livet,  tankar

Att vara snäll, mot sig själv 

Jag sover dåligt just nu. Mycket på grund av att jag inte kan somna för min hjärna kan inte stänga av. Så när jag efter fem timmars sömn inser att hag sovit en timma för mycket och därmed missat mitt pass på gymmet blir jag så arg på mig själv. Orimligt arg och besviken. Ja tycker omedelbart att jag är misslyckad och inte kan göra något bra.

I verkligheten är jag jäkligt bra. Jag har ett framgångsrikt år bakom mig som jag är stolt över. Problemet är att jag har en månad kvar av mitt uppdrag och jag har tappat motivationen. Den är helt borta. Jag presenterar långt under vad som är okej. Blir jag arg på mig själv? Nej, för jag orkar egentligen inte bry mig fast däremot blir incidenter som missat gymbesök en katastrof. Det är såklart jag tycker det är frustrerande att tappa motivationen. Ledsen blir jag också för jag vill sluta på topp. Nu är det slut på självömkan och att vara orimligt arg på mig. 

Det är inte slutet på världen med skitdagar, inte ens om det är flera på rad. Imorgon börjar jag om igen. Nytt försök. Det är allt jag kan göra, fortsätta försöka.