Kärlek,  livet,  Mr T

Telefonkrash

I fredags tappade jag min telefon i asfalten. Ni kan ju bara gissa resultatet? Glaskross-partaj deluxe. Det var rikligt med små, sylvassa glasbitar så här en vecka innan semestern. Det som sen var bra var att jag lätt kunde registrera ett suppportcase och åka till en service disk och lämna in min telefon. Det som var mindre bra var att det tar två veckor att laga den (2!) och att den telefon som jag kunde få låna sån läge antingen var en Samsung (trogen iPhone användare i 6år och totalt inkompetent på Android) eller en långsam iPhone5.

Den långsamma iPhonen är så långsam att jag inte ens kan mobilblogga, något som gör mig lätt frustrerad. Det ironiska är att det jag sist försökte blogga, igår, var att saker kändes bra. Att vi har haft två mysiga veckor och kanske, kanske börjar vi vända på skutan. Idag utmanade jag ödet, jag ställde frågan hur det kändes. Samma, sämre eller bättre. Vet inte var svaret som gavs. Jag är fascinerad och jag skräms av förmågan att kunna pausa sina känslor. För mig snurrar tankar och känslor konstant runt i en vind. Ibland starka som virvelvindar, tornados och ibland bara som en liten bris. Brisen är så klart när det är lugn och harmoni i mina relationer, när de bara är utan att ifrågasättas eller vara himlastormande.

Virvelvindarna är så klart när det strular. När det som för två veckor sen ställs lite på sin spets och jag inte riktigt kan vara lugn med det. Svaret på min fråga hänger alltså i luften, där en del av svaret är “Vi tycker vi har haft det mysigt de två senaste veckorna”, “jag har inte hunnit tänka på det” och det ska bli skönt semester.

Hej hoppet, jag lever med dig ett tag till!

Kommentarer inaktiverade för Telefonkrash