G i r l y t a l k

Samlade inlägg från Natalia & Alex & Happy

Författare: alex (sida 2 av 170)

Ny väska!

Den här väskan har jag spanat på länge. Men inte unnat mig. Dels har jag ju väskor men också för att den inte är i prisklassen där jag impulsköper saker. Inte jättedyr kanske men…

En handväska i perfekt storlek. Här ryms: En bok, plånbok, mobil, nycklar och lite diabetesgrejer.

Jag älskar också att den har lite småfack inne och att axelremmen är justerbar. Både i längd och om man vill ha den på eller inte. Har jag med mig rygga så stoppar jag bara ned den där.

Tycker också om företaget som jobbar mycket med sociala frågor också. Läs om dem här.

såååå… nu är detta min väska och barnsaker ska icke finnas i denna. Vara lite mer Alex och mindre mamma. I väskan alltså.

Så tar jag slut

Energin återvänder. Sakta. Lite långsammare än jag ville. Jag ör i fas på morgonen. Älskar det. Sen tar jag tvättslut mitt på dagen. Runt 13. Då vill jag bara sova igen.

Men jag har idéer. Vill baka och laga mat. Bockar ändå av listan i en behaglig takt. Njuter av det.

Känner mig starkare och starkare för varje dag ändå. Skönt. Försöker njuta och landa i det.

Listan

Är ni list-människor? jag är det. När huvudet blir överbelastat så är listor min bästa vän.

På torsdag åker vi till Berlin. V ska jobba och jag ska vara hans “+1” på en viktig tillställning där. Sedan bär det av till Italien!!

Jag har en del jag vill få gjort innan. Så idag pysslar jag på och vilar. Ser några avsnitt, städar vardagsrummet, skriver ned mer saker på listan… ja ni fattar. Så skönt att unna sig en sån dag. Eller stund.

Ikväll ska jag göra ansiktsmask också. Andas andas och varva ned är mina ledord nu. Måste hitta Nils resevagn också…

Midsommar och stressen

Det är ju semester nu. Och jag kan inte koppla ned. Hjärnan går på högvarv och vill göra massa saker som inte behövs typ packa väskan inför semester nu, vi åker om en vecka, och inte alls det som behöver göras (tvätta mina trosor är slut, har redan köpt tre nya par).

Igår firade vi iaf en klassisk svensk midsommar. Så gott det går när man inte är i Sverige.

Sen jobbade jag lite. Ja det är ju semester men jag provade att få ner massa listor på sånt jag har i huvudet och det funkade bra. Att skriva ut saker gör min hjärna lättare.

Kolla va fint de hade bakat! Svenska kakor, typiska tantkakor och vi var nog bland de yngre på firandet. Så gott! Blev sugen på att göra en sats kanelbullar själv men jag sparar mig. Andas djupt och sätter inte upp det på listan.

Jag har sovit dåligt också. Hjärnan snurrar och snurrar. Semester behövs men jag försöker vara förlåtande och ge mig själv tid att komma ned i varv. Det har ju varit alldeles för mycket på allt för många plan de senaste två månaderna.

Sorg i kroppen

Så… igår var egentligen en ganska trevlig dag. Jag tror jag fick jobbet jag sökte men jag orkade inte svara. Morgonen började dåligt. Låg vaken från 04:40 och tankarna rusade. Det är fortfarande för mycket och egentligen vill jag bara vila.

På förmiddagen träffade jag och Nils en kollega till mig samt hennes dotter. Barnen lekte fint och jag hann skvallra med kollegan. I slutet kom vi in på en tredje kollega. Det är ingen bra människa. Jag har förstått det nu. Jag har alltid vetat att hon har en nära relation till chefen och sedan ett halvår också att hon baktalar mig när tillfälle finns. Men jag har senaste månaden förstått att det är värre än så.

Kollegan har försökt få mig att tro att andra kollegor tycker illa om mig, att andra arbetsgrupper tycker illa om vår arbetsgrupp och liknande saker. Dessutom har jag förstått att hon alltid hamnar i konflikt med de hon ska samarbeta med och att hon då manipulerar chefen så att de är på hennes sida. Lögnerna haglar.

Att veta att jag inte är ensam att misstro den kollegan gör mig bara mer ledsen. Jag trodde ju jag fått en vän. Men icke. Samtidigt kan jag ta att alla inte gillar mig men det som händer kring henne är sjukt.

idag har jag möte med min chef och behöver återkomma om det nya jobbet jag fått. Ska nog se om jag kan samla en timme eller två sömn till. Så mycket ligger på minus.

En sak som jag skäms för men ändå inte

När vänner gifter sig i smyg. Då blir jag jättearg. Jag känner mig så sviken och utanför.

Jag kan ju förstå att man kanske inte vill ha uppmärksamhet eller göra det privat på något vis. Alla vill kanske inte ha en stor fest. Men varför ska det då ut direkt på sociala medier?

Men för mig är det så viktigt att dela händelser med mina närmaste vänner. Stort som smått. Att gifta mig utan dem skulle aldrig falla mig in. Jag älskade att planera mina vänners bröllop. Att fundera ihop. Hjälpas åt. Att få bidra till en fantastisk dag.

Men när någon “rymmer” så får jag ju inte vara med. Varken i planering eller på plats. Och det gör ont i hjärtat att bli utelämnad på en sådan dag. Som för mig är stor.

Japp, jag gör mina vänners bröllop till en sak om mig. Och mina känslor. Men de bjöd ju inte med mig så det finns ju inget mer att förhålla sig till än mina känslor.

Nils 3 år!

Det är ju snart en vecka sedan Nils fyllde tre år. Att ha en treåring är det sta i världen. När vi fick hjälp med Nils hälsa blev han sig själv igen. Glad och påhittig. Sover godare på nätterna. Har tom tagit sovmorgon.

Nils är som en liten vuxen med inslag av barn. Hans tal är som en gammal gubbes han kan berätta långa historier, bygga upp spänningen och sedan kommer det aldrig någon poäng. Eller när jag sätter honom i min famn och han säger “jag vill inte sitta i ditt knä, tyvärr”. Det är svårt att hålla sig för skratt.

det här året har gått fort och varit händelserikt. Nils gillar allt. Han vågar prova allt men är väldigt försiktig. Efter ett år av gråt på förskolan fick du din första kompis där och livet blev lättare. Nu är det full fart och flera kompisar. Så underbart att se. Kompisar är livet!

Nils tycker att det mesta är mysigt, fint och roligt. Och vill alltid vara med och göra samma sak som vuxna. Han har både tapetserat, dricker kaffe och kör bil. Allt är möjligt!

Att vara mamma till Nils är underbart! Han reflekterar och funderar. Drar slutsatser och förhandlar. Fantiserar och berättar om saker som hände för två år sedan. Minns allt.

Det är kämpigt också. Spöken och robotar hemsöker vårt hus på nätterna och hindrar oss från att sova. Astman är så klart jobbig och att han inte är så glad i mat. Nu äter Nils typ allt men väldigt lite.

Kärleken och glädjen till Nils är verkligen mer än jag någonsin kunnat föreställa mig.

Hur man vet att man är gift med en tysk?

Jo men de gillar att planera och är precis så strukturerade som man kan tänka sig.

Jag: ska vi ha ett barn till eller?

Volker: mmm…

jag: jag vill lixom inte dra ut på det mer.

Volker: nu ska jag måla huset, vi kanske kan ta ett barn till som ett höstprojekt?

Galen dag!

Hade med Nils på jobbet idag. Galet! Jan blev ganska uttråkad till slut men gjorde det bra. Mitt på hållet var vi hos en barnläkare specialiserad på allergi. Jag hade förberett mig för kamp om att få tester men hon gick direkt med på att han troligen är allergisk. Så blodprov skulle tas och Nils grät 1.5 timme. Tänk alla barn med diabetes, men de vänjer sig ju tyvärr.

Sedan fyller min svåger år så på lunchen fixade jag present till honom. Sedan tänkte jag lämna Nils hos farmor och farfar men han var för ledsen så jag fick ta med honom på ett jötteallvarligt samtal jag hade med en elev. Svårt men jag tror det gick bra. Den undervisande läraren som var med tyckte att jag var tydlig och trevlig.

Seeeen försökte jag jobba lite till men Nils blev sååååå less. Så då åkte vi hem. Åt glass. Drog honom på traktor till affären för nu strax är det öppet hus på Nils förskola och jag tänkte att fröknarna ska få varsin blomma. Alltid kul med uppskattning. Så nu ska vi dit. Sen till svärföräldrarna och fira svågern och sedan… stupa i säng. Både Nils och jag tror jag.

Ska jag bli ingenjör?

På min svenska utbildning känner jag att jag inte kommer så mycket längre nu. Även om jag skulle byta jobb och göra samma sak någon annanstans så tror jag inte att det skulle bli bättre. Jag har lixom nått toppen (som inte är särskilt hög) och vill utvecklas mer. Mina största kompetenser ligger i svenska och andraspråksinlärning vilket jag delvis får använda i jobbet nu men jag känner att det alltid är en motvind när tyskan inte är mitt modersmål. Dessutom når rykten mig att stämningen och klimatet är samma på de andra arbetsplatserna jag kan tänka mig.

Så… vad ska jag bli då? Högskoleingenjör funderar jag på. München är en riktig industristad så där kan jag nog välja och vraka en del. Men skulle behöva läsa lite på komvux och sedan 3 år på högskola/universitet. Men det är ju värt det om man trivs.

Är dock lite nyfiken. Vad har du för utbildning? Vad jobbar du med? Och hur trivs du?

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2019 G i r l y t a l k

Tema av Anders NorenUpp ↑