• exfru

    Ett spontanmöte

    Jag var för ett par dagar sedan på ett köpcentrum för att fixa födelsedagspresent till mittentrollet aka bonusson nummer 2. Helt plötsligt hör jag mitt namn och jag ser någon vinka i periferin och där står Ts exfru. Hon kommer fram och börjar småprata, undrar hur läget är (på riktigt inte bara den generella artighetsfrågan) och vi snicksackar säkert 10-15 minuter.

    Vi pratade om livet, Ts mående, vår relation och var jag bodde. Ingenting grundligt men lite kort om allt. Jag frågade hur hon stått ut, om han alltid varit tyst och inte kunnat hantera jobbiga frågor. Hon berättade att det varit värre de två sista åren i deras relation och att hon till sist inte stått ut. Vi pratade om att han borde söka hjälp, att det här säkert är något som han fått med sig från barndomen och att han behöver lära sig förhålla sig till det. Jag kände “jag vill prata mer” och jag tror hon kände detsamma när jag snabbt var tvingen att avrunda för att springa och köpa den tänkta presenten.

    Ts exfru är en genuin person, en sån som jag i en annan situation hade kunnat bli vän med. En sån som, liksom jag, snabbt skaffar en idé om hur människor är. Får en känsla och litar på den. Kommer människor nära och bygger tighta band. Hon berättade att efter 15år med T var han fortfarande en gåta för henne, en av de personer som hon minst förstod sig på. Jag har helt enkelt fått massor att fundera på, och en del vatten på min kvarn om att parterapi är nödvändigt.

    Kommentarer inaktiverade för Ett spontanmöte
  • exfru,  familj,  Mr T,  Varannanveckasfamilj

    Vilken seger!!!

     Har nu blivit utskriven från min sjukgymnast. Fina, härliga Sofia. Hon berättade idag att hon också är bonusmamma, till en liten sexårig pojke. Hennes egna barn är vuxna,  har flyttat hemifrån för studier stora. Vi utbytte lite erfarenheter och gav varandra stöd. Hon är en magiskt fin kvinna kommer att sakna våra möten.

    Jag är väldigt glad, för jag har lyckats med en (för mig) stor utmaning. Jag har småpratat och hängt i tre timmar med Mr Ts fru. Eller exfru, men det är fortfarande fru… tillhör inte den här historien. Vi har med gemensamma energiansamlingar uppfört och betett oss i ett och samma hem (vårt) under paketöppning, tapasmiddag och efterrätt. Vi småpratade, skrattade och försökte ha en så trevlig stund som vuxna med endast fyra gemensamma nämnare. Ja, det är klart att jag efteråt råkade fokusera på det som gjorde ont och skavde. Men efter att ha sovit på saken känns det bättre, det var inte perfekt – men en perfekt första gång!

    Kommentarer inaktiverade för Vilken seger!!!
  • exfru,  livet,  Mr T,  Varannanveckasfamilj

    jag hade ett sammanbrott igår

    Ja… ett melt down. Jag har mina moments när jag blir så där kvinnligt överdramatisk (ja, för mig ett drag jag sällan ser hos män). På väg hem från jobbet hade jag ett långt samtal med en vännina som precis som jag träffat en man med en exfru och barn. Vi kan säga att hennes approach på att bli en del av familjen skiljer sig från min. Om jag försöker smyga mig in, observera och jobba med  små förändringar har hon gjort det motsatta. Klivit in och sett sig som en naturligt omtyckt person av barn och unga, och tagit det för självklart att dessa barn också ska göra det. Vi hade ett långt samtal, och jag sa att jag inte har någon aning om jag gör rätt – men det har fungerat hittills. Sonen till hennes pojkvän vägrar just nu träffa henne och någon lösning har de inte i sikte.

    Men jag kom hem och försökte vid tre tillfällen ringa T. Jag visste att han var och tränade med sin äldsta son, för jag såg dem på parkeringsplatsen vid gymmet – men ingen mer info än så. Jag försökte nå honom via telefon och sms utan respons. Mitt blodsocker sjönk till under knäna och när T kom hem kunde jag inte hålla tillbaks längre. Jag gnällde och frågade, ställde honom mot väggen och försökte få svar. Självklart kom frågan om den just nu icke-befintliga strukturen kring barnen upp och det faktum att just nu är det ex-frun som bestämmer, genom att inte kunna bestämma sig. Detta driver mig till vansinne ibland, ibland är det okej. Jag vill bara veta när och hur vi har barnen… inte sitta som en åskådare och bara spela med. Problemet är att T…

    1. tror att exfrun är bipolär, schizofren eller åtminstone har någon psykisk störning utöver depressionen
    2. inte vill att barnen ska utsättas för bråk och konflikter
    3. i 15 år har låtit exfrun bestämma och leva på detta sätt, med andra ord ett mönster som är svårt att bryta
    4.  inte ser att han är medberoende

    Så jag försökte få T att uttala sig, kommer det vara så här för alltid, eller kommer han jobba för en förändring. Jag kan inte säga att jag är helt nöjd med svaret jag fick men vi lovade i alla fall att jag ska försöka vara mindre dramatisk, han ska jobba för en förändring (långsam) och han förstår att jag tycker att det här är jobbigt. Bara det var en skön bekräftelse att få.

    Men inte nog med det, för idag går jag runt med en tung klump i magen. Jag vet att jag förstorar mina känslor när jag är trött och hungrig. Jag vet att jag är en liten drama queen då. Jag kommer inte lämna T på grund av detta, jag vill dela mitt liv med honom. Så idag har jag en tung klump i magen och en obra känsla i bröstet… Suck.

    Kommentarer inaktiverade för jag hade ett sammanbrott igår