V

En orolig människa 

Nu är vi hemma i München igen. V ska jobba och det ska bli så skönt! Att vi har varit två de har första dagarna, två och sedan ännu fler nära som hjälpts åt, har varit ovärdeligt men jag och V har en stor olikhet som driver mig till vansinne. 

V är en person som oroar sig. Jag oroar mig aldrig. Jag tycker att oro är onödigt, antingen händer det man oroar sig för och då kan man lägga tid på att förbereda sig/lösa problemet eller så händer det inte och då har man också oroat sig i onödan. 

Om jag ska vara ärlig har vissa stunder varit så jobbig, med V, att jag brutit honom också samt Nils och mina egna tankar och känslor. 

V kan verkligen oroa sig för allt typ följande: barnvagnen drar lite åt vänster, barnvagnen kanske blir smutsig, Nils navel, fryser Nils?, är Nils för varm?, andas Nils?, ammar du rätt?, hur lite mjölk har du egentligen?

Vissa dagar har V pratat konstant om olika saker som han oroar sig över eller ska fixa. Det driver mig till vansinne. Nils är himla lättsam och skriker knappt, hat lite tjorv med magen men annars går han upp som han ska och har ro att sova. Jag litar på Nils och på mina instinkter. 

Så, även om det känns konstigt att jag och Nils ska vara ensamma så känns det faktiskt också ljuvligt skönt! 

  
Fina blommor Nils fått. 

Kommentarer inaktiverade för En orolig människa