Vi borde bråka mer tror jag 

Här om kvällen hade jag och V ett av våra första stora bråk. Vi är båda två väldigt bra på att svälja känslor så vi hade gått och samlat på oss, vi är inga skrikare men bli för arga för att diskutera. Vi är bestämda båda två. 

Egentligen tror jag inte att skrika på sin partner eller någon människa är konstruktivt men alltså ett utsläpp skulle nog både jag och V behöva. 

Vad vi bråkade om? Vs mamma. 

I höst ska jag och V jobba 60% var och då slipper Nils börja förskolan än. Det är min bestämda åsikt att Nils inte är redo för det än utan i januari är det mer lagom då han kommer vara ännu mer verbal och stabil fysiskt. 

Men här om kvällen kunde V inte längre tänka sig den lösningen (som vi tidigare var överens om) utan han kunde ta hand om Nils en kväll i veckan och möjligen en dag när det passade och resten sv tiden kunde ju hans mamma ta! Japp jag blev precis så arg och vansinnig som ni kan tänka er! 

Det är ju för fan inte Vs mamma jag har skaffat barn med!!! 

Jag gick och la mig och såg på skam och grät för att jag var arg och V var arg å vardagsrummet. Dagen efter hade V löst det så att han ska vara pappaledig måndag och tisdag men min magkänsla säger mig att vi varken bråkat klart om föräldraledigheten men framförallt inte om hans mamma!