G i r l y t a l k

Samlade inlägg från Natalia & Alex & Happy

Författare: girlytalk (sida 1 av 2)

Semesterplanering

Här om kvällen så satte vi oss ner och skulle planera året. Lite sent att börja i april kanske men framtill nu har vi ju vetat precis hur våra dagar skulle se ut. Åtminstone visste vad fokuset var. Nu har vi äntligen lite lediga obokade dagar och sommaren, sensommaren och hösten står på glänt. Superpepp på allt det där men det här med planering är inte min grej. Thank god att min andre hälft tycker det är lite roligare. Jag blir på riktigt på dålig humör av att planera roliga dagar som är längre bort än en vecka.

Det stod ganska högt upp på Iceys lista att ha semester. På min lista fanns det bara ett önskemål. En långhelg i England, i en liten stuga på min födelsedag. Då mina föräldrar har en lägenhet i Spanien så ville vi tjinga den innan den blev uppbokad. Vi bokade början av juni, 10 dagar tror jag. Sedan kommer vi hem och packar om för att efter en dag bege oss till Västsverige och bröllop. Resten av sommar valde vi att inte boka in en massa på. Lite lugn och ro vill få samt att jag gärna skulle vilja hitta något extrajobb. I augusti blir det också ganska lugnt men vi har klämt in  traditionsenlig kräftskiva och sedan ska jag ju bli moster också så en tripp till Stockholm hoppas vi det blir. I september fyller jag år men när stugan jag ville boka inte var tillgänglig på min födelsedag så blev jag så mupp att jag röstade för att stanna hemma och ha fest. Så kom vi till årets stora utmaning. Att få ihop en resa till USA där det vankas bröllop. Det är en sisådär 20 timmar lång resa så att åka över en helg är inte aktuellt. Samtidigt behöver vi spara några semesterdagar till jul och nyår. Det är ju dessutom lite av en utmaning att hitta de bästa och billigaste resorna. Har ni tips på resesidor så dela gärna med er! Dagarna i USA ska också planeras och vi började men någonstans där tog energin slut.  Vi har starten av en plan men vi måste jobba vidare på den innan vi bokar något. Sedan är det bara november och december kvar, sedan är året slut!

Mål 2018

Det här året ska handla om att balans. Att landa i ro och lugn. Att vara eftertänksam och omtänksam. Att leva nu och bygga framåt. Jag har skrivit ner några mål som jag faktiskt tycker är realistiska. Det ligger väl också i linje med årets tema, att inte sikta skyhögt och bli stressad över progressen utan att vara snäll mot sig själv och sina vara snäll i sina relationer.

Mina mål för 2018 må upplevas lite flummiga men det kan delvis bero på att jag fortfarande jobbar på dom. Lite på att förstå själv. Här är dom, i ingen speciell ordning.

Stark kropp
Jag vill hitta tillbaks till träningen och öka vardagsmotionen. Jag vill även äta mer vegetariskt för det är så gott och jag mår bra av det! Min hy verkar speciellt föredra det. Samtidigt vill jag få ordning på min medicinering och jag vill även komma igång med yoga – för ryggen lika mycket som för harmonin. Jag vill vara och känna mig stark inifrån och ut.

Tid med vänner
Mina vänner är min bonusfamilj. De kommer alltid högt upp på prioriteringslistan. I år vill jag boka en helg med de bästa och förhoppningsvis en resa med någon av dom. Tid med mina vänner leder mig till nästa punkt…

Lycka
Vänner en viktig ingrediens här. Liksom harmoni. Ett steg på vägen tänker jag ska vara att få till meditationen. Har inte hört någon som mått dåligt av det. Jag vill ägna mer tid åt det som gör mig lycklig. Enkla saker så som sol på listan. Jag vill få en rejäl dos D-vitamin i år. Jag ville även slänga iväg mer spontana “hej!” och komplimanger.

Ett bra kärleksförhållande
Ett fint förhållande med partner ökar såklart också lyckodepåerna. För oss är det viktigt att vi ger varandra tid som ett par och att vi pratar mycket. Ett middagsbord är till exempel prio i nya lägenheten. För oss är det viktigt att vi tar en stund tillsammans på kvällen där vi äter tillsammans och pratar. Har vi inte gjort det på ett tag så kan det lätt kännas krystat men det får man leva med. Vi använder de klassiska frågorna som parterapeuterna föreslår. Vi vill fortsätta se varandra, känna på varandra och vara aktivt närvarande med varandra. Samtidigt vill jag att vi är medvetna om det arbete som ligger bakom ett bra, stabilt och långt förhållande.

Eftertänksamhet
Min val ska vara lite mindre spontana och lite innehålla lite mer eftertänksamhet. Det handlar om allt ifrån konsumtion och min konstanta fight med pryl samlandet och de konflikter jag tar. Det måste vara värt det det i längden. Mer lycka, mindre aggression. Mindre spontanshopping och slit och släng tänk. Mer klassiker och hållbarhet. Mindre plast också. Det måste räcka nu. Jag vill lära mig mer om hur mina val påverkar miljön.

Bättre ekonomi
Här i ligger såklart ett jobb men också att börja ta ett intresse för sparande och aktier. Även här finns eftertänksamheten som ska leda ett mer hållbart liv. Och så ska jag äntligen börja ta kontroll över min privatekonomi . Den ordningen försvann när jag separerade men nu är jag ju verkligen tillbaks på banan.

Lion

Okej, gårdagens film som jag bölande mig igenom från början till slut heter Lion. På många sätt kan jag förstå att den många blir glada av den för den har ett lyckligt slut. Jag köper det. Däremot, så finns det ett gäng av oss som är adopterade. Som alltid lever med frågan “varför” och för vilka filmen petar på en känslig punkt. Den där känslan av att känna sig vilsen är alldeles för bekant för en del av oss. Och man känner smärtan så väl.

Nu funderar jag inte varje dag på varför jag blev bortadopterad, verkligen inte. Ytterst sällan. Men så tänker jag också väldigt sällan på att jag är just adopterad. Det är väl när ämnet kommer upp ungefär. Och en film som Lion kan väcka en hel del känslor, speciellt hos de adopterade. Jag kände mig mest tacksam över att jag var väldigt liten när jag blev adopterad. Jag var endast några månader. Det finns papper även om det inte finns uppgifter på alla inbladade parter. Ändå, kan jag när adoption kommer på tal fundera lite över varför. Jag kan inte förställa mig hur jobbigt det måste ha varit för huvudpersonen i Lion som blir adopterad mot sin vilja och i en ålder med tillräckligt med minnen. Det är en lycklig film men det är en olycklig adoptionshistoria. Sedan har storasystern i mig väldigt svårt att se en lillebror så förkrossad.

Har ni inte sett den så se den. Den finns på Cmore just nu. Sedan kan ni ju tillbringa några timmar med att googla den söta pojken som spelar huvudrollen. Sötheten själv.

Sjalen och örhängena

Från H&M och ett riktigt kap!

Så, del två av min rekord korta önskelista är en sjal och ett på örhängen.

Rosé och dödskallar är en given succé.

Slänger man sen in en bonus i form av ett Essie Gel Couture (typ i färgen Spiked With Joy) nagellack så är jag faktiskt mer än nöjd.

För mycket

Så häromdagen var Mr A och jag på spa. Från 10 till 18 så det var många timmar även om en timma tillbringades var för sig i en massagerum. Det har alltid mycket frågor med Mr A. Han undrar om allt. Det är stora frågor också. Det handlar om allt från utbildning, kvinnor, resor och livet i stort. Det är 12 år mellan oss men även om han ofta påpekar att han inte tycker det är så stor skillnad så känns det ibland som han tror jag levt i sisådär 100 år mer än vad han har. Som med så många av dagens youngsters känner jag att de ofta vill ha mycket råd och coachning men det är desto mindre intresserad av att tro på råden och tipsen. Mr A är inget undantag och han som oskadd romantiker kommer han gå på några riktigt smällar. Jag minns ju hur det var, hur man trodde att så länge man älskade varandra så var förhållanden superlätta. Och allt det där andra som jag motvilligt blivit lite skeptisk till. Jag förstår nyfikenheten för jag kan känna likadant för de som är äldre än mig. 

Mr A sa när jag var sjuk under december att jag skulle få en present när vi sågs nästa gång. Så jag blev väldigt glad när jag fick veta att vi skulle på ett spa. När vi kom dit trodde jag massagen var min present. Och jag var väldigt glad och tacksam för det. Väldigt tacksam. Efter massagen sa han att han gärna ville ge mig min present varpå jag blev väldigt frågande och undrade jag om jag inte precis hade fått min present. Han svarar att han hade något litet till. En liten sak för att visa hans uppskattning för att jag ger honom min tid. Han går iväg till omklädningsrummet och kommer tillbaks med ett kort och ett fyrkantigt paket. Jag läser kort som är på franska, det står “be mig inte om månen, jag vill ge dig mycket mer”. I någon vag sekund hinner jag faktiskt tänka, hjälp han ska väl inte fria?!

Paket innehåller en klocka. Och för första gången i hela mitt liv sa jag: jag kan inte ta emot denna. Det följde 45 min av argumenterande om huruvida jag skulle ta emot klockan eller inte. Inte nödvändigtvis för att den var för dyr utan för att det var en fin present. För stor gest. (Nu råkar jag kunna en sak eller två om klockor och vet att just denna kostar 4000kr vilket i min värld gör den lite dyr men inte dyr dyr men alldeles för dyr för denna relationen). Jag tänker ofta på tanken bakom presenterna mer än priset både nu fick jag inte ihop något. Speciellt inte efte en dag på ett fint spa. Där och då blev det trots att jag inte ville en snabb matematik kurs. Det kändes plötsligt som jag hade försatt mig ingen skuld jag inte bett om. 

Han ville verkligen att jag skulle ha klockan. Tanken bakom var nog egentligen bara fin. Jag tog emot den men förklarade också att man gör inte så. Det är för mycket, för mig och för framtida kvinnor. Att det måste finnas någon balans även om det inte är på samma skala. Det är charmigt med gentlemän som tar kontroll och plockar notan men det får aldrig kännas som en press. Man kan få döma mig för att jag tog emot men det är sjukt mycket lättare att säga att man borde sagt nej än att faktiskt säga nej. Tro mig. Det är inte så lätt som det ser ut i filmerna. 

Året 2016

Då är det dags för en summering av året, galet vad fort det har gått egentligen!

Hur skulle du sammanfatta året med bara ett ord?
Omvälvande.

Vem saknade du under 2016?
Natalia. Vi har haft helt olika agendor, vistats på helt olika ställen och med det haft väldigt lite tid med varandra. Det bästa är ändå att när vi väl ses så är det som förr.

Vad spenderade du mest pengar på?
Oj, jag vet vad jag tjänade mest pengar på – sälja min lägenhet. Där var jag miljonär i några veckor innan jag betalade in massor med pengar till staten. Mest pengar spenderade jag nog på resor, min stora passion.

Vilken är din största insikt under året?
Life takes new turns.

Vilken är den största förändringen du gjort under året?
Min enskilt största förändring är helt klart att jag för ett år sedan var en sökande singel, nu är jag samo och varannan veckas bonusvuxen till tre coola, goa och smarta killar. Den förändringen kräver nog ett inlägg  för sig själv, men det är en förändring som jag verkligen gillar och försöker leva i fullt ut.

Vad har du haft/gjort för mycket under året?
Jobbat.

Vad var favorit resemålet under 2016?
Australien! Ni kan läsa det mesta om den resan, surfandet, bussarna, seglingen och örgångsinfektionen här

Vad är du mest stolt över när du blickar tillbaks på 2016?
Min resa till Australien och att jag använde mina singelår till att bli en starkare individ och stå på mig mer och att jag nu är mycket  tydligare i att kommunicera mina behov, mina tankar och inte vika ner mig lika lätt i mina relationer.  

Vilken var årets drink?
Capuccino. Kaffemaskinen på kontoret gör så surt kaffe att den blivit ratat helt. Numer dricker jag endastfinkaffe och när tjejerna i caféet där jag och min kollega köper vårt kaffe kan våra beställningar och kan se på oss om vi ska stanna eller ta med kaffet… då har man blivit stammis va? Himla mysigt att få småprata lite med sköna, service  inriktade människor som blir en härlig del av ens vardag.

Vilken var årets låt?
Valborg, Håkan Hellström

Vad fick dig att gråta?
Min födelsedag, det var nog den värsta genom alla år, och då har jag tyvärr haft fömånen att ha haft några riktiga skitfödelsedagar. Årets kan ha tagit priset för värsta någonsin. Kanske för att jag förklarat min ambivalenta inställning till att fylla år och försökt att betona att jag tycker det är jobbigt. Kanske för att han blåste upp förväntningarna och ville bjuda på såväl frukost, lunch som middag trots att han hade barnen. Kanske för att han inte ens ringde och sa grattis, men ställde in lunchen och noterade kort att han skulle återkomma. Och att han tio timmar senare ringer mig och förklarar hur mycket han haft på jobbet och att jag nog inte kan komma förbi på kvällen. Behöver jag ens skriva att jag grät floder? Jag var så arg att jag höll på att explodera och jag skällde. Anledningen till att jag inte kunde komma ner på middag? Exfrun kanske skulle komma… det här var på den tiden de fortfarande delade hus och bodde varsin vecka i huset. Jag var så arg att han inte kunde säga nej till henne, “nej vi ska fira Happys födelsedag”. Och jag blir fortfarande arg när jag tänker på det – för jag har inte fått ett förlåt, inte en födelsedagspresent ingenting. Jag är normalt inte långsint, men det här tog hårdare och gör mer ont än vad jag kan förklara. (och ja, det känns lite töntigt)

Vad fick dig att skratta?
Oj, det är inte bra när det här är en fråga som jag typ inte kan svara på. Vad har jag skrattat åt? Jag har skrattat åt små saker som att jag och Natalia fick varsitt julkort från en gemensam vän. Mitt är från vän + sambo, Natalias är endast från vännen. Varför? Jag skrattar åt barnens lustigheter, våra kuddkrig och när vi leker i skogen.

Vad tar du med dig in i 2017?
Att livet är inte  en dans på rosor varesig du är singel eller i en relation, men med god vilja och en positiv inställning löser sig det allra mesta!

Och nu är jag grymt redo för ett nytt år!!

Naket Instagram konto

Ni vet den där nyfikenheten jag skrev om igår. Den gäller ju verkligen allt. Kanske ex minst av allt faktiskt. Om det finns någon röd tråd så är det att ju mer jag inte vill veta desto mer vill jag veta. Hahaha det låter väldigt kvinnligt och veligt men så är det. Lite som riktigt bra skräckfilmer, ni vet när man inte kan titta men måste titta. Jag vet inte riktigt vad den känslan heter men den känslan älskar jag.

Av alla sociala medier så är kanske Instagram det jag gillar mest. Älskar att klicka runt där. För ett tag sedan upptäckte jag ett fanatiskt konto. Ett som får mig att känna sådan där nyfikenhetsäckel. Nicole Angemi är en läkare som huvudsakligen (tror jag) gör obduktioner. Det är så fascinerande, imponerande och vackert och äckligt på samma gång.Man kanske inte vill följa kontot men gå in och titta då och då.

 

In gross anatomy lab, it is typical to remove all of the skin from the body to evaluate the underlying structures, no matter what field of medicine you are specializing in. There is not 1 way to dissect a body. The dissection approach for each gross anatomy lab is different depending on the students needs. For example: as a pathologists' assistant (like me) our needs are to focus primarily on visceral (organ) structures because that is what we mainly focus on in the course of our career in surgical pathology and autopsy. We do learn the muscles and bones as well- but not as much a let's say a physical therapy student who will primarily focus on that during their career. The face is typically off limits during an autopsy, but a cadaver in gross anatomy lab will usually have their face dissected as well so we can learn the muscles, nerves and vessels of the face. Photo credit: @altaacademiaforense

A photo posted by Nicole Angemi, MS, PA (ASCP) (@mrs_angemi) on

Att vara oomtyckt

Så länge jag kan minnas har jag inte brytt mig om vad folk tycker om mig. Jag kan inte minnas att jag någonsin blivit ledsen över att någon relativ främlings åsikt om mig. Man ska stå mig väldigt väldigt nära för att jag ska bli berörd av åsikten. Står man mig så nära så vet man också att jag har bra sidor och mindre bra sidor. Det brukar därför sällan komma upp. Generellt brukar jag sällan ha ett behov av att vara speciellt trevlig eller omtänksam eller ändra på mig för någon annan.

Mitt lillebror har någon gång bett mig vara snäll mot någon flickvän. Då var jag det. Det är inte så att jag inte kan vara snäll. Jag är väl om något väldigt snäll. Mitt ex bad mig anpassa mig lite mer till de svenska socialiseringsreglerna och inte vara så svår. Det gjorde jag inte. Antingen gillar man mig eller så gör man inte. Han tyckte såklart det var mycket mycket svårare än vad jag tyckte det var att hans kompisar inte tyckte om mig. För det gjorde dom inte. Så till den grad att de ljög ihop att jag var otrogen en kväll så att mitt ex gjorde slut. Det tog en modig kompis som tyst morgonen efter viskade till mitt ex att det var en lögn. Efter det sa jag nej tack till att umgås med hans vänner. I alla fall nej tack tills dess att de sade förlåt. Det gjorde de aldrig, varken till mig eller honom.

Min poäng här är att jag är van med att inte vara omtyckt och jag tycker inte alls det är speciellt jobbigt. Jag tycker nog tvärtom att det är jobbigt när för många tycker om mig. Nu däremot så är det en klick inom samma förening som tycker extremt illa om mig. Alltså extremt. Och jag kände idag att jag fick lite ont i magen av det. För första gången i mitt liv är det helt (HELT!) obefogat. Jag lägger ner flera timmar i veckan för att de ska kunna ta del av ett program när de behagar, jag pausar mitt liv i ett år för att de ska ha ett fantastiskt nätverk när de behöver det. Deras agerande är inget annat än personligt och det är helt obefogat. Det är förvisso inte första gången jag varit med om att man inte kan skilja mellan personligt och jobb men det är första gången jag känt att det är fel. Och vidrigt otacksamt. Man kan tycka att jag inte borde ta åt mig och på många nivåer gör jag inte det men det är kombination av personlig avsky och otacksamhet. Hur har man mage att få mig att må dåligt när jag gör så mycket bra? Bullshit säger jag bra.

End of rant.

Fredag och tips!

Men det var ju något djävulskt vad tiden springer iväg. Jag hinner inte med och då har jag nog ändå förhållandevis ganska mycket mer tid per dygn än många andra.

Nu är det i alla fall fredag och jag tycker vi firar med lite tips.

Helgens dessert: Jättecookietårta. Lite klibbig, väldigt söt och god! Serveras fördelaktigt med en klick grädde på fast glass funkade fint med. Nästa gång kanske jag byter ut schweizerchokladen mot mjölkchoklad.

Helgens onlineköp: Denna godingen från Hunkydory, Jag klickade precis hem den sista blåa i M/L och dom är ganska små i storleken och längtar tills den landar här hemma. Jag fullkomligt älskar ponchos och capes.

Helgens onlinekap: 350 riksdaler för dessa snyggingar måste väl ändå

Helgens bloggtips: Alltså denna måste ni spara för många dagar framöver. Grymmaste bloggen på länge om ni frågar mig. Underbart med något nytt också. Ladies (och gents för den delen), klicka in er till Caroline Roth.

Konferenshäng med Miss M

Ursäkta bloggtystnaden. Jag vet inte ens vart jag ska börja. Den senaste tiden har innehållit allt utom egentid. Jag känner mest press och en enorm stress över mitt liv. Ett liv som i ju dessutom inte innehåller ett betalt jobb. I veckan ska jag säga ifrån men det är så tråkigt för det hade varit ett perfekt jobb att ha under det här året. Sedan i december har jag förlorat mer pengar än vad jag tjänat på att jobba. Det är trist och väldigt stressande just nu.

Då ska vi inte ens tala om mina känslor för Miss M som på riktigt är så starka att jag blir mörkrädd. Speciellt idag då vi setts varje dag sedan i onsdags och tillbringade ganska många nätter ihop. Vi har pratat, hållit om varandra, kyssts, hånglat, hånglat och tafsat, gråtit, bråkat och allt det där som verkar höra till när två tjejer tycker om varandra. som mer än bara vänner. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag känner mig helt tom när hon inte är här. Mm, det vårdar inte gott.

Jag är supertrött, som man är när man snittat 4 timmars sömn i fyra nätter. Känslorna känns om möjligt ännu jobbigare just nu. Ska samla mig och återkomma.

Äldre inlägg

© 2018 G i r l y t a l k

Tema av Anders NorenUpp ↑