ex

  • ex

    en flytt på gång

    Igår browsdade jag Hemnet för att samla inredningsinspiration. Jag tror sannerligen inte jag är den enda som gör det, och oftast är det intressant, givande och ibland slutar jag full av idéer och tankar. Igår avslutades mitt browsande med en klump i magen. Mitt X lägenhet är ute till försäljning. Det kändes jättekonstigt. Tankar som varför, var ska han flytta och kanske främst – till vem. Att ha en hjärna som är kreativ, har ett destruktivt tankemönster och som lätt snickrar ihop en historia som är så långt ifrån sanningen den kanske bara kan komma är fruktansvärt jobbigt. Egentligen bryr jag mig inte ens. Det är inte så att vi har någon kontakt ändå, och vad spelar det för roll var eller med vem han bor. Det viktiga är att han är lycklig och har fått i ordning på sitt liv.

    Det jobbigaste är att jag fortfarande, väldigt sällan numer, men som igår på en dålig dag halkar in i det där tankemönstret. Nu tog det mig inte mer än tio, femton minuter att ta mig därifrån. Att stänga ner, inte fundera mer, acceptera frågorna, känslorna och sen landa i att jag inte kommer få veta. Men jag vill inte ens hamna där, i de tankarna. 

    Tung dag ja, senare ska jag berätta varför. Men idag kommer inte bli mycket bättre. Vissa dagar vet man bara att det är så.

    Kommentarer inaktiverade för en flytt på gång
  • ex

    Analysen.

    Det låter så enkelt. Men det var galet svårt. Det var det svåraste beslut jag någonsin tagit, men det är också ett av de beslut jag är mest stolt över. Jag tog konsekvenserna av mitt eget handlande. Det här var inte på något sätt min mans fel. Jag var i allra högsta grad delaktig i att det gick åt pipsvängen. Det har snurrat många tankar och analyser om vad som egentligen hände. Jag var så kär, så kär i min man!! Sen irrade vi bort oss och min energi att försöka lappa och laga, att vara den som ger mer och håller ihop tog slut.
    Den tog helt slut.  Den hade räckt i 5år, och helt plötsligt så fanns den inte mer. Jag var den som behövde stöd, nå mina mål (som jag trodde var våra) och Han fanns inte där. Kanske tillskrev jag honom egenskaper som han aldrig haft, kanske försökte jag forma gemensamma drömmar som gick stick i stäv med hans egna?

    Vad jag vet är att vi båda två är delaktiga i att det gick som det gick. Jag tog det korkade beslutet att vara otrogen, men jag tog också konsekvenserna av det. Jag vet att jag inte kan leva meg lögner eller ens osanningar, jag kan inte dölja mina känslor – de står skrivna i mitt ansikte, kroppsspråk och hörs i min röst. Att jag inte lyckades hålla ihop mitt äktenskap är min största sorg, men att jag vågade och orkade fatta beslutet att skilja mig innan jag satte mig i en ihållbar situation, det är jag stolt över.

    Jag har varit otroligt ledsen över att min man blev helt tagen på sängen. Trots att jag upplever att jag var tydlig, rak ärlig, pratade om det och visade hur ledsen och besviken jag blev när han inte såg/hörde. Jag har varit jätteledsen för att jag så totalt sårade honom, och hans självbild. Jag beklagar och funderar över om jag kunde ha gjort det på något annat sätt – men då och där var det mitt enda sätt. Man kan alltid vara efterklok… Men historien med vad han tillät sin nya flickvän att göra så har det övergått till helt andra känslor. Det här är min sida av historien, det finns så klart andra. Men det är min blogg och mina perspektiv som presenteras.

    Kommentarer inaktiverade för Analysen.
  • ex

    Uppbrottet.

    Ett år innan vi gifte oss slutade han som anställd och startade två egna bolag. Något som innebar en påfrestning på vår gemensamma ekonomi och relation, men vi löste det. Jag fick som tur var ett utlandsuppdrag med fett traktamente, något som möjliggjorde sparande till bröllop och bröllopsresa. Och när jag i långa perioder var utomlands kunde han jobba lååååånga dagar, plugga på universitetet och jobba i den ideella förening som vi båda var med i. Vi hade ett underbart bröllop och en bröllopsresa som var full av fantastiska upplevelser. Det var därefter det gick fel…

    Vi hade en gemensam plan, om att skaffa barn. Min exman hade gått med på att om han inte fick igång sina företag skulle han söka en fast anställning så att vi hade en inkomst även under den tid jag var föräldraledig och han skulle bli mer fokuserad och sluta köra tre, fyra parallella aktiviteter. Inget av det hände. Han orkade inte ha sex för att han var för trött. Han sökte inga jobb – han investerade mer pengar i företaget, och satte vår lägenhet som säkerhet för investeringarna, och han fortsatte utbilda sig snarare än skaffa uppdrag inom sitt konsultbolag. Jag försökte förtvivlat lyfta det, prata om det och förstå men hans intresse för vår relation hade försvunnit i skuggan av hans entreprenörskap. Jag tvingade mig själv att lita på vad han sa, och inte vad han gjorde – för budskapen gick allt annat än hand i hand.

    Under samma period börjar då en ny kille på jobbet. En kille som allt som veckorna gick såg min förtvivlan och bekymmer, och som frågade, lyssnade och gav stöd. På en gemensam After work insåg jag, att han hade känslor för mig – och jag hade dessutom känslor för honom. Ingenting hände, men dagen därpå försökte jag lyfta det med min exman som inte hade tid att lyssna. Så allt medan frustrationen med min exman växte, växte också mitt intresse för min nya kollega.

    Under två veckor inträffade flera incidenter som tillslut punkterade mitt hopp och mina känslor. Dessa incidenter förstärkte min uppfattning att exmannen själv inte kände till sina egna prioriteringar och värderingar. Vad han sa att han prioriterade, och hur han agerade skiljde sig avsevärt. Jag insåg, att om vi skaffade barn skulle han försumma sina drömmar, framtidsvisioner och förhoppningar – det var jag inte beredd att göra. Jag skulle i praktiken bli en ensamstående mamma med barn, och pappan skulle bli en lekfabror som inte skulle ha tid att avlasta och vara en bra förälder att dela “jobbet” med.

    När min exman så försvann på en veckas nätverksaktivitet på en annan ort och jag och kollegan hamnade på en gemensam fest så försvann allt mitt försvar och mina känslor bara svämmade över. Det var som en tsunami av känslor som bara slog omkull mig, och som jag aldrig förr upplevt. Jag försökte tappert kämpa emot, men när jag väl öppnat dörren på glänt så finns det ingen återvändo. Den veckan umgicks vi, såväl dag och natt. När min man kom hem försökte jag få distans till den här “affären” och sätta det i perspektiv, men det gick inte. Jag hade redan lämnat vårt äktenskap och gått vidare, och  jag var värdelös på att dölja det. Så efter knappt två veckor hade min exman gått igenom min privata mail och läst flertalet av de konversationer jag haft med kollegan, och ställde mig mot väggen. Hans version är att han kom på mig med att vara otrogen, min version är att jag ville vara säker på mitt val innan jag kommunicerade det. Jag fixade ett andra hands boende och flyttade ut inom två veckor, och det var antingen jag eller han i lägenheten.

    Samma dag som vi kom överens om att skiljas hade han tagit fram ett äktenskapsförord där jag avsa mig rätten till min del av lägenheten. För att inte försätta honom i total katastrof valde jag att skriva under. Jag tog en fåtölj och en pall med mig när jag flyttade, resten lämnade jag mot en mindre ersättning. Vi skar ett rakt snitt, med ett vasst rakblad och uppförde oss som två vuxna människor.

    Jag är inte stolt över in otrohet, men jag tog konsekvenserna och jag vet att jag aldrig hade varit otrogen om jag inte förstod konsekvenserna. Vårt äktenskap hade ändå tagit slut, men att jag träffade en ny eskalerade bara uppbrottet. Men vi hade inte ett gemensamt mål, vi hade tappat bort varandra på vägen.

    Kommentarer inaktiverade för Uppbrottet.
  • ex

    Min exman

    För att fortsätta historien om ex, så går jag vidare till min exman. Här har vi en väldigt icke-fungerande relation, och vi hade ett väldigt trasigt uppbrott.

    Initialt gick det bra. Trots att anledningen till att vårt äktenskap tog slut berodde på att jag träffat en ny så uppförde vi oss som vuxna människor. Jag flyttade snabbt ut och vi redde uu det praktiska med skilsmässa. Vi pratade om de forum där vi skulle (ofrånkomligen) träffa på varandra och kom överens om att vi alltid skulle sträva efter att kunna prata med varandra och ha en fungerande relation som vänner.

    Sen kom det en ny flickvän in i bilden. Den nya flickvännen vände upp och ner på allt det tidigare överenskomna. En kväll, ett halvår efter vi separerat, ringde hon mig för att reda ut ett och annat. Hon förbjöd mig att ha någon som helst kontakt med min exman, och han godkände detta. Under det kommande halvåret betedde sig hans flickvän väldigt “possesive” och trots att jag ingen kontakt tog med min exman kunde hon ringa och hota och lämna lååååånga meddelanden om vad jag gjorde och inte fick göra. Den sista kontakten vi hade med varandra, och som från min sida skulle var av engångskaraktär slutade i katastrof. Han skrek, hotade och var allmänt väldigt instabil. När vi idagsläget ses, på gemensamma aktiviteter, hälsar han inte ens om vi så stöter på varandra.

    Varför blev det så här? Dels, han har aldrig blivit lämnad förr, utan alltid varit den som lämnat. Som han sa, han var mer säker på mina känslor i relationen än på sina egna. Det funkade bra till en början, men sen kom en ny spelar in på plan och det är lätt att skylla på andra, men hennes sätt förstörde alla möjligheter till kontakt. Jag hade en förhoppning om att det skulle bli bättre nu när de separerat, men det har det inte. Kanske är det så att han fortfarande bär runt på en massa obearbetade känslor, kanske är han fortfarande väldigt arg och sviken – kanske kommer det aldrig att gå över. Jag försöker att vara artig och hälsa, men mer än så försöker jag inte ta kontakt. Han markerar tydligt att han inte vill ha med mig att göra, och jag kan inte annat än respektera det… kanske kommer han en dag till insikt att det är mer tärande än närande att vara arg och då kan vi prata med varandra igen. Men ingenting jag idag skulle kunna göra skulle underlätta situationen, så väl känner jag honom.
    Och ja, det gör inte ont men det skaver. Vi hade 5,5år tillsammans, jag känner honom innan och utan, vi delar massor med underbara minnen- men nu är det som att han inte finns alls.

    Kommentarer inaktiverade för Min exman
  • ex

    Igår mötte jag ett ex

    Alex skriver idag om relationen till två av sina ex, och jag har funderat på mina ex. Igår träffade jag faktiskt den senaste av dem, och hör och häpna vi har en fungerande relation. I alla fall jobbmässigt.
    Vi separerade i februari förra året, efter ett kort men mycket intensivt förhållande. Han bodde kvar i lägenheten i två månader innan hans nya lya var redo för inflytt. Det var inte lätt men vi löste det. Under hela den här tiden jobbade vi dessutom tight i en gemensam leverans.
    Tiden därefter började bra, vi kunde ha sms kontakt och han var fortfarande öppen och privat. Sen hände något, något för honom väldigt privat och pinsamt som jag delat med mig av till en vän kom fram till honom. Jag hade berättat det i allra största förtroende, men någonstans på vägen blev det galet. Han fick reda på att jag pratat om det med andra – och allt rasade. Allt förtroende han någonsin haft för mig försvann och han distansierade sig totalt. Det var otroligt jobbigt, och jag visste inte alls hur jag skulle hantera det.
    Trots alla snurror och alla känslor och icke-avslutade känslor som finns. Har vi en grym arbetsrelation. Han är en av de bästa personer jag jobbat med. Högpresterande, analytisk, ansvarstagande och drivande. Nu jobbar vi i olika leveranser sen en tid tillbaks och jag tror det är bra, för oss båda. Han har mått jättedåligt senaste 1,5året baserat på att han lider av någonsorts depression. Jag vet inte om han både medicinerar och träffar terapeut eller om han fortfarande bara äter medicin… men jag hoppas innerligen att han mår bättre. Han är grym på att sätta upp fasader, men när jag träffar honom så kan jag fortfarande se hur han egentligen mår, bakom den snygga fasaden.

    Kanske är hans mentala instabilitet en anledning till att vi inte kan ha en privat relation. En annan är att vi inte vara klara med våra känslor när vi avslutade vårt förhållande. Men den enskilt största anledningen är att jag förstört förtroendet som han hade till mig och det förtroendet tar tid att laga, om det ens går. Jag har landat i att det är okej, det skaver lite, för jag vill gärna ha en bra relation med mina ex. Men så här är okej.
    Det här är ett av mina ex, vi har ändå en ganska fungerande relation – men min exman… ja det är en helt annan historia.

    Kommentarer inaktiverade för Igår mötte jag ett ex
  • ex

    Inte bara bra ex 

    jag får det kanske att låta som att jag har ett ex och att vår relation är fantastisk men jag har även ett idiot “ex”. Ex inom citationstecken eftersom att vi aldrig hade ett förhållande utan det var mer känslor men inget som blev något. Han hör av sig då och då och göra något konstigt. Typ varannan gång förolämpar han mig och säger att jag förstört hand liv och varannan gång vill han att vi ska ligga med varandra. 

    Varför jag skriver detta idag är för att han faktiskt hörde av sig idag. Via mail. Och frågade något som jag inte har en aning om vad han syftar på. Känns bara olustigt i hela kroppen och jag raderade mailet direkt. Har inte riktigt energi för detta just nu, eller någonsin. 

    Att han mår dåligt (pga mig?) är ju så klart tråkigt och att vi inte kan vara vänner längre men så är det ibland. Hjärtskärande, skrämmande och inte alls roligt. Det är ett “ex” det med. 

    Blev så glad av den här bilden. Jag och mina ex 😉 

    Kommentarer inaktiverade för Inte bara bra ex 
  • ex

    Mitt ex’s dialekt 

    idag var jag på födelsedagskalas för en vän och träffade på en annan svenska där som pratade samma dialekt som min exman. Och jag kom då så klart att sakna honom. Inte sakna som i man eller som i det klassiska kärleksförhållandet. Utan som vän. Herregud vad mycket roligt vi har haft tillsammans. Det finns ingen människa jag har skrattat så mycket med, för honom var varje dag en fest och det smittade av sig även på mig. Även fast jag av många olika skäl hade de värsta åren i mitt liv så hade jag också väldigt många fina stunder och alla de är tackvare honom. 

    

    Måste ringa honom någon dag och berätta det för honom. Och också höra hans dumma dialekt och skratta åt honom. 

    Kommentarer inaktiverade för Mitt ex’s dialekt 
  • ex,  Kärlek

    Tillbaks…

    Hej där ute, jag är tillbaks. Min förkylning envisas med att klänga sig fast i min hals. Jag är mest trött och kinkig och försöker emellanåt prestera lite på jobbet. Helgen lovar jag att hantera i ett annat mail. Läste Alex inlägg här och här och kommer ihåg den där bubbliga lyckliga känslan som fanns i planerandet av mitt och Exets bröllop. Jag minn också frustrationen av att Exet inte var lika engagerad eller intresserad av att planera eller hitta lösningar på beslut vi var tvugna att fatta.

    Jag hoppas att Alex och V har ett bättre samarbete kring bröllopet, och stort Grattis till att de hittat varandra och vågar satsa!

    BröllopshårHittade en bild på min bröllopsfrisyr på nätet, alla andra foton ligger otillgängliga på en hårddisk utan sladd..

    Kommentarer inaktiverade för Tillbaks…
  • ex

    En fin tanke

    Jag har sett på Gift vid första ögonkastet på svtplay och tänkt på massa saker men det jag tänkte på mest var i slutet så sa en av experterna “vid en separation ska man behandla varandra och relationen värdigt och tacka för den tid man haft” (typ). 

    Och jag är så glad att jag har en bra relation med mina ex. Vi har absolut bråkat och tjafsat och haft oss men idag kan vi ses och behandla varandra med respekt. Alla kan jag också kalla nära vänner idag. 

    Vi hat ändå spenderat flera år av våra liv som stöd så varför skulle vi inte kunna fortsätta med det? 

    Nu vet jag att jag har himla fina ex och att alla inte har pga den ena eller andra anledningen en bra relation med sitt ex eller fick ett respektfullt slut på relationen men jag tycker verkligen att det är något att sträva efter. En väldigt fin tanke som sagt var! 

    Kommentarer inaktiverade för En fin tanke
  • ex,  Grubblerier

    Alla hjärtans-dag

    Okej. Jag tror jag har nämnt det tidigare. Jag jobbar tillsammans med mitt ex. Tror jag kallar honom sambon. Det är exakt ett år och två veckor sen vår relation tog slut. Kvällen innan jag åkte på semester med en kompis. Han hade nämnt funderingarna tidigare. Han mådde extremt dåligt och var mitt inne i en lång depression. Under veckan jag var borta fixade han ett nytt boende, men inflyttning var först 1/4. Så vi delade lägenhet, säng och det mesta i två månader utan att vara ett par. Det var tufft men inte värre än det hade varit att slänga ut honom på bar backe. Jag varken ville eller kunde göra det. Jag gick i terapi, för hans depression och känslan att vara hjälplös hade fått mig helt ur balans. Det var tuffa månader som följde. Vi fortsatte att jobba tillsammans och satte stor stolthet inatt lyckas med det. Trots många turer, stundtals emotionell berg-och dalbana och segdragna turer kring kvarlämnad flyttlåda så har vi under hela detta år behandlat varandra med respekt. Och jag är så otroligt tacksam. Vi jobbar även nu tillsammans, och det fungerar fortfarande. Och det finns ingen jag har så höga tankar om jobbmässigt. Han är helt grym. Ärligt.
    På lördag är det alla hjärtans-dag och jag vill så innerligt bara skicka ett tack. Inga känslor eller sånt. Han är historia och jag vill framåt. Men ett tack för att han beter sig som en vuxen människa. Ett tack för att vi fortfarande kan kommunicera med varandra. Ett tack för att vi inte förstört hela den relation som vi en gång hade. Men jag vet inte, är det verkligen så smart?

    Kommentarer inaktiverade för Alla hjärtans-dag