Girlytalk

Va tillsammans! 

Linnea skriver träffande (som vanligt) om den där känslan att vilja vara tillsammans med sin man och barn och jag kan känna igen känslan men får aldrig känslan av att der någonsin kommer gå ihop. 

Först och främst är jag besviken på V. Inte för att han inte är med Nils utanför att han lixom inte förstår att Nils behov är nummer ett och ör han hungrig (tex) så kan man inte bara borra tre hål först utan då måste man svara på en gång. Direkt! Den där besvikelsen leder till att jag gör allt med Nils och har koll på allt. Vilket ju ör en ond cirkel. 

Det jag saknar mest i vardagen är just att få vara ensam. Slippa vara i beredskap och kunna låta hjärnan vandra helt fritt. Och det är ju sorgligt att jag inte i första hand saknar tid med V, för den är också noll. Men jag saknar den så klart. 

Så som svar på linneas fråga: 

Jag är med Nils dygnet runt och roddar allt kring hemmet. V jobbar dagtid just nu och kommer hem vid 17 men då har han ofta något annat som “måste” göras i och med huset. Nu har vi bestämt att kl 21 ska vi mysa (då sover Nils) men nu har vi haft besök osv. Så jag vill ha mer tid med V, mindre tid med Nils och mer tid ensam. Jag tänker mig att allt kommer lösa sig när V får vara pappaledig. Att jag ska vara lite mansgrisig då så att han förstår. Vet inte om det är den perfekta lösningen (är arg redan nu för att Nils kommer vara hos hans föräldrar 97% av tiden) men det är den enda jag har. 

Kommentarer inaktiverade för Va tillsammans!