• Kärlek,  Mr T,  Okategoriserade,  T

    Nu händer det

    Jag påbörjade det här inlägget i mitten av november, då hade jag en mental breakdown på Mr T. Vi fortsatte träffas men som vänner tills jag insåg (igen) att det inte kunde fortsätta, för om våra dejter är 8-10 på en 10 gradig skala, så är tystnaden däremellan en – 5 på samma skala. Så här skrev jag i november…

    Jag tagit tjuren vid hornen och haft ett avgörande samtal med mr T. Min energi har på riktigt tagit slut med hans icke handlande i vad han kallar vårt ”dejtande”. Två år utan förändring eller ens att han visar ambitioner att se mig, ge mig, prioritera mig utan endast ger mig dimridåer för att fortsätta sitt beteende. Två år men nu har mitt oändliga tålamod med honom tagit slut. Nu har hinken med kärlek tagit slut, den är inte bottenlös. När den inte längre fylls på så sinar den. När prioriteringarna alltid är andra och väldigt sällan jag, när känslan är att jag bara prioriteras när det allt klaffar. När barnen är snälla, Mr T är på humör, inga kompisar vill träffas och bilen är tillgänglig.

    Dessutom är jag satans trött på hans enorma rädsla för att hantera konflikter eller andra känslor än glädje. Tror han baserat på vad jag skriver eller inte skriver, att jag är arg eller ledsen så gömmer han sig. Han undviker i allra största utsträckning att behöva hantera känslor eller prata med mig när jag är arg.

    Till sist den lilla detaljen att 90% av vår kommunikation går via skrift och hans meddelandes består till mer än hälften av emojis. Han ringer inte, han svarar inte om jag ringer. Messar inte jag en dag frågar han varför jag är en ”tystis”, ingen reflektion kring att han kanske kan ta initiativet i en dialog.

    Trots samtalet i november där han orkade ta sig i kragen i kanske en vecka efteråt så sjönk han återigen tillbaks till sitt vanliga passiva jag. Det jag nu gör har bearbetats länge men kanske jag äntligen är nog stark i mig själv att jag kan ta steget bort från den här “relationen” där jag agerar som en medberoende? Karro som är i sin egen relationsprocess ställde några förlösande frågor i lördagskväll och stärkte mig i min resa.

    Lördagen för snart två veckor sen rann bägaren över igen och jag åkte till T och förklarade att han hade ett val att göra. Han kan välja att lägga mer eller mindre tid och energi på oss. Nuläget är inte hållbart för mig. Med mer tid menar jag en relation och med mindre tid så backar jag, för jag behöver en paus för att kunna frigöra mig från mina känslor för honom. Ingen är väl förvånad om jag skriver att han inte gett mig något svar, nu snart två veckor senare? Däremot kanske ni blir fövånade över att jag verkligen inte tar kontakt med honom, inga sms, inga telefonsamtal, inga roliga Instagram-delningar. Ingenting. Nu ska jag bara hålla i detta.

    Imorgon kväll ska jag träna och se På Spåret. Lördag är det löpning med ett gäng tjejer och sen middag med Josse. Söndag är än så länge öppen, men Vinterstudion och en promenad med Karro kanske? Eller ett besök på gymmet? Sen är arbetsveckan igång igen och dessutom den seriösa nedräkningen till avresan på fredag.

    Hjälp mig nu, håll era tummar för att jag lyckas!

    Kommentarer inaktiverade för Nu händer det
  • tips

    Boktips: Romanserien Stad, Per Anders Fogelström

    Jag är sedan många år medlem i en bokklubb. Inte bara medlem, jag är medgrundare till den fantastiska Sopp- och Bokklubben. Vi träffas ungeför en gång i månaden och läser en bok utvald av kvällens värdinna. Vi äter soppa och fikar och pratar lite om boken. I november hade Josse valt första delen av klassiker serien Stad av Per Anders Fogelström. Serien har några år på nacken, skrev av Per Anders på 60-talet men den är välskriven och en serie så värd att läsa. Jag kunde inte stanna vid första boken, utan jag läser igenom alla fyra böckerna i serien trots att jag plöjde dem för 8-9 år sedan.

    Man får följa en familj eller släktshistoria i Stockholms fattigare kvarter med början 1860 i Mina Drömmars Stad. Man får följa Lotten och hennes mans vardag, följa med i samtidshistorien och se den hårda, fattiga och karga vardagen. I den andra boken Barn av sin stad får man följa deras barn, framför allt de två äldsta barnen Emelie och August som av olika anledningar lever med väldigt olika förutsättningar som vuxna.

    Den tredje delen Minns du den stad tar avstamp i det nya seklet, med den fackliga organisationens framväxt, stadens förändringar och framväxt till en storstad.

    Även för mig som inte är en inbiten Stockholms älskare försvinner jag rakt in i Per Anders historieberättande. Med fängslande livsöden sammantvinnade av blodsband, vänskap eller ödet driver han historien framåt. Han visar upp lortsverige men också vad som förlorades när moderna hyreshus byggdes och Stokholm skulle lyftas ur fattigdomen.

    Jag ger serien 5/5 och hoppas att ni plockar upp den här serien och inte skräms av ord som kanske försvunnit ur vardagssvenskan. Borde vi inte använda småningom, fallutt och omstörtare oftare så säg??

    Kommentarer inaktiverade för Boktips: Romanserien Stad, Per Anders Fogelström
  • Träning

    Dagsljuset

    En gnutta vårkänsla

    Solen skiner och det är 5-6 grader varmt ute. Solen har orkat sig upp på himlen så att den tittar in inte bara på min övervåning utan även nere i köket! Det är ett tydligt tecken på att ljuset är på väg tillbaks, en sån energiboost!

    Jag har till och med gett fönstren lite kärlek, putsat dem så att solens strålar inte silas genom ett lager smuts som fått växa till sig sen i somras.

    Jag laddar med en kopp kaffe och längdskidor, snart är det dags att dra på träningskläder och gå ut och njutspringa. Det blåser inte ens ute, så om kroppen svarar så kan det bli en riktigt härlig runda där jag inte bara tränar flåset utan även laddar D vitamin.

    Hörde precis på radion att just nu förlängs dagarna med 3-4minuter per dag på våra breddgrader! Förstår ni vad det betyder? I slutet av januari har vi en timma mer dagsljus!!

    Kommentarer inaktiverade för Dagsljuset
  • IVF,  resan mot mamma

    En vilja att bli mamma

    Nathalia önskade ett inlägg om hur jag kände att jag ville bli mamma. Självklart ska hon få vad hon önskar, eller låt mig i alla fall göra ett försök!

    Jag har nog aldrig gjort en stor sak av att fundera på OM jag vill ha barn, för jag har alltid vetat att jag vill bli mamma! Frågan har svarare varit när vill jag ha barn? Det har aldrig funnits en bra timing, aldrig rätt tid med jobb, resor, pojkvänner eller något egentligen. Samtidigt som jag inte kunde föreställa mig ett liv där det inte finns familj så har det också varit viktigt att ge barnet en familj. Hela tiden har jag känt mig hoppfull och försiktigt orolig, för att bli mamma har inte varit en självklarhet utan en gåva.

    Jag har avslutat mer än en relation därför att vi inte har haft gemensam målbild och tidsplan att bilda familj. Jag har alltid varit tydlig med det målet, redan på andra dejten med T förklarade jag mitt behov av att försöka få egna barn.

    Faktum är ju att jag nu står här, 40 år gammal och utan förutsättningar att skaffa familj på “vanligt” sätt. Ni som följt min resa vet att det har varit en lång process att landa i att jag ska försöka på egenhand. Det här funderandet landade i att jag vill inte stå och inse om 5år att jag vaknat försent, utan jag måste åtminstone försöka.

    Kanske är det rädslan att inte höra hemma någonstans, att inte få bygga min “tribe” som driver min resa? Rädslan att aldrig få känna den där överväldigande kärleken som man hör föräldrar prata om att de känner för sina barn? Jag är rädd för att livet målas i lite mattare färger utan barn. Och jag känner när jag är med mina syskonbarn att jag också vill ha… en känsla som bara vuxit i de 15år som jag varit moster!

    Jag vill ha någon att älska så jag nästan går sönder. Oroa mig för och glädjas åt. Skratta åt och med, någon att trösta, krama och se växa. Att jag vill bli mamma är det mest egoistiska jag någonsin känt och att jag gör det själv är det absolut mest egoistiska jag någonsin gjort.

    Kommentarer inaktiverade för En vilja att bli mamma
  • Diverse

    Januarisjukan

    Den har ett namn. Tröttheten, tristessen, vardagen. Den tomma plånboken och det oinspirerande kylskåpet suger musten ur mig. Jag är sugen på allt som är onyttigt, skulle kunna mumsa chips och choklad och skölja ner det med en dunk rödvin. Jag sover och sover men vaknar trött och går runt som en zombie.

    16 dagar till avresa, hoppas min självmedicinering gör susen!

    Kvällens överlevnadskit
    Kommentarer inaktiverade för Januarisjukan
  • Diverse

    Hej hej!

    Jag lever, men alltså… inspirationen är verkligen på noll. Det är så mycket vardag (redan!?) och bloggidéerna är inte många just nu. Så snälla, kom gärna med önskemål?

    Är det något ni är nyfikna på? Något i och med den kommande IVF processen? Något relaterat till kärlek, livetet i stort eller smått? Kanske rent utav ett recepttips? Snälla hjälp mig innan jag skrumpnar ihop totalt här vid min dator.

    Kommentarer inaktiverade för Hej hej!
  • Diverse

    En helg

    Jodå även den här tiden på året kan swisha förbi. Tog graviditetstestet idag, negativt som förväntat. Ny behandlingsplanering i nästa vecka. Bara kaxa till mig lite och bli kung över sprutorna…

    Det har ju passerat en helg sen jag sist skrev. Den här helgen har jag fyllt med roliga saker. I fredags hemma vinades det med Gourmet-Jörgen. Han stod för chark jag för vin, ost och bröd. En träff som passade min anorektiska januari plånbok.

    I lördags passade jag på att njuta av den sköra vintersolen med en löprunda innan jag satte mig i bilen norrut. Plockade upp en ny speaker och sen körde jag Natalia och Icey (och en drös med väskor) till flyget!

    Söndagen bjöd på kyla och tidig avfärd mot skidspår i Borås! Innan halvtio stod jag och två kompisar på våra längdskidor och njöt av snö under fötterna och i ansiktet, ja inte för att det snöade – men snökanonerna var igång. Var hemma igen för en sen lunch framför avslutningen på Tour de Ski.

    Snö 😍

    Sen tillbringade jag måndagen med att spana efter trettioårs present till min svägerska och i soffan med en bok. Har verkligen kommit in i bokläsandet nu, så himla skönt sätt att slappna av!

    Och faktiskt lyckades jag få in ett tredje träningspass, en dejt på gymmet med Karro. Så nu ligger jag här på soffan, med årets tredje utlästa bok och blandad träningsvärk i kroppen.

    Kommentarer inaktiverade för En helg
  • IVF,  resan mot mamma

    Att hoppas…

    Bryta ihop och komma igen, det är vad livet går ut på. Jag blev ledsen igår, jätteledsen. Klart att det ingår besvikelser i den här resan mot att försöka bli mamma. Jag tar det verkligen inte förgivet att det ens kommer att gå, men hoppet finns där. Det där förrädiska, men ack så härliga känslan – hopp!

    Jag klarade inte av att prata om det igår, kände i hela kroppen att om tårarna väl börjat så hade de inte slutat rinna. Idag känns det bättre, alla graviditetskänningar som jag upplevde att jag hade fram till onsdagkväll är som bortflugna. Jag funderar och spekulrerar lite på fortsättningen. Funderar på om jag ska gå på ytterligare en insemination om jag måste monitoreras inför en IVF eftersom denna cykel som började igår med största sannolikhet går förlorad. Förlorad undrar ni kanske, hur kan jag veta det?

    Jo, det fanns ju bara ett spermarör på plats på kliniken. Nu när det inte gått som hoppats måste ny sperma beställas från kliniken i Danmark och det kan ta ett par veckor för den att levereras. Sen kommer en cykel till, då jag till bringar dag 3-11 i Thailand lapandes sol och värme. Jag misstänker att ska jag börja ta hormonsprutor vill de ha mig under uppsikt och åtminstone ha mig på besök en gång under den perioden. Så… för att inte förlora två cykler kanske en runda med insemination till kan vara aktuell? Får prata med kliniken till veckan och se vad de rekommenderar.

    Kommentarer inaktiverade för Att hoppas…
  • resor

    En resa i månaden

    Inspirerad av Alex gör jag en charmerande rip off och funderar så här på årets första dag var jag skulle vilja resa under året. Om någon frågat mig för en månad sedan så hade jag en resa planerad för året, sen swishade det till under december och jag tror jag har en resa i månaden planerad fram till juli…

    Januari är en mörk och lång månad. Trots att det är månadens första dag så är tycker jag vi redan borde vara i mitten av månaden. Januari börjar väl direkt efter jul, eller? På månadens sista dag åker jag till Bang Tao i Thailand för att tina upp min frusna kropp och själ. Den här resan har gjort mig gott sen den 10 december när resan bokades!

    Februari resan går hem till Bergslagen. Jag tänker mig en eftermiddag på spa med mamma och min svägerska. En helg med längdskidåkning, värmande saft och pulkaåkning. Mamma kramar och pappa pepp.

    Mars är månaden jag gör mitt första besök i Natalias nya hemstad Rotterdam. Det kommer säkert vara grått, rått och kallt – men att få en kvalitetshelg med bestien kommer värma hjärtat. Uppdatera oss på allt som händer och äta gott, hänga i soffan och prata/skratta/dansa tillsammans.

    April innebär påsk, GES och kanske, kanske en resa till Sälen. Här tänker jag mig vårsol, lättskidad skarsnö, dagsmeja och droppande istappar. Varm choklad med ostmacka pauser och ljusa vårvinterdagar.

    I Maj vill jag ha flygbiljetter till Irland. Kanske någon dag i Dublin eller Belfast och sen styra kosan mot Omagh och ett par dagar med Jill och Elliot som kommit hela vägen från Vancouver för bröllop! Jag tänker mig ett vårgrönt och vårblommande böljande landskap, fantastiska miljöer.

    Juni tänker jag mig att den bästa resan går till ett midsommarfirande till Natalias lantställe. Många midsommaraftnar har firats här med morgonkaffe i solen när man blickar ut över havsviken. Där vi roar oss med kransbindning, buffé och dans runt stången. På midsommardagen roar vi oss med en utflykt till någon av kustens pärlor.

    Västkusten

    Juli månad börjar vi med en flygresa norrut, till Kiruna närmare bestämt! Där börjar vi äventyret mot Sveriges högsta topp, via vandring och båtresa tar vi oss till Kebnekasises fjällstation för tre övernattningar. En av dagarna gör vi så ett toppförsök, för att göra den 14 timmars vandring som krävs för att nå den södra toppen. Uppe i fjällvärden passar vi också på att njuta av midnattssol, goda middagar och vackra vandringar innan det bär av hemåt igen.

    När Augusti kommer är västkusten favoritplatsen i Sverige. Jag inser att jag svarade det sist jag gjorde en lista också… men kom igen, vem vill inte uppleva mareld, kräftskiva med saltsmakande havskräftor under en stor augustimånad? Varma morgonjoggar med svalkande dopp och krabbfiske med småfolk. Det perfekta sättet att ställa om från sommar och semester till höstens vardagsliv.

    Kvällsdopp i sällskap av solen

    September månad innebär en 41-årsdag och den tillbringar jag gärna på en romantisk weekend! Tänk om det i september finns en kärlek i mitt liv som vill skämma bort mig med en födelsedagsresa? Det hade nog varit årets födelsedagspresent. Varför inte en resa till St Petersburg? En vandring genom den ryska staden med kameran i högsta hugg, ja tack!

    Årets Italien besök kan man väl lägga i Oktober? Kanske Venedigs kanaler har lite mindre turister på höstkanten? Eller är det kanske en resa till Neapel och Capri som lockar mer? Jag tänker mig lite höstvärme, god pasta ett glas rött vin och solglasögon. D vitamin pepp inför höstens gråa dagar?

    I slutet av November vill jag återigen åka till Rotterdam för en utflykt till julmarknaderna i Brügge. Att dricka varm glühwein (eller vad man nu dricker i Belgien?) mumsa på julgodis och förtrollas av den charmiga medeltidsstaden.

    Kanadas dramatiska västkust

    December lockar till Kanada och återbesök i Vancouver! Att få köra längs med Sea to Sky highway (Route 99) mot lite snölek i Whistler. Jag vill ha massor med snö, minnen, djupa samtal och goda skratt. Introducera svenska pepparkaks och lussekatter till kanadensarna och varför inte lite varm glögg efter många timmar ute i snön?

    Vancouver

    Här hittar du min “En resa i månaden” från 2017.

    Kommentarer inaktiverade för En resa i månaden
  • Lista,  Nyårslista

    Året 2019

    Hur skulle du sammanfatta året med bara ett ord?
    Levande

    Vem saknade du under 2019?
    Den här frågan var trixig visst saknar jag vardagen med T, men han får redan för mycket uppmärksamhet så jag svarar ett vad.

    Jag saknade kameran i år, mina Sony systemkamera som alltför ofta fick stanna hemma i lådan på kontoret snarare än att följa med på utflykter. Fotona från julfirandet är fotat med kameran, och OJ vad mycket bättre bilderna blir med en ordentlig kamera. Speciellt när det är lite dåligt med ljus, som inomhus på vintern. Finns inget som fångar stämningar som en riktigt bra kamera.

    Så målet 2020 är att lära mig mer om min kameras funktioner och ta med den på fler utflykter!

    Vad spenderade du mest pengar på?

    Även i år lades mest pengar på radhuset, det allra mesta gjordes ju under hösten 2018 men i våras renoverade jag badrummet och sen i maj byggde pappa och jag uteplatsen. Badrummet var ett stort projekt, att bo i gästrummet på bäddsoffan som är lika mjuk som en japansk futon var påfrestande – men badrummet är min bästa investering. Att ha ett eget våningsplan med sovrum, badrum och klädkammare är en dröm!

    Mitt nya badrum
    Altanbygge i ösregn

    Vad lärde du dig under året?
    Det är ingen ny kunskap utan snarare en bekräftelse på något jag redan visste, men styrkan i att ha en bra squad! Glädjen, lyxen och styrkan i att ha ett supporter team som stöttar, peppar, ifrågasätter och ger stöd!

    Vilken är den största förändringen du gjort under året?
    Jag önskar att jag här kunnat skriva att jag hittat kärleken eller blivit mamma – men det förstnämnda har jag inte varit redo för och den andra är ett pågående projekt.

    Jag har svårt att hitta min största förändring, kanske är det en mjukare förändring? En resa mot att sätta mig själv i centrum i mitt liv, kanske den viktigaste förändringen men också svåraste och den är inte omedelbar, den är inte snabb – men den är viktig.

    Vad har du haft/gjort för mycket under året?
    Surfat för mycket på mobilen. Inte bara under 2019 utan det något jag gjort för mycket av under hela årtiondet. Helt partiskt så är det skrämmande hur tid jag lägger på att titta på mobilskärmen. Jag vill frikoppla mig från den dumma tidsboven under 2020.

    Vad var favorit resemålet under 2019?
    Det var ytterligare ett år av många härliga resor och den gemensamma nämnaren på årets resor är girl squad!

    Skidåkning i Sälen med ett tjejgäng. Vinteraktiviteter, mat, vin och turåkning.

    Varierande fysisk form och kunskaper i längdskidåkning hindrade oss inte från att ha en fantasttisk helg på snön!

    En grå, kall och blåsig resa till de norska fjordarna som var helt magisk. Livets bästa julklapp. Tack Nathalia.

    Det dramatiska, karga och vackra kustlandskapet!
    Hit vill jag tillbaks!

    Årets Italienresa med J gick till Sicilien, den var lite kallare och lite kalare än tidigare Italienbesök. Palermo var rough men välsmakande och naturen utanför stadsmurarna lockar till fler besök.

    Cattedrale di Palermo
    Det doriska templet Concordia

    Kroatien och mammas födelsedags/morsdagspresent. Alla tjejer i familjen bodde i en lägenhet och morgonjoggen blev mitt andhål, för hur mycket jag än älskar min familj så kan det bli för mycket av det goda.

    Dagliga roddturer över till den gamla stadskärnan i Zadar

    Veckan efter midsommar anslöt jag till årets Danmarks besök. Värdefulla timmar med brorsönerna där jag hoppas bidra till att skapa deras barndomssommarminnen.

    Skapar sommarminnen med mina brorsöner

    Tjejresetemat fortsatte i augusti när vi kidnappade en blivande brud och for på möhippa till Sopot. Uppslupna, pratiga, mysiga och tillsammans.

    På möhippa i Sopot
    Sopots mest uppseendeväckande staty!

    Av alla ovanstående alternativ så är favoritresemålet Flåm, så intensivt, vackert och trollbindande!

    Vad är du mest stolt över när du blickar tillbaks på 2019?
    Det där telefonsamtalet i juni till klinken, när jag bokade en tid för att starta upp mitt livs största projekt.

    Vilken var årets drink?
    Te. Som får symbolisera ett tufft år med många koppar te i såväl min som vänners soffor. Många liter te har konsumerats samtidigt som det pratats om relationers varanden, utmaningar, härlighet och utmaningar. Att vara vuxen ochvälja kärleken är långt i från lätt.

    Vilken var årets låt?
    Den här låten får det att killa i dansbenen!

    Vad fick dig att gråta?
    Orättvisor.

    Vad fick dig att skratta?
    De små, enkla sakerna ofta delade med mina vänner, så många goda och kramp i kinderna skratt. Älskar’t!

    Vad är du stolt över att du lyckades med under året?
    Att jag bokade tid på kliniken.

    Vad tar du med dig in i 2020?
    Hoppet!

    Kommentarer inaktiverade för Året 2019