Smygbröllop

Jag vet att jag redan skrivit om detta men är fortfarande så himla ledsen och V är trött på mitt tjat. Japp jag är långsint som tusan.

En vän till mig har gift sig. I smyg. Bara de två. Och jag kan inte släppa de negativa känslor jag har.

Jag förstår att man kan vilja gifta sig litet. Bara med sina allra närmaste.

Jag kan också förstå att man kan vilja gifta sig bara två. Att det är intimt och en stund man kanske inte vill dela med sig av annat än med sin partner.

Men den hör vännen trodde jag var ganska nära. Och när de har planerat ett bröllop och genomfört det utan att säga något så känner jag mig utanför. Som om vi inte är så nära vänner eller kanske inte vänner alls. För med mina vänner så delar jag allt. Mensvärk, dejting, pojkvänner/flickvänner, förtidigt födda barn, oro och bröllop. I nöd och lust. Och när hon inte vill dela bröllopet med mig så ja… då tvivlar jag på vår vänskap.

Det handlar inte bara om att jag inte fick närvara på deras dag. Utan på att hon vid ett tiotal tillfällen delat saker på sociala medier som har med bröllopet att göra. Alltså inte berättar något för mig om dagen. Vad de gjorde eller kände eller tänkte. Utan via internet har hon lagt upp diverse trams om sitt bröllop. Så… jag är exakt lika viktig som alla andra människor i hela världen.

Hade hon berättar efter, delat med sig eller så hade jag nog känt annorlunda. Nu känner jag att vår vänskap är slut.

Det här en smutsig känsla och tanke. Jag vet att jag är småsint och kanske tom lite elak (min man påpekar detta för mig) men jag kan inte släppa känslan av att jag inte får vara med. Att hon inte ser mig som en person hon vill dela bröllopet med och då heller inte livet.

Eftersom att jag är en person som gärna “ger ingen” så hoppas jag att jag snart blir gravid och tänker dölja detta för henne till barnet är minst sex månader för att sedan bara säga “ja men gud ja, tvåan har vi ju haft hur länge som helst nu?! Vi fick hen i smyg!”

Nu ska vi iväg och handla. I helgen får vi besök. Hoppas ni är mer öppna och mindre småsinta människor än vad jag är!