• Gravid!,  jobb

    Ett misslyckat grupparbete 

    Jag jobbar ju just nu 50% och pillar på med lite mindre saker. Om två veckor går jag på mammaledigt så det är ingen idé att göra något större. Iaf min känsla med jobbet just nu är att jag är en del av ett misslyckat grupparbete. 

    Ni vet jag har ett mål (alltid högsta betyg) men mina gruppmedlemmar har inte det målet. Så antingen måste jag dra dem eller göra allt själv. 

    I fredags bad jag en kollega kolla i ett specifikt rum om det fanns tillräckligt med plats för 8 personer att skriva slutprov där. I morse hade kollegan kollat och allt fanns: 5 “bänkar” och 3 sängar stod i rummet. Va fan!  Hur svårt är det att kolla detta?! 

    Så jag fick börja dagen med att bära runt bord och möblera. Dessutom har jag sovit dåligt i natt, har ont i ryggen (högt upp mellan skuldrorna), mensvärk och bäbisen trycker sig nedåt. Dessutom är jag fortfarande så pass förkyld att jag vaknade hela tiden av mina egna snarkningar när jag försökte sova middag. Och nu måste jag tvätta, har exakt noll par trosor kvar. Tur att resten av veckan blir bättre! 

    Imorgon tid hos barnmorskan och på onsdag åker vi till Stockholm för att slappa och träffa nytillskottet bland våra vänner, bara två veckor gammal! 

    Kommentarer inaktiverade för Ett misslyckat grupparbete 
  • Gravid!

    Det svenska

    Jag vet inte om detta är en grej som drabbar fler utlandssvenskar än mig men jag hoppas det! 

    Jag tänker mig att allt som är “svenskt” är lite bättre än sånt som inte är svenskt. Tex så kan jag komma på mig själv med att leta efter svenskt kött i mataffären, jag tänker mig att svenskt kött är från lyckligare djur. Eller svenska grönsaker (vilket ju inte finns, svenskt kött har jag hittat en gång). Det sitter så himla djupt rotat i mig att man ska “köpa svenskt”. 

    Det gäller också information. Dels kan jag tycka att de informativa texterna på tyska är lite jobbiga och amerikansk information tänker jag är tusen procent korrupt, däremot information på svenska tror jag på helt okällkritiskt. Det spelar ingen roll om det är kalla fakta eller en blogg driven av en 14-årig tjej, står det på svenska är det sant! 

    Alla barnsaker vi har köpt typ barnvagn och babyskydd har jag läst på på svenska sidor. För att svenska tester är mycket mer noggranna än tyska (och alla andra), vi gör testerna grundligt och det går inte att muta en svensk. 

    Detta beteende driver V till vansinne. Någon som känner igen sig? 

    Kommentarer inaktiverade för Det svenska
  • Gravid!

    -3 kg och en krympning av magen

    I veckan var jag hos barnmorskan, det var ett kort besök på typ 20 min där hon vägde mig, mätte magen och lyssnade på barnets hjärta. Sedan upplyste hon mig om att inte skaka barnet (farligt!) och kort om plötslig spädbarnsdöd. I Tyskland är plötslig spädbarnsdöd typ utrotat eftersom att vi har bra med mat och vatten och information kring det. Jag är ju inte den oroliga typen så jag oroar mig inte för det, det gör så klart V som oroar sig lite mer för allt. 

    Hur som helst så hade jag då gått ned 3 kilo sedan jag var där sist för tre veckor sedan. Det är inte alls bra. Jag äter massor och har tom druckit läsk några gånger ändå är vikten på minus. Nu när jag är i sluttampen av graviditeten så ska jag ju gå upp. Barnet ska bara lägga på sig och jag ska också fyllas med vätska. Så minus tre kilo är dåååååligt! Det som var ännu sämre var att magen också börjat bli mindre. Tidigare har jag blivit mindre men magen växt på sin kurva men nu dippar den alltså. 

    Äta äta äta och vila är medicinen. Hetsåt en halv bakelse. Tänker att många bäckar små! 

      

    Kommentarer inaktiverade för -3 kg och en krympning av magen
  • Gravid!

    En obehaglig krasch 

    Igår var jag på jobbet som vanligt men kände mig lite off. Inte alls jobb-sugen men ändå inte sjuk på något sätt. Satt och fördrev tiden med några kollegor. När jag gjort mitt så åkte jag hem för att göra resten hemma. Ringde en vän men kände att jag inte alls kunde koncentrera mig på varken samtalet eller körningen. Jag var sååååå trött! Kände hur kroppen började “domna av” och hur det började pirra i fingrarna. Fick slänga på luren och hem kom jag. Tog en macka och ett glas juice och slumrade på soffan en halvtimme. 

    Vaknade och insåg att jag fått en rejäl blodsockerdipp. Även fast jag haft diabetes i över 25 år så kopplar jag aldrig ihop det direkt meddipparna, när jag är i en blodsockerdipp tror jag att jag ska dö, blivit magsjuk eller bara håller på att bli sjuk. Någonstans finns det inbyggt att jag ska äta men det är autopilot. 

    När jag är låg blir jag också sugen på konstiga saker tex blir jag alltid sugen på alkohol. Stod och dregglade över en flaska Baileys igår. 

    Nu i slutet av graviditeten känner jag att blodsockret inte är som “vanligt” och jag har svårare att urskilja när jag kommer bli låg eller hög. det går fortare. 

    Kommentarer inaktiverade för En obehaglig krasch 
  • Gravid!

    Skeptisk och stressad

    Vi har haft en träff till på föräldrautbildningen och jag har insett att det är något fel på mig. 

    Jag har aldrig varit rädd för varken amning eller förlossning utan tänkt det där har ju kvinnor gjort i alla tider, klart det kommer gå bra! Dock är jag ju inget dumhuvud så jag vet ju att amning är svårt och tar tid och att en förlossning gör ont. Men jag har lixom litat på mig själv och den kvinnliga kroppen, samt den fantastiska vård vi har i västvärlden. 

    Men föräldrautbildningen gör mig tvär och livrädd. 

    Enligt barnmorskan som pratar på utbildningen så gör amningen ont, tar all tid, ingen idé att klä på sig första veckorna, såriga bröstvårtor, ammar dygnet runt. Man VILL INTE gå ut första veckorna som mamma. 

    För att inte prata om förlossningen som tar minst två dygn (inne på förlossningen) för förstföderskor dessutom behöver förstföderskor alltid värlstimulerande dropp, epidural, morfin och lustgas. 

    Jag känner mig så himla avig. Nu vill jag varken föda barn (fast barnmorskan berättade hur dåligt kejsarsnitt är) eller amma. Jag har inte varit mig själv, Alex, på 8 månader och jag vill så gärna känna mig lite mer som mig igen. Återigen är jag inte dum i huvudet utan förhåller mig ödmjuk till alla hormoner och känslor jag inte har en aning om. Kanske vill jag aldrig mer gå ut? Kanske sitter jag naken i soffan hela sommaren och ammar? Men då är det för att jag vill. Jag har heller inga illusioner om att jag ska gå en långpromenad första tiden. Men springa ned och köpa mjölk det vill jag. Andas. Vara mig. 

    Hur kände ni andra mammor de allra första veckorna efter förlossningen? Har ni lite pepp att ge mig blir jag så tacksam! Och alla ni som inte är mammor får också gärna komma med uppmuntrande ord. 

    Kommentarer inaktiverade för Skeptisk och stressad
  • Gravid!

    “Efter fyra månader så säger ni: på tisdag kl 18 då har vi sex” 

    Jag och V går en föräldrautbildning. Vi har ju velat ha barn ett tag så förutom min rädsla för förlossningsdepression så har vi de känslomässiga förberedelserna klara. Sedan har vi ju ingen aning men vi har verkligen pratat igenom vårt föräldraskap. 

    Jaja, på föräldrautbildningen så ville jag ha fakta. Fakta om amning, förlossning och ja vad det nu kan vara för det är en jäkla djungel när man googlar. Dock är den här föräldrautbildningen mycket “mjuka” världen och jag sitter mest bara och har ångest för att barnmorskan är så absolut. Amning är asjobbigt men det finns inga alternativ, en pump eller amningsnapp förstör amningen, absolut förbjudet att använda. Som ett exempel. 

    Sist var det om relationen. Den kommer förändras. Ja det vet vi. det räknar vi med. Sedan sa barnmorskan så här: “ni ska inte känna någon press att ha sex efter förlossningen, kvinnans kropp kan kännas obekväm, känn inget dåligt samvete! Men har ni inte haft sex på fyra månader då får ni bestämma en tid och sedan bara ha sex!” 

      

    Jag satt som i chock. Finns det en gräns där? Vid fyra månader. Vem är hon att berätta för mig hur mitt sexliv ska se ut? 

    Jag och V har inte haft sex sedan bäbisen blev tillverkad, typ. Jag har inte alls mått bra och det är inte speciellt upphetsande med en person som kräks i tid och otid. Det är mer än fyra månader sedan. Och vi tycker det är okej. Tråkigt att jag inte mått bra men ingen fara. 

    Tänk om vi får ett barn med kolik, om vi knappt kan sova i samma säng pga det, inte fan kommer sex vara det vi prioriterar då, inte ens efter en evighet som fyra månader. 

    Kommentarer inaktiverade för “Efter fyra månader så säger ni: på tisdag kl 18 då har vi sex” 
  • Gravid!,  Träning

    Jag är rädd för tröttheten 

    Min kropp är ur form. Visst jag är ju gravid och nu närmar sig ju slutet så det är ju självklart en belastning för kroppen, den där lilla människan som jag skapat (japp, jag tar åt mig hela äran) tar ju massor av energi. Samtidigt har jag ju varit väldigt sjuk och jag har knappt rört mig sedan jag blev gravid. Kroppen är svag. Efter 19 veckors magsjuka är det ju inget konstigt. 

    Men den här tröttheten och den konstiga kroppen skrämmer mig. Jag är fortfarande på minus i vikt och får dagligen hör att det inte syns att jag är gravid så det är svagheten jag syftar på. 

    Jag försöker ta mig ut på en promenad varje dag, idag åkte jag upp en bit i bergen, där fanns det lite vinter kvar trots värme i solen. 

      
    Rundan var lite drygt två kilometer och jag fick ta en paus i mitten där jag höll på att somna och funderade på hur jag skulle kunna bli räddad alternativt komma tillbaka till bilen utan att röra mig. 

    Efter en liten sallad och några dumle känns det bättre. En liten, energigivande, tupplur så hoppas jag vara på banan. 

    Kommentarer inaktiverade för Jag är rädd för tröttheten 
  • Gravid!

    Kräks-bloggen 

    Idag efter jobbet, handling och återvinningscentralen så tog jag mig en tupplur. Vaknade efter kanske 5 min och tokkräktes en gång. Mådde egentligen inte illa så funderar på om kanske barnet låg på magsäcken så den blev överfull… 

    Känner mig rätt okej nu, ingen matlust direkt så middagen uteblir nog, lite illamående och lite huvudvärk. Blir en tidig kväll ikväll. 

      
    Ett tips är för övrigt att följa Villfarelser på instagram, skrattar högt så ofta! 

    Kommentarer inaktiverade för Kräks-bloggen 
  • Gravid!

    Förlossningsdepressionsrädsla

    Jag är rädd för förlossningsdepression. Jag har, som ni vet, mått fruktansvärt dåligt under i princip hela min graviditet och detta har jag skyllt på barnet. Jag har också ignorerar barnet, alla har sagt “barnet tar vad hen behöver så oroa dig inte”. Det har jag inte gjort heller, jag har oroat mig för mig. Tagit en dag i taget, försummat vänner och V, inte orkar, tänkt “nu dör jag” och funderat på hur fan jag ska orka. Jag har haft ett otroligt jag-fokus. 

    Jag har inte känt någon anknytning till barnet under i princip hela graviditeten. Vi försökte ju nästan ett år så jag hade förväntningar på att jag skulle gå runt och vara aslycklig och tacksam hela graviditeten. 

    Det har blivit bättre nu. När jag mår bättre så att jag kan vara lite mer som innan graviditeten så kan jag också glädjas lite mer. Men jag är fortfarande rädd för förlossningsdepression. 

    Jag har dock märkt att när jag tar upp min oro med andra kvinnor (i min ålder främst) så är det nästan alla som förstår och har känt lite samma. Och det är sååå skönt! Varför är det så himla tabu? Kan vi inte prata om vår oro och på så vis stötta och hjälpa varandra istället för att måla upp rosenskimrande bilder som krossas och inte uppfyller vad de lovar? 

    Jag har pratat med min barnmorska om detta och jag ska få prata med en psykolog både före och efter barnets födelse, det känns också tryggt. Lite som att om jag får förlossningsdepression så kommer de fånga mig tidigt! 

    Här nämnde jag min rädsla lite kort och fick fina råd och kommentarer. Tack!

    Kommentarer inaktiverade för Förlossningsdepressionsrädsla
  • Gravid!

    -16 kilo, föräldrautbildning och diabetesbarn

    Den här veckan har jag varit hos barnmorskan tre gånger. Först var jag och v på föräldrautbildning. Det var vi och fyra andra par och vi pratade om föräldraledighet och hur barn kan förändra livet. Inget nytt men kul att se andra gravida! 

    Sen var jag på vanlig kontroll och allt såg fint ut. Barnmorskan sa dock att hon trodde att hyperemesis var utrotad till hon mötte mig, hon hade inte haft ett fall på sina fyra år som barnmorska, pch aldrig någon som gått ned så mycket i vikt. -16 kilo står vågen på, på mig alltså, bäbis och extra blod och vatten och moderkaka väger ungefär 10 så minus 6 totalt. Aldrig hade hon hört om maken på viktnedgång vare sig i kilo eller procent. Förhoppningsvis kommer jag upp på plusminusnoll innan barner är ute. 

    Och tillsist var jag på koll för diabetesen. Vårt barn är 100% normal stort för en kvinna utan diabetes och inget konstigt syns allt, och det är konstigt. Barn till kvinnor med diabetes1 är i nästan alla fall större än normalt och behöver sättas igång tidigare för att inte bli förstora. Efter lite tester och koll på mina värden så sa läkaren att barnet troligen är större än vad jag normalt skulle få om jag inte hade diabetes, jag är ju väldigt liten. 

      Efter sista besöket firade jag med sushi. Här har de ingefärsgegga i rullarna, supergott! 

    Kommentarer inaktiverade för -16 kilo, föräldrautbildning och diabetesbarn