Mot nya dejter

Sitter på tåget på väg mot Göteborg och varm choklad på Liseberg. Det ska tydligen inte vara någon dejt men som min kompis sa igår; det låter himla romantiskt för att inte vara en dejt. Mr A är förvisso mystiken personifierad. Jag brukar inte ha svårt att läsa män men här är det fullständigt omöjligt. Precis när jag tror jag förstår och har läget under kontroll så vänder det. Han har sagt att han kände för att åka ut och resa lite och har aldrig varit i Göteborg och tänkte därför att det skulle kunna vara trevligt. Frågan var sedan om jag kunde träffa honom om han var i stan. Sure thing sa jag. Då var det tal om klassisk musik på torsdagen. Sedan frågade han om jag kunde boka resten av kvällen för honom så det blev konsert +++. Jag utgår förresten från att +++ är kod för middag. Någon dag senare så frågade han om jag ville gå på Liseberg på tisdagen varpå jag svarade att det kunde jag på om han bjöd på varm choklad. Så kanske rörde jag till det här. Så då bestämde vi det. Efter ytligare några dagar (detta har planerats i veckor) så frågade om han han vågade fråga om jag ville ses på onsdagen också. Då började jag få lite panik och bokade i panik in ett styrelsemöte på kvällen. Då sa han att kvällen är ung och påpekade att vi båda är nattugglor. Detta är en man, eller pojke, som knappt känner mig. Som knappt förstår mig. Som under ganska många timmar inte alls tyckte om mig. Nu ville han umgås. Inte en kväll men tre. Dagens kids alltså.

Jag är helt clueless till hans intentioner och tankar om vår varma choklad. Och egentligen, efter en datorfri helg, så har inte jag tid för sådana här äventyr. Jag slits lite med mitt dåliga samvete som skulle behöva jobba ikapp. I övrigt, alltid lika kul att vara tillbaks i ett blött och grått Göteborg. Speciellt när man åker från ett glittrande vitt vackert Stockholm.