G i r l y t a l k

Samlade inlägg från Natalia & Alex & Happy

Författare: alex (page 1 of 160)

På ett dåligt ställe

Något blev förstört med min kollega. Hon som jag skrev om härom dagen.

Jag har så himla dålig erfarenhet av kollegor. Jag jobbade ju i början av den här bloggens historia jobbade jag på en jävla skitarbetsplats. Där jag mådde riktigt riktigt psykiskt dåligt .

och jag känner att när jag insåg hur mycket min kollega smörar så blev jag kastade till det där dåliga stället. Jag blir paranoid och har svårt att lita på någon. Kollar mig över axeln och tror att alla är elaka.

En av mina absolut sämsta sidor är att jag är dålig på att förlåta. Jag hat blivit sårad så många gånger och är långsint. Jag jobbade på den där dåliga arbetsplatsen sååååå himla länge. Det ska jag inte göra igen. Nu är det bara två arbetsdagar kvar sedan har jag semester. Jag hoppas känslorna mattas lite och att jag kan känna trygghet på jobbet igen efter ledigheten.

Även Natalia är i en konstig sits med en kollega, så ledsen för hennes skull men samtidigt så skönt att veta att det inte bara är jag.

Ett val jag inte haft

Jag har diabetes1 och har alltid haft det. Jag fick diabetes när jag var 4 år så helt ärligt så minns jag ingenting annat. Det är 30 år sedan jag fick diabetes nu och det har skett jättemycket utveckling inom diabetes så för mig har det blivit lättare och lättare.

Jag har aldrig blivit retad eller utsatt för något pga diabetesen utan de flesta klasskompisar har tyckt att det varit coolt med sprutorna och sticken. Så klart har det ändå varit jobbigt i sammanhang att vara annorlunda och jag har försökt dölja sprutorna ibland. Och vissa dagar är jobbig när blodsockret far runt men jag har alltid accepterat det. Nästan aldrig känt mig arg eller bitter.

Det är säkert lättare för mig för att jag fick diabetes när jag var aå liten. Jag vet inte hur det är att äta utan sprutor eller tänka på livet så att blodsockret är bra.

Det här har varit ett betydligt jobbigare val att acceptera.

Ett inlägg från kajsons julkalender.

Det är lite mycket nu

Igår blev jag den stora snackisen på en föreläsning om interkulturella möten med arabisk kultur. Det hade jag tänkt skrivs om idag men jag vabbar. Och har asmycket på jobbet med deadline imorgon. Så snart vill jag berätta om det. Det var så spännande!

Annars tapetserar vi också. Och om 1.5 vecka kommer gäster från England. För att fira svensk jul hör. Satte in julskinkan i ugnen nyss…

det är lite mycket nu. Men jag känner mig ändå relativt pigg och peppad.

Fridhemsplan

Åh Stockholm! Första dagen var jag helt stissig! Levde som om både jag och Stockholm skulle gå under vid solnedgången. Ibland blir det så där innan jag hinner landa ordentligt att jag blir typ stressad och vill bara träffa alla och göra allt på en gång.

Nils var typ likadan han lyckades leka med allt och pilla på allt han brukade pilla på på en timme. Han var typ redo att åka hem igen 07:30.

Här önskar jag att jag var en sån där person som fotade massa fint så ni fick följa min dag när jag strosade genom hötorgspassagen och över Hötorget, gamla Brogatan ned och sedan tunnelbanan från Åhléns. Men ni får tänka er istället. Jag njöt.

På kvällen åt vi middag på Eggs Inc. På Odenplan. Det är snabbmat utan gluten med ägg. Jag åt pizza. Det var faktiskt himla gott och glutenfritt om du letar efter sånt. inredningen är helt rosa. Faktiskt ganska mysigt ställe.

Vi mellanlandade hos min moster innan vi allt för sent promenerade över st eriksbron till Fridhemsplan och tog tunnelbanan hem. Utsikten från st eriksbron ör häftig tycker jag. Den är vardag och “mitt Stockholm”.

Jag älskar hösten i Sthlm. Mörkret och den råa kylan. Och just över den här bron med både järnväg, bilväg och vatten under har jag gått och sprungit hela mitt liv. Det känns som att hjärtat går sönder när jag tänker på att det (allra mest troligt) aldrig kommer bli min vardag igen.

Om du kan bojkotta ”black friday” var tacksam för det!

Överallt läser jag om människor med privilegium som uppmanar till bojkott av konsumtion på black friday. Motrörelserna haglar fritt med shoppingfri-dag och gröna veckan. Och jag blir så jävla less! Ja jag är less på konsumtionen också men jag blir ännu mer less på att vi inte ser våra medmänniskor eller andra människors behov.

Jag tycker black friday ligger på en ypperlig tid på året. Julklappar kan köpas till barn, vinterkläder reas innan jul så kanske kan du hålla dig varmare i år. Den där telefonen som knappt fungerar så du inte kan ringa din familj kan bytas mot en nyare.

Nej det kanske inte är de som handlar de dyraste saker på black friday, de som behöver rean för att ha råd med det nya. Och visst är det vi som har råd och som lyx-shoppar som är det stora problemet. Men jag blir illamående när vi gör “minimalistiska saker” som är bra för miljön, skryter om dem på en blogg och glömmer tacksamheten.

Tex. Har du ett shoppingfritt år betyder det att du någon gång i livet haft det gott ställt och lagt mycket pengar på kläder, kanske också att du lagt dyra pengar på kläder i god kvalite som du kan använda ofta och länge. Har du inte råd med annat än en tröja från hm så håller inte den lika länge men vad ska du göra? Gå utan tröja till du har sparat ihop nog för en från ett dyrare märke som håller?

Jag menar inte att vi ska sluta göra bra saker för miljön eller konsumera mindre men i debatter måste vi minnas att vi är förbannat lyckligt lottade som kan välja att inte shoppa (för att garderoben redan är full) eller shoppa på andra dagar än på rean (för vi har råd att betala fullt pris).

Andas, tänk på allt du har och på hur många som inte har det så. Känn tacksamhet och fundera på hur du kan hjälpa dem som inte har det lika bra.

Boktips: den sista mrs Parrish – Liv Constantine

Den här boken var såååå bra! Det var längesedan jag riktigt slukade en bok på det här viset. Så, så, så bra!

Amber är trött på att vara fattig och jobba på en mäklarfirma. Så hon bestämmer sig för att förföra en rik man och sedan leva rikt och lyckligt resten av livet med honom. Och jag älskar Amber. Älskar hur man får veta vad hon tänker och hennes bittra kommentarer får mig att dra på munnen.

Men jag gillar också den rika mannen som blir utsatt för Ambers plan, Mr. Parrish och så gillar jag hans fru. Som är ovetande, trevlig, deppig och lite naiv. Den enda jag inte riktigt gillar är Mr Parrish yngsta dotter som mest är spydig och uppkäftig, en typisk snorunge.

Sedan byter boken perspektiv. Älskar böcker som berättas ur fler perspektiv än ett. Och då kastat allt lite om kull. Eller blir lite djupare. Mer spännande!

Tycker boken är helt genial och ser verkligen framemot att läsa kommande böcker av de här författarna.

Boka upp en helg och läs den! Finns bland annat här!

Min rädsla

Igår var jag och Nils hos läkaren. Vi var på barnläkarkliniken och skulle prata om att jag blivit rädd för att Nils ska få diabetes1. Jag fick diabetes när jag var fyra år och vet inget annat än att leva med sjukdomen.

Det är omtvistat huruvida diabetes är ärftligt eller inte. Ingen annan i min familj ör sjuk i diabetes. Som barn, eller typ till jag var i yngre tonåren trodde jag att vänsterhänthet och diabetes hör ihop. Att om du är vänsterhänt har du också diabetes. Jag kände varken någon annan med diabetes eller som var vänsterhänt. Jag vet ju nu att det inte är så. Inget samband finns.

Men för varje dag som går närmar sig Nils åldern när jag blev sjuk och jag “letar” efter tecken på diabetes. Är han insulinkänslig? Verkar han ha lite diabetes? Är det på g nu?

När Nils dessutom visat sig var vänsterhänt har oron blivit en miljon gånger värre.

Jag är så tacksam för samtalet vi hade med en diabetesbarnläkare igår. Jag känner mig lugnare och mer logisk. Det finns inget jag kan göra om han bär på diabetes1 mer än att vara vaksam på symtomen. De riktiga som barn har. Inte de som jag kan ha vid olika socker.

Jag känner mig mycket bättre idag. Hoppas vid alla högre makter att han inte bär på diabetes1. Men gör han det får vi ta det då. (Ta i trä).

En utmattande komplimang

Nils har sin första mammiga-period i livet. Det är “mamma, mamma, mamma” hela dagarna. Och det är en komplimang. Han upplever livet som skrämmande nu och all tid och kärlek jag lagt ned på honom gör att han tycker att jag är trygg.

Men pappan då? Kanske någon tänker och Nils har en superbra pappa. Eller helt duglig iaf. Men ingen kan ta ifrån mig (eller Nils) att jag har tagit alla nätter sedan han föddes, är den som hämtat och lämnar och lagar mat varje dag, är den som tröstar och framförallt är jag den som avbryter det jag gör när han ropar. Ibland för 10 sekunder och ibland för längre tid.

Så att jag får den här mammigheten är ju en komplimang och ett kvitto för mig på väl utfört arbete.

men samtidigt är det så… kvävande. Det är som att jag inte får luft ibland och bara vill skrika, åt V, TA DIN JÄVLA UNGE! Låt mig läsa eller åtminstone gå på toa ifred!

Boktips: en äkta man – Dennis Lehane

Den här boken fick jag kämpa mig igenom. Den var inte alls bra.

En kvinna med olycklig uppväxt träffar en man som håller på med skumma affärer. Så är plotten.

Den här boken är lite drygt 400 sidor. Efter 250 sidor kommer man till själva händelsen. Innan dess handlar det om huvudpersonens barndom och saknade pappa vilket inte har något alla med själva händelsen att göra. Utan när huvudhändelsen börjar så försvinner bara bakgrunden och nämns aldrig mer.

Efter 250 sidor sker saker och ting ganska fort. Huvudpersonen förändras drastiskt och blir som en annan person. Vilket jag inte finner trovärdigt.

Helt ärligt så tycker jag att boken är ganska dåligt skriven med en stapplande dialog och mitt största problem med boken ör att jag inte alla gillar huvudpersonen. Jag har jättesvårt för kvinnliga huvudpersoner (ofta skrivna av män) som dricker alkohol för att döva känslor… kanske är det just att det inte blir trovärdigt när manliga författare beskriver kvinnors känsloliv? Eller att jag själv dricker alkohol väldigt sparsamt?

Jag gillade inte alls den här boken men för den som känner för att läsa den ändå finns den tex här.

Dennis Lehane har skrivit boken Patient 67 eller shutter island som filmen heter. Det är en fantastisk psykologisk thriller så vill ni lösa en spännande och bra bok av författaren läs den istället!

Middagstips: trattkantarellsoppa

Apropå soppa så gjorde jag en annan härlig soppa för någon stund sedan. Den ser ut som diarré eller kräks och var inte helt lätt att få på bild men tjena var god den var!

Är säkert god på annan svamp också. Här fina receptet!

« Äldre inlägg

© 2018 G i r l y t a l k

Tema av Anders NorenUpp ↑