Bråkigt och ja… bråkigt

Nils är i någon fas och bråkar med V konstant! Jag tycker också att V hanterar det dåligt. Så igår bråkade de så mycket att jag inte fick sitta ifred på toa eller gå och träna. Istället hade vi kalas på Nils initiativ. Chokladbollar och te blev vi bjudna på.

På jobbet har jag haft förmånen att följa två killar. Kille 1 är ensamkommande barn från ett land och har gått från att vara i mycket fysiskt bråk med jämnåriga till mästare i brottning med stor studiemotor och betyg i alla ämnen. Kille 2 är det värre med. 2an har familjen här men har de senaste sex månaderna hamnat i så svår kriminalitet att han kommer att tvångsförflyttas från sin familj till en annan stad.

Jag är förundrad över att 1an med, på pappret, sämre förutsättningar har klarat sig så mycket bättre. Varför? Är det hans egen motor? Personlig övertygelse? Gener? Intelligens? Slumpen?

2an kommer jag sluta följa när han förflyttas. 1an försvinner ur mitt liv i juni och jag känner redan en sorg. Jag tror han är en sådan elev som jag då och då kommer återkomma till och fundera på vad han gör nu. Hoppas att han har det bra och önska att han är lycklig.