G i r l y t a l k

Samlade inlägg från Natalia & Alex & Happy

Author: natalia (page 1 of 54)

3 x rosa favoriter

Fick nyhetsbrev från H&M igår. Det går så himla fort ibland. Den är knallrosa och jag blev knallkär. Det var tydligen fler än jag som tyckte den grovstickad cerisefärgade tröjan var fin. För den var nästan slut när jag klickade mig in på hemsidan.

Älskar du rosa lika mycket som jag så kommer här tre favoriter. Klicka på bilden för att komma till hemsidan.

 

Bild: H&M

 

Bild: Lindex

 

Bild: Zara

Tove Nilssons sommarprat

Öppet, ärligt och naket. Det finns mycket i Tove Nilssons sommarprat jag känner igen mig i. Ätstörningarna, att inte leva upp till föräldrars förväntningar och rädslan inför och skräcken övet förhållanden och att skaffa familj.

Har ni inte redan gjort det så tycker jag ni ska lyssna på Toves sommarprat här: www.sverigesradio.se/sida/avsnitt/916940?programid=2071.

En begravning och en massa logistik

Igår natt dog Iceys morfar. Helt odramatiskt och väntat. Han har varit dålig ett tag och fick sedan för någon dag sedan lunginflammation och ville inte ha behandling. Han kände nog att han levt sitt liv.

Icey valde att inte åka hem då han inte ville att hans sista minne av hans morfar skulle vara från en sjukhussäng. Förståeligt kanske och nu kanske jag generaliserar för mycket men jag tror det är ännu vanligare att män än kvinnor resonerar så. Det som efterföljer är att jag blir, inte helt otippat, väldigt självisk. Jag var inställd på at begravningen skulle vara när det är takt att vi ska vara i Sverige men var inte riktigt att det skulle vara så snart. När jag får veta att det trolig är på torsdag eller fredag nästa vecka så blir jag ledsen. För jag hade sett framemot att få åka hem med Icey, i mångt och mycket för att jag inte riktigt orkar träffa mina föräldrar på egen hand. Dels det och att jag inte är speciellt förtjust i att få överraskningar som jag inte har något annat val än att finna mig i. Och jo då, jag är helt med på att döden är svår att planera och allt det där. Förstår också att det är en sorg. Man jag fick ändå känslan av att vara bortprioriterad och att inte komma först. Till skillnad från min fina vän Happy har jag noll tolerans för det. Ska jag vara i ett förhållande där jag ibland måste kompromissa så är det minsta min partner kan göra att alltid sätta mig först, eller åtminstone ge mig den känslan. Nu har ni väl förstått att Icey är världens snällaste? Så vi pratade om det och kom fram till att vi skulle lösa det ihop. Att han inte skulle ta en massa beslut utan mig. Sådan hjälper, att bli inkluderad. Och att filosofera om extrema scenarion som vem skulle man rädda om ett hus brann och man bara hann rädda en person.

Nu har gårdagens irritation lagt sig. Min betydligt mer rationella halva har kommit med nya reseförslag och jag är lugn igen. Jag har valt nya dagar och tider för resor och behöver inte ändra på några Sverige planner. Ja, ett förhållande med mig är både krävande och dramatiskt men mina fantastiska sidor väger upp. Det svär jag på.

Isländsk logedans

Tequilla, egentligen alldeles för festligt för tillfället.

Helgen ja. Den swischade förbi som en raket. I lördags så gick vi och simmade fast ska jag var ärlig så plaskade jag nog mest runt och maxade min tid i varma källan. Jag ska eventuellt våga mig på den varmaste innan jag lämnar ön. På kvällen väntade grillning med Iceys kompisar. Lamm, grillad lamm. Har fått dille på grillad lamm. Så sjukt gott. Kan inte få nog. Mums. Sedan skulle vi gå ut. Någon fick en bra idé om gå till en gigantisk bar där ett supergammalt och kul isländskt band spelade. Jag tänkte att det kunde vara kul och glömde helt bort att låtarna förmodligen skulle vara på isländska och alla skulle vara isländska. Taxichaffören sa att det inte riktigt var hans typ av ställe för han hade för mycket självrespekt för att dansa offentligt. Toppen tänkte jag. Ett dansställe! Jag älskar att dansa. Glömde åter igen bort den isländska delen. Vi kom till stället som inte låg speciellt centralt. Fick köa. Där någonstans började jag ångra mig. Kommer in, inser att det bara är islänningar och att alla kan varenda låt som även de är på isländska. Detta är Reykjavik, en relativt stor stad i ett väldigt litet land. Bandet som spelar är typ Thomas Ledin. Släppte sin första hit för 30 år sedan. Ni vet, ett repetoar full av klassiker. Jag var chanslös. Alla kände alla (för detta är Island) och alla kunde alla låtar (som spelades på max . Det var kompisar, kollegor, grannar, kusiner och jag vet inte allt. Det var inte min kväll. Min highlight var när jag gick ut och ä n t l i g e n fick träffa en fiskare. Oh moly vilket välbetalt jobb det är. De är ute i cirka 28 dagar och är sedan på land i lika många dagar. På båten är 8 timmars shift som gäller. Jobb i åtta timmar, sömn i åtta timmar och jobb i åtta timmar rullande…i 28 dagar. Så jag köper att deras lönecheck är generös. Som stort fan av Deadliest Catch hade jag en massa frågor. I några minuter var jag världens gladaste. Och Icey såg ut som Happy gör ibland, skäms lite och fascineras lite. För man kan väl inte öppna en konversation med “det är ingen fara jag pratar inte isländska och kan inte tjuvlyssna så bra men jag förstod att en av er aldrig skulle ha ett förhållande igen, vem av er är det?”. Det där med att gå upp och säga hej har aldrig varit min grej. Det gör nästan alla mycket bättre än mig.

I söndags var jag så arg och uttråkad att jag bara ville ligga i sängen och gråta. Inser att min nya special gren där jag tycker synd om mig själv inte är speciellt charmig fast jag tänker inte göra så mycket åt det. Jag är ostimulerad, uttråkad och stundtals väldigt less på hela förhållandegrejen. Ja, det är synd om Icey också men nu är detta min blogg så det är mest synd om mig. Jag låg kvar ett tag medan Icey fixade frukost. Vet att jag sagt det förr men oj vad jag älskar att tappa bort mig i Instagram underbara enorma värld. Kikade in hos min favorit Jake Warden. Hallå vad bra han är! Såg ännu ett klipp med en sådan där strobe cream. Har varit så nyfiken på den. Så jag frågade Icey om vi inte kunde åka och shoppa smink och om han kunde välja. Det gick han med på. Jag älskar att få smink och det vet han. Hittade en massa fint men jag valde faktiskt att slå till på en strobe cream och Icey valde en persikafärg som jag tycker mycket om (trots att tjej i butiken rekommenderade en guldig). Jag fick en soya cappuccino också. Sedan åkte vi och handlade mer lamm att grilla. Och plötsligt under middag var lördagskvällen förlåten. Har jag sagt att jag älskar lamm?

Slutet gott, allting gott.

Helgen som gick och min älskare

Om man någonsin kan känna att bubblan, nyförälskelsens bubbla vill säga, spricker så gjorde jag det den här helgen. Från att ha sett varandra en helg varje månad till att nu ha bott med varandra i nästan två månader gör ju att förhållandet utvecklas. Vardagen, kärlekens största bov, gav mig en rejäl slapp på kinden i veckan. Helt plötsligt såg inget ut som det gjort. Ni har jag valt en man som är stabiliteten själv. Han är mitt ankare när hela havet stormar. Men han är också väldigt ovan med relationer. Han är tillräckligt smart för att inse att relationer är livets tuffaste skola och jobb. Jag som vill ha konstant uppvaktning slutade se det fina i de små gesterna, glömde bort vad jag tycker om med Icey och tyckte nog i allmänhet att jag diggar singelliv mer än parliv. Tråkigt, klaustrofobiskt och alldeles för ansvarsfullt kände jag att parlivet var. Och det sa jag. Det måste ju ha gjort ont men vi tog en helg och listade ut varför jag inte tyckte det var kul längre. Det är för det mesta bara småsaker och jag är verkligen inte oskyldig i detta. Tror också att mailkontakten med mitt ex snurrade till det lite i huvudet. Tog bort fokus. Och jag har börjat pilla alldeles för mycket med min mobil igen. Den älskade men hatade älskare som min mobil faktiskt är.

Så vi tog en helg. Funderade på vad som är bra. Vad som är mindre bra. Mycket hänger nog ihop med att jag känner mig lite instängd och mer som en duva än en flamingo. Och jag är en flamingo. Jag är ensam en del men får inte utrymme för att vara jag. Den där galna, spontanta, roliga tjejen som jag älskar och Icey blev kär är lite bortglömd här. Jag gillar inte det. Jag gillar inte känsla av att av Mr Icey tar mig för givet, att han inte uppskattar mig och att passionen är som bortblåst. Mr Icey tar inte mig för givet. Inte ett dugg faktiskt men det kändes så. Vårt förhållande var plötsligt lite för likt mitt förra och det är (nästan) allt jag inte vill ha. Gällande passionen och attraktionen så läste jag någon gång att ibland måste man låtsas för att hitta tillbaks. Det testade jag och det funkar. I övrigt gjorde vi vårt bästa för att bara vara. Åt frukost i sängen vilket egentligt är himla mysigt men också irriterande för det blir smulor överallt, tog det väldigt lungt, promenerade, var nära, pratade, pratade, åt toksena luncher. Mycket ögonkontakt. Det fungerade. Vi är tillbaks. Jag vet varför jag älskar Mr Icey. Nu längtar jag till Happy kommer och hälsar på så att flamingon kan få luftas lite också. Alltså, jag dansade lite på IKEA när vi var där i fredags så flamingon är inte helt död.

En dag i Reykjavik

En eftermiddag hade Icey och jag en date nere i Reykjavik. Vi tog bussen ner, hoppade av vid sjukhuset och gick upp mot kyrkan. Kyrkan med stort K. Den alla (turister) tänker på när man säger kyrkan i Reykjavik, nämligen Hallgrímskirkja. Jag har alltid trott den skulle vara lite mer mystisk inomhus men den var väldigt vit och enkel men med en maffig orgel. Det finns så klart ett torn man kan åka upp i men riktigt så turistig orkade jag inte vara. Vi vandrade sedan neråt mot huvudgatan, Laugavegur. På vägen ner stannade vi vid mitt favoritbageri Braud & Co och köpte en kanelbulle. Lite längre upp hittade jag Reykjavik Roasters där vi köpte gokaffe sedan slog oss ner på en bänkar som finns mellan bageriet och kafferosteriet. Sol, riktigt kaffe och en god kanelbulle är lite av en oslagbar kombo. Vi fortsatte sedan neråt tills vi kom till Laugavegur. Det är mest en sådan där gata men ganska mycket turistaffärer. Jag har inte utforskat hela området än men favorit på Laugavegur är Myconceptstore. Där finns mycket fint om än dyrt men det är det mesta här.

Vi fortsatte neråt tills vi kom till pubområdet. Där slog vi oss ner på American Bar och åt lunch. Inte alls stans bästa eller mest spännande men det ligger på en gata som ofta är vindstilla så man kan lätt sitta ute. Det finns väldigt mycket street art i Reykjavik och det är lätt att promenera runt en hel dag.

Kringlan

Då har jag för första gången åkt buss ensam på Island. Det var lätt. Inga konstigheter. Och jag gick av på rätt stop, precis vid Kringlan. Det stora shoppingcentret utanför Reykjavik. Åt en rekordsen lunch på Joe & the Juice, spanade in rean (köpte en varm sjal på Zara) och landade till slut vid favorit caféet Te & Kaffi. Det är en kedja med massor av butiker/caféer och deras kaffe är riktigt gott. Vilket det nästa måste vara eftersom man måste vänta typ en kvart på sin kopp.

Det här med att bli sambo och vara alldeles för långt bort från gym och rutiner är smått förrädiskt för en kvinna som mig som tyvärr alldeles för lätt lägger på sig trivselkilon. Söttsaker smitter ner på tok för ofta och skulle jag ställa mig på vågen skulle det var alldeles för många kg för mycket. Det jag jag eftersom jag känner det på kläderna. Nu hade jag sagt stopp till mig själv. Gillar egentligen inte ens söta saker. Ändå blev det en kaka till kaffet. Så tröttsamt. Men nu får det faktiskt vara nog. Bara någon vecka eller två. Jag brukar märka skillnad fort när jag skärper mig.

Under tiden jag varit här på Kringlan har jag också fått en mail från mitt ex. Kommer ni ihåg när jag mailade honom om vägen. Sist mailet skickades kanske i början i slutet av april. Dagen mail säger “Hur gick det med vägen då?”. I mina ögon och öron låter det som ett sådant där hitta-en-ursäkt-att-höra-av-sig. Känner faktiskt inget inför det där.

På torsdag städar vi

Det blåste väldigt mycket inatt. Jag skulle säga storm men på denna ö är storm lika med vindpust. Sov dåligt gjorde jag för vindpusten lät en hel del och det blev ovanligt mörkt. Så idag är jag lite seg. Jag ska åka till ett shoppingcenter idag har jag bestämt. Trixet är bara att jag lovat mig själv att städa och tvätta först. Vad tror ni? Kommer det bli städat innan det blir för sent? Motivationen är inte på topp nu men men, nu startar vi denna dag. Sätter på lite peppmusik och drar av sängkläderna och plockar fram dammsugaren.

Ps. Världens sötaste musikvideo det där. En hel del 20+ och även 50+. Det går alltså.

Franska apotek

Det är väl allmänt känt att utländska apotek är the shit. Alltså så mycket bättre än de svenska versionerna och ofta billigare. Speciellt franska apotek, som engelsmännen kallar dom,  är bra. Franska apotek finns även i Belgien och Schweiz vet jag och säkerligen på andra ställen. Finns även några i London om man googlar efter just French pharmacy. Dock är spanska apotek inte som franska. Det finns hur som helst massor med bra man kan plocka upp på franska apotek. Mina två måsten är torrshampo (länkade till en för brunt hår men helt ärligt lämpar sig originalet till alla hårfärger och sist köpte jag just originalet) och makeup wipes. Marknadens bästa. Har jag plats så slinker även renande rumsspray och vattenspray med. Kloranes torrshampo är fantastiskt och dessutom bra som handbagage då det är puder och inte vätska.

Så är ni ute och reser i europa så sväng förbi ett apotek!

Pusselbitarna utan svar

De senaste månaderna har tankar kring familj, barn framtid kretsat väldigt mycket i mitt huvud. Det är på inget sätt så att den berömda klockan börjat ticka utan mer att jag försöker lista ut hur man löser livet på bästa sätt. Med cirka 50% av äktenskap som slutar i skilsmässa känns ju inte äktenskapet som nyckel till framgång. Uppbrottet från mitt ex fick mig att fundera mycket på mina principer, sedan kom Mr Icey och tankarna väcktes åter till liv och fakta blev ett faktum – mitt livsplan går inte rent praktiskt ihop. För jag har (hade) alltid sett framför mig att jag träffar någon, vi är tillsammans i sisådär sju år (alla vet vi att det är en kritisk punkt) sedan gifter vi oss och skaffar barn. Det verkade så lätt. Det var så svårt.

Nu fyller jag om några månader 35 år. Båda mina bloggkollegor och min bästa kompis K är frånskilda. Alla under 40. Ska Mr Icey och jag vara tillsammans i sju år innan vi gifter oss så är jag 42. Tänk om vi inte klarar oss hela vägen till sju år? Tänk om han inte är the one. Tänk om han träffar någon annan? Chanserna för att bli gravid ökar ju inte ju äldre man blir. Vad händer om det inte går? Funderingarna är så många och jag som trodde att jag med mitt ex hade ett nästan klart pussel sitter nu med ett nytt pussel. Det ligger bara en massa pusselbitar på golvet men det finns ingen bild på hur det ska vara. För en sak är säker, min svarsbild håller inte.

Mr Icey och jag har pratat mycket om mina funderingar. Han var ju säker på mig väldigt tidigt. Han visste tidigt att jag var den han ville vara med, ha en framtid och familj med. Jag har börjat inse att jag är så ärrad från mitt tidigare uppbrott att jag inte är säker på något. Det känns bra. Det känns tryggt. Jag är lycklig. Mr Icey är världens mest omtänksamma man. Han är snäll, stabil, ärlig, loyal, kul att vara med och jag älskar honom. Det måste räcka långt. Det är inte fjärilar i magen utan det är mer än känsla av att komma hem. Skulle han fria idag skulle jag säga ja. Jag kommer aldrig vara helt säker, inte på någon. Skulle jag bli gravid så skulle vi behålla barnet. Det kanske inte är rätt. Att bli gravid efter 8 månader men vem säger att det är fel? Mr Icey och jag kanske inte lyckas med konsten att hålla ihop flera decennier men han kommer alltid vara en bra pappa. Och han kommer alltid vara en bra människa att ha ett barn med. Det vet jag. Och det finns så många andra konstellationer och par med andra historier som ändå lyckas vara lycklig och uppfostra fina barn.

Så långt har jag kommit. Jag har sänkt min ribba, min krav. Drömmen är såklart att ha ett bröllop med en man, samma man som senare är pappa till mina barn och samma man som finns vid min sida resten av livet. Vi får väl se hur det går. Går det inte, ja då går det inte. Happy skrev om det, idag får man vara glad över de lyckliga stunderna man får istället för att gråta över åren man inte fick. Och när det kommer till barn så vill jag såklart ha barn och då hellre vad som kanske kan ses som lite för tidigt med Mr Icey än att vara 45 och singel och behöva skaffa barn själv. Ibland måste man tillämpa lite carpe diem även på livets stora resor. För vem vet om chansen kommer igen.

Older posts

© 2017 G i r l y t a l k

Theme by Anders NorenUp ↑