Girlytalk

Boktips: never let me go – Kazuo Ishiguro

Alltså… den här boken var inte bra. Jag fattar storyn. De sista 15 sidorna hade räckt för hela boken. Och storyn är bra. Lite dystopisk så där som är inne nu men alltså utförandet, katastrof!

Berättartekniken han använder är rörig. Det är Kliffhangers hit och dit “nu ska jag berätta om xxx men först ska jag berätta yyy” och boken hoppar fram och tillbaka i tid på det viset hela tiden. Jag är en van läsare men kände ofta att det inte fanns någon relevans i det som sades. I att fokuset var så litet och historien så utdragen med meningslösa anekdoter.

Jag har läst många rescensioner där man ömmar för huvudpersonerna och vill se en fortsättning men mina känslor är obefintliga. Den här berättartekniken gav mig varken en bild av personerna, deras känslor eller platserna de var på. Kanske var det meningen?

Jag störde mig på att huvudpersonerna var så “känslolösa” även om det kanske fanns en poäng med det så tyckte jag också att de aldrig växte upp. Huvudpersonerna är i 30-årsåldern men deras tankar är som tonåringars. Bokens tanke känns tung egentligen men saknar känslor och vad är vi då?

Kanske är det en ungdomsbok, vilket isf skulle förklara varför jag inte ömmar för den eftersom att jag är för gammal… har tröttnat på tonåringar och bara är allmänt less på sånna tankar och funderingar.

Filmen finns på Netflix och den var betydligt bättre än boken som finns här.

(Det stör mig också att de inte översatt titeln till svenska).