livet

2017

Jag har inga skyhöga förväntningar på 2017. Jag har ganska rimliga förväntningar och för det mesta en bra känsla. För min del tror jag tror det kommer bli ett år där jag inte kommer vandra i någon djup dal. Jag tror att jag för det mesta kommer hålla till på ganska soliga, mellanvarma och mysiga dalar. Det är fin utsikt i den där dalen, inget exceptionellt men trevligt. De senaste åren har det varit många djupare dalar och höga toppar och det har svängt mellan dom fort. I år blir det fokuserat och mycket mer stabilt för min del – tror jag, hoppas jag. Högst upp på prioriteringen står ett kul jobb. Strössel inkluderar fint kompisgäng, fina män och en någon solsemester. Det klart att det kommer molnigt och även regn. Mitt största orosmoln? Att mina vänner inte ska få den lyckan de förtjänar. 2017 känns som året jag på riktigt inser och ser att  livet med relationer och annat som det innehåller blir mer och mer komplicerat för varje år.  Man får kämpa lite mer för att få ihop det. Man upptäcker nya gränser för hur långt man är beredd att vika, rulla och yoga sig för att få lyckan som man vill ha. Nu är vi alla trettio plus och har bagage. Både bagage som syns och bagage som inte syns. Det påvekar oss själva och de vi väljer att dela vårt liv med.

2017, jag är lite sen på bollen men jag är redo för dig. Och ger du dig på mina vänner så har jag laddat för fight. Mest av allt ska vi ju ha kul du och jag. Tråkigt på ett bra sätt med lite galenheter. Det här blir bra. Nu åker vi!