G i r l y t a l k

Samlade inlägg från Natalia & Alex & Happy

Författare: alex (sida 2 av 173)

Pennor och sånt

Jag har ont i ryggen. Några gånger om året när stressen är stor och träningen blir lidande så kommer det som ett brev på posten. Ont i filéerna lixom. Så ligger på värme och spikmatta och surfar. Borde nog meditera men har på vänner och kollar på pennor.

Jag är en riktig sucker för pennor. Och block. Och pennor. Gem. Post it. Ja ni fattar. Skriver alltid för hand. Mer i perioder. Både på jobbet och privat. Här kommer en önskelista.

Kan detta vara världens finaste post its?

Jag läste någonstans att man ska använda washi-tejp istället för vanlig tejp. Vanlig tejp är ju plast. Vad är Washi-tejp då?

Smart med ett stående penfodral tycker jag. Men kanske inte så snyggt? Vill görna ha lite mer färg och liv i den.

gulliga klistermärken som jag inte vet vad jag skulle ha till.

Gillar den här, borde ha en sån på jobbet. Eller bara i livet. Gu så skönt det skulle vara.

Så ett inlägg om pennor helt utan pennor men. Så blir det ibland.

Nils språk och kompisar

Svenska är hans förstaspråk och han ligger långt fram i sin språkutveckling och sina kognitiva utveckling överlag. Jag är så tacksam för det. När jag tänker på att Nils inte skulle kunna läsa det jag skrivit eller brev han hittar när jag går bort ger mig en enorm ångestklump i ögonen. Hur ska han någonsin förstå den jag är om han inte kan svenska till hundra procent. Vi får väl se hur det går i framtiden men jag hoppas att vi alltid kommer kunna ha konversationerna på svenska.

Nils har fått en svensk kompis, H. Älskar honom och hans mamma. Vi stötte på varandra i jobbsammanhang och insåg att vi båda är svenskar. Och efter ännu några påstötningar insåg vi att våra barn är i exakt samma ålder.

Många expats här flyttar ju hem efter 1-3 år och helt ärligt gör det för ont att bygga relationer med ett slut så jag var tveksam till att vi skulle ses men även den familjen är bofasta här. Sedan vet man ju aldrig vad framtiden ger oss.

En kompis är en guldgruva för språket iaf. Dör av alla konstiga saker Nils säger nu. Och roligt att barnen passar ihop. Nils behöver lite mer barn-ord då han pratar svenska ungefär som en 67-årig tant. Älskar det!

Blåbärssoppa

Gör ni egen blåbärssoppa? Jag har precis vågat mig på det och det är såååååå gott. Kan ju göras på både frusna och färska bär. Receptet hittade jag här.

Det är svårt att ta goda bilder på blåbärssoppa.

En extra dag och en flisa i en tand

Igår tog jag en extra dag. Jag var bara hemma. Hade ont i magen och mådde konstigt. En hel dag hemma framför tvn med bara lite småjobb var precis vad jag behövde.

Jag vet inte hur det gick till men kände iaf med tungan att en flisa i en tand långt bak har lossnat. Eller den är så där “vass” som hela tänder inte är. Jag har haft så mycket problem med tänderna sedan jag var gravid och kräktes hela tiden. Ja ni vet ju hela den karusellen och jag är inte peppad på att den ska börja om. Känner mig så ledsen och uppgiven. Vet inte riktigt vad jag ska ta mig till förutom att ringa tandläkaren och det vill jag inte.

Idag är även Nils ledig och då laddar vi för en tur till badhuset. Det var längesen vi var där så det ska bli kul. Förresten. Ni andra med diabetes eller som har barn och vill informera om sjukdomen på ett lätt sätt det finns ett avsnitt av doktorerna om diabetes. Nils tycker det ör superspännande.

Helgen som gick

Veckan som kommer innehåller inget speciellt så istället får ni glimtar av vår Stockholms-helg.

Både jag och V blev sena från jobbet och stämningen var inte på topp på torsdagkväll. Nils var otålig och ville bara komma fram till mormor. En lugnmorgon på fredag fylldes av tid i stan.

Vi fixade lite ärenden vi hade och råkade svinga förbi “fridays for future” demonstrationen. Nils tyckte det var häftigt och vi pratade om att man måste vara snäll mot djur och blommor och inte slänga skräp på marken. Vi köpte marmite, solhatt på rea till nästa år, linne till Nils att ha under klänningen, strumpbyxor, sånna grejer.

Åt kebab med min pappa. Som vi alltid gör. Alltså inte alltid med min pappa men vi äter alltid kebab. Och en kaffe på det. Och bredvid oss satt Johannes Anyuru. Blev så startstruck. Och så besviken på att inte kunna dela starstruckigheten med V. Han läser ju aldrig på svenska. Så han fattade ingenting här. Sedan besökte vi vår favoritsecondhandbutik. Nils köpt en postbil som var “mage in west germany”.

Sedan fick jag massage. Samma person har masserat mig sedan slutet av gymnasiet. Så hon känner verkligen mig och påminde mig om vikten av styrketräning.

Sedan åt jag middag och drack vin med min bästa vän. Saknar henne så att det gör ont i själen ibland och lika varm är jag när vi är nära varandra.

På lördagen skulle vi åkte till Mulle Meck-parken på Nils initiativ men den var stängd i september. Så vi skulle åka till Anders franzén parken istället och åkte vilse hur länge som helst. Jag var helt säker på att jag hade bloggat om den fantastiska parken men icke. Borde kanske sammanfatta lekparkerna vi hänger i i ett eget inlägg. Jag och V drack kaffe och Nils lekte som en galning.

Sedan åkte vi hem och piffade oss. Dags för 60-årsfest.

Kolla in utsikten från lokalen. Älskar städer i mörker.

Så himla härligt att dela en kväll med bästa vänner. Och när våra barn leker, busar och är snäll och nyfikna på varandra. Finns ingen bättre känsla.

Serietips: when they see us

Om ni känner för att må dåligt i helgen rekommenderar jag varmt serien when they see us på Netflix. Jag känner att jag är väldigt sist på bollen med den här serien men väldigt kortfattat handlar den om fem barn (ungdomar möjligen) som oskyldiga döms för våldtäkt på en kvinna. Vi får se hur de misshandlas av rättsystemet på olika sätt och hur den här domen påverkar dem och deras familjer genom livet.

Skådespelarna är fruktansvärt bra och jag sitter med en klump i magen mest hela tiden. Massa tankar dansar runt i huvudet på mig. Hur priviligierade vi är som är vita. Hur klarade dessa pojkar så långa fängelsestraff? Hur hade jag gått vidare? Vad hade jag gjort om detta hände mitt barn?

Verkligen en sevärd men kanske inte så upplyftande serie. Se den och skaffa energi för kamp, den behövs fortfarande!

Privilegium och att handla sin egen mat

Senaste året har jag tänkt otroligt mycket på privilegium. Jag har alltid varit priviligerad och vetat om det. Så klart på barns vis så visste jag att “barn i Afrika” inte har det lika bra som oss för att vi har mer pengar. Sedan lärde jag mig att det finns olika samhällen i olika delar av världen.

Nu tänker jag på hur priviligerad jag är som har Nils och hur priviligerad Nils är som är vit och pojke. Jag tycker också att han är priviligerad som har oss som föräldrar med ekonomiska och socioekonomiska resurser.

Jag är ju uppvuxen med “samma privilegier” och en viktig värdering som jag bär med mig är att man ska göra saker själv. Bara för att du har pengar ska du inte köpa in städa, tvätt, matlagning etc. det var viktigt för mina föräldrar att vi kunde sköta oss själva, kanske lite för viktigt så här i efterhand men det är ett annat blogginlägg.

Dels ska man inte utnyttja andra människor, även om de får betalat vad tjänar de? Man tar hand om sin egen skit, men sedan är ju privilegium något som kan försvinna. Då är du ju ganska hjälplös om du inte kan städa eller vet vad saker finns i affären.

I perioder har vi haft städhjälp. Det är ju lyxigt men det har känts naket. Som om jag blottar mig och vår stökighet för mycket. Vad hittat hon egentligen? Tvätta tycker jag är ganska kul. Men nu har jag hittat den optimala hjälpen och njuter i fulla drag av den.

Jag beställer mat på nätet. Så smidigt. Åker och hämtar det på affärn. Färdigpackat i kassar. Lassar in det i kyl och frys och lagar mat. Det kostar ca 50kr. Alltså en person plockar all mat åt mig och går ut med det till min bil för 50kr. Och känslan är så dubbel. Dels är jag ganska snål och vill helst inte betala för tjänster utan klara mig själv, som jag är lärd sedan barnsben. Men detta underlättar min vardag så mycket att det lätt är värt pengarna. Men 50kr är ju inte sp mycket för vad de utför. Jag storhandlar ju alltid. Så det tar säkert sin lilla tid. Då är ju 50kr så lite. Sedan tänker jag på alla andra som också skulle behöva den här tjänsten för att underlätta sin vardag. Ensamstående med flera barn. Men inte har råd. För 50kr kan vara mycket pengar.

Jag försöker dock landa i mitt privilegium. Njuta av det. Att min vardag är så mycket lättare. Men den där pekpinnen på axeln som säger att jag borde göra det själv knackar på ganska ofta.

Det är inte lätt att ställa om sig

Vardagen tuffar på och det har inte varit lätt för Nils. Han har inte varit så ledsen som tidigare men tjena vad han tänker. Tankar som är långt ovanför den fysiska ålder han är. Jag tänkte att jag skulle dela del med er men helt ärligt blir det för “naket”. Jag älskar att dela tankarna med honom även om det är tunga grejer. Jag går ofta runt med en klump i magen av hans tankar så hur ska inte han känna sig?

Tröttheten efter dagis och ett nytt favoritprogram har lett till att tiden framför tvn är för mycket. Och tjatet om tvn är konstant. Så… vi köpte nya leksaker till honom.

Det mesta hade han redan fått i present men vi la till bilen och skotern. Och det funkade! Leken tog ny fart. Gubbarna åker på semester, cyklar, packar in och ur sig ur bilen och har sig.

Han har slutat tjata om tvn och leker även med annat. I helgen drog han fram pyssellådan och målade en lång stund. Det är viktigt för mig att Nils kan leka själv och sysselsätta sig men då måste vi också ge honom förutsättningar för det.

Nu ska det också rensas ut grejer! Love that!

Jag är så slarvig

Alltså en sak jag blir så less på är att jag är slarvig. Inte så att jag tappar bort saker på löpande band, förutom när jag har världens sömnbrist, men med räkningar. Jag korrekturläser aldrig ocr-numret. Fick ett sånt där “betala eller så skickar vi till kronofogden” brev idag. Det rör sig om något jag betalar varje månad så jag har betalat alla månader utom maj. Då betalade jag men skrev fel och fick pengarna åter på kontot. Något jag inte alla refererade över då, så klart!

Det är ju bara att betala men jag känner mig så dålig när det händer. Som om jag inte är vuxen nog att ta hand om mig själv. Blir så less och får en klump i magen. Tänker att lyxfällan kommer och tar mig. Så blir jag utskämd på bästa sändningstid.

Nu var det ju inte värre än att jag betalade. Ringde faktiskt företaget först och frågade varför de inte påmint mig förrän nu. De hade dem sa de. Vi har ju varit borta hela sommaren och bor inte i Sverige så.. den har jag inte sett.

När jag hade eget företag hade jag en person som skötte allt med pengar och fakturor och det var så skönt. Har fortfarande en bankman som sköter investeringar och sånt men betala räkningar ska jag göra själv. Skulle dock vara skönt att leja bort det. Skulle behöva en personlig assistent som alla (?) andra influensers.

Tänk om vi får en son till?

Ja vi är ju i det där “nu vill vi bli gravid”-stadiet och det innebär en del funderingar. En av funderingarna som jag uppehåller mig vid är “tänk om vi får en son till?”. Den är så löjligt banal men i mitt huvud så stark och viktig.

När Nils kom ut och visade sig vara en pojke tänkte jag “va skönt nu får jag sova!” (Lite visste jag då att det skulle dröja några år innan den drömmen gick i uppfyllelse) och det är ungefär så mycket jag tänker på hans kön fortfarande.

Det är bara det att jag alltid tänkt mig att jag ska fostra starka kvinnor. Att de ska få lära sig allt jag kan och sedan lite till och förändra världen. Jag har alltid sett mig med en dotter.

Jag tror inte att jag skulle älska en flicka mer eller en pojke mindre, och jag kan ju inte se livet utan Nils, men jag har alltid sett mig själv som mamma till en tjej. Låter det knäppt?

Nu handlar det ju först och främst om att bli gravid, och sedan om att genomleva graviditeten så detta är ju långt borta. Ändå tänker jag på det ibland och kan lixom känna en sorg över att jag skulle bli en mamma med enbart söner.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2019 G i r l y t a l k

Tema av Anders NorenUpp ↑