Det stora tapetbråket

Jag och V är osams. Jag fattar att jag och ni kommer inse hur larvigt det är när jag skriver om det men jag gör det ändå. 

1/12 ska vi föytta in i vårt hus. En del är kvar att göra. V kan inte tänka på något annat än huset. Alltså antingen är han på jobbet och googlar på huset, i huset eller hemma och googlar på huset. Och sp har det varit i fyra månader. Han googlar lixom orimligt länge på orimliga saker typ vilken torktumlare vi ska köpa eller om lamporna som sitter på fasaden var dyra och från 80-talet… 

Så jag ska tapetsera huset. För att jag kan tapetsera och för att jag tycker att det är roligt. För att jag behöver en paus från Nils som är förkyld och för att jag också vill ha bidragit. 

Och sp tapetserar V. Bara tre våder. Jag blev vansinnig! Då får vi den brillianta idén att lägga sig i underläge och börjar berätta att hans tapetsering inte blev så bra utan min är bättre. Klart som fan att den blev bättre för att jag kan tapetsera och varför skulle det kännas bättre för mig att du förstört det jag redan tapetserat med att tapetsera fullt!!! 

Så avslutade han med: jag vet att det här är viktigt för dig. Ja om du nu vet det varför förstörde du det då? För att vara elak?! 

Jag är ju tyvörr långsint som fan och har svårt att släppa detta. Framförallt har jag exakt noll lust att tapetsera mer nu.