentalt och fysiskt. Det blir inte bättre av att jag vet att det här eventuellt kostar oss 9000kr, som vi kanske får tillbaks men kanske inte. Vi har ändå valt att göra det här i Reykjavik så att Icey kan vara med mig och för att vi nu varit inställda på det och jag tror inte vi kan vänta två veckor till.

    Vi har såklart pratat igenom detta så väldigt mycket. Det finns inte en anledning till varför vi väljer abort. Det finns inte heller nödvändigtvis starkare eller bättre argument för abort. Ska jag vara ärliga så är väl alla argument för abort dåliga. Och går vi igenom med det så är det absolut sista gången. Och går vi inte igenom med det så är det okej, då löser vi det. Jag tänker på allt jag läst om abort och hur det ofta står tillsammans oönskad graviditet. Det är den inte, den är inte oönskad men inte heller önskad.

    Idag är jag både ledsen, osäker och förvirrad. Arg är jag också. Arg för att vi inte skyddade oss. Naiv kanske jag också är som inte trodde det skulle gå på första försöket. Vi gjorde fel helt enkelt. Efter det är det svårt att göra rätt.

    Kommentarer inaktiverade för Abort
  • Gravidtankar

    Kula

    pregnantcytest

    Läser att Blondinbella är gravid. Tänker å nej, inte en till. Inte för att jag ogillar henne på något sätt eller missunnar henne men så här är det, en liten del av mig önskar att det var jag. Det ska erkännas att denna lilla del har blivit större och större för varje månad. Innan januari hände det aldrig att jag kände så. Nu händer det titt som tätt att jag känner att jag är redo för barn. På många sätt är jag inte redo men jag tror att delar av mig aldrig kommer känna mig redo. Jag känner bara att för varje bloggare, kändis och bekant som blir gravid blir tanken på barn mer bekväm. Jag är dessutom realist. Tänker att det är inte alla som blir gravida på första försöket. Med en sambo som är ganska många år äldre än mig så stressar det mig lite. För funkar det inte naturligt så finns det ju alternativ men det är alternativ som även de tar tid. Så, ja det stressar mig lite mer för varje dag som går. Ännu mer så när min sambo har svårt att prata om det. För är det något som stressar mig mest av allt så är det att göra slut, hitta någon ny som man klickar med, kila stadigt ett tag, gifta sig och sedan bli gravid. Bara graviditeten är ju nio månader. Jag har försökt ta upp det är med min andra hälft. För det är en del som ska avklaras innan jag blir gravid. Främst då giftemål och sedan en massa gängande. Han är  inte typ som gillar att samtala om intima/känslorelaterade saker så jag vet inte riktigt vilka bud som gäller. Och medan jag går och funderar på hur vi ligger till så blir alla andra gravida. Visst, det är ingen tävling och jag är glad för deras skull men nu börjar det som snart göra lite ont.

    Men Isabella, stort stort grattis!

    Kommentarer inaktiverade för Kula