G i r l y t a l k

Samlade inlägg från Natalia & Alex & Happy

Författare: alex (page 2 of 160)

Överlevnad

Nyligen stötte jag på historien om Vedem magasin. Är ni bekanta med den? Några tonårspojkar startade en hemlig tidning i ett koncentrationsläger. De dokumenterade allt som de ansåg viktigt. Och gömde det. Grävde ned det och lämnade det för efter världen.

Jag är helt fascinerad över sånna här saker. Att man för överlevnad tar pp sig roller, skapar och lever. Att folk inte lägger sig ned platt och bara inväntar döden, det fascinerar mig. Speciellt här där det rör sig om barn. Vissa människor har en styrka utöver det vanliga!

Jag tänker också på de här pojkarnas mammor eller föräldrar. Och på alla föräldrar som genomlider samma sak idag av olika anledningar. Tanken på att säga hej då till mitt barn och inte veta med säkerhet när eller ens om vi ses igen, den dödar mig inifrån. Eller kanske veta att vi ses inte igen. Vad som händer dig från och med nu får du hantera ensam. Som en vuxen. Men du är bara min lilla bäbis.

Vad skickar man med sitt barn? Hur säger man hej då? Vad säger man när man vet att det är sista gången man säger något?

Filmtips: nappily ever after

En regnig dag satte jag på filmen nappily ever after på Netflix. En klassisk romcom. En kvinna dumpar sin pojkvän för att han tycker att hon är tråkig. Hon söker sig själv och finner både den och en ny kärlek.

Filmen är inte jättebra, det ska jag säga direkt. Men den fokuserar på svarta kvinnor och genom huvudpersonens frisyr. Den handlar också om hur ett svart barn måste uppföra sig bättre än ett vitt för att betraktas som likvärdigt. Även en del feministiska frågor togs upp.

Det kändes som om den här filmen öppnade mina ögon ytterligare för hur rasism kan te sig. Därför tycker jag att filmen ör sevärd och se den, kanske just om du behöver ett nytt perspektiv!

Stockholm i november och ett besök på nordiska museet

Igår var jag på nordiska museet för första gången på, jag vet inte hur många år. Det är kanske en av Stockholms vackraste byggnader men också ett av Stockholms tråkigaste museum. Det är lixom bara massa saker. Så klart fina saker. Men åh jag vill ha mer historia. Kanske borde ta en guidning?

Så grått som det var (är) i Stockholm i november så är ju en aktivitet inomhus att föredrar. Och mycket är ju stängt på måndagar. Så nordiska museet blev det. De har nämligen en helt fantastiska avdelning för barn.

En miljö från slutet av 1800-talet (tror jag) i Sverige där barnen fritt kan leka. Nils simmade mest i ån och höll på där.

han lagade också “köttbullskaka” och sov i sängen medan den jäste, innan han serverade oss. det absolut roligaste är att allt gick att flytta. Typ djuren och sakerna i affären. Ugnen. Sopar och kärror etc. grymt bra uppbyggt och Nils tyckte det var ett lekland. Nedan ses han sälja målarfärg i affären.

Kaféet var så klart dyrt men gott. Jag tyckte jag såg ett matsäcksrum och det var väl anpassat för barnvagnar. Ibland, eller okej då, ganska ofta blir jag less på allt plastigt med Leos lekland och liknande där barnen vara springer och springer och springer. Det är fantastiskt kul att både se och delta i rollspelslekar och att vara i en annan miljö stimulerar fantasin.

Jag och Nils hade en fantastisk dag!

Terapi och kiropraktik

Jag har gått till samma kiropraktor i över 15 år, när jag tänker efter börjar det nog närma sig 20 år. Hon är den bästa i världen! Just att hon har följt mig från tonåren, många skador när jag spelade handboll och sedan när jag krossade bäckenbenet och var gravid (dock inte samtidigt) och nu som småbarnsmamma det är skönt att hon känner mig och min kropp så väl.

Igår pratade vi om bristen på styrketräning i mitt liv. Gu va jag saknar det men när?! Hur?! Det är i alla fall något jag verkligen vill ta tag i. Jag känner själv att min kropp är mjuk och svag. Varken större eller mindre utan just mjuk. Det var bra att få den påminnelsen från henne.

Sedan pratar vi om annat också. Relationen till min ena syster, hennes syster och lixom sånt som hon också följt i alla dessa år.

Efter behandlingen hade jag såååå ont i benet, där hon inte ens var och masserade men kände mig också i frid. Tankar och kropp var avslappnade och tysta. Guld för både kropp och själ.

Middagstips: tomat- och auberginesoppa med pizzamacka (och pendeltågssås)

Hösten är ju sopporna och grytornas årstid. I alla fall för mig. Tomatsoppa är egentligen ingen favorit för jag tycker den blir för söt eller för ketchupig men den här var faktsiskt riktigt god.

Jag hade i en klick creme fraich och mackorna gjorde vi med ost och skinka. Recept finns här.

Och såsen tyckte Nils var “pendeltågssås” ingen aning om vilken koppling han gjort men…

Jobb och semester

Inoegon åker jag och Nils på semester, mot Sverige! Det ska bli så skönt. Jag har haft det struligt på jobbet och varit så fruktansvärt trött. Det är lite bättre med tröttheten nu men ändå inte på topp ännu.

Dessutom, om jag ska vara ärlig, är jag ganska less på V. Han har också haft mycket på jobbet och det gör honom till 100% en sämre människa. Eller typ en tonåring som är fast i mobilen och ignorerar Nils vilket gör Nils hysteriskt arg, är uppe för sent och går inte upp på morgonen, och gör mer eller mindre ingenting hemma. Förutom att vara vid mobilen… det gör mig superfrustrerad och ledsen. Så det ska bli toppenskönt med Stockholm i början av november!

Innan dess ska jag jobba och tvätta och packa och handla och hämta barn och duscha och städa lite… ja ni vet! Riktigt längtar till vi är på väg imorgon.

En ny lista om resor

Jennifer snodde en lista av mig som hon uppdaterade till det bättre. Eftersom att det är tre år sedan jag gjorde listan som ursprungligen är från DN så är det väl dags igen va?

Värsta resan:

Det låter så klyschigt men även de dåliga resorna bleknar och blir till roliga minnen sist. Förra gången jag skrev listan hade jag ett konkret exempel på en katastrofresa men när jag löste det nu skrattade jag pt minnet. För vi hade himla kul och roligt och tur och bra skidåkning också och det är lixom det som sitter i.

Största överraskningen:

Jag vet inte om det är en överraskning för det är inget som har kommit utan jobb men hur smidigt det är att resa med Nils. Sist vi åkte tillsammans jobbade jag två timmar under resan medan han fixade med sitt. Han är alltid glad och pratig och vi har hittills aldrig blivit illa bemötta utan tvärtom alltid fått trevligt bemötande och hjälp. Förutom på Arlanda då…

Köper jag gärna med mig:

Jag samlade länge på snapsglas för att jag tänkte att de kommer jag ju använda men icke, så nu blir det ofta kläder. Mest till Nils men även till mig själv det är roligt att ha sånt andra inte har men också pennor, block, böcker sånt . Älskar kontorsmaterial!

Smultronställe jag helst inte vill avslöja:

Med Nils är jag mer intresserad av smultronställen. Hitta de dör oaserna som passar honom perfekt, där han kan bli stimulerad men inte överstimulerad. Göra av med lite energi. Lekrummen på Arlanda. Där är jag gärna ensam med Nils. Då får han ut som mest av dem. Dock är de svåra att hålla hemliga…

Så får jag tiden att gå på flyget:

Nils är oförskämt självgående på resor och i livet så jag läser böcker, lyssnar på podd (gärna denna) eller jobbar. Sedan kräver så klart Nils underhållning och uppmärksamhet ibland och då busar vi, läser böcker, leker med bilar eller ritar.

Favoritstad:

Stockholm hörni, bästa staden i världen. Hemma hemma lixom.

Tar jag alltid med mig:

En pocketbok. Funderar ibland på läsplatta eller en ny iPad (pga den gamla är trasig) och läsa böcker på men alltså en vanlig pocketbok är ändå mitt första val.

Undvik:

Att ha allt för mycket planerat. Att bara vara och ha tid att stirra på folk och njuta av en kaffe eller solen eller en fin tavla det är vad som ör viktigt för mig på resan.

Hit åker jag aldrig igen:

Jag sa tydligen Paris förra gången och nu säger jag det igen. Jag har varit där tre gånger och känner mig nöjd med det. Jag och Paris har aldrig riktigt klickat så jag känt mig hemma eller att det är mysigt där.

Säger jag som Sverigeambassadör:

Åk utanför Stockholm. Dalarna ör fint, höga kusten är fantastiskt och jockfall, vilken grej!

Viktigast på hotellrummet:

Det viktigaste för nig är att det är rent och fräscht men också centralt! Så jag säger centralt det är en avgörande faktor för mig.

Drömresmål:

Australien. Men vi får se om och när det blir av.

Hej då svenska tidningar!

Hej Sverige! Vad gör ni? Alltså allvarligt!

Jag läser svenska tidningar för det är ju hemma för mig. Att hålla mig ajour med det som händer i Sverige är superviktigt. Verkligen. Men nu orkar jag inte mer.

Förra sommaren var kall, minns ni? Det blåste nordan hela sommaren och jag hade aldrig något annat än långbyxor i Sverige. Den gångna sommaren var varmast sedan urminnestider, ja så var det. Och visst var det i lite varmaste laget? Men måste ni i varje nummer av era dagstidningar skriva om att privatpersoner ska sluta flyga eller äta vegetariskt eller vad det nu är som krävs för att rädda miljön.

I princip alla mina vänner går runt med En klump i magen och ångest över växthuseffekten. Alltså alla mina vänner i Sverige. Här och i andra utländska medier pratas det annorlunda.

Jag förnekar inte att alls växthuseffekten, tro mig, vi ser glaciärer som smälter och konstigt väder även här. Men det skrivs inte om det på samma vis som i Sverige. Jag orkar inte läsa mer. Om det. Nej.

Klart något måste göras, ja! Så jag undrar vad gör Sveriges regering åt att flyg ör så billigt? Varför höjs inte flygskatten om det är akut att få folk att sluta flyga? Varför subventioneras inte tåg om det är vad som är lämpligt att folk reser med? Varför blir det inte lättare att ta kollektivtrafik i mindre orter utan skärs ned även där så att bilberoendet ökar? Varför går inte EU ihop om vi ska välja tåg när vi reser i Europa? Lättare att boka (ni vet att SJ tog bort den möjligheten va?) och fler nattåg?

Vad gör kommunerna åt köttet? Varför serveras inte bara vegetarisk mat i kommunens verksamheter? (Förskola, skola, äldreomsorg) ja men klart det handlar om smak men är köttkonsumtionen akut så är det väl bara att strypa flödet. Eller hur tänker vi på de grönsaker som fraktas långt för att tillgodose proteinbehovet? Är det plus eller minus för miljön?

Jag fattar inte hur Sverige kan gå på att detta problem ska lösas på individnivå när så mycket annat i Sverige sker statligt? Klart alla ska göra allt och engagemang ör så klart viktigt och en förändring är nödvändig. Så, Sveriges regering, vad gör ni?!

Scones

Jag är inget fan av söta sconesen typ sånna man kan köpa “överallt”. Men hembakade scones är ju sååå gott men något jag lixom glömt bort ett tag. Men nu när vi har haft besök efter besök så kom jag på att scones är ju en lyxig frukost att bli bjuden på.

Jag blandade ca 7 dl mjöl med 4 tsk bakpulver och 1 tsk salt. I med 100 gram smör och smula smula smula. Och så 3 dl vätska (mjölk) och så forma till bollar och in i ugnen på 225 grader.

Det blir ganska mycket scones av detta så halvera för typ två personer.

En lyxig frukost tycker jag är grädde på moset på en helg. Älskar det. Älskar att äta frukost länge och väl.

Världens längsta jobbvecka

Förra veckan var inte rolig på jobbet. Två av mina projekt hamnade i diket vilket så klart kräver massa energi för att få upp dem på banan. Och tid! Vilken tid det slukat. Har suttit i akuta möten hela förra veckan och sista mötet var idag, med högre instanser. Efter dagens möte känner jag att jag kan släppa det. Även om det är långt ifrån löst så finns det en plan eller något liknande iallafall.

Jag hade ju också medarbetarsamtal som en vän nog upplyste mig om att det heter. Ett samtal med min chef om mitt arbete. Vi pratade mycket om ett projekt som aldrig riktigt går som det ska och det sociala.

Jag är nog extrovert på jobbet. Vill gärna samarbeta och skvallra och hänga med folk. Har så svårt att sitta still vid datorn utan springer gärna runt och pratar med alla möjliga.

Vi har ju inget “fika” så jag saknar verkligen det sociala just nu. Lite mer strikt arbetskultur än i Sverige också. På jobbet är man tyst och jobbar. Icke min stil!

Min chef vet också vem min man är och frågade hur det går med att vara själv med barnet så mycket när min man reser osv.

Kände ändå en viss omtanke från chefens sida. Det slutade dock med att tiden gick för fort, jag kollade på klockan, skrek satan och sprang iväg. Så där som alla bra samtal slutar…

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2018 G i r l y t a l k

Tema av Anders NorenUpp ↑