Girlytalk

Igår hade vi vårt första bråk 

Igår var vi inte på samma våglängd jag och Nils. Eller vi var kanske på exakt samma våglängd. 

Från lunch sp var Nils en liten gallskrikande baby. Jag hade insett att det var sovid och stoppade honom i vagnen. Gullade, stoppad i nappen, bar, försökte mata, stoppade i vagnen igen, sitta, ligga, bära upprätt, bära liggandes ja ni förstår jag provade allt! 

Och inget hjälpte tillslut sa jag till honom argt “tyst!!!” Och då blev han tyst i fem sekunder och sedan skrek han igen. 

Han var superjobbig, men inte skrikig, fram till att han bajsade x antal dl (?) och då somnade han och har sovit som en gris. 

Jag har sp dåligt samvete för att jag sa till Nils på skarpen att vara tyst när han hade ont i magen och behövde närhet och tröst. Samtidigt tänker jag att sånt händer alla föräldrar. Tålamodet tryter och orken och tröttheten från sömnbristen tar över. 

Men jag bad om ursäkt idag. “Förlåt för att jag tappade tålamodet igår”. Mina föräldrar bad aldrig om ursäkt så det är viktigt för mig att göra det. Men det är ett annat inlägg. Nu ska jag mota bort huvudvärken med kaffe. 

Kommentarer inaktiverade för Igår hade vi vårt första bråk