Känslor,  Killar,  livet

Skoskav

Ska villigt erkänna att jag är proffs på att prokastinera. Jag kickar ass på skjuta upp på saker tills jag känner mig akut stressad att fixa det. Det är ett system som funkat bra för mig i alla år, på alla områden. Tills nu. Den akuta stressen kommer inte. Den där stressen som pushar mig är borta. Det är ersatt med en stressig känsla om att inte orka göra något. Saker jag älskat att göra kan jag för allt i världen inte samla kraft för att få gjort. Men idag. Idag ska det bli gjort. För om typ två veckor åker jag till Island. Där vill jag i lugn och ro kunna söka jobb som aldrig förr samt fokusera på att hitta vad jag egentligen känner för Mr Icey.

Helgen. Den helg som gick i någon slags expressfart men ändå i slow motion. Jag gillar att hänga med Icey det gör jag. Samtidigt så är det något som skaver. Jag tror det som skaver mest är att det var inte så här det skulle vara. Det skulle inte finnas en man att fokusera på, någon som stjäl min tid, någon som får mig att tänka på annat. Ja, jag hör hur det låter. Och ja, jag vet allt för väl att sådana här saker alltid händer när man minst förväntar det. Någonstans får man bara acceptera det eller ta ett aktivt beslut att avsluta det. I ganska sedvanlig ordning vill jag gärna ha kakan och äta kakan. Så jag får helt enkelt ha skoskav ett tag.

Nä, nu ska jag ta tag i måndagen. Trots bristande motivation och en vår som lyser med sin frånvaro.

Kommentarer inaktiverade för Skoskav