G i r l y t a l k

Samlade inlägg från Natalia & Alex & Happy

Författare: alex (sida 2 av 168)

På sjukhus

Vi är efter mycket om och men inlagda. Senaste tiden har Nils mått dåligt. Jag säger pollen och vissa läkare håller med men långt ifrån alla. Nu är han iaf så dålig att han ligger i en sjukhussäng bredvid mig.

Det är andningen som är riktigt illa nu och jag har anmält att jag är med sjukt barn tom tisdag. Då åker vi till Sthlm i 1.5 vecka. Så Nils får långledigt. Och jag. Nu när han somnat kan jag slappna av och känna att jag släpper jobbet. Det här är livet. Han är nummer 1 och alla siffror efter det.

Nu hoppas jag bara att vi får åka hem imorgon och att Nils mår bättre. Även om vi fått superbra vård och jättetrevligt bemötande blir jag så knäpp av sjukhus. Känner mig instängd.

Boktips: en helt vanlig familj – Mattias Edvardsson

Jag hörde om den här boken på svenska nyhetsmorgon för, kan det var, ett år sedan? Men jag föredrar ju att läsa böcker i pocket så jag jag väntat och väntat och tänkte faktiskt spara den till sommaren men nu är den utläst och jag blev inte besviken.

Boken påminner om störst av allt av Persson Giolito men är betydligt bättre. Böckerna handlar om en tjej i övre tonåren som är anklagade för mord. Det blandad tillbaka blickar och nutid men efter att tag slutar likheterna. Jag tycker att personerna i den här boken känns mycket mer trovärdiga. Jag tycker mer om dem och det finns ett djup i personskildringarna som jag saknade i störst av allt.

Boken är lättläst. Korta kapitel och sekvenser som gör att det hela tiden finns ett driv. Inget är extremt utan allt skulle kunna hända. Boken berättas både från pappan, dotterns och mammans perspektiv. Jag gillade mammans perspektiv sämst. Kanske är det för att jag är mamma nu. Jag tänkte på det när jag löste boken att jag borde relatera till mamman nu och inte tonårsdottern. Jag ska inte avslöja så mycket mer utan uppmanar er bara att LÄSA DEN!

Jag har sett framsidan så många gånger och undrat vad den står för. Men nu undrar jag ännu mer varför de har satt det mest intressanta på baksidan?

Är fetman verkligen det viktigaste?

En av mina grupper jag studerar är en blandad grupp på slump, tänk er en klass 8 (de är 14-15 år). Jag har provat diverse olika saker där och märkte att det är tre elever som sticker ut. En är “normal”. En har en fysisk sjukdom. Och den tredje lider av psykisk ohälsa.

Nu när det är utvärderingstider så ska slutsater dras som sedan ska jämföras med andras slutsatser och bli till stöd (råd) (i vissa fall riktlinjer) för undervisning.

Personen med psykisk ohälsa får hjälp av olika instanser. Två olika samtalsterapeuter, besök hos sjuksköterska, anpassade studier av lärare osv. (Gu va jag önskar att alla unga som inte mår bra får sån här uppbackning, tyvärr tror jag det är långt ifrån så). Så nu är det dags för mig att skriva rapport. Och alla anteckningar från terapeuter och skolskötetskan är om elevens övervikt. Alltså alla.

Eleven är överviktig utan tvekan. Och inom sinom tid ska så klart detta behandlas men alltså att eleven gråter varje dag och har självmordstankar är enligt vården sekundärt till övervikten. Gah jag blir så less!

Jag hoppas verkligen att den vård hon får fokuserar mer på den psykiska hälsan och att det fokus som det verkar vara på övervikten är något som hon inte märker. Jag tänker nämligen att det är tillräckligt jobbigt att se att man är tjockare än alla kompisar utan att folk tjatar om viktnedgång hela tiden.

Boktips: falska vänner – Jane Harper

Fem kvinnor ger sig ut i vildmarken. Bara fyra kommer tillbaka.

Det här hade kunnat vara så spännande. Den australiensiska vildmarken och en död person. Lite Agata Christie. Men det är faktiskt inte alls spännande. Trots att författaren blandar in både pengatvätt, döda seriemördare (eller är han död) samt seriemördarens son som helt säkert håller på att mörda nu så finns det ingen spänning. Alls.

Det är för krystat. För många försök att skapa spänning. För rörigt skrivet. För konstiga kopplingar.

Jag ville verkligen bli slukad av den här boken men fick istället forcera mig igenom den. Översättningen var också dålig. Namn blandad ihop och jag antar att delar där jag saknade “liv” i språket kan ju helt enkelt vara en dålig översättning.

Vill ni ändå läsa den här boken så finns den här.

Fotvårtor

När man är gravid är man, enligt min barnmorska, mer mottaglig för att få fotvårtor. Och visst fick jag en. Inget egentligt problem men inte heller så fräscht. Så i ja, men typ tre år har jag försökt få bort den. Men det har varje gång lett till att den spridit sig och tillslut hade jag fyra vårtor.

Jag har provat det mesta inom vårtmedel och frysning. Men envist har den bitit sig fast.

Så tillslut förklarade jag krig. Nu jäklar.

Först ett lager vårtmedel. Som jag lät torka hjälpligt. Och sedan på med ett lager nagellack. Huden runt om tog mycket stryk men på ca 1 vecka så ramlade den största (första) vårtan av. Och de andra har blivit betydligt mindre. Jag har provat både vårtmedel och nagellack var för sig men det har inte gett några resultat.

Alltså jag målade med båda dessa medel morgon och kväll i ca 1 vecka för att få resultat. Nu låter jag huden vila lite innan jag ger mig på de sista vårtorna.

Vecka 20

Jag vet inte vad som händer den här veckan. Jag ska rösta i EU-valet. Det känns superförvirrande att rösta i Sverige men se kampanjer för tyska kandidater. Till nästa val så kommer jag nog anmäla mig till att rösta här, alltså EU-val. Jag känner att jag vet för lite om EU. Det känns som att EU inte vill att jag ska veta så mycket. Jag röstar, som alltid ideologiskt med hjärtat, en för alla, alla för en.

Annars rullar vardagen på. Pratade med min chef i 10 sekunder i veckan och det gör livet lite lättare. Men bär på en ledsen känsla. Mycket som är osäkert på min arbetsplats och mänga som är upprörda. Det kommer mer om det i veckan.

Har precis ätit söndagsmiddag med min svärfamilj (heter det så?) och nu ska jag äta ostbågar och se på true detective med V. Måste bara hänga en tvätt först…

Mens utan hormoner

Jag vill vara en sån person som pratar om mens utan problem. Men jag är inte det. Jag blir generad. Känner det som om mensen blöder igenom lite för varje gång jag säger ordet. Mens. Övar mig. Blir bättre. För att bryta stigmat jag känner. För de yngre som jag träffar varje dag. Som har kodord och systerligt hjälper varandra med bindor och tamponger.

Mensvärken som jag slapp med spiralen är tillbaka. En Ipren eller två. Värmekudde. En varm dusch. Det hjälper. Och smärtan är mindre nu än i tonåren. Då den övermannade mig varje månad. Golvade mig på en gång och fick mig att dra täcket över huvudet. Fast det fick man inte. För mens är ingen sjukdom. Jag levde på. Log. Gjorde det som förväntades av mig. Med den där molande smärtan i magen. För att man inte får låta kroppen vinna.

Utan hormoner har menscykeln blivit längre. 34 dagar säger min app. Appen är förvirrad. Den vägrar inse att alla kvinnor är olika. Den larmar varje månad för att mensen är för sen. För lång. Jag har aldrig haft koll på mensen. Inte i en kalender eller i huvudet. Mensvärken sa alltid till. Samma sak nu. Men lite konstigt känns det. Att den blivit längre. Är det kroppen som blivit gammal tänkte jag en morgon? Är detta början på förfallet?

Middagstips: lax med romsås

Jag älskar sås. Mat utan sås är så torrt och tråkigt. Älskar såser med creme fraiche lite extra. Älskar faktiskt creme fraiche, kan äta det med sked. Är inte riktigt lika förtjust i majonnäs men i en sås är det ju prima!

Ugnsstekt lax med romsås och koktpotatis. Koka potatis och steka lax i ugn antar jag att ni kan så jag tipsar om romsåsen. Så här gör jag:

Blanda lika mycket creme fraiche och majonnäs. Ca 1 dl av varje för fyra personer. I med 100 gram rom, 1 finhackad rödlök och massor av dill. Toppen över i är saft och skal från en citron! Blanda i he i salt och peppar. Njuuut!

Vecka 19

Förra veckan hände en så märklig sak som jag kände var typ droppen som fick bägaren att rinna över. Ett dokument som jag lämnade till min chef är borta. Sånt kan ju hända och jag kan skriva ut det igen. Men han tog upp det med en kollega, istället för med mig. What?! Vem gör så? Pinsamt för mig och honom. Men iom att han har högre rang än mig blir det ju mest pinsamt för mig. Kände mig arg och ledsen. Så jag har ögonen vidöppna för annat nu. Ska bli spännande att se vad det blir. Men först är det en månad kvar på jobbet. Typ.

Jag känner att jag vill bli klar med mina utvärderingar snarast så jag ska jobba med det. Men framförallt samla energi utanför jobbet. Så blir det nog.

På onsdag har jag bokat in dejter med två fd kollegor som jag tänkte samla energi från. På lördag ska vi till brandstationen på studiebesök. Annars är det öppet. Träna och sova. Laga god mat. Prata med vännerna i Sverige. Ja sånt.

Vi försöker trappa ned på Nils mediciner. Han blir helt rabiat på dem men lite sämre fysiskt utan dem. Det är inte lätt. Livet alltså…

Boktips: ljuset vi inte ser – Anthony Doerr

Det känns som om mina boktips har varit lite deppiga på senaste, böckerna har lixom varit okej men inte så mycket mer. Den här boken däremot är fantastisk.

600 sidor krigsskildring som inte ens handlar om kriget. Fast den gör väl det i alla fall. Jag älskar den här typen av böcker eller språket i den. Det är en konst att ha med många gestaltande beskrivningar utan att tappa tempo och flyt i berättelsen. Den här boken görs levande genom ljud. Den ena huvudpersonen är blind och upplever världen genom ljud. Den andra huvudpersonen har en förkärlek för radio. Som också ger ljud. Den är så vacker. Tyckte att jag också la ett större fokus runt mig på ljud när jag läste boken och det var ljuvligt.

Visst kan man gråta till det här, krig är ju bara sorg, elände och förluster, men det är inget hulkgråt utan mer en tagg i hjärtat.

Boken finns här och jag rekommenderar den varmt och helhjärtat. En bra historia och ett magiskt språk.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2019 G i r l y t a l k

Tema av Anders NorenUpp ↑