Alex is sleeping in and I kind of broke in to the computer. I just looked in the bedroom and Alex is sleeping like a baby. Both as the expression and as the way she is sleeping. At her stomach with the butt up in the air. And I thought to myself; is this it? is she the one? can I get someone better?

The answer is no. I can’t. To me, she is perfect.

Everyday is better than the day before. Everybody say so when they are in love, but this is a first for me.
I love the way she laughs. And that she laughs all the time. I love her smarts, her brain. Her body. Her will of living life. Both in the spontaeous way, she never says no and is always willing to try new things both her and others ideas. But also in that thoughtful way, she reflects about life and herself. She knows what she wants. I love that.

Now I miss her too much (cheese huh?), have to go and wake her up.
Hope you’ll have a nice day!
V

Jag har tänkt mycket på det här med ansvar. Vad och vem man har ansvar för. Självklart har jag ju ansvar för mig själv och mina handlingar. Jag kan inte säga eller göra vad som helst enligt lagen. Utan gör jag något olagligt blir det konsekvenser. Det ansvaret tror jag att alla är medvetna om.
Men sedan har vi ju också ansvar för våra handlingar, som inte är olagliga, men som kanske ändå sårar någon eller gör någon ledsen. Då får vi be om ursäkt, säga förlåt och hoppas att den andra förlåter oss. För vi har ju ett ansvar även där. Tycker jag.
Vi har ju också ansvaret för vårt liv. För att vi mår bra, psykiskt och fysiskt, att vi kan försörja oss, att vi utvecklas, gör saker som gör oss glada. Att vi träffar den rätta och har bra vänner. Det är också vårt ansvar.

Men andra då?
Jo vi har ju åtminstone delvis ansvar för vår livspartner. Jag och V har ett gemensamt hushåll och då hjälps vi åt att städa, laga mat, handla. Han tar hand om mig när jag mår dåligt och jag tar hand om honom. Jag kan inte bara resa till Indien i en månad utan att säga något.

Men den jag tänker på att vi verkligen har ansvar för är våra barn. Och våra barn då menar jag våra biologiska barn som vi är mamma och pappa åt. Jag tycker att vi har en skyldighet att ha ett stabilt liv, med en hyfsat god ekonomi, en stabil skara människor som finns där för dig och barnet. Ja ni förstår säkert var jag vill komma?
Saker inte bara kan utan kommer förändras, ekonomin kanske blir sämre men då finns de där människorna där. Eller du och din partner kanske separerar men då finns ekonomin där och hjälper till. Du kan förlora en eller två saker man du behöver åtminstone en del som funkar.

Och jag blir så arg när bekanta inte har mer än 1000kr på sparkontot, trots att de har hus och två barn. Bilarna går sönder hela tiden och de har inte råd att fixa det. Jag tycker att det är oansvarigt.
Jag blir irriterad när människor får barn innan de känner sin partner, planerat. Jag tycker att det finns så många frågetecken då.
Jag blir helt galen när människor köper onödiga prylar (på avbetalning) istället för att se till att spara, ha en buffert och samla.

Jag tycker att det är viktigt att fundera över vilket ansvar man har och vilket ansvar man tar. Vad är det värsta som skulle kunna hända och hur ska du lösa den situationen?

Det bästa med semester och sommar det är att vara ute. Jag har ju så klart alla möjligheter att vara ute även när jag jobbar men då är det några minuter på lunchen och sedan stressar jag hem och hinner möjligen med en promenad. Jag älskar möjligheten att bara gå ut och sitta ute. Läsa. Dricka kaffe. Äta middag och lunch. Man ska inte underskatta utomhus.

Det finns ett lugn ute som inte finns inne. Alla där de småljuden som vi stänger ute med hjälp av fönster och dörrar, de ger oss ro och frid i själen.
Därför vill jag verkligen rekommendera er att ta er ut. Bara sitta ute. Göra ingenting. Men lämna teknologin och innesakerna inne och njut av utesakerna medan vi kan.