Girlytalk

Inte ens värd vatten 

Såååå… Jag bestämde mig för att kontakta min syster och ställa ett ultimatum/bjuda in henne. 

(Minns ni att min syster sa upp kontakten med mig i September?)

Nils fyller ju ett snart och då tänkte jag att hon kanske vill komma så jag mailade henne och skrev (fast med lite andra ord) att om du vill komma och vara en del av vårt liv vill jag att du kontaktar mig. Och hon har inte hört av sig. 

Det gör ont så klart. Logiskt så förstod jag att hon inte skulle höra av sig, för det är sådan hon är. Men hoppet finns ju där. Hon har ytterligare några veckor på sig stackars innan Nils kalas men för varje dag som går så minskar chansen att hon kontaktar mig. 

Nu har jag bestämt mig för att jag inte orkar vara ledsen mer. Hon ska bort. På sociala medier och andra ställen där hon kan få en inblick i våra liv (mitt och Nils) kommer hon blockeras. Hennes nummer raderas. För jag orkar inte gå runt och undra. Vara ledsen. Och fundera. 

Jag har två systrar till och det räcker bra. Troligen kommer hon tillbaka någon dag. Hon har nämligen inget kontaktnät så när hon gör slut med sin pojkvän kommer hon alltid tillbaka så får vi väl se hur läget är. Troligen har ju mitt lov gått framåt och alla de mönniskor jag behöver är med mig. 

Hur som helst så gör det ont. Att inte ens vara värdig ett svar. En blick. Ett okej. Eller ett “jag vill inte”. Samtidigt så ska det bli skönt att slippa detta faktiskt.