G i r l y t a l k

Samlade inlägg från Natalia & Alex & Happy

Författare: alex (sida 1 av 168)

Hur man vet att man är gift med en tysk?

Jo men de gillar att planera och är precis så strukturerade som man kan tänka sig.

Jag: ska vi ha ett barn till eller?

Volker: mmm…

jag: jag vill lixom inte dra ut på det mer.

Volker: nu ska jag måla huset, vi kanske kan ta ett barn till som ett höstprojekt?

Galen dag!

Hade med Nils på jobbet idag. Galet! Jan blev ganska uttråkad till slut men gjorde det bra. Mitt på hållet var vi hos en barnläkare specialiserad på allergi. Jag hade förberett mig för kamp om att få tester men hon gick direkt med på att han troligen är allergisk. Så blodprov skulle tas och Nils grät 1.5 timme. Tänk alla barn med diabetes, men de vänjer sig ju tyvärr.

Sedan fyller min svåger år så på lunchen fixade jag present till honom. Sedan tänkte jag lämna Nils hos farmor och farfar men han var för ledsen så jag fick ta med honom på ett jötteallvarligt samtal jag hade med en elev. Svårt men jag tror det gick bra. Den undervisande läraren som var med tyckte att jag var tydlig och trevlig.

Seeeen försökte jag jobba lite till men Nils blev sååååå less. Så då åkte vi hem. Åt glass. Drog honom på traktor till affären för nu strax är det öppet hus på Nils förskola och jag tänkte att fröknarna ska få varsin blomma. Alltid kul med uppskattning. Så nu ska vi dit. Sen till svärföräldrarna och fira svågern och sedan… stupa i säng. Både Nils och jag tror jag.

Ska jag bli ingenjör?

På min svenska utbildning känner jag att jag inte kommer så mycket längre nu. Även om jag skulle byta jobb och göra samma sak någon annanstans så tror jag inte att det skulle bli bättre. Jag har lixom nått toppen (som inte är särskilt hög) och vill utvecklas mer. Mina största kompetenser ligger i svenska och andraspråksinlärning vilket jag delvis får använda i jobbet nu men jag känner att det alltid är en motvind när tyskan inte är mitt modersmål. Dessutom når rykten mig att stämningen och klimatet är samma på de andra arbetsplatserna jag kan tänka mig.

Så… vad ska jag bli då? Högskoleingenjör funderar jag på. München är en riktig industristad så där kan jag nog välja och vraka en del. Men skulle behöva läsa lite på komvux och sedan 3 år på högskola/universitet. Men det är ju värt det om man trivs.

Är dock lite nyfiken. Vad har du för utbildning? Vad jobbar du med? Och hur trivs du?

2 veckor till semestern

Nu är det bara två veckor kvar att jobba och det känna väl så där i magen. En oro som maler. Jag vet inte bad jag vill men jag vet att jag har mått väldigt bra sv att inte jobba. Det är ju faktiskt ett val jag har. Att inte jobba.

Det vanligaste i Tyskland är nog ändå att frun (mamman) är hemma. Jag har dessutom både eget kapital och V har kapital så att jag inte behöver jobba. Lixom för en inkomst. Men jag sätter en stor del av min självbild i att vara högutbildad och i att jobba. Jag älskar att tänka och lösa saker. Att vara “viktig” i något större.

Dessutom så hamnar jag lätt i deppigheten när jag “bara” är hemma.

Så jobba vill jag. Men var? Även min chef slutar ju nu. Kanske kan det bli bättre när en ny chef kommer. Jag ska på intervju på ett annat ställe också. Viktigt! Funderar ju också på ett barn till. Med allt vad det innebär…

dessa två veckor handlar främst om överlevnad. Gå till jobbet. Gör jobbet. Komma hem. Kliv kliv överlev.

På väg nedåt och jag bryr mig inte längre

Vi har umgåtts mycket med min mamma när vi är i Stockholm. Nils älskar verkligen sin mormor pch det funkar överlag bra. Min mamma lider dock av återkommande depressioner och i perioder har jag inte haft någon kontakt med henne.

Nu, inför sommaren (kanske då alla andra är så lyckliga) märker jag alltid att min mammas psykiska hälsa är på väg nedåt. Och det gör mig galen att hon inte hittat verktyg för att klara detta och samtidigt så har jag slutat bry mig. Hon har noll insikt och verkar inte ha planer på att söka hjälp heller…

hur det märks?

Hon går in i supermärkliga konflikter med Nils. Tex har hon i en veckas tid diskutera med honom om han är 2 eller 3 år. (Han hade treårskalas för farmor och farfar innan han åkte och tycker att han är 3 år även om han inte fyller förrän på lördag).

Allt hon gör handlar om henne. Tycker inte jag att en aktivitet är ett bra alternativ så blir hon sur.

Hon lyssnar inte. Jag har hela veckan varit tydlig med att på fredag ska vi träffa vänner och varje gång säger hon att vi inte kan det för det är ett uppträdande hon vill gå på med Nils då.

Hon äter inget och pratar om hur mätt hon är. Min mamma har haft en ätstörning sedan tonåren då hon var “mullig” eller kände sig mullig och har bantat i perioder sedan dess. Nu som vuxen gör hon helt sonika så att hon inte äter. Ja hon blir ju smalare iaf.

Hon är allmänt negativ och tar till drastiska åtgärder. Tex ger råd att vänner ska säga upp kontakten med sin pappa pga någon har uttryckt sig rasistiskt. Eller ska aldrig mer handla på en affär där expedition inte visste vilken färg det var på handkrämen.

Det är väldigt energikrävande. Minst sagt. Andas djupt, Alex!

Saker jag tänker när jag har pms:

  • Ingen i München tycker om mig.
  • Förutom min man och han är ju så korkad att han inte fattar att han inte borde tycka om mig.
  • Jag vill ha choklad
  • Alla på jobbet är med i en konspiration där jag inte har jobbet kvar snart
  • Varför går mitt blodsocker så mycket upp och ned?
  • Alla andra är så jävla dumma i huvudet
  • Hur svårt kan det vara för andra att bara vara lite mer som mig?!
  • Jag borde operera bort livmodern (inte ha mens mer)
  • Varför är jag inte gravid?
  • Gah jag blir så arg!
  • Jag borde söka hjälp för det här går inte mer
  • Ingen älskar mig så jag skulle ändå inte få någon hjälp
  • Var är min vetevärmare
  • Hur kan ens pms vara så hör stark?
  • Varför blir pms starkare efter 30?
  • Varför finns pms överhuvudtaget? Vad är den biologiska nyttan med det?

Boktips: blå – maja lunde

Det här är den andra delen i en helt fristående triologi om klimatförändringar. Den första delen var helt okej men den här delen var helt fantastisk.

Det är två parallella historier där jag faktiskt gillar båda. Den ena handlar om en klimataktivist och utspelar sig i nutid. Jag älskar hennes ilska och driv. Men också känslan av att inte veta vad man ska göra med den där ilskan. Vad är det mest produktiva?

Den andra historien utspelar sig 2041 och följer två flyktingar från Frankrike som flyr torka och vattenbrist. En pappa och hans dotter. Flyktingläger och letandet efter mamman och det andra barnet. Jag har ont i magen när jag läser de här delarna. Älskar Nils så högt. Vill aldrig släppa hans hand. Vill alltid ge honom mat och vatten och allt han vill ha. Alltid ha hans hand i min.

En fantastisk bok. Läs den!!!

Boktips: Sophie kinsella – överraska mig

Sophie Kinsella är en favoritförfattare för mig. Hennes böcker kan få mig att skratta högt. Jag älskar hennes klyschiga och ofta helt hysteriska huvudpersoner. Dock är de ojämna i kvaliten och kan variera från gapskratt till riktig skit.

Överraska mig är riktigt rolig första halvan. När ett äkta par bestämmer sig för att överraska varandra och tar i på alla möjliga sätt. Ja men då skrattar jag gott.

Andra halvan blir nästan en deckare där frun försöker ta reda på vad hennes man har för sig egentligen. Den här delen är inte lika mycket skratt men absolut underhållande. Jag kan också känna att dessa två delar inte riktigt hör ihop. Men det här är verkligen en av hennes bättre böcker. Som jag skrattar hjärtligt åt. Och nog kan vi alla känna igen oss i att livet och förhållandet går på sparlåga ibland.

Boken är väldigt lättsam även om jag i slutet kände att jag nog missat några personer. Jag gillar också att även Kinsella har en liten feministisk/modern twist på den här boken. Mycket bra. Söker du avkopplande läsning på stranden är den här ett guldkorn.

En dag i livet

Efter att Nils kräktes konstant i 1.5 timme igår kväll bad han om ett glas vatten och somnade om. Själv låg jag vaken till 02 med ont i magen. Jag gissar på något vi ätit.

Jag hade en snabb kontakt med jobbet för en sista överlämning av det som behöver göras medan jag är borta och det känns bra. Typ som att jag kan andas igen.

Annars går tvättmaskinen varm. Nils äter och leker. Vi ska packa och det känns svårt. Ska man till Sverige behöver man både typ shorts och overall känns det som.

Nu är vi i alla fall i mina svärföräldrars stuga. Nils sover och jag har en bok. Det är lite halvbra väder.

Den senaste tiden har varit för mycket och trots sjukdomen igår känner jag frid idag. Ett lugn jag inte känt på länge. Ska njuta av det nu.

10 kvadrat

Vårt rum på sjukhuset är väl kanske 10 kvadrat. I början var Nils slö så han låg mest i sängen och kollade på tv. Nu däremot klättrar vi båda på väggarna. Han ör med andra ord betydligt bättre och jag har förhoppningar om att få komma hem idag.

Jag jobbar inte igen förrän 10 juni och det känns så skönt. Så skönt att jag inser att jobbet nog inte är för mig. Jag har en grej jag måste fixa och maila en kollega senast på tisdag (då åker vi till Sverige) och det ger mig lite ont i magen ångest att tänka på det. Eller tänka på jobbet.

Ett sterilt rum på 10 kvadrat och det var här jag kunde landa. Inse saker. Märkligt. Fast kanske naturligt också. Sjuksköterskorna gör ett fantastiskt jobb om natten och jag har fått sova.

den där ångesten ligger där i magen, gnager lite. Kanske är det inte så konstigt i ett rum på 10 kvadrat. Tankarna har ingenstans att ta vägen. De samlas inuti och blir till de där dåliga känslorna i magen.

Jag hoppas vi får åka hem snarast.

« Äldre inlägg

© 2019 G i r l y t a l k

Tema av Anders NorenUpp ↑