Bara vara nöjd

Jag träffade en vän som fick mig att tänka. Hon har en stor jättefin lägenhet i Sthlm, som de renoverat en gång, hon har en man och både hon och mannen har välbetalda jobb inom de områden de är utbildade i. Hon verkar dessutom jobba med utmanande och spännande projekt, lixom de som är lite skrytiga som folk känner till. Dessutom har de en bil, mat för dagen, föräldrar som de träffar ganska ofta, två friska barn, pengar på banken. Hon ser också ut att hinna träna en del vilket jag har uppfattat som hennes intresse. Ja men du vet, en sån där person som bara är så lyckad. Som gör allt “rätt” och i rätt ordning och som syskonmatchar sina barns kläder.

Hon pratade iaf om att hon lyssnar på en podd (minns ej namnet) om law of attraction och att hon ska kunna tänka till sig mer lycka och saker.

Och jag funderade på vad det är hon vill “locka till sig” när hon har allt det där? Nu vet jag inte hennes innersta tankar eller önskningar, så nära är vi inte längre. Men jag vet ju att hon har så mycket. Vad skulle hände om hon och andra blev mer nöjd med det vi faktiskt har.

Jag är så nöjd med mitt jobb, hus, vänner, saker och barn. Familjen och närmaste vännerna skulle jag gärna ha närmare. Men jag är så tacksam för det jag har.

Jag vet att hon vill flytta till hus och tror hon vill ha fler barn. Men var går gränsen? Mellan att vara tacksam och girig? Eller drömma och girig? För i mina ögon blir detta tankesätt när man redan har så mycket girigt.