Girlytalk

Ett intresse för kommunikation

Nils har ett brinnande intresse för kommunikation. Det har han alltid haft. Han har typ aldrig varit skrikig utan hållt med olika ljud sedan han var någon månad.
jag kan riktigt se hur glad han blir när vi förstår vad han vill och hur förbannad han blir när vi inte gör det.

Just nu pratar Nils mest svenska, det är ju V som är pappaledig men ändå är det svenskan som är dominant. han har precis i dagarna börjat tala i tvåordsmeningar “mamma jordgubbar”, “hjälpa pappa”, “vill ha” eller den vanligaste “ha mer”.
Han kan också enstaka ord på engelska (t.ex. går han ofta runt och säger “oh dear” vilket ju är hysteriskt roligt) och tyska.

Ju mer tiden går desto mer dominant kommer nog tyskan bli, vi undersöker möjligheterna för honom att börja på en svensk förskola och skola sedan för tyskan kommer han ju badas i ändå på dagarna med kompisar och eventuella aktiviteter.

Att Nils är tidig med språket är inte förvånande för mig, jag älskar nämligen att prata och jag verkar så mycket mer normal när jag pratar med ett barn än när jag pratar med mig själv. Så jag har pratat med honom sedan han föddes och lyssnat på hans joller, uppmuntrat och svarat på hans tilltal. V som egentligen är mer tystlåten har också anammat det och bekräftar alltid Nils monologer med ett “jasså”, eller “det menar du inte?!” vilket så klart har gjort att han har fortsatt med sitt joller.

En språkinlärning är inte så himla komplicerad. Alltså jo inne i oss händer det massa avancerade saker men just det här med att främja den så handlar det bara om att prata och prata och prata och lyssna och se barnet. Som språklärare är det ju extra intressant att se detta från första parkett. men snart börjar det svåra, att få Nils att behålla de språk han nu pratar. Men det tar vi senare. Nu ska jag bara njuta av att mitt barn är ett geni och det är jag som har format honom så.