”Det finns en gräns för vad jag vill utsätta min kropp för”

Jag hade ett så himla tänkvärt samtal med en vän. Vi pratade om det här med barn. Jag sa att ja men ett till är väl fint men blir det så blir det.

Hon har inga barn men skulle börja försöka. Och sa att hon vet ju inte om de kan få barn eller inte. Idag kände hon att fungerar det inte ”på naturlig väg” så vet hon inte om hon vill gå igenom ivf eller annan behandling för att hon inte vill utsätta sin kropp för den påfrestningen. Det var så himla tänkvärt för mig. Att en graviditet är så otroligt påfrestande för kroppen.

Min graviditet var komplicerad. Jag har ju dessutom en kronisk sjukdom att förhålla mig till. Men alla graviditeter är ju jobbiga. Sjukt jobbiga. Och att tänka på dem som något annan än en “välsignelse” vilket de på ett sätt är var nytt för mig.

Jag kände mig lite extra stark som jag klarat av en graviditet och ännu coolare med de som tagit sig igenom flera. Wow lixom!