G i r l y t a l k

Samlade inlägg från Natalia & Alex & Happy

Författare: alex (sida 1 av 172)

Privilegium och att handla sin egen mat

Senaste året har jag tänkt otroligt mycket på privilegium. Jag har alltid varit priviligerad och vetat om det. Så klart på barns vis så visste jag att “barn i Afrika” inte har det lika bra som oss för att vi har mer pengar. Sedan lärde jag mig att det finns olika samhällen i olika delar av världen.

Nu tänker jag på hur priviligerad jag är som har Nils och hur priviligerad Nils är som är vit och pojke. Jag tycker också att han är priviligerad som har oss som föräldrar med ekonomiska och socioekonomiska resurser.

Jag är ju uppvuxen med “samma privilegier” och en viktig värdering som jag bär med mig är att man ska göra saker själv. Bara för att du har pengar ska du inte köpa in städa, tvätt, matlagning etc. det var viktigt för mina föräldrar att vi kunde sköta oss själva, kanske lite för viktigt så här i efterhand men det är ett annat blogginlägg.

Dels ska man inte utnyttja andra människor, även om de får betalat vad tjänar de? Man tar hand om sin egen skit, men sedan är ju privilegium något som kan försvinna. Då är du ju ganska hjälplös om du inte kan städa eller vet vad saker finns i affären.

I perioder har vi haft städhjälp. Det är ju lyxigt men det har känts naket. Som om jag blottar mig och vår stökighet för mycket. Vad hittat hon egentligen? Tvätta tycker jag är ganska kul. Men nu har jag hittat den optimala hjälpen och njuter i fulla drag av den.

Jag beställer mat på nätet. Så smidigt. Åker och hämtar det på affärn. Färdigpackat i kassar. Lassar in det i kyl och frys och lagar mat. Det kostar ca 50kr. Alltså en person plockar all mat åt mig och går ut med det till min bil för 50kr. Och känslan är så dubbel. Dels är jag ganska snål och vill helst inte betala för tjänster utan klara mig själv, som jag är lärd sedan barnsben. Men detta underlättar min vardag så mycket att det lätt är värt pengarna. Men 50kr är ju inte sp mycket för vad de utför. Jag storhandlar ju alltid. Så det tar säkert sin lilla tid. Då är ju 50kr så lite. Sedan tänker jag på alla andra som också skulle behöva den här tjänsten för att underlätta sin vardag. Ensamstående med flera barn. Men inte har råd. För 50kr kan vara mycket pengar.

Jag försöker dock landa i mitt privilegium. Njuta av det. Att min vardag är så mycket lättare. Men den där pekpinnen på axeln som säger att jag borde göra det själv knackar på ganska ofta.

Det är inte lätt att ställa om sig

Vardagen tuffar på och det har inte varit lätt för Nils. Han har inte varit så ledsen som tidigare men tjena vad han tänker. Tankar som är långt ovanför den fysiska ålder han är. Jag tänkte att jag skulle dela del med er men helt ärligt blir det för “naket”. Jag älskar att dela tankarna med honom även om det är tunga grejer. Jag går ofta runt med en klump i magen av hans tankar så hur ska inte han känna sig?

Tröttheten efter dagis och ett nytt favoritprogram har lett till att tiden framför tvn är för mycket. Och tjatet om tvn är konstant. Så… vi köpte nya leksaker till honom.

Det mesta hade han redan fått i present men vi la till bilen och skotern. Och det funkade! Leken tog ny fart. Gubbarna åker på semester, cyklar, packar in och ur sig ur bilen och har sig.

Han har slutat tjata om tvn och leker även med annat. I helgen drog han fram pyssellådan och målade en lång stund. Det är viktigt för mig att Nils kan leka själv och sysselsätta sig men då måste vi också ge honom förutsättningar för det.

Nu ska det också rensas ut grejer! Love that!

Jag är så slarvig

Alltså en sak jag blir så less på är att jag är slarvig. Inte så att jag tappar bort saker på löpande band, förutom när jag har världens sömnbrist, men med räkningar. Jag korrekturläser aldrig ocr-numret. Fick ett sånt där “betala eller så skickar vi till kronofogden” brev idag. Det rör sig om något jag betalar varje månad så jag har betalat alla månader utom maj. Då betalade jag men skrev fel och fick pengarna åter på kontot. Något jag inte alla refererade över då, så klart!

Det är ju bara att betala men jag känner mig så dålig när det händer. Som om jag inte är vuxen nog att ta hand om mig själv. Blir så less och får en klump i magen. Tänker att lyxfällan kommer och tar mig. Så blir jag utskämd på bästa sändningstid.

Nu var det ju inte värre än att jag betalade. Ringde faktiskt företaget först och frågade varför de inte påmint mig förrän nu. De hade dem sa de. Vi har ju varit borta hela sommaren och bor inte i Sverige så.. den har jag inte sett.

När jag hade eget företag hade jag en person som skötte allt med pengar och fakturor och det var så skönt. Har fortfarande en bankman som sköter investeringar och sånt men betala räkningar ska jag göra själv. Skulle dock vara skönt att leja bort det. Skulle behöva en personlig assistent som alla (?) andra influensers.

Tänk om vi får en son till?

Ja vi är ju i det där “nu vill vi bli gravid”-stadiet och det innebär en del funderingar. En av funderingarna som jag uppehåller mig vid är “tänk om vi får en son till?”. Den är så löjligt banal men i mitt huvud så stark och viktig.

När Nils kom ut och visade sig vara en pojke tänkte jag “va skönt nu får jag sova!” (Lite visste jag då att det skulle dröja några år innan den drömmen gick i uppfyllelse) och det är ungefär så mycket jag tänker på hans kön fortfarande.

Det är bara det att jag alltid tänkt mig att jag ska fostra starka kvinnor. Att de ska få lära sig allt jag kan och sedan lite till och förändra världen. Jag har alltid sett mig med en dotter.

Jag tror inte att jag skulle älska en flicka mer eller en pojke mindre, och jag kan ju inte se livet utan Nils, men jag har alltid sett mig själv som mamma till en tjej. Låter det knäppt?

Nu handlar det ju först och främst om att bli gravid, och sedan om att genomleva graviditeten så detta är ju långt borta. Ändå tänker jag på det ibland och kan lixom känna en sorg över att jag skulle bli en mamma med enbart söner.

Vecka 38

På torsdag åker vi till Stockholm. Det är mitt fokus. Hela familjens fokus. Min pappa har 60-årsfest på lördag och det känns inte helt okomplicerat. Det ska iallafall bli kul med fest. Det ska också bli härligt med en Stockholmstur. Just nu känner jag mig lite vilsen. Det är asmycket på jobbet både att göra och saker som inte flyter på smidigt, på måndag kommer ännu mer. Dessutom verkar Nils ha lite utbrott på förskolan. Var så arg och orolig men pratade med en vän och det känns ganska bra nu. Är dock inte helt nöjd med förskolan. Kan jag väl säga…

Då tänker jag i alla fall att allt skulle lösa sig om vi bodde på söder i Stockholm. Det är hela lösningen, bara jag får se stockholm så blir allt perfekt. Får lixom ont i magen just nu när jag ser bilder på Stockholm.

Måndag till torsdag ska jag jobba. Påbörjar mina intervjuer inför ett nytt projekt så det kommer ta en del tid. Det ska vara typ 25 grader vilket är en ultimat hösttemperatur så jag hoppas kunna njuta av det också.

På torsdag blir det resdag och på fredag ör vi i Stockholm. Jag tänker mig soligt och höstigt och Skansen. Älskar Skansen speciellt en vanlig dag då det är lite mindre folk, hoppas jag! Ska bli mysigt med en familjedag bara vi tre. På lördag ska vi träffa vänner och sedan fest på kvällen. Och på söndag ska vi äta frukost med min moster innan vi åker hem igen.

det blir alltså fullt ös och mycket att hinna med. Men ett tydligt fokus och en härlig helg som hägrar

Till Pisa med tåg

Det här känna som en evighet sedan men vi firar fredag den trettonde med ett sista inlägg från vår veckolånga resa i Toscana. Vi tog tåget från San Vincenzo där vi ju bodde (nä måste skriva ett inlägg och tipsa om hotellet sen också för det var supermysigt!) till Pisa. Det tog ca 60 min. Vi reste ju absolut mest med tåg och tåg i Italien är härligt! Enkelt, fräscht och billigt. i Pisa hoppade vi på ett pendeltåg för att hoppa av två stationer senare vid vårt första stopp: Museo della Piaggio.

En stor gammal fabrikslokal till bredden fylld med vespor av alla de slag. Visste ni förresten att Vespa betyder geting på italienska? Så som de susar fram i trafiken så förstår ni ju liknelsen. Det var mysigt. Barnvänligt med en lekhörna och så klart en “Ape” där man kan köpa en lättare lunch, vilket vi gjorde. (Ape betyder bi, som ett arbetsbi, och om ni vet hur de ser ut förstår ni även den liknelsen). Och en finfin museeshop!

Museet är inte jättestort så efter en timme stoppade vi Nils i vagnen och tog oss tillbaka till Pisa. Där beställde vi en iskaffe. Det visade sig vara en espresso med två isbitar i. Besvikelsen!

Pisa är superlitet. Och helt ärligt ganska tråkigt. Vi strosade från stationen till tornet, ni vet det som lutar? Vilket tog oss en timme dit och kanske 40 minuter tillbaka. Vi kikade i de få butiker som fanns och åt glass.

Volker var förvånad över att tornet verkligen lutade. Han hade fått för sig att det var en skröna? Man kan gå upp i tornet nu men man måste vara över 8 år så vi stannade på marken.

Genom Pisa rinner floden Arno. Gillar ju vatten så gillar floden. Kanske gav den lite lite svalka också men det var över 40 grader när vi var i Pisa.

Pisa är okej. Värt ett besök men inte en omväg.

Andra inlägg från vår tid i San Vincenzo:

San Vincenzo – en sömnig semesterort.

Castilioncello.

Elba.

Värdefull tid och lite brist av barn

Nu har det varit två vardagar utan att jag har “träffat Nils”. I tisdags jobbade jag sent och V och Nils var ute på äventyr till läggdags. Sedan fick jag söva honom. Många tankar nu så det tar sin lilla tid.

Igår hämtade farmor och farfar Nils på dagis och kom hem vid läggdags igen.

Det är skönt. Att få en paus efter jobbet. Promenera från jobbet, se lite på vänner, ha det tyst, äta i frid. Ja men ni vet. Allt det där som jag kan sakna när Nils går i 110km/h och är överallt och pratar om allt.

Men det är tomt också. Vad är livet utan honom? Jag saknar att höra om hans dag och höra om hans funderingar. Saknar att läsa sagor, laga mat, trösta, reda ut, krama och att han pratar konstant.

Jag tänker på familjer som har det så här varje dag. Främst vänner och bekanta bosatta i Sverige. Hur långa dagar barnen har på förskolan. Hur lite tid man har tillsammans. När har de tid för samtal och mys? Läsa böcker och fundera? Se på tv och prata om var elefanterna kommer från? Alla gör vi olika val av olika anledningar. Jag är så tacksam för att jag både jobbar deltid och för att vi prioriterar korta dagar för Nils. För att vi ger honom och oss tid. Så värdefullt!

Nu vill jag dricka rödvin

Jag var inte gravid den här månaden. Jag var förkyld. Och när mensen kom så kändes det helt okej.

När vi försökte bli gravida med Nils var jag ledsen varje gång mensen kom. Kände mig så ledsen och sorgsen som att mensen var ett barn som aldrig blev, eller så är det väl, men ett barn som dog.

Det fanns ett litet hopp men när mensen kom kändes det okej. Skönt att veta. Slippa fundera. En viss lättnad också.

Samtidigt kände jag att jag vill bli gravid nu! Jag vill inte vänta och hoppas på tur utan jag vill ha jättemycket sex kring ägglossning och maximera våra chanser.

Jag känner mig så lyckligt lottad i allt det här. För ett barn till skulle vara en bonus för oss. Strösslet på glassen. För jag har ju redan ett barn. Som är alldeles friskt, knasigt och underbart och jag håller stenhårt fast vid tacksamheten över det. Jag vill inte leva så mycket för ett barn som inte finns att jag glömmer att njuta av det barn jag redan har.

Vecka 37

Den här veckan verkar väldigt lugn. Inget speciellt händer utanför jobbet och det känns ganska skönt. Jag är lite hängig. Känns som om en förkylning lurar runt hörnet. Lite snorig, lite kittlande i halsen.

Framför allt har jag en jobb-baksmälla så jag är så trött. De första veckorna på jobbet har varit intensiva. Snart börjar eleverna skolan på riktigt här i München (16 september) och då brukar det komma en andra våg av grejer att göra. Jag hade behövt en lugn vecka på jobbet, tyvärr ser det ut som ännu en intensiv vecka. Problem har uppstått, saker ska rättas och funderas på, anpassas och sedan har de kommit på att jag är den enda i vårt team som har erfarenhet av en viss typ av bedömning så det hamnade också på mitt bord.

Mitt fokus ord ska bli lugn och ro. Jag vill prioritera vila, läsa och att arbeta i ett lugnt tempo. Hinna det jag hinner och låta resten vara. Inte engagera mig i annat utan fokusera på mitt. Jag vill dessutom göra detta utan att ha så mycket tid med mobilen. Läsa, mysa, tänka, kanske springa, vila, fixa.

Nu kör vi!!!

Elba

När vi var i San Vincenzo ville jag sååå gärna åka till Elba. Det är inte speciellt långt mellan Elba och fastlandet, precis som Capri och Sorrento där vi har hus. Till Capri är det superlätt att ta sig det går flera båtar varje dag som man hoppar på. Det visade sig att det inte var lika lätt att ta sig från San Vincenzo till Elba.

Från Piombino lite söder (kan det ha varit 30 min?) om San Vincenzo går det färjor. Problemet var att ta sig dit. Det gick ett tåg på morgonen, eventuellt?? Och ett tidigt på kvällen, kanske men de tog en timme och passade inte med vår dygnsrytm alls. Framförallt tåget hem kändes för tidigt.

Buss? Nej det fanns inte. Så vi fick ta hyrbilen vi delade på. Obs på att det inte får att hyra bil i San Vincenzo, bara så ni vet!

Så… färjan var en hit. Kan det ha tagit en timme? Och hela färjan var på temat “Batman”. Både insidan och utsidan.

(Bildkälla och fler bilder) det fanns en stor lekplats där vi hängde hela tiden och njöt av AC. Den här båten var verkligen fin och så smart planerad.

Väl på Elba hade vi siktet inställt på en sak Monte Capanne. Först var det dock dags för lunch och Nils somnade. Dessutom var liften dit stängd.

Vi åt lunch med den här utsikten och Elba var otroligt vackert och grönt. Vi hamnade uppe i bergen och där låg en restaurang så som de bara gör i Italien. Och medan vi funderade över varför det ligger en restaurang här och vilka som äter här så åt vi en helt okej lasagne. Efter även en kaffe och den där märkliga glassen tog vi oss till liften.

Liften upp tar 18 minuter så det går inte snabbt, tror liften är ganska gammal också. Men det var härligt att stå där och känna hur luften blir svalare.

Tre personer ryms i samma korg men två är nog ett mer rimligt alternativ. Nils tyckte det var spännande men långtråkigt.

Man kan också vandra upp, det är nog inte så långt, skulle gissa på 2 km men för oss var liften ett bättre alternativ. På toppen fanns ett litet café!

Det är en av mina bästa saker med Italien. Att det alltid finns ett litet café var man än är. Ännu en glass slank ned där.

Vi klättrade runt en stund på toppen, nöjt sv utsikten och svalkan. Sedan tog vi färjan tillbaka igen. Vi sa allihopa att Elba skulle vi vilja utforska betydligt mer.

« Äldre inlägg

© 2019 G i r l y t a l k

Tema av Anders NorenUpp ↑