G i r l y t a l k

Samlade inlägg från Natalia & Alex & Happy

Author: alex (page 1 of 138)

Boktips: gänget – Katarina wennstam

Jag idéntifierar mig inte som feminism men jag förstår de strukturer som bygger samhället och hur de är otroligt dåliga för kvinnor. Självklart vill jag att de ska ändras, jag uppfostrar min son till att bli något stort, en förändring som inte våldtar, gapar och kräver sin rätt pga penis. Jag identifierar mig mest som antirasist, medmänniska och är som ni vet engagerad i dessa frågor. 

Dit jag vill komma är att jag också tycker att praktisera feminism är supersvårt. Antirasism har jag hållt på med hela mitt liv men feminismen är svårare, lätt att se strukturerna men vad kan jag göra? 

en deckare! Alltså ren och skär underhållning men i feministisk anda var något så uppfriskande och nytt. 


Den här boken är en del av en serie och jag har inte läst de andra än, den funkade bra som fristående också. Det ör en klassisk deckare i sin uppbyggnad och utformning men hela tiden med feministiska samtal/intriger/händelser utan att det känns konstlat. 

Boken är spännande och lättsam. Ett tips till alla som gillar deckare och/eller feminism. Den finns bland annat här!

En kalender för att slippa projektleda 

Det var nog i lågstadiet eller åtminstone i mellanstadiet jag fick min första kalender. En enorm blå Filofax med plats för massa mer samer än just kalendern. Gu va jag älskade den! Ingen hade en likadan och jag kände mig så stor och vuxen med en egen kalender. Jag skrev upp läxor och träningstider men jag var ju också något av ett maskrosbarn så där fanns alla möjliga påminnelser. 

Sedan har det fortsatt. Jag har en papperskalender på jobbet som jag antecknar och kladdar i men privat har jag Kalendern i mobilen

Sedan Nils kom har det blivit så tydligt att jag driver “projekt familjen” vilket jag inte ör bekväm med. Jag vill inte dra en hel familj och ha koll på allt; nej tack!  


Så jag har haft en årsöversikt på kylen. Den jag hade för 2017 var inte optimal men nu har jag köpt en från granit som är stor! Med relativt stora rutor att skriva i. 
Min tanke är att alla i familjen ser den och antecknar sådant som berör alla typ: jobbresor, utflykter, föräldramöten, ledigheter, sophämtning, besök osv. 


Vad som skrivs ned blir ju så klart olika för olika familjer. Har man äldre barn kan ju även de fylla i saker de vill att andra ska veta (matcher, kalas, lov eller så). 

Även om det mest var jag som fyllde i under 2017 så kunde jag säga till V, “kolla på kylen” och slapp ha allt i huvudet. Och V ska ju så klart få in att gå dit och kolla och inte fråga mig hela tiden. 

Skönhetstips 

Jag har aldrig varit jätteintresserad av skönhetsvård och sedan jag blev mamma är det obefintligt med sådant. Smörjer in mina händer och EOS har jag alltid i väskan. Läser sådana här inlägg med stort intresse och avund men gör aldrig slag i saken och köper produkter själv. Jag har använt body shops Tea tree-serie i flera år men för ganska exakt ett år sedan sa en hudterapeut till mig att den serien var dålig och absolut inte för mig så sedan dess har jag använt nada.  

Dock blir jag otroligt torr på hösten, för att inte tala om vintern. Så i födelsedagspresent fick jag Skin food från Weleda. Jag gillar när produkter är ekologiska men är samtidigt skeptisk mot dessa produkter. 


Den här luktar först typ tall ganska starkt men det bleknar snart och den luktar svagt av citrus. För att sedan inte lukta så mycket alls. 

Den är väldigt fet så jag använder den pp kvällen och den suger in bra och det känns direkt typ att huden blir återfuktad. Love it! Tycker denna var toppen. 

Kan användas på händer och andra torra kroppsdelar. T.ex. Barnet jag har smörjer jag in hela någon gång i veckan. 

Boktips: jul i det lilla bageriet på strandpromenaden – Jenny Colgan 

I England känns det som att alla författare ska skriva en jul-bok. Det dryper av böcker som utspelar sig under julhelgen med paket, galna släktingar, massor av snö och allt som hör julen till. 

Den här boken är den tredje och sista delen (enligt författaren) om det lilla bageriet på strandpromenaden och det känns som att hon hemskt gärna ville skriva en jul-bok och därför skrev en. Kvalitén ör inte bra och egentligen inte heller speciellt julig eller mysig. Problemen är många, för många helt enkelt så alla blir för ytliga och hon tappar bort karaktärerna från boken. Så där skulle aldrig xxx göra tänker jag fler gånger och när boken slutar är huvudproblemet fortfarande olöst. 


Men boken har ändå en viss charm och jag älskar jul-böckerna. Det är så mysigt att läsa om andras mys medan vår riktiga jul alltid är mer eller mindre kaos. Charmigt ja, men ibland drömmer jag om en sån där bok-jul. 

Finns att köpa här och här finns en rabattkod.

Relationer förändras men jag vill inte vara med då

Min vän som sa att hon önskade att hon mådde lika illa som mig under graviditeten har blivit ett problem för mig. Jag tog avstånd från henne när hon sa detta för att jag känner att hon inte alla förstått hur jag har det. Jag känner att hon tolkar det jag säger så mycket att det inte är vad jag sa längre, för att vi ska tycka lika och när jag påtalar att det inte alls är så jag menar så blir hon arg. 

Jag har gått i terapi för att bearbeta min graviditet och även om jag är långt ifrån att vilja bli gravid igen eller kunna tänka mig en graviditet till så har jag kommit så långt att jag kan glädjas med andra gravid och inte önska någon en sådan graviditet som jag hade. 

Så när jag kände agg (?) mot min gravida vän gick jag tillbaka till terapin. Vi pratade om att det låter som att vännen har mig som förebild och kanske tom norm. Och varför jag inte vill vara en förebild eller norm. 

Först och främst var min graviditet undantaget, inte ens 10% drabbas av extremt gravidillamående så som jag gjorde, alltså inte normen. Varför ska man sedan sträva efter att må dåligt? Fick jag byta mot en vanlig graviditet så skulle jag göra det direkt (även om det är väldigt få som jag känner som inte har haft ont någonstans). 

Att människor eller vänner tycker jag gör ett bra jobb som människa är ju en solklar komplimang. Och jag beundrar alla mina närmaste vänner av olika anledningar. Men alltså om beundran blir ensidig blir det en obalans i relationen. Jag måste dra, ge råd, inspirera och får ju då inget tillbaka. Eller jag får ju beundran men det är inget jag vill ha. 

Vi hann inte prata om hur jag ska hantera detta utan det är nösta träff. Just nu känns relationen bara i obalans och dålig. Speciellt eftersom att hon inte vill diskutera hur hon mår med mig dör att jag mådde så mycket sämre… 

Att bråka med en ledsen kaninunge 

I fredags bråkade jag och V. Det händer ungefär en gång om året, inte för att det inte finns saker att bråka om utan för att vi båda är sånna som sväljer och sväljer. 

Att bråka med V är som att bråka med en ledsen kaninunge. Han sätter sig själv i en sådan offerroll att jag blir ännu mer förbannad. Han tog tom till “surläppen” som Nils brukar använda sig av till vardags. I denna fas är allt mitt fel. 

När kaninunge inte funkar utan jag fortsätter påtala varför jag är arg stormar V ut ur huset. Drama! 

Sedan kommer han tillbaka efter kanske tre minuter och kan vi prata. Jag har lixom knäckt hans försvar och vi kan på allvar prata om problemet och lösa dem. 

Jag hatar att bråka men det var faktiskt skönt den här gången. Rensa luften och gå vidare och jag hoppas att vi förstod varandra och kan förändras till det bättre. 

Medarbetarsamtal 

Igår hade jag vad jag tror heter medarbetarsamtal i Sverige. Min chef och jag pratade om mina mål, styrkor och svagheter osv. 

Jag var ärlig med min chef. Sa att jag var ganska oinspirerad och less på jobbet. Jag ställde krav på vissa typer av förändring organisatoriskt och hon visste om problemet och jobbade på en lösning. 

Jag brukar gå från dessa möten och känna mig superpeppad, men igår och delvis idag känner jag mig bara mähä! Inte ledsen och inte glad. Definitivt inte mer motiverad. 

Chefen försökte trycka på mig en tjönst jag tackar nej till i tre år… jag tycker den är ett nedköp. Framförallt ökar pendlingsavståndet och det är idioter som jobbar där. Ja jag vill verkligen inte ha den tjänsten. 

Nu ör jag ledig en vecka och jag ska använda den tiden till att landa och faktiskt trycka undan känslorna av oinsipration och oro. 

Hetsgrät till den här bilden och kände mig väldigt tacksam över mitt liv: 

Förändringarnas tid

Hösten är min nystart. Jag minns fortfarande känslan av att börja en ny klass med sådan värme. Ett år äldre. Och så fick jag köpa en ny kalender. Åh älskar kalendrar. Och så den där friska luften som är på hösten, och hellregnet, mörkret, norrsken och tiden att bara vara. Springa i skogen och plocka svamp. Bli blöt och få duscha varmt.

Här är hösten annorlunda. Igår hade vi 18 grader. Nu när november kommer ser det ut att leta sig ned mot 10-15 grader men det är ju fortfarande som en svensk sommardag, nej inte riktigt men ni fattar. Ändå är ju hösten en nystart. En tid för reflektion.

Så det gör jag. Jag tänker mycket och ibland bär jag runt på en tung känsla i bröstet. Jag försöker lixom gå upp i den känslan och andas i den. Nästan njuta lite av att känna mig ledsen och deppig. Ja så priviligierad är jag. Att jag vet att jag är glad och har det himla bra så att jag kan hänge mig åt deppigheten.

Efter jul ska förändringarna träda i kraft, vad är rimligt då? Nils ska ju börja på dagis hur mycket ska jag jobba? Kommer jag gråta varje dag han är där? Lyckotårar när jag hämtar honom? Jag har idag meddelat min chef att en del av mitt jobb kommer jag inte vilja göra efter jul och det känns bra, men tråkigt. Jag älskar ju egentligen alla delar av mitt jobb men jag har jobbat kväll på onsdagar och det är inte kompatibelt med vårt övriga liv. V har ju då varit hemma och missat ett projekt han vill göra och nu är det min tur att vara hemma då.

Jag funderar mycket på hur jag vill leva. Vad jag vill att Nils ska växa upp med för värderingar. Jag levar ju lixom inte bara för mig utan också för honom och andra människor nu. Vad ska man göra med livet egentligen? Det funderar jag på just nu, är lite ledsen för att saker skaver men trygg och lycklig i den känslan för jag vet att framtiden är både ljus och min.

Snyt dig skonsamt

Förkylningstiderna är över oss. Nils har varit lite förkyld i förra veckan och snoret rann. Istället för pappers näsdukar har vi torkat hans näsa med tyg. Nils var inget fan av att torka näsan med papper, det blev en fight utan dess like, så jag drog åt mig en trasa och torkade honom och det gick fint. Nu kommer han när vi frågar om vi ska torka näsan och snyter sig friskt. Då när vi börjad dissa pappers näsdukar var det bara för att vi inte orkade ta fighten med Nils och vi använde oss av Geggamojas snuttefiltar som vi hade hemma och som är så mjuka och sköna! 

Nu har vi också fyndat näsdukar på second hand, dessa tre snyggingar för €1. 

Nu tänker jag att det finns fler fördelar med att snyta sig i tyg. Billigare för jag Slipper köpa näsdukar hela tiden, bättre för miljön men det verkar ocksp vara mer skonsamt för näsan. Trots en ganska lpng förkylning har Nils inte fått sånna där röda och torra näsvingar. Så skönt! 

Att Nils mötte upp mig på jobbet en dag och gick raka vägen fram och snöt sig i min tröja är en bieffekt jag väljer att bortse från. Så dagens tips; köp tygnäsdukar på second hand eller klipp sönder ett gammalt lakan och snyt dig skonsamt. 

Boktips: störst av allt – Malin Persson Giolito

Jag hade aldrig läst den här boken om det inte var för att Happy tipsade om den. Jag hade inga höga tankar om Malin mest baserat på hennes pappas författarskap, men där hade jag fel.


Den här boken fängslade mig direkt och jag ville bara läsa och läsa och läsa. Så som många extremt fängslande böcker gör så tappade den lite i slutet. Eller jag tappade intresset. Är ju omöjligt att en bok är fängslande i 300 sidor lixom. 

En annorlunda deckare ur ett annorlunda perspektiv. Det jag tyckte var lite tråkigt var att jag som är delvis uppvuxen i Djursholm tycker att det målas upp en konstig bild av rasism. Typ som att alla ör rasister, visst ör det få som satt sin fot i Tensta men det är få som bor i Sundbyberg eller Solna som satt sin fot dör heller. Och få från Tensta väljer nog skola i Djursholm, då är nog innerstan mer relevant. Kanske försökte hon skildra rasismen som finns i samhället i boken men jag tycker det var ett onödigt sidospår. Det tillförde inget till handlingen och därför kändes det just rasistiskt. 
Men en mycket spännande och läsvärd deckare! 

Older posts

© 2017 G i r l y t a l k

Theme by Anders NorenUp ↑