G i r l y t a l k

Samlade inlägg från Natalia & Alex & Happy

Författare: happy (sida 1 av 69)

Jag är redo!

Så sitter jag på flygplatsen och känner mig redo för vardag igen. De åtta dagarna i solen har verkligen gett mig energin och hoppet tillbaks. Nu känns det som att jag är redo och taggad inför de utmaningar som jag vet kommer.

Det är inte bara resan med IVF och förhoppningsvis en graviditet som ligger framför mig i år. Dessutom ska jag ta hand om relationen till T. Det kommer inte att bli en enkel resa men jag känner mig bara mer taggad och redo efter distansen som den här resan har gett mig. Dessutom är jag så tacksam till Josse och den bok som hon plockat med och som bekräftar så mycket av mina aningar, funderingar och egna slutsatser. Det finns teori och forskning som visar att jag har rätt och att tro och hoppas på en hållbar relation utan förändring mellan mig och T är som att tro att en fisk klarar sig på land bara man hoppas tillräckligt mycket.

Så idag är jag tacksam för att jag är redo att ta till mig informationen i boken jag fått i min hand, solen och värmen har gett mig den energi som jag behöver för att klara resterande vintermånader och lusten att gå tillbaks till kontoret imorgon!

Lästips: Attached

Anknytningsteori, har ni läst, hört eller kan något om den? Okej, jag är nu 105 sidor in i en bok som jag borde ha läst för 12år sen. Oj vad mycket känslouppbrott, otillräcklighet, sårbarhet och dåliga relationer jag hade sparat mig.

Jag är en solklar Anxious/Ambivalent någon som lägger mycket tid och energi på att analysera mina relationer. Som noterar exakt hur längesen det var sedan Mr T svarade på mina meddelanden, om han läst dem men inte svarat osv. Jag läser oerhört väl av förändringar i sinnesstämningar hos min partner och drar (ibland eller ofta) förhastade slutsatser om varför och vad jag gjort för att orsaka det eller kan underlätta det. Jag behöver regelbundna bekräftelser på att det är vi två mot världen. En kram, hålla handen, pussar och ömhet.

Mr T däremot är med största sannolikhet en Avoidant/Undvikande och med det någon som inte kan knyta an, öppna upp, sätta ord på känslor eller säga ”jag älskar dig”. En aviodant/undvikande har ett stort behov av egen tid och distans i relationer, de har också svårt att svara på varför deras tidigare relationer tog slut och är i större utsträckning singlar/separerade än Trygga och Ambivalenta.

Det är som att läsa en handbok för mig. Den är skriven för att hjälpa oss Ambivalenta att lyckas hitta den lyckliga kärleken, för vi söker och behöver den. och hur vi undviker att hamna i destruktiva relationer med undvikande. Nästa kapitel handlar om ifall vi redan är i en sådan relation, tips och trix för hur vi kan hantera det. Jag läser vidare med stort intresse!!

Semesterlunk

Vi har det bra här borta i solen. Det största problemet vi har är plitorna som fyller våra ansikten och min hals. Solkräm alltså, det har sina för- och nackdelar.

Vi har hittat vårt tempo och rutin, det gick snabbt. Frukost intas på Ann’s Kitchen inne i Boat Village. Sen hem byta om, smörja med kräm och en promenad till stranden. Vid 11 tiden har vi hittat varsin solstol där vi tillbringar dagen. Läser, pratar, lyssnar på poddar. Tar en promenad på den långa stranden och äter en god lunch på någon av de närliggande haken.

Kärlek i en kopp

Varannan dag inleder vi med ett besök på gymmet och strandlivet inkluderar en och annan massage eller fotbehandling också. Det är ett lugnt tempo, utan mobiltelefon och Wi-Fi. Vi gör saker i vårt tempo och förutom ett gemensamt dopp i det klarblå havet så för vi en ganska tyst tillvaro.

När solen börjar droppa mot havet plockar vi ihop våra saker, släpper ut håret för att torka och hittar The Local Beach Bar för att se solnedgången i sällskap av en Frozen strawberry Daquiri eller Mojito. Drinkarna är inte top notch men de är det bästa vi hittat och välgjorda.

När solen blir för varm kryper jag också in i skuggan

Efter en dusch och djungelolja på fötterna smyger vi ner till stranden och letar upp en restaurang på den södra delen av stranden, här erbjuds den bästa maten. En thairätt och svalkande lager senare strosar vi längs med stranden innan vi går hemåt.

Tidiga middagsgästernas i solnedgången

Det här är helt klart en liten del av paradiset!

skål!

Det här är ett bra sätt att uppleva livet, jo så är det faktiskt. Förkylningskänningarna försvann ur kroppen i samma stund som jag satte mig på flyget och nu, nu bara njuter jag!

Tacksamhet

Har ni en tacksamhetsdagbok? Jag har det inte, men jag försöker att förhålla mig tacksam till vad livet har att erbjuda. Så, en kort lista över vad jag är tacksam över just nu.

  • Resor. För mig är resor en så mycket större upplevelse än själva dagarna jag är på resande fot. Jag är tacksam för möjligheterna jag har att resa och uppleva världen och jag förstår att det inte är alla förunnat.
  • Mina vänner. När vissa personer backar lite är det någon annan som kliver fram. Vänner som är nära i hjärtat även om vi inte kan vara det fysiskt. Nya vänner som snabbt krupit in som riktiga glädjeämnen och stöttepelare.
  • Bubbles and fun. En speciell sms grupp där det alltid finns stöd, skratt, tid för tankar och omtanke. Så tacksam för denna skara härliga tjejer som Natalia fört samman!
  • Småkakor, för jag fullkomligt älskar hembakade kakor. Just nu i min frys kokosdrömmar och kolasnittar, så gott.
  • Bloggen. För att jag får skriva av mig och för er som läser, och de som kommenterar. Ni gör mig så glad!

Att välja kärlek

Ni har ju fått följa min resa med Mr T på väldigt nära håll, så jag fortsätter. Det är säkert så att ni som har lite distans till det kunnat förutse hans drag och reaktioner mycket bättre än vad jag kan, som liksom är insmetad i det.

Det är ju nu tre veckor sen jag en lördagkväll åkte dit och satte ner foten. Under promenaden därpå bad jag honom bestämma sig, en gång för alla. Mer eller mindre energi på oss, mig och vår relation. Det status quo som rått de senaste veckorna och månaderna kunde inte fortsätta. För sen ganska exakt en vecka sen när han inte visat tillstymmelse till ökat intresse och absolut inte gjort något försök att öka kontakten meddelade jag honom att jag vill ha radiotystnad. Tills dess att han bestämt sig tänker jag bestämma att jag jobbar på att minska hans inflytande över mitt känsloliv.

Träffade Karro igår över en kopp te och lite småkakor, försökte avhandla sista veckans känslostormar för oss båda och landa lite inför resan. Då säger hon…

Du väljer kärleken Happy! Ditt val kommer oavsett om det blir ni eller inte innebära ett steg närmare den kärlek som du vill ha och förtjänar!

Karro

Det ska jag ta med mig och påminna mig om de dagar som det känns extra jobbigt. För de är där, stunderna när jag undrar varför jag utsätter både mig och honom för det här. För visst är det lättare att bara fortsätta att vara? Leva i veligheten och osäkerheten. Då vet jag åtminstone vad jag får, och inte får.

Men nej, för att välja kärleken måste jag ta mig igenom detta. Mr T måste bestämma om han vill ha mig som sin vän eller flickvän, och fattar han inget beslut så är beslutet att jag vill ha mer än vad han kan erbjuda.

Februari

Årets andra månad, börjar det inte anas lite vår nu? Solen värmer lite mer och den visar sig lite tidigare och lite längre på dagarna. Vad är planen för februari då?

En solresa, en AW med gamla kollegor, ett besök på Gothenburg Horseshow med min syster och hästtokiga systerdotter och sen i slutet av månaden så börjar jag min IVF behandling.

Däremellan kläms det in en översyn av mina huslån. Kanske kan värderingen som gjordes i våras kan gynna mig så att jag kan minska amorteringstakten lite. Det skulle vara skönt att kunna sänka de månatliga boendekostnaderna och lägga de pengarna på hög för kommande investeringar. Får se vad bankmannen återkommer med för besked.

Sen hoppas jag att jag kan få in ett besök av mina föräldrar också, alternativt åka till dem en helg om det är så att det finns lite snö som möjliggör skidåkning. Och häng med Natalia och Icey som är på besök när jag kommer hem från solen. Och nattgästande fotbollskillar. En månad full av social energi, hopp om våren och tulpaner!

Det övar jag på… Tiddelipom!

Inspirerad av Alex inlägg med samma namn (som ni hittar här) så tänkte jag skriva lite om min stora utmaning nu. En god vän och stöttepelare sedan många år, faktiskt min första vän när jag flyttade till västkusten för 12 år sedan, har utvecklat egenskaper som jag försöker att inte trigga på.

Hon har de senaste två åren gjort en väldig resa med sig själv, sin kropp, sin relation och mycket annat. En resa som startade med ångestattacker när de stod med dubbla hus och huskostnader. Hus situationen var bara en trigger för en uppdämd damm som vällde fram. År på år av roller hon spelat, attityder och kaxighet hon gömt sig bakom, att inte tillåta sig själv att gråta, en rädsla för ensamhet och mycket, mycket annat.

Hon har jobbat jättemycket med sig själv, både med stöd av osteopat, terapeut och coachning. Hon har lagt om kosten och landat på fötter. Hon har skilt sig och flyttat till eget boende. Hon har gjort SIN resa.

Nu till min utmaning och det jag övar på. För att hon har landat på fötter efter sin resa, så betyder inte det att hon har facit, men det är så hon agerar och dirigerar. Hon berättar för andra hur de ska göra, hon framhåller sig själv som ett exempel pår hur andra ska lösa sina problem (följa hennes fotspår så klart) och hon ifrågasätter alla andra sätt att leva som inte är i enlighet med hennes val. Har du gått in i väggen behöver du göra det här, är du trött och hängig ska du sluta äta xx men äta xx kosttillskott istället. Ska du och din man skilja er? Ja men då måste ni förstå barnens behov och ha familjemiddagar för det är så bra. Jag är så glad att de här lösningarna hat fått henne att må bättre, men det finns ingen lösning som är one size fits all. Alla individer, familjer eller situationer kräver olika agerande. Att berätta vad som fungerade för dig är ett schysstare sätt att hantera situationen, snarare än diktera villkoren för välmående eller framgångsrika separationer. Alla måste få göra sin resa och den resan går inte att kopiera rakt av från någon annans framgångssaga.

Så när jag hör dessa uttalanden biter jag mig i tungan och räknar till tio. Jag försöker tiddelipomma lite och tänker att jag ska prata med henne om detta när vi har tid… 

Mitt bästa Lifehack

Har precis satt mig i lunch och idag blev det en pastagratäng med broccoli. Jag gjorde som jag ofta gör, tittar vad jag har i kylen och frysen och väljer en eller fler ingredienser. Sen googlar jag recept.

Hemma hos mig finns det ofta frusna grönsaker, ost i någon form (feta, ädelost, grönmögelost, fryst riven ost) och pasta. Det finns alltid också krossade tomater, lök och vitlök. Så jag väljer en eller några ingredienser och kör.

Idag fredags valde jag broccoli och squash som huvudingredienserna och hittade det här receptet på Findus hemsida.

Jag valde att kasta ut ärtorna och lägga till squashen och smörstekte en torskrygg till. Så vips hade jag en festlig fredagsmiddag och de fritters som blev över åt jag till lunch igår med en klick creme fraiche med citron i.

Jag hade broccoli kvar i kylen så dagens lunch blev en ny googling och vips blev det inte bara dagens lunch utan även snabbmiddag efter träning i veckan!

Pastagratäng med broccoli och fetaost från Coop

Så när andra haft lönehelg och frossat i storhandling och utekvällar har jag haft årets fattigaste helg. Då passar mina lifehacks bättre än någonsin och jag kan stolt konstatera att jag levt på 2000kr sen årsskiftet!

Nu händer det, del 2

Okej, så jag jobbar med att hantera den här situationen. Att acceptera och landa i att det här kommer att rubba T’s värld. Att jag inte kommer att få det avslut som jag strävar efter. Jag kommer inte att få svar eller besked från T och det skaver.

Efter tio dagar där kontakten varit varierande men mest på en väldigt låg nivå kom ett smygande kontaktförsök igår. Där han försöker låtsas som ingenting, han blanda lite smicker med en enkel fråga. Ett upprepande beteende som jag sett många gånger förr. Det tog mig många timmar att formulera ett svar, för jag ville vara ärlig och klargöra att det här inte är en dialog jag tänker ta på sms.

Nu är jag inne i den värsta perioden, den där jag spelat över bollen på hans planhalva. Det är hans tur att göra nästa drag och allt annat än passivitet och lägga sig på ryggen som en skalbagge förväntar jag mig inte. Han kommer anta en offerroll där han påtalar att han inte är så snabb i beslutsfattande och att han ännu inte vet vad han vill. Då kommer min nästa utmaning, att stå på mig att jag nu bestämt mig.

Första minutrarna, timmarna och dagarna är värst. När man tvingas att förändra något som på kort sikt kan ge så mycket feelgood. Det är så lätt att falla in i gamla mönster. Ett sms till för att utveckla, förklara och bädda in det lite. Använda fler ord, mer kontakt för att jag inte vill släppa taget.

« Äldre inlägg

© 2020 G i r l y t a l k

Tema av Anders NorenUpp ↑