G i r l y t a l k

Samlade inlägg från Natalia & Alex & Happy

Författare: natalia (page 2 of 67)

Året 2018

Traditionsenligt så har det blivit dags att summer året. Jag ska erkänna, att jag känner mig egentligen inte alls klar med i år. Dessutom är det med skräckblandad förtjusning som jag ser framemot nästa år. Att veta att jag ska gifta mig känns stort, vuxet och lite livsomväldigande.

Hur skulle du sammanfatta året med bara ett ord?
Svar: Flängigt.

Vem saknade du under 2018?
Svar: Jag tror året har känts flängigt för att jag har flängt runt för att hinna vara med alla. Visst, det har inte alltid blivit bra men jag har gjort mitt yttersta för att räcka till. Den jag glömde bort och såhär i efterhand saknar är mig själv.

Vad spenderade du mest pengar på?
Svar: Flytten. Shit pommes frites det är dyrt att flytta och skapa ett nytt hem.

Vad lärde du dig under året?
Svar: Att saker alltid ordnar sig även om det ibland tar flera år.

Vilken är den störta förändringen du gjort under året?
Svar: Att sluta träna. Det började med en trasig fot som aldrig läkte och det har slutat i en trasig kropp. Så ingen kul förändring alls men att sluta träna är den största förändringen (bokstavligt talat) som jag känner av.

Vad har du haft/gjort för mycket under året?
Svar: Igen, flängt. Att vara hemma tre helger under nästa ett helt år är inte optimalt. Det blir helt fel men samtidigt har jag verkligen kämpat med att tycka om vårt hem så jag är oerhört tacksam att vi har haft möjligheten att åka iväg.

Vad var favorit resemålet under 2016?
Svar: Köpenhamn för sällskapet och Norges vackra fjordar för upplevelsen. Ja, och kanske Spanien för att där gick min pojkvän ner på ett knä. Sist men inte minst, vår intensiva roadtrip i USA med en Mustang cabriolet och en dejt på Nobu i Malibu.

Vad är du mest stolt över när du blickar tillbaks på 2018?
Svar: Att Icey och jag har det bra och fortfarande tycker om varandras sällskap, att vi vågade flytta och att jag fick ett jobb.

Vilken var årets drink?
Svar: Fläderblomssaft med kolsyrat vatten har jag druckit rekordmånga mängder av på grund av het sommar.

Vilken var årets låt?
Svar: Spelat musik och tagit kort är två saker jag gjort för lite av i år. Men Aviccis Without You har gått på repeat en del.

Vad fick dig att skratta?
Svar: Köpenhamn, vänner, jobbet och överraskningar.

Vad fick dig att gråta?
Svar: Familjebråk, att inte hitta ro i mitt nya hem, att stundtals inte känna mig snygg, inte räcka till och att Lill-Babs dog. Vill dock säga att överlag har jag gråtit för lite.

Vad tar du med dig in i 2019?
Svar: Att jag är vuxen nu. Det känns. Och jag är alldeles alldeles strax redo att acceptera det. Ska gifta mig och njuta av den helgen. Och i år, ska jag klämma in mer mig tid och mer spontan tid med vänner.

Filmtips: A Dog’s Purpose

Nu har vi landat på Island och på planet hit tittade jag på A Dog’s Purpose. Jag älskar djurfilmer och denna gjorde mig inte besviken även om jag i slutet av filmen hade sjukt ont i halsen och huvudet. Vill dock inte beskylla filmen för det. Däremot, så grät jag flera gånger i filmen. Som man ju gör när man tittar på djurfilmer.

Filmen handlar om en hund eller flera hundar men det är samma hund hela tiden. Man får följa hunden genom dess liv med flera ägare och till slut hittar hunden tillbaks till sin första ägare. Den visar hur fint det är med lojalitet, vänskap och ja, hundar. Hur dessa djur kan bli en älskad och trogen vän genom livet. Allt detta med en stor dos komedi så filmen utgår från hunden och hundens perspektiv.

Är man en djurälskar så är denna Lasse Hellström film ett måste!

Lugnet att hitta rätt

Nu när lugnet i kroppen och huvudet har lagt sig så passar jag på att kika in här.

Dagarna upp till jul kändes mest stressiga och dagarna på jobbet var mest ganska tuffa med en ganska sur chef. När vi kom ner till mina föräldrar på fredagen så kände jag mig inte alls redo för jul. Hade knappt köpt en julklapp och julkänslan var obefintlig. Eftersom det varit snö i Oslo i ganska länge var jag också väldigt trött på snön så det var skönt att komma till västkusten där snön inte fallit än.

De senaste dagarna har jag känt mig misslyckad, eller kanske inte misslyckad utan mer otillräcklig. Inte bara över att jag inte hittade några bra julklappar utan det är en känsla jag dragits med under hela hösten. Jag får inte min tid att räcka till att vara den bästa jag kan vara. Tror jag har haft dåligt samvete hela hösten för att jag inte är en bra kompis, en bra dotter, en bra fästmö, en bra vän till mig själv. Vissa dagar tar det hårt och jag kan känna mig super ledsen. Jag gör allt jag kan för att räcka till men dels hjälper det inte och dels innebär det att jag glömmer bort mig.

Så i två dagar så ska jag ta nu ta det lugnt och fundera lite på vad jag kan göra för att det ska kännas bättre nästa år.

Sonos x Hay

I julklapp av Iceys mormor fick vi lite pengar. Vi funderade lite på vad vi ville göra med pengarna och kom fram till att det stod mellan en högtalare till sovrummet eller en hummermiddag på Island.

Jag hade blivit glad för bägge men nu för valet på en högtalare och då visste jag att jag ville ha en Sonos från samarbetet med Hay. Icey fick välja färg så länge det inte var den gråa eller den röda. Han valde lite otippat rosa (den i mitten). För den var lite färgglad men inte för färgglad. Vi fick lägga till några slantar (eller ganska så många) men ser framemot att ha en till Sonos i familjen.

Högtalaren finns på hemsidan och på NK. Just nu “sparar” man 250kr dessutom.

Rövslickeri och kvinnor

Generellt så har jag aldrig haft problem med manliga kollegor men kvinnor skär det sig med dessutom oftare. Det verkar för så många vara en tävling och det är mycket därför jag inte tror så mycket på feminism som beskyller män för allt. För mig har det inte varit så. Män har stöttat men kvinnor har allt som oftast viljat fälla krokben. Alex skriver om rövslickeri på sin blogg och självklart har jag en på mitt jobb.

Min först vecka på jobbet kände jag direkt att det var en tjej som av ingen som helst anledning såg mig som ett hot. Hon markerad tydligt att jag var inte välkommen och att hon var högst hönan (ja, efter de tre mest erfarna såklart). Jag försökte trycka bort det och sedan bytte jag skrivbord. Då blev det bättre, ett tag. För jag sitter bredvid den som på pappret är högsta hönan och vi har väldigt kul. Vi har samma humor och klickar bra. Något som jag förstår säkert måste irritera ihjäl kollegan som inte vill ha mig där. Har ändå valt att ignorera det och sköt mitt jobb och låter de andra göra sitt. 

För någon månad sedan så började det. Hon hade inget att göra, jag har alltid något att göra och då frågade om hon kunde hjälpa. Eftersom jag försöker släppa hennes tydliga misstycke så delade jag med mig av några uppgifter. Hon lät såklart alla, speciellt vår chef, veta hur mycket hon hade hjälpt mig. Någon vecka efter det så klagade hon på vilka filter jag använde på vårt Instagram konto, det gick några dagar och sedan kallade min chef till ett möte. När jag precis innan mötet fick veta att hon skulle vara med så förstod jag direkt vad som skulle hända. På mötet förklarade tjejen för min chef att jag gjorde ett dåligt jobb. På avdeleningsmötet och kontorsmötet med alla andra avdelningar förklarade hon glatt att hon hade tagit över våra sociala medier för hon var inte nöjd med det jag hade gjort. Då började det. Jag tröttnade för det påminde mig så mycket om tidigare politiska strider som jag varit med om. Dom intresserade mig inte då och intresserar mig inte nu. Sedan började tjafsat om vårt trainee som hon tyckte jag överöste med uppgifter. Då jobbade jag väldigt mycket och fick skit av henne för det. Helt plötsligt är hon en minichef och precis som med Alex kollega så tvekar inte denna kollega en sekund om hon får chansen att slänga mig under bussen. Vilket jag egentligen inte alls förstår hur hon ens kan göra. Och det är väl så jag har försökt resonera samtidigt som jag tagit avstånd och följde inte med ut på middag med gänget förra veckan. För det är inte kul och jag vill inte vara med i någon ensidig kamp om att vara bäst. Medan hon tävlar med alla om att vara bäst och mest populär hos vår chef så kör jag mitt race. 

Igår blev det för mycket och jag ville på plats säga upp mig får jag orkar inte med sådan här drama längre. Vår chef jobbade hemifrån så minchefen tar på sig att framför alla sätta sig bredvid mig och säga att det inte är okej att dela med sig av arbetsuppgifter bara så att jag kan ha långa telefonsamtal eller gå på massage. Jag förklarade att de bad mig om saker för det har haft så lite att göra att det har fått jobba färre timmar och att det såklart hjälpte. Hon anklagade mig för att be om hjälp för att göra saker jag inte orkade göra (att jag  är lat), hon sa att jag kanske skulle omvärdera att skratta så mycket på jobbet eftersom jag skulle få mer gjort. Hon sa att min chef tyckte det var konstigt att jag gick på massage när jag hade så mycket att göra. Fast min chef och jag hade pratat om det i efterhand då minichefen glatt hade berättat för henne att jag gick 30 minuter tidigare för en behandling. Hon sa att det inte är okej att be om hjälp från henne trainee och då jag sa att jag inte längre gör det så anklagade hon mig för att skicka mail eller skriva meddelanden om hjälp. Sedan kom det sedvanliga “jag vill bara att vi ska vara ett lag och jag tar mitt jobb på stort allvar, jag får betalt för att göra ett bra jobb och vill att vi ska jobba bra ihop”. Öhh, det tåget har lämnat för länge sedan när jag insåg att jag inte kan lita på henne eftersom hon bara vill få mig att se dåligt ut.

Jag orkar inte med sådant här och har de senaste veckorna varit tystare och tråkigare på jobbet. Så tråkig och tyst att ekonomiavdelningen trodde jag var sjuk. Min chef frågade om jag verkligen var okej när jag tog ledigt förra fredagen. Jag har inte träffat min chef på en vecka men när jag fick ett mail igår på morgonen om ett möte angående min arbetsbelastning så visste jag direkt att mailet jag skickade i torsdags till mina kollegor som bad om något att göra hade skickats vidare till min chef av den där kollegan som verkligen verkligen inte gillar mig. Hon kanske ser mig som ett hot och det ser jag som henne problem. Jag ser inte någon som ett hot, det är lite det som är poängen med ett lag. Jag utgår från att alla sköter sin uppgifter och kunder och gör så gott det kan. Om inte, så är det inte mitt jobb att rapportera andra till vår chef. Det tycker jag chockerande nog är vårt chefs jobb. Jag kan skaka av mig mycket så även att jag inte är omtyckt däremot kan jag inte jobba när det känns som jag är konstant under granskning. Det gör mig ledsen och stressat, för jag vill gärna stanna och jag blir stressad över att behöva hitta ett nytt jobb. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga på måndag. Jag vet bara att jag inte vill sjunka till samma nivå och att jag vill säga att är man så fruktansvärt missnöjd med mig så skulle jag uppskatta om min chef eller hennes chef sa det till mig istället för att en kollega säger det till mig framför hela avdelningen. 

Bergen

Ny helg, ny destination. Ja herregud vad vi veckopendlar. Denna helg är vi i Bergen då jag behöver vara här för jobbet några dagar nästa vecka. Vi har dessutom upptäckt att det är så mycket härligare att resa på lördagen.

Denna vecka har varit så sjukt intensiv. Jag har känt mig stressad hela veckan så jag tog ledigt på fredagen för jag fattade inte hur jag skulle få ihop det. Dessutom har jag varit på dåligt humör. Första veckan då jag känt att det är hopplöst tråkigt på jobbet. Det har skurit sig med en kollega och jag orkar inte med någon politik så tackat hellre för mig. På onsdag kom mina föräldrar, på torsdag var det räkfrossa hos en kompis och igår hade vi julfest med jobbet. Så det var kanske inte så märkligt att migränen kom inatt. När klockan ringde 06:30 mådde jag så illa. But we made it!

Idag har vi strosar och kan konstatera att Bergen är en charmig lite by so inte alls är så liten.

Från toppen till dalen

Generellt tycker jag alldeles för bra om mig själv. Jag tycker nästan alltid att jag är söt, smart, kul, sexig, rolig och fantastisk på alla sätt. Generellt. Ibland dippar även jag. Idag är en sådan dag.

Efter en skön helg i Berlin så kommer vaknar jag på en måndag och känner bara blä. Alltså jag är söt men inte sötast, kläderna sitter inte bra och jag känner mig ledsen. Kommer till jobbet och det är bara missuppfattning efter missuppfattning. En kollega små jävlas dessutom hela tiden genom att skapa drama och konflikter där det inte finns något att hämta. Så fruktansvärt tröttsamt. Vi har aldrig klickat men när jag började här så bestämde jag mig för att inte vara så dömande. Ge alla en chans trots min förmåga att snabb bilda en uppfattning om människor. Just denna kollega är precis som jag kände på mig att hon var. Falsk. Falsk och  fjäskig och trycker gärna ner andra för att få sig själv att se bättre ut.

Nä, det enda som värmde idag var den goda mexikanska lasagnen som Icey hade packat ner. Tror faktiskt jag ska dela med mig av receptet.

 

Jag är tyvärr förlovad

Så sa jag till en stilig man i måndags på väg till jobbet. Han gjorde min dag, vecka kanske. Jag var smått trött, kände mig lite grå men ändå förvånansvärt söt (tack highlighter). Han stoppade mig när jag höll på att hitta min regnponcho vid bussen.

Jag pratade med Icey då och visste inte om han hörde men jag hade sagt nej även utan han på luren. Det var bara lite sorgligt. Att behöva säga nej till äventyr. Och lite bisarrt att säga att jag är förlovad. Okej, hade jag inte haft behövt ta mig till jobbet så hade jag kanske dragit ut på nej:et. För retas får man alltid. Speciellt dom som säger att de tyvärr är förlovade haha.

I övrigt har det varit en synnerlig grå vecka. Och jag ser framemot imorgon då jag ska till Berlin med bästa M.

Netflix: 22 July

Vet inte vad det är men den här filmen (?) är bland det sämsta jag sett. Jag vet inte om det beror på småsaker såsom att man pratar engelska med norsk accent i filmen eller om det helt enkelt beror på att det är en händelse man inte kan dramatisera. Det finns ingen dramatik, ingen spänning utan det är en ren och skär tragedi. Inte nog med att en många människor dog, det var främst väldigt unga människor som dog. Det är dessutom svårt att lägga in något fängslande moment i att en man går på en ön och letar efter ungdomar att döda. Speciellt när man vet att det brygger på verkliga händelser. Eller bygger och bygger; det är verklighet.

Vi hade en två veckors diskussion här hemma om huruvida vi skulle se den eller inte. Tillslut gjorde vi det bara men nä, det är inget jag rekommenderar. Jag hade hoppats att det skulle handla mer om gärningsmannen innan den 22 juli men den handlar om den 22 juli och sorgen och traumat efter den dagen.

Migrän

Jag har haft migränattacker sedan jag var 7-8. Första gången åkte vi in till akuten. Minns fortfarande hur ont lamporna i väntrummet gjorde och hur allt blev bättre när jag fick komma till ett mörkt och kallt behandlingsrum.

Det har funnit perioder, år, då jag inte haft en enda migrän attack. Men på sistone verkar de har kommit tillbaks mer regelbundet och mycket värre. Jag har börjat må väldigt illa i samband med migränen och varje gång känns det som om jag ska kräkas. Denna vecka trot jag egentligen att jag hade migrän i två dagar och att det blev värst på tredje dagen. Huvudvärken och illamåendet fanns där i två dagar men det exploderade på tredje dagen.

Jag har googlat som en tok och testat allt. Om någon har några tips på hur man kam förebygga migrän så är jag all ears!

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2019 G i r l y t a l k

Tema av Anders NorenUpp ↑