G i r l y t a l k

Samlade inlägg från Natalia & Alex & Happy

Författare: alex (sida 1 av 144)

Knack knack säger det dåliga samvetet

Måndag och tisdag var jag hemma från jobbet sjuk. Inre dödssjuk men iom att jag en vanlig arbetsdag ofta inte hinner gå på toa så var det bara att stanna hemma då toabesöken kom akut, om man säger så.

Så jag var hemma. I måndags gjorde jag ingenting. Sov, såg på tv och åt. Japp det var det. Och jag hade så dåligt samvete för att jag inte gjorde något. Eller ja jag gjorde ju det vanliga med disk och matlagning men i övrigt lixom. Inget plock ingen tvätt inget hemmapyssel. Och jag blir så jävla less på mig själv! Varför får jag dåligt samvete för att jag behöver vila?

I tisdags städade jag och tvättade och fixade. Varför känns det bättre då? Varför tror jag att någon tycker mer om mig helt slut men med omplanterade blommor?

Jag tycker att jag blivit bättre på att vara snäll mot mig själv men behöver tydligen öva mer. Typ resten av livet skulle jag tro.

Mens före och efter barn

Alltså… det är så jäkliga konstigt hur kroppen förändras efter att man varit gravid. Den yttre förändringen känns ju logisk, kroppen behöver ju töjas så att bäbisen får plats men alltså det inre?! En vän har gått från lockigt till rakt hår, what the…!

Min mens har dock förändrats och verkar ha noll intresse av att återgå till ursprungsläget, villet är så skönt! Tidigare hade jag sån mensvärk! Proppa med Ipren och lägga mig med värme över magen och hoppas på att det ger sig. Jag blödde i ungefär tre dagar och sedan var det slut. Hatade mensvärken men det var lixom allt.

Nu har jag noll mensvärk, blöder extremt lite, typ en liten fläck möjligen två-tre gånger (beror nog också på mitt preventivmedel; kopparspiral), mensvärken är borta möjligen har jag en liten obehagskänsla men! Godissuget är enormt! Både vid mens och ägglossning. Alltså det känns som om jag skulle kunna rånmörda en godisaffär om jag inte får mitt socker!

Jag njuter så av att slippa mensvärk men tycker att sockersuget är skitjobbigt men om kroppen säger till är det väl bara att lyssna…

Jag har läst blondinbellas inlägg idag och landat i att jag mår bra där jag är. Visst har jag saker jag vill göra i karriären, platser jag vill se och lopp jag vill springa. Men just nu, förutom magsjukan jag dragit på mig, mår jag bra. Jag älskar att laga mat med mitt barn, lära honom att hacka och smaka och akta sig för varma spisen. Jag älskar att jobba lite mindre, sluta tidigt och ta en promenad till förskolan som ligger 1 km från vårt hem. Jag älskar att det ibland tar oss en timme hem. Allt vi ska se och prata om på vägen.

Var sak har sin tid och just nu älskar jag att ha ett jobba dör jag blir lite stimulerad och framförallt att lägga massa tid på Nils. Jag är inte avundsjuk på blondinbellas tröningshets, make up artist, människa som gör allt hemma, i framtiden kanske jag vill ha det men nu när mitt barn är litet njuter jag av att ha honom nära och pilla på hemma.

Vet ni vem jag kommer att tänka på när jag läser blondinbellas blogg?

Och hon var nog inte så lycklig trots den coola ytan…

Boktips: syndafloder – Kristina Ohlsson

Detta är en bok jag klassar som mysdeckare dvs den är så klart spännande men välskriven och relativt lätt att ta sig igenom. Perfekt för en resa!

Syndafloder är den sista delen (troligen) i en serie om Alex och Fredrika som jobbar på Stockholms polisen. Det är en härlig blandning mellan deras privatliv och brottsutredningen de jobbar med. Böckerna är dock fristående så om du inte känner för att börja med den första boken (Askungar) så kan du börja med den här. Den privata historien är den som följer med i alla böcker.

Boken är precis så spännande som jag vill att en deckare ska vara men jag bör faktiskt lite negativt överraskad av upplösningen. Nu minns jag inte de andra böckerna i serien i detalj men har tyckt att de är så smarta och kluriga men i den här boken faller slutet platt och är lite för abrupt, inte en utan två gånger.

Fortfarande en riktigt bra deckare, som dessutom finns på Bokrean, och jag tycker det känns så tråkigt att detta är den sista boken i serien. Passa på att fynda!

En dag i sängen

Jag ligger nedbäddad i sängen och kommer nog somna om snart. V jobbar idag och nils är skickad till farmor och farfar. Till Happy sa jag att det var bra i morse och sedan bestämde sig min mage för att inte längre vara med.

Jag är så tacksam för mina svärföräldrar som kunde ta Nils så jag kan få vila och springa på toa ifred. Att ligga i sängen och se på Netflix var det bästa idag.

Och så längesedan. Kan sakna riktigt slappa helger där jag verkligen får samla energi. Hur orkar man? Sömnbristen och intensiteten? Jobb? Leva?

Spinner iväg lite nu. Ska försöka slumra lite till innan vilden återkommer.

Ett hål jag kan täppa till

Jobbet känns sakta bättre och bättre. Jag jobbar i fyra stora projekt och har en superliten roll i två. Som jag skrev tidigare så är jag lixom lite allt-i-allo vilket jag egentligen inte trivs helt hundra med. Jag gillar att ta mer ansvar, planera mer långsiktigt och lixom driva på mer. Men nu blev det så här och jag börjar sakta förstå vilka håll min chef vill att jag ska täppa till och jag känner att jag har möjlighet att göra det vilket ju är en fantastisk känsla.

I det ena projektet kröp det fram att jag är mer än välkommen då den jag ska stött uppfattas som oseriös och opålitlig. Jag kan på den korta tid jag varit där förstå dem.

Att kunna bidra är hur som helst superviktigt för mig och att det jag gör känns meningsfullt. Så jag är toppenglad även om det absolut inte är det perfekta jobbet.

Bilden hittade jag här!

Att byta perspektiv

I helgen var en vän här. Vi har inte setts på ett tag eller haft så mycket kontakt som tidigare (hon är vän nummer 3) och jag blev bekymrad över hennes hälsa. Hennes kondition var så dålig, orken tröt och jag kände att jag verkligen behövde prata med henne. Fast jag förstod att det inte skulle tas emot med öppna armar direkt, om man säger så…

så jag hörde med Natalia och Happy och fick så himla bra perspektiv och råd. Jag älskar att höra hur dessa kvinnor tänker i olika frågor och jag älskar att få nya perspektiv på mina tankar. Jag har fortfarande “ont i magen” när jag tänker på min väns dåliga fysiska form men med hjälp av dem insåg jag att jag inte kan hjälpa henne om inte hon vill. Hon får komma till mig.

Jag försöker också använda detta som en påminnelse om att fysisk styrka och kondition är viktigt för mig. Jag vill vara stark och orka. Och jag känner en tacksamhet för att jag gör det. Inte någon superform utan bara vardagstränad. Jag snöar ofta in mig i mina tankemönster så att byta perspektiv tycker jag är svårt, härligt då att få hjälp av vänner med den saken. Tack!

En ny bil

Idag ör det alla hjärtansdag och det verkar som att man antingen ska gå all in och typ åka pp en weekend till Paris eller skita i allt som ett ställningstagande. Varför kan det inte bara lagom? En present och en middag med tända ljus?

Så gör vi i alla fall. Lite extra uppskattning bara. Jag fick en ny bil av V. En xc70!! Blev så himla nöjd och överraskad!

Skoja bara. Däremot har vi köpt en ny bil som kom idag. En xc70.

Själv har jag tapetserat hallen som en överraskning åt V och satt upp tavlor på oss. Gu va jag älskar att ha fotografier på stunder och människor som betyder extra mycket uppe. Jag vet att det finns dem som aldrig skulle sätta upp foton men jag älskar att de berättar om vem vi ör. De som besöker oss kan se och fråga eller Nils kan peka och minnas mormor, moster och andra viktiga människor.

Nu sitter fyra bilder från new York i hallen. Så ressugen jag blev nu också.

Middagstips: fläskfilépasta 


Stek en gul lök och fläskfilé. He i soltorkade tomater och vitlök. Bryn. Häll i grädde, lite vatten och köttfond av något slag. Låt det sjuda i 5-10 min medan pastan kokar. 

Servera med spenat och massa parmesan!! 

Boktips: ett litet liv – Hanya Yanagihara

Den här boken har stått i min bokhylla i något år och jag har helt ärligt inte känt någon lockelse till den. Framsidan är tråkig och sen handlar om män. Mäns liv. 


En vän läste den dock och sa att den är så bra som alla säger. Och ja, jag började läsa den och den är fängslande och fantastisk på ett väldigt unikt sätt. Män som pratar om känslor, som läser mellan raderna och män som tar hand om varandra på ett vädligt milt sätt. 

Men det finaste är språket. Hur hon berättar subtilt och utifrån känslor inte utifrån handlingar, det gör boken så vacker och så kärleksfull. Men också så fruktansvärt brutal. Ibland sitter jag illamående och ibland gråter jag. Ibland myser jag och jag saknar verkligen mina egna barndomsvänner. För barnsomsvänner det är något verkligt sällsynt och vackert! 
Finns bland annat här!

Äldre inlägg

© 2018 G i r l y t a l k

Tema av Anders NorenUpp ↑