Den helgen försvann visst. Fredagens julfest var mysig. Fin och härlig med människor som uppskattar mig. Unga människor som inte dömer i första taget och som aldrig hur mycket olikheter det än finns glömmer att titta på mina prestationer. Bra där. Sådan tacksamhet bör det finnas överallt.

Lördagen, den där produktiva jag skulle ha. Ja, den hände väl inte riktigt. Allt gick nästan som planerat. Jag kom hem sent på lördag morgon (kl 4), vaknade sent (kl 11), åt frukost, lyssnade på musik och öppnade datorn. Vid 13 gick det nedför. Jag vilar en stund tänkte jag. Det är ju så komiskt att jag fortfarande tror på det. “Jag vilar”. Det är en av få gånger jag tänker på mitt ex. Han hade sagt “Gör det men ta en tablett först”. Mitt första migränanfall hade jag när jag var sju. Så ja, jag vet precis hur det känns. I mitt försvar så hjälper det faktiskt at vila ibland. Fast då måste det gå riktigt till, det vill säga i ett kolsvart och kallt rum och precis precis innan det börjar göra ont. Är jag ute, inte kan vila, inte har smärtstillande och det är akut så brukar jag försöka med en Snickers och en cola. Jag får nästan kvävningar av att skriva det. Det är så förknippat med illamåendet vid migrän att jag blir smått spyfärdig av bara tanken. Hursomhelst, igår fick jag för mig att det skulle hjälpa att vila. Det gjorde det inte. Det hade jag kunnat erkänna för mig själv efter sju minuter men jag kämpade på. Låg blixtstilla och lyssnade på TV (har man någonsin haft migrän så vet man hur stilla man måste ligga och hur volymen måste vara på exakt rätt nivå). Vid 21 gav jag upp och begav mig på jakt efter migräntabletterna. Antingen ligger dom i en flyttlåda eller så är de slut. Det var bara att bunkra upp med is i sängen, öppna fönstret, hitta en bra ställning och somna. Jag vaknade vid 11 idag och mådde lite illa men migränen var borta. Beställde dock tabletter av Happy som är i London över helgen.

Vanligtvis efter migränanfall känner jag mig som återfödd. Riktigt så var det väl inte idag men efter en seg dag och en jäkla massa attacker kring otacksamhet så kom plötsligt ett erbjudande jag inte kunde tacka nej till. En kväll på operan. Carmen 360°. Två timmar av helt häpnadsväckande musik. Två timmar att lugna sig, samla tankarna, få perspektiv och ladda om. Ringde min allra ärligaste vän tillika mentor efter och fick ännu mer perspektiv, jag är jäkligt bra. Man har inte rätt att vara otacksam för den tid jag ger andra.

Nu är den där lördagslistan gjord och jag ska sova!