Som konsult byter man ofta arbetslag, och det är ofta svårt att komma in på arbetsplatser och bli en del av de “vanliga” fikagrupperna, lunchsällskapen och skvallret. Som tjej, i en mansdominerad värld, dessutom en som föredrar matlåda framför utelunch kanske jag ger mig själv ytterligare utmaningar. Ungefär åtta månader efter att jag på heltid börjat arbeta i mitt nuvarande projekt hade jag nästlat mig in i lite lunchgrupper, det var inte så svårt att småprata lite vid kaffemaskinen – men det var inte förrän jag bjöd på hembakat fika på ett av våra projektmöten som jag på riktigt bröt isen. Veckan därpå var jag helt plötsligt inbjuden i “Baksidan”. Baksidan är en grupp med tjejer/kvinnor på våningsplanet där jag har ett skrivbord. Varje  måndag har de fikastund. Det ska vara hembakat och gärna något nytt obeprövat recept (det är med andra ord fullt tillåtet att misslyckas) och de proväter, kommer med förbättringsförslag och njuter. Ja och så småpskvallrar vi om allt och inget i en halvtimma.

Jag måste säga att jag gillar hela konceptet. Att det är enbart kvinnor är lite trist, men ingen kille/man har hittills velat delta trots idoga inbjudningar. De vågar nog inte för att det krävs hembakat fika. Inget köpefika godkänns. Hittills har vi ätit allt från fantastiska cheesecakes och kladdkaka med fudgetopping, till enklare rocky roads. Allt är godkänt och äts med god aptit. Förra veckan bakade jag en kaka som smakade fantastiskt – men där två knivar hamnade i papperskorgen på grund av att knivbladen gick sönder. Idag hade en kollega bakat en glutenfri chokladkaka med hallonmousse på, smakade fantastiskt, men hade kunnat halvera chokladsmeten var det generella omdömet.

Det braiga med måndagsfikor? Det lättar upp den tristaste måndag! Man hinner förbereda och baka på söndagen (istället för på en vardagskväll) och man kan njuta av eventuella restr under tisdagens långa eftermiddagstimmar.