G i r l y t a l k

Samlade inlägg från Natalia & Alex & Happy

Författare: alex (sida 1 av 151)

Skitdag igen

Jag jobbar 8 dagar till innan semestern. Jag har sett framemot de hör två veckorna då det skulle var en avslutning på ett längre projekt. Lixom knyta ihop säcken. Älskar den känslan. Hade också sett framemot att lixom få ge järnet i två veckorna nu när jag haft en superlugn månad.

Möttes på jobbet av totalt kaos igår. Jag stod typ mållös och bara kände att detta går inte. Saker jag hade planerat hade någon stjälpt och de andra delarna av projektet som lixom skulle sammanstråla nu var så extremt bristfälliga att jag ville dö.

Det är svårt att skriva om jobbet och de hinder och glädjen jag möter för de är lixom inte något riktigt konkret jag gör och mycket är “hemligt”.

Jag hade en kollega på plats som jag kände sedan tidigare och hon var ett otroligt stöd och även min kollega som var kvar på kontoret. Idag är det bara att ta ett djupt andetag och fortsätta igen. Jag hoppas och tror att jag har lite bättre strategier den här gången.

Vägtistel

Vi har sex påslakan. Två par matcha de som vi använder till vår säng och två udda vi har till gäster. Jag är uppvuxen med hur mycket lakan som helst och tänker att det är en sån där sak många har mycket av. Eller?

När vi bara har två set vi varierar mellan slits de så klart oftare så när de blir allt för håliga köper jag nya och den här gången fyndade jag på Ikea.

Det blev “vägtistel” och jag som älskar att sova i mjuk bomull, är inget fan av satin, vågade mig på dessa som var 50% bomull och 50% linne. De kändes riktigt mjuka och svala och fanns i andra färger här.

För lite live-bloggning

Jag har bloggat för lite om vad vi gjort under vår vistelse i Sverige. Igår kom vi tillbaka till Stockholm och jag ör så stolt över Nils som klarar sex timmar i bil utan gnäll!

Idag ska vi fira nationaldagen på traditionsenligt sätt och sedan väntat dop, bäbissnusande och kalas för Nils innan vi åker hem. Då blir det två veckors jobb i ett spännande projekt och sedan, 8 veckors semester!

Jag har haft det jobbigt, senaste månaden len också hela våren. Nils på dagis, v har jobbat mycket och mitt nya jobb blev ju inte alls som förväntat. Jag är stolt över att jag har klarat det. Men samtidigt har jag tagit stryk. Min hjärna är helt slut, jag är lättirriterad och less och jag känner mig svag i kroppen.

Det är så lyxigt att ha åtta veckor att umgås och vila och träna och landa. Hitta strategier för vardagen och kramas mycket. Jag hopps jag lyckas med det.

Under semestern så blir det lite klassisk ikapp-bloggning. Om inte förr.

Ha en underbar nationaldag!

Serietips: handmaid’s tale säsong 1

Så efter att jag läst boken som serien baseras på vågade jag mig på att se första säsongen och kan komma med ett utlåtande.

Jag är så glad att jag läste boken först, boken är väldigt enkel. Och det är just enkelheten som gör den bra. Det är inga krusiduller men heller inga överdrivna detaljer. Jag tyckte också om att det var så mycket kvinnokamp i boken. Kvinnor som hjälpte varandra. Det var egentligen bara huvudpersonen och hennes tankar som det handlade om och det tyckte jag var fint. Skönt och häftigt att få se världen bara genom en person.

Serien är betydligt mer komplex och mer fler groteska detaljer. Personer som i boken bara nämns med “det var sista gången jag såg henne” har en hel historia runt sig i serien. Något av det jobbiga med boken var just ovissheten men det var också det som var bra. Att man inte fick veta vad som hände huvudpersonens barn och man gjorde att det fanns ett så hjärtskärande hopp. IOM att man i serien vet det försvinner många av mina känslor. Så även om jag tycker att boken var bättre så är serien också helt fantastisk! Skådespelarna ör jättebra och roligt med en del svarta i roller. Om jag ser serien som en separat historia men en delvis annan berättarteknik blir den ännu bättre. Kvinnor och dystopier. Och, som sagt var, motståndsrörelser! Drömmen!

Nya kaniner

Idag får jag veta vilka personer som är i min urvalsgrupp nästa år. Det är sååå sjukt spännande!

Under våren har jag bidragit till andras projekt och inte haft något eget, vilket i ärlighetens namn har varit skittråkigt. Men nästa år driver jag två projekt med en kollega jag gillar och idag får jag veta vilka förutsättningar jag får.

Min absoluta dröm är att få bara tjejer! Jag vet nämligen att urvalet kommer vara 13-14 år och tänk vilken dröm att få höra vad just tjejer tycker om skolan, vad de vill ändra, vilka utmaningar de möter!

Dock är sannolikheten för bara tjejer typ noll. Men idag får jag iaf en lista och kan börja planera nästa års arbete. Alltid roligt!

Boktips: skuggorna – Katarina Wennstam

Jag har läst ännu en bok av Katarina wennstam och även om jag älskar plotten i den här boken så är jag tveksam till den…

ett gäng kvinnor bestämmer sig för att hämnas på diverse kvinnomisshandlare och göra exakt samma sak mot dem som de gjorde mot kvinnorna. En så fin tanke och jag älskar egentligen mentaliteten “att få känna på sin egen medicin”. Och visat lurar wennstam mig ett tag med att det är män.

Men alltså det gör boken helt omspännande att veta vilka som är gärningsmännen och veta syftet med deras brott i hela boken. Spänningsmomentet saknas och en deckare utan spänning är i mina ögon ganska värdelös.

Däremot så håller jag med Wennstam om att detta, att ta lagen i egna händer och utsätta män för vad kvinnor blir utsatta för (inte enbart av fysiskt våld utan också i form av oro och rädsla) är kanske ända sättet att ändra på de patriarkat som råder.

Jag har också läst Gänget, Alfahannen och Skymningsflickan av Wennstam.

Skuggorna finns bland annat att köpa Här!

En syster mindre

Ja men kort sammanfattning då. Min syster sa upp kontakten med mig pga oklara anledningar. Så försökte jag få till en kontakt genom att bjuda henne när Nils fyllde ett år men det tyckte hon var orimligt, eller hon tyckte det var orimligt att hon skulle behöva prata med mig för att ha kontakt med Nils. Sedan har det återigen varit radiotystnad. Så jag bjöd in henne igen för nu är det ju snart kalasdags igen:

Min första tanken var hur många gånger hon kan skriva jag i ett meddelande. Hur ego detta är. Min andra är att hon har noll intresse av en relation med mig och min familj. Jag trodde att jag skulle bli ledsen av det. Men jag var mer förberedd än vad jag hade trott och att reparera en relation tar ju mycket energi som kan läggas på annat.

Detta var sista chansen för henne. Jag tror hon väntat på fler, Nils fyller ju år varje år. Men jag är bestämd på att hans födelsedag inte ska användas i andra syften än att fira. Och ni vet kanske hur det är, efter en viss tid så slutar man sakna människan. Man kan minnas det bra, men mest är det en gråzon, där egentligen inga känslor ligger. Kanske är det en försvarsmekanism men också är det så att relationer behöver underhållas med bränsle hela tiden. Inte bara när det är lite på jobbet eller passar ena parten.

Så nu har jag en syster mindre. Två fina systrar kvar i alla fall.

Podd-tips: fråga vad du vill

Jag trodde att jag tipsat om den här podden som kommer från P3 och jag försökte hitta inlägget i arkivet men nej. Det verkar vara en sådan sak som bara hänt i mitt huvud.

Sett är ett program eller en podd där människor blir intervjuade och lyssnarna skickar in frågor. Programledaren Hanna Palm är så mysig och bra. Speglar ämnet jättebra och är alltid respektfull mot den hon intervjuar. (Jag tror inte att bilden är på Hanna Palm men det är den som finns på hemsidan…)

Så vem intervjuar hon då? Ja alla! Alla som har en kunskap som inte alla besitter, alla avsnitt är inte bra men det beror på hur personen hon intervjuar är. Dess avsnitt rekommenderar jag:

Intervjun med feminist pastorn, han som jobbar som Matchmaker hade så mycket fint att säga om kärlek, Scientologen hade mycket spännande att berätta, avsnittet med Livia Fränkel som Överlevde förintelsen var ett fantastiskt starkt avsnitt och jag blev avstånds förälskad i han som varit med i jehovas vittnen.

Jo men det är fint med kvinnor son stöttar varandra

Detta är ett inlägg som grott i mig ett tag. Det är kanske inte ilska men besvikelse. För i mitt huvudprojekt är jag den enda kvinnan med barn. Vi är i övrigt 9 kvinnor i 55-årsåldern och en yngre än mig.

När Nils är sjuk så vabbar jag. Så är det med det. Och nu har jag, via omvägar, fått veta att det snackas om det. Ja… och jag blir så less på kvinnor som inte minns eller har förståelse för andra kvinnor. Ja man behöver ju kanske inte förstå alla kvinnor jämt men just att kvinnor överlag vabbar mer än män är ju ett globalt problem och något som varit i generationer. Trolige vabbade dessa kvinnor också när de hade småbarn. För det har alla haft. Barn alltså.

Jag tycker absolut att man får vara kritisk mot andra kvinnor men just i vissa frågor tycker jag att man ska hålla ihop. Jag tycker dessutom inte att de behöver spä på det dåliga samvetet och stressen som jag tror att de flesta av oss drabbas av när vi vabbar eller ör sjuka.

Ett halvår till. Annars byter jag jobb.

Huvudet hänger inte med

Jag är lite orolig för mig själv. Den senaste månaden eller ja hela april också så har jag känt mig lite lätt dum i huvudet. Jag glömmer saker och jag kan tro att jag har pratat med en person om en sak, jag vet tom vad personen sagt, och det har inte hänt. Jag har svårt att hitta tid att samla tankarna. Livet rusar på och jag känner att jag inte riktigt får det jag behöver.

Kanske började det redan när jag blev av med min tjänst i december och när min nya tjänst inte alls var det som utlovades. Kanske är det att Nils har otrivts på förskolan i princip fram till april i kombination med allt det där nya.

Men jag känner ju närmare riktig semester jag kommer att kroppen och framförallt huvudet säger ifrån. Min energinivå är låg. Jag spenderar allt för mycket tid med telefonen och det är ju inget som gör någon direkt gladare. Saker jag ska göra blir ju inte gjorda. Glöms och skjuts undan. Tex har jag totalglömt! Mitt lösenord till jobbmailen. Helt väck!

Två veckor och två dagar kvar till semester, på riktigt. Jag räknar ned!

Äldre inlägg

© 2018 G i r l y t a l k

Tema av Anders NorenUpp ↑