Träning i vardagen

Happy önskade ett inlägg om hur jag tränar nuförtiden och när jag funderade över hur jag tränar och så som hon formulerade, hur mammor får in träningen i vardagspusslet så blev jag otroligt engagerad och känner att det här, det kommer bli långt.

Innan jag blev gravid tränade jag 2-3 timmar om dagen, det är orimligt nu. Både fysiskt och för att jag är i en annan fas i livet nu. Insikten och accepterandet om att jag måste prioritera annorlunda kom snabbt och var smidig för mig. Att livet har olika faser är naturligt.

Just nu tränar jag 40-60 min per dag och det är jag nöjd med. Hur får jag in detta och vad gör jag?

Jag tränar allt som oftast innan jobbet eller mellan jobbet och hämtning på förskolan. Flextid är lösningen här. De flesta i Tyskland (?) börjar jobba runt 9, jag börjar antingen jobba 07:30 och går tidigare eller så tränar jag innan jobbet. Just nu tycker jag bäst om eftermiddagsträningen men jag är morgonpigg så det är inget problem heller. Det betyder att V alltid lämnar Nils på förskolan, vilket är en källa till irritation nu och då för att V är morgontrött…

efter jobbet har jag tre dagar i veckan 1-1.5 timme innan jag ska hämta Nils på föris. Ofta försöker jag utnyttja den tiden till träning. Jag vet att förskolan i Sverige verkar helt rabiat på att man ska hämta barn 1 sekund efter att man har slutat jobbet själv och min åsikt om det är att man betalar för heltid och inte per timme och därför ska föris skita i exakt när man hämtar sitt barn (förenklat). Varför har jag 1.5 timme mellan att jobbet slutar till hämtning? Vill jag inte vara med mitt barn?

Jo men om jag hämtar direkt efter jobbet så kommer jag mitt i mellanmål eller lek. Så när jag hemtat kl 15 då är Nils mätt och jag stör inte honom i något han är mitt uppe i. Bättre för alla parter.

Även fast jag får in 4-6 träningspass i veckan känner jag mig inte nöjd. Jag saknar nämligen pass med högre intensitet. Oftast tar jag ett långsammare pass löpning, cykling, simning eller lätt styrketräning med kroppsvikt eller band. Jag saknar att ta ut mig så jag vill dö. Även fast jag har en fil.kand i idrottsvetenskap, är personlig tränar och jobbat med träning en stor del av mitt liv har jag svårt att pressa mig själv till den där smärtgränsen. Tidigare när jag var betydligt mer vältränad var det lättare…

jag skulle vilja ta min träning till nösta nivå igen och få in mer högintensiv träning, jag skulle också vilja yoga med lärare men V jobbar 90% av alla kvällar så då är jag ensam med Nils och det är få som vill köra ett HIT-pass klockan 06:30.

Att hitta träningskompisar är något jag får göra under sommaren eller så får jag köpa gymkort till hösten. Nu är jag faktiskt nöjd med den träning som jag gör.