livet,  vänner,  Vardagen

Norgemys och nyfikenhet

Nu är jag i Norge hos min fina vän K. Underbara älskade K som alltid skämmer bort mig med presenter, mat och viktigast av allt den vackraste vänskapen. Vi har känt varandra sedan vi var ungefär 12 och hamnade i samma klass i Belgien. Sedan dess har vänskapen överlevt ett antal flyttar och pojkvänner/sambos/män. Vi tappade kontakten under några år men jag är så glad att teknologin gjorde det lätt för oss att hitta tillbaks. Tacksamheten jag känner inför vår vänskap går inte riktigt att beskriva men den är enorm.

Sedan någon vecka tillbaks har jag stalkat mitt ex för att lista ut om han separerat eller inte. Det lustiga i detta är att jag bryr mig inte ett dugg jag är bara sjukligt nyfiken. Lite som man (eller jag) kan bli på kändisar som jag noll relation till och inget egentligt intresse i. Till slut blir det som en jakt. Min nyfikenhet har bidragit till mycket i mitt liv men dötid och nyfikhet är ingen hit. Timmar jag lagt ner på att hitta fakta om helt meningslösa saker/rykten…alltså jag orkar inte med mig själv. Nå väl, under dagens stalkning på bussen lyckades jag med det ingen stalker ska göra, jag råkade vara när den där käcka tummen som signalerar ett like. Nu skiter jag fullständigt i om han ser eller inte så jag skrattade mest. Däremot var jag snabb (hoppas jag) att ta bort det så att ingen annan ska se. Har jag en gång klantat mig så så är det slut med leken. Inget mer stalkande. Jag tror inte han separerat. Jag tror han kommer förr eller senare men inte än. Kanske att det har de tufft (som vanligt) men de kämpar säkert på av helt fel anledningar. Vilket som, jag bryr mig inte. Tycker dock att det är väldigt kul att jag har en kompis som går in på hans flickvän (ex flickväns?) FB för att få perspektiv på att man kan ha det värre än vad man tror. Sådant får mig att le. När bra saker kommer från helt fruktansvärda händelser i livet.