G i r l y t a l k

Samlade inlägg från Natalia & Alex & Happy

Author: alex (page 1 of 128)

Kolla in detta!

Nils har förstört mitt fodral till telefonen och jag funderar på att köpa ungefär 24 nya här!!

Jag läste om bomull och hur barn plockar och besprutat dessa grödor som vi sedan ska kunna köpa billigt och mitt hjärta gick sönder. Jag har alltid varit medveten om ett ekologiskt är bättre men ändå valt annat främst pga priset. Till Nils är det lätt att hitta snygga kläder i ekologisk bomull, typ här eller här.

Imorgon kommer en ny säsong av unbreakable kimmie Schmidt på Netflix! Jag älskade säsong 1 men tyckte den tappade lite i säsong 2, men det hindrar mig inte från att vara superpeppad på säsong 3! Se den här!

Apropå Netflix så verkar ju house of Cards blivit någon form av självuppfyllande profetia, läs om det här.

Parkteatern i Stockholm har släppt sommarens program! Så mycket jag vill se. Balett, Shakespeare och Lena Andersson. Spana in dina favoriter här!


 I helgen är det dop, äventyr och tvättande som gäller. För nästa vecka bär det av igen! 

En hemlig passion jag har 

En av mina största intressen i livet är att rensa. Alltså på allvar! Jag älskar att slänga saker. Som alla (?) andra äger vi ju massa massa grejer och jag kan så ofta känna att jag drunknar i saker som sparas “bara för att” eller som används vid enstaka tillfällen. Vi har lixom kartonger som vi inte ens packat upp efter flytten. Troligen är det inte saker vi behöver, vi saknar dem ju inte ens. Så jag älskar att rensa. Förvara snyggt och kategoriserat, typ Nils urväxta kläder som sorteras efter storlek i smarta plastbackar. 

Jag gillar också att köpa begagnat. Barnkläder tycker jagar utlöst dyrt (mer om detta ämne snart) men vill ha kvalité och då är ju begagnat superbra! Eller husgeråd. Kan bli ledsen när jag tänker på allt porslin som användts som finporslin och sedan dumpas på loppis. 

En himla tjusig hattask som nu rymmer Nils klossar.  


Fyra äggkoppar från Höganäs. Det är förvånansvärt ofta man kan hitta svenskt porslin på loppis här.

Nu ska jag rensa lite mer… 

Tystnadsterrorist

Tidigare löste jag Elaines blogg dagligen men något hände och jag tröttnade, blev irriterad när jag läste den, kanske förstod jag mellan raderna att något inte stämde. Senare har ju det fruktansvärda som hennes pappa utsatte henne för kommit fram och också att hennes dotter inte passar in i rådande norm, vilket iaf hos mig skulle skapa massa oro även om det så klart inte ör något fel på dottern. 

Då och då kikar jag ändå in. Som för att kolla till en gammal vän. Och jag blir glad av bloggen igen. Glad att Elaine verkar må så mycket bättre. 

Här om sistens skrev hon om tystnadsterroristen. Och som ni vet ignorerar ju min ena syster mig och nu jag henne. För att jag inte orkar bli avvisad något mer. Eller ja, det är ju som att hon inte finns. 

Ni andra som befinner er i liknande ignorera-konflikter, läs ni också. Gör det här!

Matte about you 


Har äntligen provat mitt matta överlack! Jag är hänförd det är så snyggt! Min gamla nagellack bor som nya. Tyvärr jättesvårt att ta kort på. 

Här är en som fått till en bättre bild:

Hur som helst. Lätt min bästa investering, alla nagellack känns som nya, här fanns den på rea!

När blir man nöjd? 

Jag funderar mycket på mål i relation till att bli nöjd. Vad är det man strävar mot och måste man alltid sträva mot något? Tex måste man alltid ha som mål att bo större/bättre/högre upp/ett annat område? Eller när är man nöjd. Vad är slutmålet? 

Jag är himla nöjd i livet nu. Med V och Nils. Vårt boende och mitt jobb. Det finns saker som är långt ifrån perfekta men jag är nöjd. Jag skulle vilja träna lite mer men det kommer när det kommer. 

En vän till mig blev oplanerat gravid typ på sin dotters ettårsdag. De har i samma veva köpt en större lägenhet. De använder bara två av tre rum i sin lägenhet nu men behövde tydligen en fyra akut. 

Att sträva mot saker är bra. Att ha mål för mig framåt men när blir min kompis nöjd. Med sitt liv i stort. Lixom i det stora hela. När hon har två barn och den dör fyran i ett område de inte vill bo är hon nöjd då? Vad händer när hon inte kan ha fler projekt? Sånt kan oroa mig lite. 

En tanke 

Läs den här eminenta krönikan och filosofera över budskapet, kanske tillsammans med din partner eller någon vän. 

Fundera över vad du har för mål i livet och vad vägen dit samt resultatet kommer ge dig, mer än att du uppnått ditt mål alltså. 

Mat jag inte gillar 

Häromdagen tvingade jag i mig min hat-mat blodpudding, för att jag ville att Nils skulle äta det och tänkte på annan mat jag inte gillar. Såg också ett inlägg här om just det och tänkte slå till med ett eget. 

Blodpudding. Kan inte riktigt motivera det men tror det är koncistensen. 

“Korvsås”. Bechamelsås med senap och typ falukorv som serveras med kokt potatis. Blä! 

Burk-ravioli. För mycket sött i såsen. 

Frukostkorv. Tror det är något trauma från skolan. 

Pasta som inte är al dente. 

Överkokta räkor. 

Matpaj. Oftast tycker jag att det är för torrt och för mycket äggstanning och för lite fyllning. 

Råa tomater. Tycker de är för starka. 

Ja men det är nog det… Är inte så kräsen så länge det är rätt tillagat är det mesta kort. 

Inte ens värd vatten 

Såååå… Jag bestämde mig för att kontakta min syster och ställa ett ultimatum/bjuda in henne. 

(Minns ni att min syster sa upp kontakten med mig i September?)

Nils fyller ju ett snart och då tänkte jag att hon kanske vill komma så jag mailade henne och skrev (fast med lite andra ord) att om du vill komma och vara en del av vårt liv vill jag att du kontaktar mig. Och hon har inte hört av sig. 

Det gör ont så klart. Logiskt så förstod jag att hon inte skulle höra av sig, för det är sådan hon är. Men hoppet finns ju där. Hon har ytterligare några veckor på sig stackars innan Nils kalas men för varje dag som går så minskar chansen att hon kontaktar mig. 

Nu har jag bestämt mig för att jag inte orkar vara ledsen mer. Hon ska bort. På sociala medier och andra ställen där hon kan få en inblick i våra liv (mitt och Nils) kommer hon blockeras. Hennes nummer raderas. För jag orkar inte gå runt och undra. Vara ledsen. Och fundera. 

Jag har två systrar till och det räcker bra. Troligen kommer hon tillbaka någon dag. Hon har nämligen inget kontaktnät så när hon gör slut med sin pojkvän kommer hon alltid tillbaka så får vi väl se hur läget är. Troligen har ju mitt lov gått framåt och alla de mönniskor jag behöver är med mig. 

Hur som helst så gör det ont. Att inte ens vara värdig ett svar. En blick. Ett okej. Eller ett “jag vill inte”. Samtidigt så ska det bli skönt att slippa detta faktiskt. 

Ombytta roller 

Nu är Volker pappaledig. Jag går till jobbet och han är hemma. Det är jobbigt att gå. För mig. Nils är exakt lika glad som alltid. Trygg med oss båda men mammig. Är vi båda i närheten väljer han mig. 

Jobbet känns kul. Jag blev välkomnas tillbaka med öppna armar och det är skönt. Slappt. Jag vet att man inte ska det men jag kan gå på rutin. Igår hade vi möten och en föreläsning och det var sååå värdelöst. Gu vad det stressar mig. Tid som inte spenderad väl. Sitta där och halvsova med migrän medan min älskade prins är hemma. Tid som jag lägger på annat måste kännas värdefull för det är tid borta från Nils. Det gör mig mer motiverad på jobbet, mer effektiv och det måste kännas givande. 

Jag är så glad att min heltid är flexibel. Att jag kan komma och gå lite som jag vill efter kl 12 på dagarna. Att det finns tid för att träffa Nils mer än en timme på eftermiddagen/kvällen som fallet hade varit om jag hade haft fasta arbetstider. 

Att V är hemma gör att vi får ses mer som familj också. Igår tog vi en cykelutflykt och åt lunch ihop. Tiden gör oss mer harmoniska. Jag får tid att tänka, andas och bajsa och V får tid att pussa på Nils och lära känna honom. Både jag och V får en förståelse för hur den andra tänker och har det. 

Dagen jag skrek snopp på tunnelbanan 

Jag och Nils satt och pratade med en 17-årig tjej med sjal/slöja (du vet som en halsduk men hela ansiktet syns). Hon var supertrevlig och hon gullade med Nils och vi pratade normer. 

Tåget är typ fullt. Alla sittplatser är tagna typ. 

Så när tåget saktar in mot en station går det en man, med tydligt utländskt ursprung och stark brytning, förbi oss mot dörrarna och tittar på den här tjejen och säger (men högt så alla hör): 

“Varför är du i Sverige?! Vill du ha slöja kan du bo i Saudiarabien!!”

Och hela vagnen tystnar och alla stirrar på den här mannen som nu står vid vår fyrsits. Och han fortsätter: 

“Vi vill inte ha fler terrorister här, åk hem!” 
Och då skrek jag: 

TERRORISTER HAR INTE SLÖJA DE HAR SNOPP!!! 

Mer hann jag inte innan han typ sprang av. 

Kom sedan på att det kanske inte var det bästa att skrika så jag sa till tjejen: 
“Jag är stolt över att bo i ett land där du kan välja att ha sjal och jag kan välja att inte ha det och att vi kan ha det trevligt tillsammans trots det”. 

Older posts

© 2017 G i r l y t a l k

Theme by Anders NorenUp ↑