barn,  V

Ensamma nätter

V är världens bästa pappa. På dagen. Han gullar, matar, bär och byter blöjor. Jag kan inte klaga på något men på nätterna är han värdelös. 

Nils sover himla bra på nätterna. Han Somnar runt 21 och vaknar vid 2. Sen sover han och vaknar vid 5 och sedan vid 7-8 och då vill han gärna gå upp. 

Jag är en dålig människa utan sömn. Så jag hade laddat för dessa vaken-nätter men nu när Nils får flaskan och vi båda är lediga tänkte jag att lite avlastning skulle ju inte skada. Men V är helt borta på nätterna. Om jag ber honom trösta/söva Nils lägger han bara Nils bredvid honom i sängen och håller om, Nils skriker bara ännu mer och jag får ta hand om en hysterisk bäbis medan V sover. Samma sak med matning. V lägger Nils bredvid sig och lägger flaskan i munnen på Nils, allt rinner utanför och jag måste mata om och byta lakan. V skyller på att jag har hormoner men jag tror att det handlar om annat. Det är inte som att jag är sprudlande pigg klockan fyra utan jag kan också nicka till när jag matat. 

Dit jag vill komma är att jag känner mig så otroligt ensam på nätterna. Ingen att fråga om hjälp, ingen att prata lite med, det är bara jag och natten. 

Någon som känner igen sig? 

Kommentarer inaktiverade för Ensamma nätter