G i r l y t a l k

Samlade inlägg från Natalia & Alex & Happy

Författare: natalia (sida 1 av 69)

Fredagsglädje

Halleluja, det är fredag! Det känns som veckor är sirapssega samtidigt som de på något lustigt sätt rusar iväg.

Här är några saker, låtar och läsvärdigheter som gör mig lite extra glad denna fredag.

Baddräkt – Denna fina baddräkt från KappAhl får gärna finnas i min sommargarderob. Ja, om sommaren kommer någon gång vill säga.

Veronica Maggio – Hennes andas.veronicamaggio.com är genial, både som experiment och melodi. Tips här är att stänga av auto-lock på mobil. Och vänta. Vänta lite till.

Lästips – är du liksom mig inget stort fan av morgonen men vill bli. Ja, men ta någon minut och läs dessa 6 tips.

Ja, men skulle inte en kimono bli väldigt fin med baddräkten? En matchande från KappAhl. Som denna? Ja, om sommaren kommer då.

Afternoon Tea på Kensington Palace

När vi var i London så bestämde vi oss för att ta afternoon tea, trots att jag tycker det är något av det mest överskattade som finns i London. Det är dyrt och sällan riktigt värt det. Det finns klassiker som Ritz, Dorchester och så klart Fortnum & Mason men vi ville testa något nytt.

Vi bokade bord på Kensington Palace Pavilion. Tyvärr en besvikelse. Nog för att det ligger fint alldeles intill Kensington Palace men när vi var där var det kallt och blåsigt ute. Eftersom restaurangen är ett stort tält så kändes allt så billigt trots att det lagt mycket tid och energi på att få till en fin känsla. Det var stora växter som delade in tältet i lite mindre delar. Boren hade fina vita dukar och sammetsstolar runt dom. I taket hängde kristallkronor och eftermiddagsfikat serverades på fint porslin. Fikat var suveränt men stämningen en grå, blåsig och ganska folktom dag var långt ifrån mysig. Är man väldigt förtjust i kungligheter kan det ändå vara kul att säga att man haft afternoon tea på Kensington Palace.

Välkomna
Slå er ner…
Med utsikt över slottet.
Ett klassiskt afternoon tea tårtfat
Man blir ju inte mätt av afternoon tea men jag kan heller aldrig bli mätt av engelska trädgårdar. Och Kensingtons är såklart underbara.

Adress:
The Kensington Palace Pavilion
Kensington Palace
Kensington Gardens

Hemsida: www.kensingtonpalacepavilion.co.uk

Bröllop, livet och döden

Medan jag kämpar med små saker som att jaga rätt på exakta de armbanden jag vill ha på mitt bröllop så brottas jag med tankar om döden.

Jag började följa Terese för en massa år sedan när hon drev “Spark i baken” på Veckorevyn. Jag minns förberedelserna inför hennes bröllop och där någonstans slutade jag följa dagligen men jag har ändå hängt med lite så jag minns ätstörningarna, flyttarna, graviditeterna och barnen. När jag i våras såg att hon var gravid igen så började jag hoppa in på hennes blogg lite mer frekvent. Tonen i bloggen hade också förändrats. Det har aldrig varit några pekpinnar med Terese men bloggen var lite spralligare och gladare. Framför allt var hon överlycklig över att hon väntade deras tredje barn. Jag tittade in lite då och då – uppskattade precis som förr mixen av personliga inlägg och träningsinlägg. Men så gick det ju så himla fort. Graviditeten avbröts, Terese lades i för magsmärtor och bara på några veckor var hon borta. Det är så overkligt men i högst grad en verklighet för en hel familj. Det jag har svårast för är den ångesten man måste känna när man helt plötsligt vet att man kommer dö och måste ta farväl av sina barn. Den ångesten kan jag inte alls acceptera att någon ska få uppleva. Den är så brutalt orättvis. Jag förstår att hon ville sova och slippa brottas med ångesten. Och få sälja farväl på sina vilkor.

Terese dog, blott 37 år gammal. Jag skänkte en slant till Cancerfonden. Jag har inte lagt hennes öde bakom mig. Verkligen inte. Jag vet bara inte hur eller vad jag ska göra. Är det verkligen vettigt att lägga en massa tusen kronor på ett bröllop och bara skänka ett par hundra till Cancerfonden?

3 x bling bling

Nu när stormen lugnat sig och jag åter igen ska gifta mig så gäller det nu att fortsätta jakten på outfiten. Till mitt bröllop så vill jag ha massa bling bling. För det om något är jag. Därför spekulerar jag lite kring exakt hur många armband jag vill ha på mig. Många! Två har jag klickat hem. Den vinröda ska jag nog önska mig av någon snäll själ. Svärmor tänker jag kanske, kanske kan vara mottaglig. Eller hon är mottaglig om någon säger till henne (hint hint Icey!). Men livet är ju (förhoppningsvis) lite längre än bara en helg. Så här kommer tre underbara smycken från min favorit Caroline Svedbom som jag gärna har i mitt smyckeskrinn.

Ett i cerise, ett i mörkblått och ett i vinröd – bröllopsdagen är komplett.
http://carolinesvedbom.com/products/mini-drop-bracelet-burgundy
Små blingiga örhängen har jag inte många av men kanske ska börja med det. För söndagsbruncher.
http://carolinesvedbom.com/collections/earrings/products/mini-drop-earrings-light-delite

Bli sams igen

Jag blir arg när jag blir arg. Jag kan absolut kompromissa men inte när det gäller saker som jag tycker är viktigt. Då måste det kännas rätt.

Icey fick tillbaks förlovningsringen dagen efter den där natten. Jag sa att jag inte ville han den. Till saken här hör att han sagt att han har tycker att han kan ha ett problem med alkohol. Så där att han inte gillar det själv. Då tycker jag att man tar tag i det. Är det så att man inte kan hålla det rimligt så är det kanske bättre att helt avstå? Men det där är hans beslut.

Vi pratade och jag sa att jag klarar inte av en till lögn. Det spelar ingen roll att det är ord jag vill höra. Är det inte sanningen så är jag inte intresserad. Visst, det kanske är en vit lögn men när allt stormar så lämpar det sig inte med vita lögner. För om han ljuger om små saker, hur vet jag då att han inte ljuger om stora saker. Vi är olika. Jag tycker inte nödvändigtvis att konflikter är dåliga. Han undviker dom till varje pris. Han har så svårt att säga saker som han vet sårar men bortser från att det som sårar mest av allt är oärligheten. Säger han något som jag inte tycker om och som sårar så går det över. Bryts tilliten är det ta mig fan kämpigt.

Han läste på. Funderade över vad som var viktigt för han. Jag sa att jag inte ville ha tomma löften. Vill han supa sig dyngrak så får han åtminstone stå för det. Han kan inte lova att avstå från saker som han vill ha kvar i sitt liv. Han måste få vara han och jag måste få vara jag. Utifrån det får han och jag välja om vi vill vara tillsammans eller inte. Han kom fram till, igen, att han ville försöka hitta ett bättre förhållningssätt till alkohol och tillägnade tid åt att läsa på om just varför alkohol lockar, varför det är svårt att sluta och hur man kan sluta.

Jag har lugnat ner mig. Idag tog jag på mig förlovningsringen. Det känns inte 100% än men jag vill få det att fungera. Vi måste bara hitta ett sätt att kommunicera som han inte upplever är en konflikt och jag inte upplever bara är en massa lögner. Vi måste förstå varandra och vad och varför man reagerar starkt på. Mina allergitabletter har nu gett mig två nätters oavbruten sömn. Känner mig lite som Blondinbella som tar en insomningstablett hit och dit. Jag vet att om sömnen inte finns så får jag inte ihop det andra. Just nu är det mycket. Det är mycket tankar, funderingar, planering, stora beslut och känslor. Shit, jag är bara mänsklig. Ibland rinner det över. Då får man ta den hjälp som funkar bäst.

Ärret och sammanbrottet

I torsdag hade jag ett sammanbrott av större sort. Det finns vissa saker från mitt tidigare förhållande som jag inte riktigt bearbetat. Inte för att jag inte vill bearbeta det utan för att jag tänkte att det löser sig. Det är inte bara kopplat till mitt ex, det är nog kopplat till min liverfarenhet.

Generellt har jag svårt för väldigt onyktra människor. Detta beror säkert delvis på att jag sällan är den där väldigt onyktra människan. Jag har inget emot om man håller sig på nivån salongsberusad men att bli jobbigt onykter är bara sjukt irriterande. Mitt ex drack inte så ofta men när han gjorde det så var det med målet att bli ful. När han var ful så var hans omdöme så oerhört dåligt. Det jag kanske ska ha i åtanke var att han ofta gick över gränsen även som nykter. Det jag kanske också ska ha i åtanke är också att en stor anledning till varför jag inte litade på honom när han var ute och onykter varför ganska simpelt för att jag inte litade på honom alls, oberoende av alkoholhalt.

Icey vet att jag inte gillar när han dricker för mycket och för mig är det ingen uppoffring alls att inte dricka för mycket. Det är liksom inte ens en grej. Samtidigt så är jag mycket väl medveten om att vi är ett fåtal som kan gå ut en kväll och inte dricka en droppe alkohol. I torsdags gick Icey ut och jag kommenterade inte alkoholen för jag ville inte vara den tjejen som håller på så. Jag tänkte, han vet vad jag tycker och jag litar på honom.

Kollaps. Total kollaps. Två ganska sömnlösa nätter, allmän stress och oro i livet kanske inte gjorde det bättre. Men jag vaknade med jämna mellanrum av sådana starka panikattacker. Jag märkte ganska fort att han hade druckit. Jag vet också att man inte kan ha ett vettigt samtal med en människa i det tillståndet så jag försökte sova. Han kom hem vid 2 och kunde knappt stå upp. Då rasade allt.

För det som händer är att tilliten är som bortblåst vilket gör mig ledsen. Han gör det då ännu värre genom att ljuga och säga det som han tror jag vill höra istället för att ta diskussion och säga som det är. Då försvinner allt. På millisekunder. Tilliten, mitt största ärr som funnits med i så så många år. Jag klarar inte när folk sviker. När jag var liten blev jag ledsen. Nu blir jag förbannade och klipper.

Med ett stundande bröllop så klipper jag hellre innan jag lovat att jag inte ska bryta upp. Jag blev då dessutom rädd, orolig och fick panik över att behöva ställa in ett bröllop. Men man kan ju inte gifta sig om man inte tror det ska fungera?

Jag blev hemskickade från jobbet dagen efter Icey kom hem dygnrak. Jag hade då knappt sovit på tre nätter och var trött, ledsen och kunde inte fokusera. På vägen hem ringde jag min bästis Kris som inte blandar in känslor, som säger som det är, som inte nödvändigtvis tar mitt parti. Jag kom fram till att jag behövde sova, på riktigt utan avbrott. Så då gick jag till doktorn. Jag fick antihistamintabletter och åkte hem där möttes av en bakis fästman och sa att jag var så arg att jag inte ville prata. Jag tog mina tabletter och somnade. Vaknade vid 9 men gick bara upp och borstade tänderna och gick och lade mig. Dagen efter är ett annat kapitel.

Netflix tips: Dead to Me

Så här på en tisdag vill jag passa på att tipsa om en Netflix serie jag såg den gångna vecka. Det är en sorglig komedi om vänskap, dåligt samvete, sorg och hämnd.

Dead to Me handlar om två kvinnor som bildar en stark vänskap när den ena kvinnans man dör i en trafikolycka. Dom träffas på en terapigrupp för människor i sorg. Trots deras olikheter så hittar dom snabbt varandra i sorgen. Vänskapen präglas dock av lögner och två olika sorters sorg. Den ena vill bara väl och den andra är fly förbannad. Tillsammans tar dom sig an omvärlden och vardagen.

Den är kul (perfekt för oss som inte gillar komedier), sorglig och lagom träffsäker på många punkter.

Måndagslista – unedited

Helgens bästa:
Att vi äntligen fick storstädat. Halleluja!

Sämst denna måndag:
Tröttheten. Var det fullmåne igår? Jag kunde inte somna.

Det här tänker jag mycket på:
Vad som är kvar att inhandlas till bröllop, hur jag kan hjälpa Icey med hans hemlängtan, vad han ska få i födelsedagspresent och lite partyidéer.

Vad jag har på mig idag:
Trosor och linne. Inte så mycket fashion. Var dock mer påklädd på jobbet!

Måndagssminket:
Osminkat. Japp, till jobbet också.

Nästa helg ser jag fram emot:
Långledigt och att kanske åka till sommarstuga.

Vad jag gör denna vecka:
Jobbar, barnvakter, bröllopsplanerar och sover ikapp.

Veckans matlådor:
Mexikansk lasagne och ja…vad mer. Har ni tips?

Svaka no more

Oklart om det är jobbet, det kalla vädret med varierande lufttryck men den här veckan har varit så seg. Jag har varit så trött…varendaste dag. På jobbet har mycket handlat om att lista ut om/när de ska säga upp mig. Jag har räknat dagar min chef inte är på jobbet och således inte kan säga upp mig. Nu är hon tillbaks den 3:e men det känns lite meningslöst att säga upp mig 9 dagar innan mitt kontrakt går ut så i onsdags lämnade jag in en ansökan om att få ledigt den 12:e, sista dagen på mitt kontrakt. Jag tänkte att om dom säger upp mig så godkänner hon inte ansökan. Pappret skrevs på och min sista dag är 11 juli. Varför jag tog ledigt sista dagen? Pallar inte sluta på en fredag med fredagsfika, adjö kort och hälsningar.

Efter gårdagens lediga dag så känner jag mig utvilad och tycker mig ha läget under kontroll på alla livets områden. Så hej fredag! Jag är så redo för dig. Och bloggen, vad säg som lite uppdatering på livets strössel i helgen? Vi hörs!

Ingen fortsättning

Jag har haft ett ett års kontrakt på jobbet där jag är nu. Det sista jag hörde i höstas var att målet var att förlänga det. Sedan dess har såklart mycket hänt inklusive en resa till London för att träffa mina kunder, en introduktion om “manager” i broschyren utan att nämna det för mig samt så klart andra saker som förlorade marknader och intäkter.

För två veckor fick jag veta att som det är nu kommer mitt kontrakt inte förlängas. Så som det är nu så är sista dagen i mitten av juli. Redan veckan efter så hade jag överlämning och nu känner jag att motivationen inte finns att jobba. Jag känner mig inte välkommen och jag har inget att göra. Det är ju flera veckor kvar tills jag ska sluta så jag vet inte varför överlämningen skulle ske så fort. Jag vill avsluta på ett snyggt sätt och det kanske tar mig max 3 veckor men vad gör jag sedan? Med ett stundande bröllop och bröllopsresa så har jag inte råd att inte jobba. Jag vet att de brukar uppmana folk som ska sluta att ta semester men jag kommer inte ta semester utan dom semesterpengarna vill jag spara. Så jag misstänker att det som kommer hända är att de på riktigt kommer säga upp mig snart och då är min sista dag en månad från den dagen.

Jag tycker såklart det är tråkigt att inte kunna jobba kvar men tråkigast är nog tankarna som följer, oron. Hur ska vi kunna flytta till något större, vågar vi ska skaffa barn på en inkomst? Självklart känns bröllopet lite oroligt men den budgeten baserad vi på mitt ett års kontrakt. Lite värre är det med bröllopsresan man vi får hoppas det löser sig. Det är så himla många par som aldrig kommer iväg. Vi vill verkligen åka, bara vara med varandra och njuta.

All stress med jobb och livet leder till galet mycket huvudvärk och migrän. Så jag tänker att jag måste reda ut jobbsitutationen. Få lite klarhet i vad som händer.

« Äldre inlägg

© 2019 G i r l y t a l k

Tema av Anders NorenUpp ↑