G i r l y t a l k

Samlade inlägg från Natalia & Alex & Happy

Författare: natalia (sida 2 av 68)

Tjoho det var måndag!

Vaknade med en lugn själ och dagen gick hur fort som helst. Vi har fått nya skrivbordslampor på kontoret så min ögon är inte ens trötta. Kände mig faktiskt så pigg att jag jobbade sent, mötte upp sambon på centralen och sedan åkte vi till närmaste O’Learys och såg på fotboll. Chelsea-Manchester United. Jag är Chelsea fan, han är Man U fan. Sedan behöver vi inte prata mer om det. Tur ändå att han är biljoner gånger snällare än mig. Han tycker inte om när jag blir ledsen och det blir jag när mitt lag inte presenterar.

Skönt att ha kickat igång veckan!

Helt ur balans

Jag får inte ihop livet. Får inte ihop tiden, pusselbitarna och balansen. Ogillar vuxenlivet helt enkelt. Jag känner det så väl i mig, det skaver i mig.

Vi pratar mycket om det här hemma, olyckan i att inte ha tid och tristessen med att spara till framtiden. Just nu bröllop, sedan hus, sedan barn, sedan barn, sedan katt… Det är bara jag som tycker det är tråkigt att spara pengar ska tilläggas. Mannen gör det mer än gärna. Samtidigt så inser jag i samtalen att vi har det bra. Vi har en lägenhet på island och ett halvt sommarställe på västkusten. Så är allt lugnt i några minuter tills jag börjar leta hus i Oslo och så orkar jag inte vara vuxen igen.

Samtidigt har en stress börjat växa i mig inför om jag kommer få ett fast kontrakt eller inte. Rekommendationen är att jag ska få det men det är min chefs chef som bestämmer. Just nu känner jag att det inte kommer gå för jag tycker det är svårt nu. Ny säsong innebär nya produkter och jag har inte riktigt kraften att lära mig mer nytt. Skulle jag få kontraktet som kommer jag främst förhandla till mig tid. I alla fall så länge som pendlar situationen ser ut som den gör. Två timmar varje dag går åt till att pendla. Inte så värst omständigt men så väldigt märkbart under de mörka månaderna. Sådana här glädjefyllda ämnen cirkulerar mycket vid middagsbordet dessa dagar.

För att hitta lugn så har jag fått rekommenderat av min kompis Jojo som skriver gravidyogabloggen.se att testa Yoga Nidra som avslappning. Jag kämpar! Det spelas varje kväll/natt. Samtidigt så känner jag genast hur bra jag mår över att få vara hemma en helg. Jag är inte så himla svår, ett hem med ljus (obs doftljus är ett måste), blommor och inget synligt damm på golvet så är jag nöjd. Väldigt nöjd. Får jag dessutom tillbringa dagen med att strosa i butiker och bruncha så känns livet fint.

Neon!

Frågar ni mig så var ju 80-talet himla härligt och färgmässigt var det right up my ally. Neon är lite som leopard, färgerna går aldrig ur. Så efter helgens slit så kände jag lite fuck it över hela sparkonceptet och köpte en tröja. Förhoppningsvis månadens enda inköp. Eller nej, det är månadens enda inköp. Och ska man bara köpa en sak så är det ju denna tröja som finns i både rosa och grönt men jag valde grönt.

Neonglad tröja från NA-KD.

Orimligt att vara rimlig

Jag är charmig på en massa sätt. Egentligen alla eftersom jag är en charmig tjej men jag antar att det finns mindre charmig sidor. Orimlighet kan nog vara en sådan. För jag förstår inte vidden av ordet.

Min fästman är väldigt sansad, på alla sätt och vis. Han är också nöjd med det och finns det begränsningar så accepterar han ofta det. Som många andra. Jag saknar dock helt det är. Tycker sällan det finns den anledning till att vara rimlig när man kan vara orimlig. Förstår inte heller varför man ska låta sig begränsas av rimlighet. Vad är det rolig i det? Jag är inte tjejen som begränsar mig, jag är inte heller den som ser hinder och jag är verkligen inte den som bara förväntar mig det rimliga. Tvärtom, jag vill att det ska vara stort, extra strössel hela tiden och överträffande av förväntningar. Det är jag. Blir galen när inte alla andra vill hoppa på det tåget.

Idag har jag varit så frustrerad över at jag ska gifta in mig i rimlig familj. Frustrationen vet inga gränser och det är sådär bra när en annan av mina kvalitet är att vara långsint. Väldigt långsint. Om jag var när på att porta alla eller hoppas av bröllop. Japp!

Januari

Sol nedgången vid landningen i Oslo

Vi han knappt ladda innan vi satte oss på bussen mot nästa destination. Vi sov en natt i lägenheten och hann packa upp eftersom vi landade vid 16 och var hemma vid 18. På fredagen jobbade vi och sedan åkte vi till Göteborg.

Denna månad hjälper vi mina föräldrar packa ihop sin lägenhet. Det innebär ett gigantiskt packjobb. Så vi ska vara där vara helg till och med den 20:e. Sedan har jag tagit ledigt måndag och tisdag den vecka för att se till så att det verkligen är klart. Samt för att sova ut kanske efter en intensiv helg.

Helgen har gått bra. Vi har fått packat en hel del och det har inte varit några bråk. Men när jag satte mig på bussen på vägen hem så somnade jag direkt haha.

Jag tror det kommer gå bra, vi är förbereda på en intensiv januari och Icey och jag har pratat om att vi kommer behöva kommunicera extra mycket, ha lite mer tålamod än vanligt och gå och lägga oss lite tidigare.

Året 2018

Traditionsenligt så har det blivit dags att summer året. Jag ska erkänna, att jag känner mig egentligen inte alls klar med i år. Dessutom är det med skräckblandad förtjusning som jag ser framemot nästa år. Att veta att jag ska gifta mig känns stort, vuxet och lite livsomväldigande.

Hur skulle du sammanfatta året med bara ett ord?
Svar: Flängigt.

Vem saknade du under 2018?
Svar: Jag tror året har känts flängigt för att jag har flängt runt för att hinna vara med alla. Visst, det har inte alltid blivit bra men jag har gjort mitt yttersta för att räcka till. Den jag glömde bort och såhär i efterhand saknar är mig själv.

Vad spenderade du mest pengar på?
Svar: Flytten. Shit pommes frites det är dyrt att flytta och skapa ett nytt hem.

Vad lärde du dig under året?
Svar: Att saker alltid ordnar sig även om det ibland tar flera år.

Vilken är den störta förändringen du gjort under året?
Svar: Att sluta träna. Det började med en trasig fot som aldrig läkte och det har slutat i en trasig kropp. Så ingen kul förändring alls men att sluta träna är den största förändringen (bokstavligt talat) som jag känner av.

Vad har du haft/gjort för mycket under året?
Svar: Igen, flängt. Att vara hemma tre helger under nästa ett helt år är inte optimalt. Det blir helt fel men samtidigt har jag verkligen kämpat med att tycka om vårt hem så jag är oerhört tacksam att vi har haft möjligheten att åka iväg.

Vad var favorit resemålet under 2016?
Svar: Köpenhamn för sällskapet och Norges vackra fjordar för upplevelsen. Ja, och kanske Spanien för att där gick min pojkvän ner på ett knä. Sist men inte minst, vår intensiva roadtrip i USA med en Mustang cabriolet och en dejt på Nobu i Malibu.

Vad är du mest stolt över när du blickar tillbaks på 2018?
Svar: Att Icey och jag har det bra och fortfarande tycker om varandras sällskap, att vi vågade flytta och att jag fick ett jobb.

Vilken var årets drink?
Svar: Fläderblomssaft med kolsyrat vatten har jag druckit rekordmånga mängder av på grund av het sommar.

Vilken var årets låt?
Svar: Spelat musik och tagit kort är två saker jag gjort för lite av i år. Men Aviccis Without You har gått på repeat en del.

Vad fick dig att skratta?
Svar: Köpenhamn, vänner, jobbet och överraskningar.

Vad fick dig att gråta?
Svar: Familjebråk, att inte hitta ro i mitt nya hem, att stundtals inte känna mig snygg, inte räcka till och att Lill-Babs dog. Vill dock säga att överlag har jag gråtit för lite.

Vad tar du med dig in i 2019?
Svar: Att jag är vuxen nu. Det känns. Och jag är alldeles alldeles strax redo att acceptera det. Ska gifta mig och njuta av den helgen. Och i år, ska jag klämma in mer mig tid och mer spontan tid med vänner.

Filmtips: A Dog’s Purpose

Nu har vi landat på Island och på planet hit tittade jag på A Dog’s Purpose. Jag älskar djurfilmer och denna gjorde mig inte besviken även om jag i slutet av filmen hade sjukt ont i halsen och huvudet. Vill dock inte beskylla filmen för det. Däremot, så grät jag flera gånger i filmen. Som man ju gör när man tittar på djurfilmer.

Filmen handlar om en hund eller flera hundar men det är samma hund hela tiden. Man får följa hunden genom dess liv med flera ägare och till slut hittar hunden tillbaks till sin första ägare. Den visar hur fint det är med lojalitet, vänskap och ja, hundar. Hur dessa djur kan bli en älskad och trogen vän genom livet. Allt detta med en stor dos komedi så filmen utgår från hunden och hundens perspektiv.

Är man en djurälskar så är denna Lasse Hellström film ett måste!

Lugnet att hitta rätt

Nu när lugnet i kroppen och huvudet har lagt sig så passar jag på att kika in här.

Dagarna upp till jul kändes mest stressiga och dagarna på jobbet var mest ganska tuffa med en ganska sur chef. När vi kom ner till mina föräldrar på fredagen så kände jag mig inte alls redo för jul. Hade knappt köpt en julklapp och julkänslan var obefintlig. Eftersom det varit snö i Oslo i ganska länge var jag också väldigt trött på snön så det var skönt att komma till västkusten där snön inte fallit än.

De senaste dagarna har jag känt mig misslyckad, eller kanske inte misslyckad utan mer otillräcklig. Inte bara över att jag inte hittade några bra julklappar utan det är en känsla jag dragits med under hela hösten. Jag får inte min tid att räcka till att vara den bästa jag kan vara. Tror jag har haft dåligt samvete hela hösten för att jag inte är en bra kompis, en bra dotter, en bra fästmö, en bra vän till mig själv. Vissa dagar tar det hårt och jag kan känna mig super ledsen. Jag gör allt jag kan för att räcka till men dels hjälper det inte och dels innebär det att jag glömmer bort mig.

Så i två dagar så ska jag ta nu ta det lugnt och fundera lite på vad jag kan göra för att det ska kännas bättre nästa år.

Sonos x Hay

I julklapp av Iceys mormor fick vi lite pengar. Vi funderade lite på vad vi ville göra med pengarna och kom fram till att det stod mellan en högtalare till sovrummet eller en hummermiddag på Island.

Jag hade blivit glad för bägge men nu för valet på en högtalare och då visste jag att jag ville ha en Sonos från samarbetet med Hay. Icey fick välja färg så länge det inte var den gråa eller den röda. Han valde lite otippat rosa (den i mitten). För den var lite färgglad men inte för färgglad. Vi fick lägga till några slantar (eller ganska så många) men ser framemot att ha en till Sonos i familjen.

Högtalaren finns på hemsidan och på NK. Just nu “sparar” man 250kr dessutom.

Rövslickeri och kvinnor

Generellt så har jag aldrig haft problem med manliga kollegor men kvinnor skär det sig med dessutom oftare. Det verkar för så många vara en tävling och det är mycket därför jag inte tror så mycket på feminism som beskyller män för allt. För mig har det inte varit så. Män har stöttat men kvinnor har allt som oftast viljat fälla krokben. Alex skriver om rövslickeri på sin blogg och självklart har jag en på mitt jobb.

Min först vecka på jobbet kände jag direkt att det var en tjej som av ingen som helst anledning såg mig som ett hot. Hon markerad tydligt att jag var inte välkommen och att hon var högst hönan (ja, efter de tre mest erfarna såklart). Jag försökte trycka bort det och sedan bytte jag skrivbord. Då blev det bättre, ett tag. För jag sitter bredvid den som på pappret är högsta hönan och vi har väldigt kul. Vi har samma humor och klickar bra. Något som jag förstår säkert måste irritera ihjäl kollegan som inte vill ha mig där. Har ändå valt att ignorera det och sköt mitt jobb och låter de andra göra sitt. 

För någon månad sedan så började det. Hon hade inget att göra, jag har alltid något att göra och då frågade om hon kunde hjälpa. Eftersom jag försöker släppa hennes tydliga misstycke så delade jag med mig av några uppgifter. Hon lät såklart alla, speciellt vår chef, veta hur mycket hon hade hjälpt mig. Någon vecka efter det så klagade hon på vilka filter jag använde på vårt Instagram konto, det gick några dagar och sedan kallade min chef till ett möte. När jag precis innan mötet fick veta att hon skulle vara med så förstod jag direkt vad som skulle hända. På mötet förklarade tjejen för min chef att jag gjorde ett dåligt jobb. På avdeleningsmötet och kontorsmötet med alla andra avdelningar förklarade hon glatt att hon hade tagit över våra sociala medier för hon var inte nöjd med det jag hade gjort. Då började det. Jag tröttnade för det påminde mig så mycket om tidigare politiska strider som jag varit med om. Dom intresserade mig inte då och intresserar mig inte nu. Sedan började tjafsat om vårt trainee som hon tyckte jag överöste med uppgifter. Då jobbade jag väldigt mycket och fick skit av henne för det. Helt plötsligt är hon en minichef och precis som med Alex kollega så tvekar inte denna kollega en sekund om hon får chansen att slänga mig under bussen. Vilket jag egentligen inte alls förstår hur hon ens kan göra. Och det är väl så jag har försökt resonera samtidigt som jag tagit avstånd och följde inte med ut på middag med gänget förra veckan. För det är inte kul och jag vill inte vara med i någon ensidig kamp om att vara bäst. Medan hon tävlar med alla om att vara bäst och mest populär hos vår chef så kör jag mitt race. 

Igår blev det för mycket och jag ville på plats säga upp mig får jag orkar inte med sådan här drama längre. Vår chef jobbade hemifrån så minchefen tar på sig att framför alla sätta sig bredvid mig och säga att det inte är okej att dela med sig av arbetsuppgifter bara så att jag kan ha långa telefonsamtal eller gå på massage. Jag förklarade att de bad mig om saker för det har haft så lite att göra att det har fått jobba färre timmar och att det såklart hjälpte. Hon anklagade mig för att be om hjälp för att göra saker jag inte orkade göra (att jag  är lat), hon sa att jag kanske skulle omvärdera att skratta så mycket på jobbet eftersom jag skulle få mer gjort. Hon sa att min chef tyckte det var konstigt att jag gick på massage när jag hade så mycket att göra. Fast min chef och jag hade pratat om det i efterhand då minichefen glatt hade berättat för henne att jag gick 30 minuter tidigare för en behandling. Hon sa att det inte är okej att be om hjälp från henne trainee och då jag sa att jag inte längre gör det så anklagade hon mig för att skicka mail eller skriva meddelanden om hjälp. Sedan kom det sedvanliga “jag vill bara att vi ska vara ett lag och jag tar mitt jobb på stort allvar, jag får betalt för att göra ett bra jobb och vill att vi ska jobba bra ihop”. Öhh, det tåget har lämnat för länge sedan när jag insåg att jag inte kan lita på henne eftersom hon bara vill få mig att se dåligt ut.

Jag orkar inte med sådant här och har de senaste veckorna varit tystare och tråkigare på jobbet. Så tråkig och tyst att ekonomiavdelningen trodde jag var sjuk. Min chef frågade om jag verkligen var okej när jag tog ledigt förra fredagen. Jag har inte träffat min chef på en vecka men när jag fick ett mail igår på morgonen om ett möte angående min arbetsbelastning så visste jag direkt att mailet jag skickade i torsdags till mina kollegor som bad om något att göra hade skickats vidare till min chef av den där kollegan som verkligen verkligen inte gillar mig. Hon kanske ser mig som ett hot och det ser jag som henne problem. Jag ser inte någon som ett hot, det är lite det som är poängen med ett lag. Jag utgår från att alla sköter sin uppgifter och kunder och gör så gott det kan. Om inte, så är det inte mitt jobb att rapportera andra till vår chef. Det tycker jag chockerande nog är vårt chefs jobb. Jag kan skaka av mig mycket så även att jag inte är omtyckt däremot kan jag inte jobba när det känns som jag är konstant under granskning. Det gör mig ledsen och stressat, för jag vill gärna stanna och jag blir stressad över att behöva hitta ett nytt jobb. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga på måndag. Jag vet bara att jag inte vill sjunka till samma nivå och att jag vill säga att är man så fruktansvärt missnöjd med mig så skulle jag uppskatta om min chef eller hennes chef sa det till mig istället för att en kollega säger det till mig framför hela avdelningen. 

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2019 G i r l y t a l k

Tema av Anders NorenUpp ↑